Varken centerns eller friskolornas berättelser hänger ihop

Ni vet en sån där klassisk tv-deckare där de misstänkta förhörs var för sig och inte har hunnit synka sina berättelser? Lite så har det varit att följa friskolesidans argumentation om offentlighetsprincipen, sekretess och insyn i fristående skolor efter turbulensen runt den hemligstämplade skolstatistiken.

Centern svarade häromveckan plötsligt på kritiken mot sin ändrade hållning när det gäller offentlighetsprincipen. De har ju länge varit för men blev i partiledardebatten i juni 2019 plötsligt emot. I en replik till Linnea Lindquist i Skolvärden 2020-08-28 förklarade partiets utbildningsutskottsledamöter Fredrik Christensson och Niels Paarup-Petersen att det handlar om att rädda små huvudmän:

”Det är inte de stora aktiebolagen som skulle få problem vid införande av offentlighetsprincipen, det är främst de små föräldrarkooperativ och ideellt drivna skolorna.”

Ur Centerpartiets debattinlägg i Skolvärlden 2020-08-28.

twitter förtydligade riksdagsledamoten Niels Parup-Petersen Att C uppskattar idéburna sektorn är knappast något nytt. På landsbygden är det och har det varit oändliga överlapp mellan de idéburna aktörerna och Centerpartiet.

Flera saker förvånade med detta utspel.

För det första så hade de ideburna skolornas organisation Ideburna Skolors Riksförbund varit positiva till utredningen om ökad insyn i fristående skolor (SOU 2015:82). I avsnitt 6.1.2 redovisas de ideburna skolornas hållning tydligt:

Enligt en enkät som förbundet har genomfört var en övervägande majoritet av dess medlemmar positiva till att offentlighetsprincipen införs i fristående skolor. Förbundets uppfattning är att offentlighetsprincipen skulle vara bra för hela friskolesektorn. Den kan dock föra med sig praktiska problem, t.ex. ökad administration, ökade kostnader, behov av kompetensförbättring på sekretessområdet och krav på ökade öppettider.

Om hållningen från Ideburna skolors riksförbund, ur SOU 2015:82.

Centern hänvisade i sin artikel till en annan utredning som handlar om insyn i välfärden i stort (SOU 2016:62). Den avsåg varken grundskola eller gymnasium utan handlade för de ideella aktörerna i Idéburna skolors riksförbund endast om förskola och fritidshem. I utredningen förs ett resonemang om ett möjligt undantag för ideburna aktörer och det är detta stycke som kommenteras i remiss-svaret.

Efter några dagar tröttnade Ideburna skolors riksförbund på att vara alibi och satt ned foten genom sin ordförande Håkan Wiclander:

– Skolan ägs av svenska folket. Dessutom utövas det myndighetsutövning inom den. Det gör att uppgifterna självklart ska vara offentliga. Att så inte längre är fallet, för att vi har släppt in privat kapital och affärstänkande i skolväsendet, är vansinnigt.

Ordförande för Ideburna skolors riksförbund, Håkan Wiclander, i Skolvärlden 2020-09-04

Privat kapital och affärstänkande i skolan är alltså vansinnigt. Efter det utfallet blir det inte lika kul för Centern att använda de ideburna skolorna som alibi för att stoppa insynen i aktiebolag.

I samma artikel preciserar Wiclander dessutom undantaget de önskar. Det handlar om extra resurser för att hantera merkostnader, som han sedan konstaterar kommer bli små:

– Det skulle nog uppstå en extra kostnad, framför allt i början. Men detta är i realiteten inget större problem. Offentlighetsprincipen gör att man måste ha ordning på sina handlingar, men det måste man ha även idag.

Ordförande för Ideburna skolors riksförbund, Håkan Wiclander, i Skolvärlden 2020-09-04

Centerpartiets omsorg om ”små föräldrakooperativ och ideellt drivna skolor” ter sig alltså missriktad.

