Rabattsystem mår nog bra av viss eftertanke


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


tumblr_magmsxeG491rrimczo1_1280Folkpartiet har drivit på för rabatt för studenter och en breddad grupp pensionärer i kollektivtrafiken i Uppsala län. I sak är vi där överens med (s) om att rabatt för dessa grupper behövs och vi har därför sökt och fått stöd för att utreda dessa frågor. Det handlar inte bara om belopp utan också om hur rabatten ska utformas, hur man ska ”legitimera sig” för att få rabatten etc. Sist men inte minst måste vi också få en uppfattning om hur mycket pengar rabatten kostar, både med befintligt och ökat resande.

Istället för att rösta ja till detta krävde (s) att rabatterna skulle införas utan någon som helst utredning. Kanske är det oppositionens privilegium – att inte behöva ta ansvar för om ett system fungerar dåligt eller om kostnaden blir för hög – så det får vi leva med. Trist däremot att de sedan flera gånger försökt utmåla det som att fp:s representanter i kollektivtrafiknämnden (KTn) varit emot att införa rabatterna. Troligen förstår UNT:S läsare hur det ligger till. Skrev tillsammans med våra representanter i KTn Leif Hällström och Ann-Cathrine Larsson samt landstingskandidat Kajsa Dovstad i UNT 25/2.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Bristande jämställdhet i vården drabbar inte bara kvinnor


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Bild från olovedog / FreeDigitalPhotos.net
Bild från olovedog / FreeDigitalPhotos.net

Tyvärr finns det fortfarande tydliga tecken på att kvinnor bemöts annorlunda (läs ”sämre) än män i vården. Det drabbar såklart i första hand kvinnorna, men som alla sjukdomar finns det också anhöriga av båda könen runtomkring. Om en kvinnlig patient får sämre vård än en man är det en orättvisa i sig, men även de anhöriga drabbas. Jämställdhet i vården är därför inte en kvinnofråga. Det är en fråga som berör oss alla. Där också.

Om detta skriver jag tillsammans med landstingskandidater från folkpartiet på UNT:s debattsida.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Det offentliga kan inte undandra sig ansvar – rätt beslut av äldrenämnden


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


 

Blodprov
Bild från Theeradech Sanin / FreeDigitalPhotos.net

UNT rapporterade idag att Äldrenämnden sagt upp avtalet med ett hemvårdsföretag. Bristerna var stora och äldrenämnden sätter nu in resurser för att hjälpa de äldre som berörs.

Rätt. Bra jobbat.

Naturligtvis skulle det varit bättre om vården varit bra, men när den nu inte är det tar politiken ansvar. Politiken avslutar avtalet och hjälper brukarna till annan omsorg.

När en skattefinansierad verksamhet fungerar dåligt kan inte det offentliga eller politiken gömma sig bakom fraser som ”det är ju brukarna som valt” eller ”att en dålig skola går i konkurs visar att systemet fungerar”. Nej, det offentliga måste alltid säkra att kvalitet och innehåll motsvarar de krav vi som skattebetalare har rätt att ställa. Brukarna ska kunna välja efter sådant som bemötande, inriktning, språk eller läge, men ska inte behöva ”skylla sig själva” om de valt dålig kvalitet. Där vi betalar med gemensamma medel ska vi inte ha sådan. Det är politikens ansvar. Det gäller både för verksamheter i privat och offentlig regi.

Centerpartiets förslag framstår om skattefinansierade coacher som ska hjälpa de äldre att välja rätt framstår i ljuset av detta som än mer obegripligt.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Ny kollektivtrafiktaxa i Uppland viktig också för Hebyborna


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


hebyPå landstingsfullmäktige idag fattas beslut om en ny UL-taxa, något som är viktigt för alla som reser över flera av de nuvarande zongränserna i länet. Till att börja med såg beslutet ut att kunna tas i stor enighet eftersom alliansen kommit överens med socialdemokraterna om både principer och taxa. Även miljöpartiet var överens om principerna, men ville ha ett något lägre pris. I praktiken fanns det enda verkliga motståndet hos vänsterpartiet. Sedan beslutet togs i landstingsstyrelsen har dock bilden ändrats. Protester har hörts från centerhåll och socialdemokraterna har i ett pressmeddelande sagt att de vill ändra beslutet.

Risken inför landstingsfullmäktige har därför varit en återremiss, vilket skulle fördröja de nya taxorna till antagligen någon gång i vinter, men förhoppningsvis går det att nå en uppgörelse. Ett beslut om nya taxor med någon form av handlingsfrihet för kollektivtrafiknämnden när det gäller exempelvis rabatter vore att föredra.

