Föreningsrätt är en liberal grej – stoppa inskränkningarna i strejkrätten

Tänk dig att du jobbar på ett litet företag. Ni blir fler. Några medarbetare – kanske en grupp ingenjörer eller ekonomer – börjar diskutera arbetsvillkor. Andra företag i branschen har bättre villkor för tjänstepension, föräldraledighet och försäkringar. Ni kontaktar ert fack och börjar förbereda för att förhandla med arbetsgivaren om att teckna kollektivavtal. Framförallt pensionsvillkoren är så viktiga att ni är överens om att en lösning måste till i nästa förhandling.

Sveriges Radio 27/2
Sveriges Radio 27/2

När ni kommer så långt att det är dags att förhandla meddelar arbetsgivaren att ett annat kollektivavtal tecknats. Ett avtal med en nytt fack där villkoren är väsentligt sämre för arbetstagarna än vad som är fallet i branschen i stort, eller kanske ett fack för en helt annan yrkeskategori.

Plötsligt kan ni inte sätta kraft bakom orden i förhandlingen om kollektivavtal. Enligt det förslag som läckte ut från utredningen om strejkrätt blir ni bundna av fredsplikt så snart det finns *något* kollektivavtal på arbetsplatsen. Ett annat fackförbund kan diktera era villkor.

I praktiken sker en inskränkning i föreningsrätten som säger att arbetstagare har rätt att bilda fackförening och driva fackliga frågor. Om strejkrätten inskränks försvinner den möjligheten. Det är därför SACO protesterar.

sacostrejkrättOm vi får en modell där största fack tecknar avtal och sedan åläggs de övriga fredsplikt avväpnas de mindre tjänstemannaförbunden från konfliktvapnet. I praktiken blir många fack inom SACO irrelevanta och kommer logiskt sett att tappa medlemmar vilket i stort försvagar tjänstemännens intressen på arbetsmarknaden.

Svagare arbetstagarsida innebär på sikt exempelvis sämre pensioner och ökad risk för konflikter. Det är helt rimligt att fackförbund som organiserar borgerliga kärnväljare protesterar. Det borde borgerliga politiker också göra.

Att ge fackförbund monopol borde vara helt främmande för liberaler.

Sverige: sämst eller över medel på sysselsättning för utrikes födda?

”Sverige hamnar i botten av alla OECD-länder gällande utrikes födda i arbete”, skrev Staffan Werme och andra folkpartister i DN häromveckan och ville därmed motivera tak för asylinvandring. Journalisten Per Wirtén tipsar på sin blogg om ett inlägg från SACO som visar att det inte stämmer. De har studerat OECD-statistiken över sysselsättningsgrad hos inrikes respektive utrikes födda.

Sant är att Sverige har störst skillnad i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda i OECD. Det beror dock mest på ovanlig hög sysselsättning för inrikes födda. För de utrikes födda ligger Sverige över snittet i EU när det gäller sysselsättning. 67,9 mot 65,4 procent.

Diagram från SACO baserat på data från OECD.
Diagram från SACO baserat på data från OECD.

En smula överraskande med tanke på att vi över tid har ett större flyktingmottagande än många andra länder. Utrikes födda som kommit som arbetskraftsinvandrare bör ju per definition ha hög sysselsättningsgrad.

Det innebär nu inte att allt är bra. Fler måste få jobb. OECD:s siffror visar t.ex. att sysselsättningsgraden är väsentligt lägre för utrikes födda med låg utbildning. Det samma gäller förstås för inrikes födda, men där är skillnaderna mot högutbildade mindre.

Däremot stöder inte statistiken från OECD påståendet att vi i Sverige är sämst på att få utrikes födda i arbete. Det är vi inte. Vi klarar oss bättre än både Danmark, Holland och Finland. Vi är bättre än snittet i EU och inte långt efter t.ex. Tyskland.