För det andra hänger den plötsliga omsorgen om små friskolor dåligt ihop med hur det lät när Annie Lööf plötsligt och överraskande meddelade att offentlighetsprincipen i fristående skolor skulle vara:

Ett angrepp på den fria företagsamheten och på ett sätt en smygväg att undergräva det privata näringslivet.

Annie Lööf i riksdagens partiledardebatt 2019-06-12.

Det var en helt annan argumentation. Den riktade sig till en annan målgrupp. Och det var inte till Ideburna skolors riksförbund Annie åkte på besök några dagar senare.

Istället var det glada miner med Academedias ledning och huvudägare. Där har vi en organisation som tydligt slagits mot offentlighetsprincipen i skolan. Med storkapitalets argument.

För det tredje stämmer omsorgen om små friskolor på landsbygden dåligt överens med vad partiet faktiskt beslutat. Skrivningen om att låta skolor med höga betyg vara ifred och stänga skolor med dåliga resultat i det utbildningspolitiska program som antogs på centerstämman i september 2019 har ett tydligt fokus på att underlätta för de stora koncernerna. Där är betygen högst.

Inspektionen av skolor måste förbättras. Fokus måste först och främst ligga på kunskapsresultaten. Fungerande skolor med starka kunskapsresultat bör så långt som möjligt lämnas för sig själva att fortsätta bedriva sin verksamhet som de själva vill.

Ur centerns program En skola att lita på, antaget på stämman i Karlstad 2019.

Att många skolor med låga resultat är små och dessutom finns på landsbygden bekymrade inte centern den gången.

Trots att stämman hölls bara tre månader efter utspelet om ändrat hållning till insyn och offentlighetsprincip märks inga spår av det i programmet. Även företeelser som ideburna skolor och kooperativ lyser helt med sin frånvaro.

Centern får helt enkelt bestämma sig. Är offentlighetsprincipen ett hot mot det ”privata näringslivet” som Annie Lööf säger eller är det som utbildningsutskottsledamöterna Christensson och Paarup-Pedersen säger att ”Det är inte de stora aktiebolagen som skulle få problem vid införande av offentlighetsprincipen, det är främst de små föräldrarkooperativ och ideellt drivna skolorna.” Båda sakerna kan inte gälla.

Av en händelse var förresten Annie Lööfs resonemang exakt detsamma som Internationella Engelska Skolans Hans Bergström använde i Dagens industri i somras. Bergström varnade då det privata näringslivet för stora konsekvenser:

Just nu gäller diskussionen friskolor. Men den stannar inte där. Om fristående skolorganisationer skulle fullt ut omfattas av samma offentlighetsregler som offentliga myndigheter, innebär det ett principiellt genombrott. Ingen skillnad görs då längre mellan staten och det civila samhället, mellan den offentliga sfären och fristående verksamheter.

Hans Bergström, Internationella Engelska Skolan i Dagens Industri 2020-07-15.

Även Friskolornas riksförbund har ägnat stor omsorg om de små skolhuvudmännen och räknar gärna upp hur många huvudmän som bara driver en eller två skolor. Att de stora koncernerna har skolverksamheter i samma storleksklass som Uppsala kommun förbigås med tystnad.

Att tvinga små friskolor att leva upp till samma administrativa krav som stora kommuner och myndigheter är orimligt.

Ur pressmeddelande från Friskolornas riksförbund 2018-02-16.

Därför är det lite pikant att ordförande för Friskolornas Riksförbund, Lars Leijonborg, nu plötsligt bytt till Hans Bergströms argumentation. Kanske går det inte längre att gömma sig bakom argument om de små skolorna? I Dagens Industri 2020-09-04 säger han:

Vi är skeptiska på grund av smittoeffekterna. Om alla företag som på något sätt får statliga bidrag ska omfattas av offentligheten får det enorma konsekvenser för hela näringsfriheten.

Lars Leijonborg i Dagens Industri 2020-09-04.