Sala Allehanda publicerade idag en kortad version av mitt debattinlägg där jag uppmanar (s) att inte i elfte timmen fälla förslaget, ursprungligen publicerat i Arbetarbladet.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Kollektivtrafik knyter ihop, utjämnar och skapar möjligheter


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Det nya förslaget till kollektivtrafiktaxa i Uppsala län är omdiskuterat. I korthet handlar det om ett förslag där systemet med zoner behåll för enkelbiljetter eller resor som köps med reskassa. Samtidigt avskaffas zonerna helt för månadskortet och det blir ett och samma pris, 790 kr, oavsett om man använder månadskortet för att pendla mellan Sunnersta och Akademiska sjukhuset eller om man reser från Tierp till Uppsala. I grund och botten samma system som SL tillämpar i Stockholms län. Jag skriver i Arbetarbladet om risken för att förslaget faller, och att medborgarna i länet därmed kommer gå miste om ett mycket billigare länskort.

Förslaget om en enhetlig länstaxa har fått kritiserats för att vara orättvist och nu av (s) för att det blir dyrare i Storvreta och Bälinge. Den första kritiken tycker jag är enkel att avförda. Om vi ska diskutera rättvisa måste vi också ta hänsyn till sådant som komfort, turtäthet och service. Låt oss ta en resenär som bor i norra delen av Björklinge. Bussen till Uppsala tar dryga 30 min, bussen till Tierp tar knappa 40 min. På den sida av vägen där bussen går till Uppsala finns det busskurer som skyddar mot väder och vind. I rusningstid går det 5 bussar i timmen, även på helger är det rimligt att pendla. På andra sidan vägen, där bussarna går mot Tierp är det annorlunda. Inga busskurer, två bussar i timmen i rusningstid och praktiskt omöjligt att pendla till ett arbete på helgerna. Ändå är det idag nära 500 kronor billigare att pendla till Uppsala. Rättvist? Nja.

Zongränserna är det som socialdemokraterna nu skjuter in sig på när de i elfte timmen vill ändra förslaget. I det nya förslaget till zoner för enkelbiljetter eller reskassa försvinner den särställning som Bälinge och Storvreta har haft. De får nu samma taxa som andra resenärer med samma avstånd till centrum. Det var såklart oundvikligt. Ett nytt system som ska vara enhetlighet kan inte ha zongränser baserade på antalet kilometer till centrum om det omedelbart ska göras undantag. Alternativet vore att utöka den billigaste zonen så att fler orter får den lägre taxan, men det kräver i så fall att kalkylen för det nya biljettsystemet görs om.

tumblr_magmsxeG491rrimczo1_1280Genomgripande förändringar i taxorna kommer alltid att slå ojämnt. Ett nytt länskort kommer dock att ha en rad positiva effekter. Det underlättar arbetspendling, utjämnar så att fler kan pendla, gör det möjligt för fler i länet att hyra ut en bostad till någon som tar bussen till Uppsala och gör det mindre motiverat att ta bilen. I en uppgörelse mellan så gott som alla partier –  endast v står utanför (mp är i praktiken med, men vill ha en lägre månadsavgift) – blir det såklart nödvändigt med kompromisser. Att socialdemokraterna nu, efter att själva ha röstat för förslaget i landstingsstyrelsen, backar på frågan om zongränser gör att risken för att förslaget faller och måste förhandlas om är stor. Det finns ju fler önskemål om förändringar att ta upp i så fall.

Jag vet inte vad borgmästaren i Bogota gör och tycker i övrigt, men citatet ovan är tänkvärt.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Hur mäter man hur bra vården är? Och ska vi försöka förebygga självmord?


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


politikfaktaWebbplatsen Politikfakta puffade strax före jul för en BBC-artikel där nyheten var att brittiska forskare ”räknat om” resultaten i en tre år gammal rapport från världshälsoorganisationen WHO och då kommit fram till att svensk vård var bäst i världen. Den fick mig att fundera på hur man mäter vad som är bra vård.

