Vad vi kan göra istället för att stänga förskolor och skolor

Skrev en text i Arbetet om dilemman med att stänga förskolor och skolor. Både vad gäller smittspridning och svårigheter för utsatta barn. Försökte också skissa på åtgärder vi kan göra i stället, eller i alla fall först.

Några saker vi kan göra i skola och förskola är att:

  • Använd ledig städkapacitet från hotellbranschen till att städa oftare.
  • Planera om lunchraster i skolan så att avstånden i matsalen kan öka. Extra personal finns tillgänglig från restaurangbranschen.
  • Minska trängsel i skolbussar genom extra turer. Lokaltrafiken i många regioner drar nu ner på ordinarie tidtabell, så kapacitet finns.

Risken är stor att stängda förskolor och skolor drabbar både sjuka äldre och utsatta barn. Därmed hoppas jag att vi bara kommer se detta i enstaka fall där smittskyddsorganisationen bedömer det som den enda möjligheten

En extra ändringsbudget för äldreomsorg och hemtjänst

Skrev en text om riskerna med små marginaler i hemtjänst och äldreomsorg i Coronatider. Publicerad hos Dagens Arena. Om att vården behöver fungerande äldreomsorg för att hålla vårdplatser öppna och om att vi betalar orimligt lite för hemtjänst jämfört med nätläkare. Det behövs antagligen snabba insatser i form av extra pengar, omskolning av personal och okonventionella lösningar för lokaler. Det är förstås ett akut behov just nu, men också på längre sikt behövs en uppvärdering av äldreomsorg och hemtjänst i termer av ekonomi, arbetsvillkor och lön.

  • Försöker också föreslå några konkreta åtgärder. Framförallt extra pengar till hemtjänst och äldreomsorg för att:
    • Lugna tempot, dvs minska antalet äldre som varje person i hemtjänsten träffar varje dag.
    • Öka grundbemanningen så att behovet att ringa in tillfällig personal minskar.
  • Skapa beredskap för att fler äldre kommer behöva hemtjänst pga karantän och sviter av sjukdom.
  • Förbereda för att tillfälligt använda t.ex. konferensanläggningar till fler platser i omsorgen.

Dags för Kompetensföretagen att ta ansvar. Slutreplik i Dagens Samhälle.

Branschorganisationen för de bemanningsföretag som hyr ut läkare och sjuksköterskor, Kompetensföretagen , höll inte med oss om särskilt mycket. Här är min och Lisa Pellings slutreplik.

Istället för stora pengar till bemanningsföretag kan resurserna användas till åtgärder som ger bättre förutsättningar för den egna personalen. Det är rätt väg att gå.

Skolan är inte lämplig som marknad. Slutreplik i SvD

Slutreplik på SvD Debatt.

Boel Vallgårda och jag går steg för steg igenom repliken från Ulla Hamilton och Friskolornas Riksförbund i vår slutreplik på SvD Debatt. Vi går igenom deras argument och visar hur de lyfter fram siffror som passar dem och bortser från annat, hur de påstår att friskolor är missgynnade vad gäller lokaler trots att det är kommunen som alltid har ansvaret för skola även där det inte är lönsamt. Och mycket annat. Själv är jag frustrerad över att så mycket skattepengar går åt till lobbyarbete som det Friskolornas Riksförbund står för.

Överskottet av skolpengen används även för ett envetet lobbyarbete gentemot beslutsfattare och medierna för att dölja det faktum att koncernerna är kraftigt överkompenserade. Istället göder de myten att koncernerna är både diskriminerade och gynnsamma för utbildningsväsendet.

Ur artikeln

Sänk ersättningen till fristående skolor

Idag skriver jag och Boel Vallgårda från Nätverket för en likvärdig skola i SvD om varför och hur mycket ersättningen till fristående skolor behöver sänkas. Artikeln publiceras med anledning av att vi samtidigt släppte en rapport som mer i detalj redogör för beräkningarna.

När friskolesystemet infördes av Bildtregeringen 1992, fick friskolorna 85 procent av kommunernas ersättning. En utredning några år senare fastslog sedan att en rimligare nivå vore 75 procent. Trots detta är ersättningen i dag höjd till 100 procent och det var den nivån som innebar att utvecklingen med koncernskolor, riskkapital och börsnoteringar tog fart.