Förutom att det är rent hittepå – ingen har talat om alla företag som får statliga bidrag utan utredningarna har varit tydligt avgränsade – måste vi konstatera att Leijonborg har gått hela varvet runt. Först ordförande i Friskolekommittén där överenskommelsen om att införa offentlighetsprincipen förhandlades fram. Senare ordförande i Friskolornas riksförbund som först var emot offentlighetsprincipen av omsorg om de små aktörerna. Och nu har han anpassat sin argumentation till de stora koncernerna. Det vore ett bra ämne för en intervju i vilken tidning som helst.

Friskolornas riksförbund får nog ta sig en funderare på vilken linje som ska gälla om de vill tas på allvar. Är det omsorgen om små friskolor som gäller så kan det ju faktiskt räcka med undantag eller extra ersättning., men varken de eller centern har förordat något sådant. Om det är den nya linjen med smittoeffekter på näringslivet i stort så blir frågan en annan.

Berättelserna och argumenten håller inte ihop. Det är för många vändningar och så skilda problembeskrivningar att argumentationen saknar trovärdighet.

Slutligen. Alla aktörer på friskolesidan gör nu sitt bästa för att säga att de är måna om ”insyn”. Den sekretessbelagda statistiken har gett dem ett gyllene tillfälle att försöka omdefiniera om vad det handlar om. Låt dem inte göra det.

Statistiken är viktig, men för verklig insyn måste medborgarna kunna få svar på frågor som:

  • Användes de extra pengarna vi beslutade om i vår kommun till skola här, eller gick de till någon annan kommun, kanske till och med till Spanien.
  • Efterlevs den policy om arbetsvillkor som vi i demokratisk ordning beslutat om?
  • Hur hanterar friskolorna i kommunen sin kö och sin antagning?

För detta krävs verklig insyn vilket vi får med offentlighetsprincipen. Den ger oss dessutom den statistik vi behöver, och det finns ett färdigt förslag. Det är hög tid att det genomförs.

Oklart budskap om fasta anställningar i äldreomsorgen från Liberalerna.

I fredags läste jag ett inlägg på facebook från Anna Starbrink, regionråd i Stockholm, om Liberalernas förslag för att stärka äldreomsorgen. Mycket positivt, särskilt om vikten av att ha fast anställd personal. Jag kollade videon från pressträffen med sjukvårdspolitiske talespersonen Lina Nordquist och äldrepolitiske talespersonen Barbro Westerholm. Barbro var glasklar: ”Vi måste ha fast anställd personal här”. Det var helt andra tongångar än de jag brukar höra och läsa från L-företrädare när det handlar om anställningstrygghet och jag förstår verkligen att ett krav på fler fast anställda krockar med ställningstaganden på andra politikområden. Därför blev jag positivt överraskad av omsvängningen. Idag läste jag lite mer om förslaget på liberalernas hemsida. Men där är förslaget om fler fast anställda inte med?! I övrigt är punkterna desamma som jag läste hos Anna Starbrink i fredags.

I fredags läste jag alltså:

Punkterna ur förslaget som jag först läste dem hos Anna Starbrink.

”Nationell strategi för bättre bemanning och arbetsvillkor. Regeringen måste ta fram en långsiktig nationell strategi för bättre bemanning och arbetsvillkor. Äldreomsorgen ska i så hög grad som möjligt bemannas med fast anställda.

hemsidan som jag läser idag är det annorlunda:

Ur förslaget som de presenteras på Liberalernas hemsida.

Meningen om fast anställning inte med. Istället står det ”Äldreomsorgen behöver fler undersköterskor och sjuksköterskor med goda arbetsvillkor.” Det är bra det också, men det är faktiskt inte samma sak som ett krav på att äldreomsorgen ”i så hög grad som möjligt bemannas med fast anställda.” Kan någon från L förklara varför kravet på fast anställning inte står med på hemsidan?