Innan jag fortsätter: Andra har redan uppmärksammat att BBC-artikeln ifråga var från 2003, men det är inte det som är min poäng. Det är inom parentes sagt lätt hänt att länka ut något ”gammalt”, politikfakta är varken först eller sist med det och det har hänt mig också. Möjligen kan man ha synpunkter på att artikeln fortfarande (2014-01-09) ligger ute hos dem med texten ”Granskad av Faktaredaktionen”.

bbc03

Min fundering är istället vad det var som de brittiska forskarna gjort med WHO:s siffror för att Sverige skulle klättra och hamna i topp. Jo, de hade räknat om siffrorna från WHO så att ”the performance of the health systems would be separated out from other factors such as diet and smoking rates, accidents and suicides.”

Forskarna tyckte alltså att man inte kunde lasta hälso- och sjukvården (”health system”) i ett land för saker som:

  • Matvanor
  • Rökning
  • Olyckor
  • Självmord

Det är nu jag blir tveksam. Vi tar den lätta först: Olycksfrekvensen i ett land beror antagligen inte på vårdens kvalitet utan handlar troligast om saker som trafiksäkerhet, arbetsmiljö och naturförhållanden. Så där är jag med.

När det gäller Matvanor och Rökning är jag mer tveksam. Vår svenska vårdapparat lägger ju i vilket fall ner en del energi på just dessa områden, så i någon mån måste man väl kunna säga att en bra hälsovård får fler att välja kost som inte är skadlig för hälsan, minska eller sluta med rökning eller byta till snus.

Sen kommer vi till den sista punkten – Självmord – och här får jag en klump i magen när jag försöker sätta mig in i hur forskarna resonerade 2003. Bortser de helt från frågan om psykisk ohälsa och de insatser vården kan göra? Menar de att självmord inte kan förebyggas, att disciplinen suicidprevention inte borde finnas inom vården?

Självklart vill jag att den svenska vården ska rankas högt, men om det kräver en mätmetod som utgår ifrån att vården inte kan förebygga självmord så är jag inte med i hyllningskören. Inte ens om uppgifterna varit från 2013. Då jobbar jag hellre hårt för att förbättra vården så att fler sjukdomstillstånd kan förebyggas.

Vi har en vård att vara stolta över, men den kan inte tas för given och den behöver utvecklas i takt med samhället. Rankinglistor baserade på oklara mätmetoder gör sannolikt inte någon större nytta i det arbetet.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Platt skatt, avskaffad bolagsskatt och kortad föräldraförsäkring i förra årets mest intressanta vänsterutspel


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


marg1Marginalskatten sänks från 55 till 35 procent. Bolagsskatten avskaffas. Är det månne centern eller till och med CUF som varit framme? Nej, det är vänsterfolket på Katalys som levererade ett av förra årets mest intressanta förslag till nytt skattesystem. Inte helt olikt det som SSU och LUF skissade på men mer genomarbetat.

”Jag är liberal och oroad över utvecklingen för det som brukar kallas den generella välfärden, alltså våra gemensamt finansierade trygghetssystem samt vård, skola och omsorg. Partierna, inklusive mitt eget, saknar alltför ofta svar på framtidsfrågorna. Vad vill vi ha ut, hur ska vi prioritera och framförallt hur ska vi ha råd?” Så inledde jag texten på förstasidan här för snart ett år sedan. Om jag ska peka ut något utspel under förra året som ”årets mest intressanta” blir det två förslag på skatteområdet.

ssulufI början på sommaren levererade SSU och LUF ett gemensamt utspel med förslag till ett nytt skattesystem. Lägre skatter på arbete, högre på ”tröga” skattebaser som fastigheter och konsumtion samt en upprensning bland avdragen, var några av utgångspunkterna. Förslaget andas en uppfriskande rättframhet och förståelse för vikten av stabila spelregler. Skattenivåerna kan man sedan ha olika uppfattning om partierna emellan och ytterst ge väljarna möjlighet att påverka.  Från en verklighet där det ena avdragsförslaget (RUT, ROT, RIT, JSA, välgörenhet etc) efter det andra presenteras så känns det tyvärr långt till klarsyntheten från LUF och SSU.

Under hösten kom sedan den i mitt tycke riktiga bomben även om den tyvärr fick ganska lite uppmärksamhet.

marg1

Marginalskatten sänks till 35 procent (från dagens nivå på över 55 procent för höginkomsttagare), bolagsskatten avskaffas och föräldraförsäkringen förkortas (!). Läser man bara dessa tre delar så låter det ju som ett nyliberalt platt-skatt paket med antifeministiskt touch, men det är delar i ett förslag från tankesmedjan Katalys, oftast verkande i socialdemokraternas mer vänsterorienterade regioner.