Vårt resonemang pekar mot att en nivå på 80 procent är rimlig. Det är något lägre än vad Bildt-regeringen räknade med, men få trodde då att vi skulle ha koncerner med lika många elever som några av landets största kommuner.

Ur artikeln i SvD.

En färdplan för vård efter behov

Oroar mig allt mer för att vår gemensamt finansierade sjukvård ska ersättas av efterfrågestyrda och till allt större del privatfinansierade verksamheter. Samtidigt pågår en digitalisering som jag tycker genomförs med alltför stora förhoppningar och för lite eftertanke. Den riskerar att skapa både integritetsproblem och etiska problem. Häromveckan skrev politiker av olika kulör från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, en artikel som jag tyckte illustrerade mina farhågor. Jag skrev därför ett svar till dem i Dagens Medicin:

”Det är naturligtvis möjligt att regioner och kommuner ”underskattat kraften och hastigheten i den digitala omställningen”, som SKR-politikerna skriver, men jag menar att det inte är grundorsaken utan snarast ett symptom på ett mycket större problem.

Politiker i regioner och kommuner har underskattat kraften i de marknadsmekanismer som regering och riksdag, och ibland de själva, släppt lösa. Politiker på alla nivåer tycks ha missat grundläggande kunskap om hur marknadsekonomi fungerar och dessutom ofta misstagit efterfrågan för behov.”

Ur artikeln i Dagens Medicin.

Lobbysimen skadar tilltron till demokratin

Härom morgonen surade jag på twitter om hur topp-politiker som säljer sitt kontaktnät och kunnande till lobbyistbranschen skadar tilltron till demokratin. Jag klippte ihop det till ett facebook-inlägg som tydligen var så intressant att jag erbjöds göra en debattartikel av det. Den kom i TCO:s tidning Arbetsvärlden idag.

2020, januariavtalet och skolan

Bland kritiker av vårt skolsystem – marknadsskolan – är det vanligt med krav på att socialdemokraterna ska bryta det som kallas januariavtalet* mellan S, MP, C och L. Kritikerna menar att överenskommelsen förhindrar utbildningsminister Anna Ekström att göra något åt skolmarknadens skadeverkningar och att hon därför borde slåss för att bryta den.

När det gäller skolan tycker jag att kritikerna har fel. Både om att överenskommelsen ska brytas och om vad den innebär. Tvärtom är det så att just när det gäller skolan kan januariavtalet bidra till skarpa politiska förslag och förändringar i rätt riktning redan under det kommande året. Förändringar som med säkerhet inte skulle blivit aktuella utan det regeringssamarbete som S nu ingår i. För mig som s-medlem är det här högprioriterade frågor.

Att januariavtalet förhindrar socialdemokraterna att som kritikerna säger ”prata om marknadsskolan” stämmer helt enkelt inte. Dörren till förslag om formella vinstbegränsningar är stängd, men i övrigt finns ändå rimligt bra möjligheter att påverka hur skolmarknaden fungerar. I punkt 54 med rubriken Ge likvärdiga förutsättningar står t.ex att regeringen ska ”Arbeta vidare med förslag från Skolkommissionen för att öka likvärdigheten i skolan”.

Som det ser ut nu kommer 2020 att bli ett viktigt år när det gäller politiska förslag om skolan och mycket kommer hända redan i vår. Här är några av mina förhoppningar:

Redan i början av februari kommer Lars Stjernkvist med Utredningen om planering och dimensionering av komvux och gymnasieskola (U 2018:01). Den här utredningen har en så skarp formulering i direktiven att det är förvånande att de inte mötte mer protester från marknadsskolans försvarare. Utredaren ska nämligen:

”föreslå vid behov hur utbildning inom gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna kan planeras och dimensioneras inom ramen för en regional planeringsmodell, utifrån en analys av dagens situation”

Ur direktiven till utredningen U 2018:5.

Eller i klartext: Hej då etableringsfrihet. Jo. Det står dessutom att utredaren ska ”överväga och föreslå hur enskilda huvudmäns utbildning vid fristående skolor kan inordnas i en modell för planering och dimensionering av gymnasial utbildning”.