Jag tycker själv inte att det behöver tas fram någon nationell strategi för att lösa detta. Vad som ligger bakom bemanningssituationen i äldreomsorgen är tämligen välkänt. De faktorer som var för sig och tillsammans driver utvecklingen där allt fler jobbar med otrygga villkor och dåliga scheman i äldreomsorg och hemtjänst är dessa:

  • Anställningsformen Allmän visstid som till skillnad från t.ex. vikariat-, projekt- och säsongsanställningar innebär att arbetsgivaren inte behöver ange något särskilt skäl till att göra anställningen tillfällig. Den har sedan den infördes 2007 varit kritiserad för att ge de effekter som nu kritiseras i äldreomsorgen. Under perioden 2009-2015 ökade antalet visstidsanställda i omsorgen med över 20 procent. Hela 84 % av ökningen av bestod av allmän visstidsanställning.
  • Mångåriga besparingar i kommunala budgetar som i praktiken lett till att så kallad precisionsbemanning ökat. Precisionsbemanning innebär att hellre kalla in folk tillfälligt än att ha marginal för oförutsedda händelser i verksamheten, för att ekonomin ska gå ihop. Så kallad ”kallas vid behov”-anställning, en del i allmän visstid.
  • En ersättningsmodell för hemtjänst där myndighetsbeslut styr hur mycket tid som ska göras men där alla utförare har samma ersättning oavsett kvalitet, kompetens och arbetsvillkor. Här handlar det både om vilka krav som faktiskt ställs i LOV-regelböckerna ute i kommunerna och om vilka krav som riksdagen beslutat att kommunerna ens får ställa.
  • Större andel privata utförare med det gemensamt att de har en högre andel tillfälligt anställd personal än de kommunala utförarna. Och då har redan kommunerna en hög andel.
  • En mängd mindre utförare som har det gemensamt att de oftare tillämpar tillfälliga anställningar än de större företagen i branschen. Organisationen Företagarna har förklarat det med att små företag har större behov av flexibilitet, något som uppenbart krockar med de krav Barbro Westerholm på presskonferensen i fredags sade att vi måste kunna ställa på vård och omsorg.

En rimlig handlingsplan för att få bort tillfälliga anställningar i omsorgen måste därför omfatta saker som stopp för att använda anställningsformen allmän visstid, kraftigt ökade krav på utförare inom LOV och ökade ekonomiska ramar för hemtjänst och äldreomsorg (eftersom personalkostnaderna kommer vara högre om personalen ska ha de villkor vi nu talar om). Även begränsad etableringsfrihet kan vara aktuellt, men med högre krav kommer sannolikt branschen snabbt bli mindre attraktiv för många företag ändå. Jag inser såklart att sådana punkter kräver smärtsam omprövning, att punkterna ovan handlar om politiska beslut som liberalerna drivit. Omprövning är svårt och det var därför jag var så positiv till utspelet igår. Det är en styrka att kunna ändra sig när effekterna inte blir de avsedda. Därför undrar jag varför budskapet på hemsidan är ett annat än det som framfördes på presskonferensen. Jag hoppas att förslaget om fasta anställningar fortfarande är på allvar.

Fem förvillande argument i skoldebatten

Just nu debatteras förslagen i Björn Åstrands utredning ”En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning” (SOU 2020:28). Utöver de rena felaktigheter som framförts om hur utredningen föreslår förändrad finansiering, ansökan och urval finns det några argument som återkommer. Systemförsvararna – de som ogillar de av utredningens förslag som de anser missgynnar friskolor – upprepar gång på gång ett antal argument som i bästa fall är tankevurpor, i sämsta fall medvetna försök att vilseleda. Jag försöker gå igenom fem av dem här:

15-procentsargumentet

Eftersom bara 15 procent av eleverna i grundskolan går i fristående skolor kan inte gärna problemen bero på dem, heter det.

Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, på DN Debatt 2020-02-26.