Hela förslaget andas förståelse för hur skadligt det är med höga skatter på arbete och innehåller en rad kalkyler och beräkningar. Jag tycker att rapporten inleds med en onödigt lång litania över hur dåligt allt är idag och visst kan jag ha synpunkter på den totala skattenivån de önskar sig, men jag är ändå imponerad. Här finns en rad intressanta saker.

  • Enhetlig skatt på 35 procent. Ingen högre skattesats för höginkomsttagare.
  • Grundavdrag på 144000 vilket gör 12000 per månad skattefritt.
  • Slopad bolagsskatt.
  • Enhetlig moms
  • Lite högre socialavgifter (från 32 till 35 procent) men i gengäld avskaffas taken i sjuk- och föräldraförsäkringarna.
  • 14 månaders föräldraförsäkring. Bara två månader kan sparas till efter 2 års ålder. Argumentet är att prioritera återkomst i arbete.
  • En medborgaravgift på 1500 kr per månad eftersom alla ska bidra.
  • Fastighetsskatt på 1,6 procent (35 procent av 4,5 procent) av taxeringsvärdet.

Förslaget är så omfattande att det inte går att lyfta ut enstaka delar utan man måste se till helheten och räkna samman alla förslagen. En kort version publicerades på DN Debatt och hela rapporten finns hos Katalys. Inte minst de ändrade reglerna för ränteavdrag innebär en höjd skatt för många som får sin inkomstskatt kraftigt sänkt t.ex.

Det jag gillar är att Katalys gjort det som inget parti visat sig förmöget att göra på senare tid, dvs att ta ett helhetsgrepp på skattesystemet i stort. Och särskilt måste jag lyfta på hatten för ansatsen att både minska skatterna på arbete och försöka räkna på framtidens demografi. Avsnittet om arbetade heltidsekvivalenter idag och 2033 är en pedagogisk pärla t.ex.

heltidsekv

Istället för att andelen arbetade heltidsekvivalenter minskar från 36,6 till 33,8 procent kan den alltså öka till 39,8 procent om vi höjer pensionsåldern med två år, halverar arbetslösheten, minskar sjuktalen och ger fler möjlighet att arbeta heltid. Häri ligger nyckeln till välfärdens framtida finansiering, det är jag övertygad om.

Om jag lägger samman initiativet från LUF och SSU med Katalys förslag så ser jag i alla fall hopp om en skattereform som både sänker skatterna på arbete och säkrar intäkter till framtidens välfärd.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

PISA, förskolan och personalen


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


1997 toppade antalet barn i den svenska förskolan samtidigt som personaltätheten fallit kraftigt under nittiotalskrisen. De barn som började i förskolan då möttes av större grupper, färre pedagoger och längre dagar. 2012 gjorde de PISA-testet. Finns det något här vi borde titta på?

Jag blev tipsad om ett blogginlägg där MMAfarsan diskuterar PISA-resultaten och förskolan. Samtidigt som politiker av alla färger presenterar förklaringar och förslag som rör ”skolan” är MMA-farsan något på spåren. Jag är övertygad om att förskolan har stor betydelse för hur det sedan går i grundskolan och därmed också senare i gymnasiet. Betydelsen skulle dessutom kunna vara ännu större.

fskolapersonalI valrörelsen kommer framförallt kd att hävda att det är maxtaxans fel att personaltätheten är låg. Det stämmer inte. År 1990 gick det 4,2 barn per årsarbetare i förskolan, men redan när maxtaxan infördes 2001 var antalet barn per årsarbetare uppe i 5,4. Sedan dessa har det enligt statistiken inte hänt så mycket. Idag är siffran 5,3.

 

Vårdnadsbidrag, nittiotalskris och barnomsorgslag

Vad hände i början på 90-talet som gjorde att personaltätheten föll så snabbt? Från 4,2 till 5,2 barn per årsarbetare på bara några få år. Jag tror att det finns flera parallella förklaringar.

  • Det var kris. Big time. När kommunerna sparade drog barnomsorgen (som det ofta hette då) det kortaste strået. Skolan fredades så långt det gick.
  • Kraftig ökning av antalet barn i förskolan. 1990 fanns 570.000 barn i förskolan. 1997 var de 750.000. (Källa: SCB)
  • Allt större andel av barnen går i förskolan. 1990 gick fanns knappt 70 procent av barnen där. Runt 2000 passerades 80 procent och idag närmar vi oss 90 (2012 var det 86 procent).
  • En starkare barnomsorgslag som krävde att kommunerna skulle ordna plats från ett års ålder utan skäligt dröjsmål. I praktiken var denna lag ett krav från fp för att gå med på kd:s vårdnadsbidrag under regeringen Bildt. Vårdnadsbidraget togs bort av nästa s-regering samtidigt som barnomsorgslagen trädde i kraft.