UPPDATERING: OBS! Utredningen U2018:01 har fått förlängd tid och ska nu redovisas först i slutet av våren, 2020-06-01.

I slutet av mars kommer sedan Björn Åstrands förslag från utredningen Ökad likvärdighet genom minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning (U 2018:05). Här har jag stora förhoppningar. Enligt direktiven ska utredningen föreslå ändrade regler för urval till fristående skolor för att uppnå en allsidig social sammansättning av elever. Det innebär rimligen att det är slut med kötid som urval. Om det blir verklighet av utredningsdirektivens skrivning om gemensamt antagningssystem för kommunala och fristående skolor är det dessutom slut med friskolekoncernernas möjligheter att hantera kön själva. Möjligheten att använda en många gånger uppblåst kö i marknadsföring mot föräldrar, politiker och investerare försvinner. Vidare ska utredningen se över resursernas betydelse för en jämlik kunskapsskola. Det är politiskt sprängstoff och kommer enligt direktiven handla både om resurser i sig och om hur resurser ska fördelas för ökad likvärdighet och bättre kunskapsresultat. Jag hoppas också på förslag som tar hänsyn till kommunernas mycket större ansvar för utbudet av skola, något de inte kompenseras för i dagens system. 

Inget av ovan innebär något formellt slut för vinster i skolan, men skolmarknaden är ett komplext djur och består förutom av vinstdrift också av skolpeng, skolval, etableringsfrihet och utbudsansvar.  Det finns flera parametrar att ändra på. Om politiken förmår försvara och driva igenom förslag från utredningarna kommer effekterna att blir stora.

Utöver detta kan den kommande utredningen om statligt huvudmannaskap för skolan bli intressant. För första gången kommer kanske frågan om vem som ska vara huvudman för de fristående skolorna att utredas ordentligt. Idag är de sina egna huvudmän utan att någon egentligen kan förklara hur det gick till.

Det kan förvisso finnas skäl att bryta regeringssamarbetet ändå – själv är jag mycket bekymrad över utvecklingen på arbetsmarknadspolitikens område – men när det gäller skolan är det faktiskt januariavtalet som just nu är förutsättningen för att förslag om etablering, urval och finansiering ska kunna bli verklighet.

De saker S kan göra i regeringsställning kan S helt enkelt inte göra i opposition. Alternativet till små steg i rätt riktning är tyvärr inte en stor och fantastisk reform. Alternativet är fyra år med en fortsatt utveckling åt fel håll. Visst, fyra år i opposition kunde S använda till skarpare opinionsbildning och hårdare kritik. Det vore dock ett högt spel. För vad hade vi fått utan januariavtalet? Ja, vi hade sannolikt sett åtminstone utredningen om grundskolan ovan begravas på samma sätt som skolkommissionen. Troligen hade inga av de förändringar som nu kan bli aktuella blivit av överhuvudtaget. Att döma av centerpartiets utspel om offentlighetsprincipen och övriga partiers tystlåtenhet om densamma kan vi räkna med att den också lagts på is. Sett till alliansens gemensamma reformagenda från innan valet hade två-åriga gymnasieutbildningar redan varit på gång, betyg i  årskurs fyra skulle mycket väl kunnat bli obligatoriskt  istället för frivilligt och ordningsomdömen vore återinförda på svenska skolavslutningar. Utöver det, och inte minst viktigt, koncernerna hade i kraft av minskad politisk osäkerhet om deras villkor kunnat växa ännu snabbare än vad de redan gör.

Nu är det viktigt att politiska företrädare är förberedda och snabbt kan försvara och argumentera för förslag från utredningarna även om det skulle börja blåsa. Sådan opinionsbildning måste förutom stöd till förslag i rätt riktning ta sikte på ett starkare väljarstöd i nästa val. Det är bristande väljarstöd som mer än regeringssamarbetet fördröjer och förhindrar nödvändiga reformer.

Kritiker av marknadsskolan kan under våren hjälpa till att opinionsbilda för förslag i den riktning som vi kan förvänta oss av utredningarna. Det ska jag göra.

*Januariavtalet kallas av dess kritiker ofta för januariöverenskommelsen (JÖK). Jag har här använt den benämning som de ingående partierna själva använde.