För det första så vittnar ett sådant påstående om bristande förståelse om hur mycket 15 procent är. Det finns bara en stad i Sverige som är stor nog att inhysa 15 procent av Sveriges befolkning. Att stor-Stockholm skulle vara för litet för att ha påverkan på landet i stort är det trots det ingen som skulle påstå. För det andra så är 15 procent ett genomsnitt för hela grundskolan. Om vi tittar på högstadiet handlar det om ca 20 procent. Dessutom är de geografiska skillnaderna stora. I Stockholm gick när 40 procent av niorna ut från en fristående skola förra året. I Täby hela 60 procent. Om koncernerna nu gör allvar av sina planer på expansion i lågstadiet kommer andelen elever i fristående skolor att fortsätta öka snabbt. För det tredje så bortser de som använder detta argument helt ifrån profilen på friskolornas elevunderlag. Självklart skulle 15 procent elever i friskolor ha en mindre påverkan på segregationen om de hade genomsnittligt sett samma elevunderlag som kommunala skolor. Det har de inte. Friskolor är kraftigt överrepresenterade när det gäller skolor där elevernas föräldrar har hög utbildning.

Diagram från Lärarförbundets utredarblogg: Vilka elever går i friskolor, Johan Ernestam 2018-05-28.

Hälften av alla skolor med de 20 procent högst utbildade föräldrarna är friskolor. Bara drygt var tionde skola med föräldrar med kortast utbildning är friskola .

Kommunernas fel-argumentet

Ett annat påstående är att friskolor och friskolornas köer uppkommer på grund av att den kommunala skolan är så dålig. Fixa kvaliteten där så försvinner köerna heter det.

Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, på DN Debatt 2020-02-26.

Well. Vi ser direkt att detta argument helt bortser från grundläggande påverkan av konsumenter, alltså marknadsföring. Det bortser också från friskolekoncernernas egen affärsplanering vad gäller etableringar. Det är ju inte så att föräldrar i Täby eller Solna, orter med 60 resp 35 procent elever i friskolor i årskurs nio, själva startat skolor i protest mot sina usla kommunpolitiker. Tvärtom har ju skolorna flera gånger uppmuntrats av politiker att starta.

Om det verkligen var så att friskolor främst finns där kommunala skolor är dåliga så betyder det att borgerliga politiker i Täby, Solna, Stockholm och Nacka är väsentligt sämre på att sköta sina kommunala skolor än vad socialdemokrater i t.ex. Malmö är. Det tror inte jag. Jag tror inte heller att systemförsvararna egentligen menar det, men det blir konsekvensen av deras resonemang.

Utredare på liberalernas riksdagskansli och kommunpolitiker i Solna i diskussion på twitter. I Solna har 35 procent av niorna valt en fristående skola. Är Solnas kommunpolitiker därmed mycket sämre än rikssnittet på att sköta den kommunala skolan?

Fel fokus-argumentet

Ytterligare ett argument går ut på att friskolornas köer finns därför att de förhindras att växa. Om vi bara tillät framgångsrika skolor att bli större så skulle köerna försvinna.

Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, på DN Debatt 2020-02-26.

Den koncern som är mest uppmärksammad för sina köer är IES. De redovisar löpande för sina ägare vilka ansökningar de har om ny eller utökad verksamhet. Under 2019 ansökte IES om tillstånd för nyetableringar i Kungsbacka, Kävlinge, Partille, Sigtuna, Staffanstorp, Upplands Väsby, Vallentuna och Värmdö. På ingen av dessa orter fanns IES förut. De enda ansökningar om utökad verksamhet som lämnades in avsåg F-3 i Järfälla och Karlskrona. Samtliga ansökningar beviljades av Skolinspektionen.

Intresset för det som bland andra Svenskt Näringsliv och lobbyister som Gunnar Hökmark (Kreab) förordar ter sig helt enkelt ganska litet.

Anders Morin, välfärdspolitiskt ansvarig, Svenskt näringsliv, samt Johan Olsson, skolpolitisk expert, Svenskt näringsliv, på DN Debatt 2020-03-02.
GUNNAR HÖKMARK, ordförande för tankesmedjan Frivärld i SvD 2020-05-11.