I praktiken handlade det också under nittio-talet mer om barnomsorg än om förskola. Den verksamhet vi idag kallar förskoleklass låg i början av nittiotalet ofta mer i anslutning till ett daghem (som det hette) än en skola. Frågorna hanterades i kommunerna ofta av ”barnomsorgsnämnden”.

Notera också att de nyss PISA-undersökta 15-åringarna klev in på förskolan runt 1997. Alltså just när antalet barn exploderat och personaltätheten minskat.

Stadigt urholkade resurser

Maxtaxans konstruktion består av ett statsbidrag, en avgift som föräldrarna betalar och de pengar kommunerna satsar. Avgiften styrs av staten och räknas inte upp med personalkostnaderna. Statsbidraget har minskat kraftigt per barn sedan taxan infördes. Effekten har blivit att resurserna urholkas år från år och kommunerna måste ta från andra verksamheter för att fylla hålen. Om detta skrev jag tillsammans med Lina Nordquist i SvD i somras. Kalkylunderlag finns här.

Det vi mäter blir styrande

Förskolan drabbas också av att det enda som egentligen mätts i statistiken är personaltätheten. Den har alltså inte ändrats s mycket under de senaste 10 åren räknat i antal inskrivna barn per personal. Måttet tar dock inte hänsyn till att barnen idag vistas längre tid på förskolan. Enligt skolverkets undersökning i höstas har antalet timmar i förskolan ökat från i genomsnitt 29 till 31 under åren 2005 till 2012. Det motsvarar i praktiken en personalminskning på 7 procent. En förskola med 15 medarbetare skulle behöva vara 16 idag för att ha lika mycket tid för varje barn som 2005. Om detta skrev jag tillsammans med Lina Nordquist i SvD i höstas. Kalkylunderlag och länkar finns här.

Som man frågar får man svar

Ett annat mönster som lever kvar är att förskolan tycks vara en angelägenhet för föräldrarna. När Skolverket gjorde sin undersökning i höstas var det föräldrarna som fick frågan hur nöjda de var med förskolan. Mycket sällan ser man representanter för skola, arbetsgivare eller helt enkelt vanliga skattebetalare tillfrågas utan det är föräldern som anses vara ”kund”.

Tilläggas kan att detta mönster under 2000-talet tyvärr spritt sig också till skolan. Själv anser jag att kunden – i den mån begreppet överhuvudtaget passar – är den som betalar. Kunden är det allmänna. Du och jag. Vi som behöver ett fungerande samhälle och därmed en bra förskola alldeles oavsett om vi har egna barn eller inte.

Vad diskussionen borde handla om

Enkelt uttryck behövs förskolan både av pedagogiska skäl och för att föräldrar ska kunna arbeta. Kanske är det en olycka att vi inte skiljer på verksamheterna mera (jfr skola-fritids)? Kanske skulle det tvärtom kunna vara en framgångsfaktor?

När det gäller barns lärande i förskolan borde vi diskutera:

  • Vad barnen ska lära sig (professionella pedagoger kan sedan reda ut hur)
  • Vilka resurser som krävs och hur mycket vi kan satsa
  • Hur samverkan med skolan ska se ut

Några snabba konkreta åtgärder som jag vill se är:

  • Börja räkna upp maxtaxan och tillhörande statsbidrag med index. Det skulle stoppa urholkningen av resurser och förskolan skulle förhoppningsvis kunna få lite andrum. Kompensera samtidigt för den urholkning som redan skett.
  • Låt sakkunskapen (forskare) titta på förskolans betydelse för kunskaperna längre fram (ex.vis. PISA)
  • Låt successivt förskolan närma sig skolan ytterligare, förslagsvis genom att göra för femåringarna vad som gjordes för sexåringarna på nittio-talet. Inte nödvändigtvis genom att flytta dem till skolan, men genom att öka kontakterna med förskoleklassverksamheten.
  • Satsa på förskollärare och förskollärarutbildning.