Men det finns ju fler aktörer? Jo. Och det finns också statistik för hur många skolor som ansökt om att starta respektive utöka sin verksamhet hos Skolinspektionen. Låt oss se. De senaste fem åren har det kommit fler än fyra gånger så många ansökningar om nyetablering av friskolor som det kommit ansökningar om utökad verksamhet.

Det ter sig nästan som att friskolorna hellre går vidare till nästa ort än utökar en verksamhet med risk för att få ett mer blandat elevunderlag.

Lärarbristargumentet

Att det råder lärarbrist i Sverige är väl känt. Trots det blir det konstigt när systemförsvararna använder detta som ett argument för friskolor. De utbildar inga egna lärare. Alldeles oavsett om vi hade 100 procent fristående eller 100 procent kommunala skolor i Sverige skulle det finnas lika många behöriga lärare. Detta är ett icke-argument av rang. Självklart skulle det bli turbulent om många fristående skolor stängde samtidigt, men på gymnasienivå har vi faktiskt provat det en gång. När John Bauer-koncernen gick i konkurs försvann med kort varsel 36 skolor med fler än 1 000 lärare och 11 000 elever våren 2013. Lärarbristen varken ökade eller minskade av det. Inga elever stod utan plats vid terminsstart.

Jens Eriksson, chef för Academedias grundskolor och gymnasieskolor, i Gefle Dagblad 2020-02-25.

Att en hög chef i mångmiljardkoncern som Academedia sprider medvetna felaktigheter som citatet ovan är närmast häpnadsväckande. Det är inte så att skolplikten eller samhällets ansvar för skola upphör bara för att hans koncern stänger en skola. Samhället kommer kliva in och ta ansvar, precis på det sätt som Stockholms Stad fick göra när hans koncern stängde sin skola i Hammarby Sjöstad 2018.

Academedias affärsmodell bygger helt enkelt på att kunna dra sig ur snabbt. På att slippa ta det ansvar som samhället kommer kliva in och ta.

Lokalkostnadsargumentet

Slutligen anför systemförsvararna nu allt oftare frågan om lokalkostnader till friskolornas fördel. I den svenska politiken i stort är det få utanför den närmast sörjande kretsen runt Nya Karolinska Sjukhuset (NKS) som ännu tror att det allmänna kan spara pengar på att låta en aktör som lånar till högre ränta investera i lokaler eller infrastruktur och sedan betala hyreskostnad till denne. Debatten om så kallat Offentlig Privat Samverkan (OPS) är närmast stendöd och även borgerliga politiker luftar då och då tanken på att det rimliga vore att köpa loss den dyra och oflexibla Arlandabanan som byggdes genom ett OPS-avtal. Det återstår för friskolorna att visa hur skattebetalarna får billigare skolor om de finansieras av koncerner som inte tillför några egna pengar utan lever på samma skattepengar som den offentliga skolan. Jo, det finns såklart två sätt det kan bli billigare på: Sämre lokaler och mindre yta. Att vi på flera orter ser diskussioner om nedskalade skolgårdar är ett exempel på det. Det är alltså inte egenskapen ”vara fristående skola” som medför besparingen utan det handlar helt enkelt på om att snåla på kvalitet och utrymme. Det skulle vi kunna göra i den kommunala skolan också. Poängen är att väljarna där har valt en annan väg. Samma krav på lokaler borde gälla alla skolor.

Slutligen

Tack till dig som läst hit. Kanske kan du göra något för att vi snabbare ska komma till rätta med bristande likvärdighet och ökande segregation i den svenska skolan? Kontakta dina lokala riksdagsledamöter och be dem läsa vad som faktiskt står i Björn Åstrands utredning. Kontakta dina lokala skolpolitiker och försäkra dig om att de förstår att de inte kan använda vare sig bostadssegregation eller expanderande friskolor som ursäkt för att backa undan från ansvaret för de kommunala skolorna.

Kötid och friskolor

Idag kommer (äntligen!) förslagen från Utredningen om en mer likvärdig skola och det sannolikt debatt om kötid som urval till friskolor (så blev det). Jag hoppas också att de aviserade förslagen om förändrad skolpeng ska innehålla saker som ger ordentlig effekt, men det får vi se framåt lunch när hela utredningen släpps. Redan nu är diskussionen om kötid igång efter utredarens artikel på DN Debatt. Kötid och urval är ett ämne som tyvärr inbjuder till förenklingar. Några ord om varför det är en dålig idé att använda anmälningsdatum som ett sätt att göra urval till grundskolor med fler sökande än platser:

Officiellt säger friskolorna ofta att det är rättvist med kö. Då får alla samma chans. Det kortet är lätt att syna. Bara den familj som vet i vilken stad eller stadsdel de kommer bo och jobba om sju-tio år kan välja skola under barnets första levnadsår. Kötid missgynnar familjer som flyttar, vare sig det handlar om den som flytt från krig eller flyttar till en annan ort för ett nytt jobb.

När kommunpolitiker vill få t.ex. IES till sin kommun för att locka högutbildade och internationell arbetskraft att flytta dit bortser de ofta helt från att kötid förhindrar de nyinflyttade att få plats i de förmodat attraktiva friskolorna. Mycket få inresta ingenjörers barn kommer att få plats på IES i Karlskrona t.ex. Kön kommer vara full av redan etablerade familjer.

Förespråkare av skolvalet pratar om informerade val och att det är viktigt för föräldrar att kunna välja en skola som passar för just deras barn. Även detta är ett argument mot kötid. Mycket få föräldrar känner sina barns behov i åk 4 innan de ens börjat i förskolan. Det går inte att både förespråka informerade skolval och samtidigt vilja behålla kötid som urval.

Ett annat argument från förespråkare av skolval är att det är så viktigt att kunna byta från en kommunal skola om man inte trivs där. Återigen. Det förutsätter att alternativen inte kräver att man stått i kö i så många år att man inte ens hunnit prova den kommunala skolan. Det går inte att både hävda att det ska vara lätt att byta skola och förespråka kötid.

Den som vill säkra en plats i de mest attraktiva skolorna gör också bäst i att föda sina barn tidigt på våren. Framåt oktober är det risk att det är kört. För en obligatorisk verksamhet som grundskolan tror jag att de flesta inser det orimliga.

Kötid som urval förhindrar alltså informerade skolval. Kötid missgynnar familjer som flyttar. Kötid är orättvist mot barn som föds sent på året. Ändå slåss friskolorna för att ha kötid kvar. För att det är lönsamt. Lönsamt med rätt föräldrar, de som tänker på skola redan på BB. Lönsamt med socialt rotade familjer, de som har nätverk på orten. Lönsamt med äldre barn, de som föds tidigt på året.

Dessutom fungerar kötid också som som en mekanism för att locka investerare. Framförallt koncernerna använder antalet ”köregistreringar” (börsen tillåter inte att de använder uttrycket ”elever i kö”, som ofta annars används i debatten, eftersom många står i kö till flera skolor) som en tillgång i sin kommunikation med investerare. Antalet köregistreringar ser ut som en orderstock, även om den används väldigt oseriöst. Ingen två-åring i kön kan ju ta en ledig plats i åk 4. Men investerarna blir tydligen trygga.

En annan organisation som vill ha kötid kvar som urval är Svenskt Näringsliv. Det är ett mysterium. Rimligen borde de vara för en förändring som gynnar de riktiga företag som behöver rekrytera personal och få folk att flytta till jobb.

Risken är förstås att förslag om att ta bort kötid dränks i populistiska utspel om ”tombola”. Det har tyvärr hänt förut, men jag tror att fler partier nu förstått problematiken. Om någon ändå ropar ”tombola” idag, ställ motfrågor!