 


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Demokratiutredning igen


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Regeringen tillsätter en demokratiutredning. Än så länge finns det bara en skrivelse som regeringen lämnat till riksdagen att läsa (Skr. 2013/14:61) och av den framgår att några av sakerna som ska utredas är:

  • Minskat partipolitiskt engagemang och villkor för förtroendevalda
  • Individens inflytande över beslutsprocesser mellan valen
  • Ungas möjligheter till delaktighet och inflytande
  • Kommunala folkomröstningar
  • Individers möjlighet till insyn, delaktighet och inflytande i EU
  • Elektronisk röstning
En uthållig demokrati.
En uthållig demokrati.

Närmare information kommer väl i direktiven, men det blir ändå intressant att jämföra med den förra demokratiutredningen. Den pågick 1997-2000. Om den nya utredningen blir lika stor återstår att se. Bengt Göranssons utredning före sekelskiftet arbetade brett, höll seminarier, gav ut flera 10-tal skrifter (om alltifrån väntade ämnen som religionsfrihet och främlingsfientlighet till titlar som ”Olydiga medborgare?”), ett antal rapporter skrivna av forskare och ett slutbetänkande.

Å ena sidan är det bra att demokratifrågorna lyfts, å andra sidan har jag en känsla av att den förra demokratiutredningens material och slutsatser onödigt snabbt föll i glömska. Jag tror att många av oss som är aktiva i politiken idag skulle kunna läsa stora delar av den gamla utredningen med stor behållning. Inte bara för det tänkvärda innehållet utan för ett – i offentlig svenska – ovanligt vackert språk:

Ingen medborgare kan ursäkta sin fientlighet till demokratin med en hänvisning till vare sig arv eller miljö. Demokratin är en individuell viljeakt, en bekännelse till ett människovärde. Därför lönar det sig inte att förbjuda människor att vara anti-demokrater. Att isolera dem från demokratiska sammanhang är heller inte ändamålsenligt. Det är genom argument och handlingar som medborgare och demokratins olika institutioner kan utbreda demokratins värden och hållningar.

Titeln på den förra utredningen var ”En uthållig demokrati”. Kanske borde den ha räckt lite längre än till i dag? Kanske är ungefär 15 år ett lämpligt intervall för demokratiutredningar? Det har då gått 3-4 mandatperioder och man får förmoda (hoppas?) att en god del av de förtroendevalda bytts ut och att många nya tillkommit. Förstagångsväljarna 2014 gick i förskolan när Bengt Göranssons utredning arbetade. En ny demokratiutredning kan bli något att se fram emot, men låt oss inte glömma den gamla. Slutrapporten finns lätt tillgänglig här och också de olika skrifterna och forskar-rapporterna finns att ladda ner (om man söker på SOU-numret).

Vem som blir utsedd till utredare? Tillåt mig att gissa på Olle Wästberg.

 


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Folkpartiet i SCB:s partisympatiundersökning för Uppsala län


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


I veckan kom SCB:s stora partisympatiundersökning. Rikssiffrorna och väljarströmmarna har refererats i de flesta medier, men finns annars på SCB:s hemsida. Något som man också hittar där är ett stort tabellmaterial med statistiken nedbruten på olika sätt. Diagrammet nedan visar folkpartiets siffror i Uppsala län. Här finns dels ett skattat värde, dels osäkerhetsintervallets övre och undre gräns. All tre värden illustreras i diagrammet nedan. Frågan som ställts är viket som väljaren anser vara ”bästa parti”. Det är alltså inte frågat specifikt om riks- eller lokalpolitik.

Med tanke på att det i praktiken handlar om ett urval ur en större undersökning blir antalet svar få och osäkerheten stor. Det torde vara berättigat att fråga sig hur stort värdet av statistiken är, men det är å andra sidan de siffror som finns tillgängliga.

scb psu

blockenEn annan intressant iakttagelse i undersökningen rör hur alliansen förhållit sig till de övriga. Diagrammet intill visar i praktiken att oppositionen står och stampar. I praktiken en mycket liten ökning om man räknar ihop s+mp+v. De som gått fram i samma storleksordning som alliansen gått tillbaka är Sverigedemokraterna. Notera dock att detta diagram inte tar hänsyn till osäkerhetsintervallen på samma sätt som i bilden ovan.

Sifferunderlaget för diagrammet med skillnader mellan november 13 och maj 10 finns nedan. Två konstateranden:

  • Alliansens tapp står fp och kd för.
  • Socialdemokraterna har ökat kraftigt, men det har skett på bekostnad av miljöpartiet.

partier

psu-uppsalalan

Asteriskerna vid SD och Övr betyder att SD i maj 2010 räknades in i kategorin Övriga.

 

 


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.