Hur gör vi om det finns flera sökande med likvärdiga meriter vad det finns platser på en utbildning på högskolan? Vi lottar! Ingen har föreslagit att den som sökte först ska få företräde. Och två ungar födda samma år har likvärdiga meriter när det gäller att börja fyran.

Fråga också om vi ska ha ett skolsystem som i praktiken förhindrar familjer att flytta till bättre jobb och bostad. Eller om vi ska ha ett skolsystem där den som är född tidigt på året ska gynnas.

Fråga hur idéerna om informerat skolval och aktivt skolval går ihop med att det gäller att hinna först med sitt val. När barnet som föds idag ska börja fyran kan det ju finnas helt andra skolor att välja på.

Jag hoppas på balanserade reaktioner, även om jag vet att skolkoncerner, friskolornas riksförbund och svenskt näringsliv – som alla slåss för att ha kötid kvar – uppvaktat partierna de senaste dagarna.

Bra också att utredningen föreslår ett centralt administrerat skolval. Insynen i friskolornas köer har varit alldeles för dålig och senast i förra veckan kom en forskningsrapport om hur barn med förmodade svårigheter i skolan diskrimineras i val till förskoleklass.

Och slutligen. Om någon börjar prata om att lotta ut barn mellan skolor som om det gällde alla, påminn stillsamt om att det handlar om de fall där det fins fler sökande än platser till en enskild skola.

Vad vi kan göra istället för att stänga förskolor och skolor

Skrev en text i Arbetet om dilemman med att stänga förskolor och skolor. Både vad gäller smittspridning och svårigheter för utsatta barn. Försökte också skissa på åtgärder vi kan göra i stället, eller i alla fall först.

Några saker vi kan göra i skola och förskola är att:

  • Använd ledig städkapacitet från hotellbranschen till att städa oftare.
  • Planera om lunchraster i skolan så att avstånden i matsalen kan öka. Extra personal finns tillgänglig från restaurangbranschen.
  • Minska trängsel i skolbussar genom extra turer. Lokaltrafiken i många regioner drar nu ner på ordinarie tidtabell, så kapacitet finns.

Risken är stor att stängda förskolor och skolor drabbar både sjuka äldre och utsatta barn. Därmed hoppas jag att vi bara kommer se detta i enstaka fall där smittskyddsorganisationen bedömer det som den enda möjligheten

En extra ändringsbudget för äldreomsorg och hemtjänst

Skrev en text om riskerna med små marginaler i hemtjänst och äldreomsorg i Coronatider. Publicerad hos Dagens Arena. Om att vården behöver fungerande äldreomsorg för att hålla vårdplatser öppna och om att vi betalar orimligt lite för hemtjänst jämfört med nätläkare. Det behövs antagligen snabba insatser i form av extra pengar, omskolning av personal och okonventionella lösningar för lokaler. Det är förstås ett akut behov just nu, men också på längre sikt behövs en uppvärdering av äldreomsorg och hemtjänst i termer av ekonomi, arbetsvillkor och lön.

  • Försöker också föreslå några konkreta åtgärder. Framförallt extra pengar till hemtjänst och äldreomsorg för att:
    • Lugna tempot, dvs minska antalet äldre som varje person i hemtjänsten träffar varje dag.
    • Öka grundbemanningen så att behovet att ringa in tillfällig personal minskar.
  • Skapa beredskap för att fler äldre kommer behöva hemtjänst pga karantän och sviter av sjukdom.
  • Förbereda för att tillfälligt använda t.ex. konferensanläggningar till fler platser i omsorgen.

Dags för Kompetensföretagen att ta ansvar. Slutreplik i Dagens Samhälle.

Branschorganisationen för de bemanningsföretag som hyr ut läkare och sjuksköterskor, Kompetensföretagen , höll inte med oss om särskilt mycket. Här är min och Lisa Pellings slutreplik.

Istället för stora pengar till bemanningsföretag kan resurserna användas till åtgärder som ger bättre förutsättningar för den egna personalen. Det är rätt väg att gå.