Risk för normaliserad fattigdom

I helgen hade Enköpingsposten en artikel om en ny insamling av matvaror till behövande. Det är församlingen i Fjärdhundra som tagit initiativet och de hoppas att fler följer, att det ”ska ge ringar på vattnet” och sprida sig.

Missförstå mig rätt. Det är såklart jättebra att människor vill hjälpa, att kyrkan organiserar och att det som kallas Matbryggan i Enköping varje vecka hjälper många Enköpingsbor. Jag högaktar verkligen alla som hjälper till. Ändå är det här ett misslyckande för oss som samhälle.

Att kyrkan och andra frivilligorganisationer behöver samla in mat till behövande betyder i klartext att vi har problem med fattigdom i Enköping. Statistiken talar tyvärr också ett tydligt språk.

I Enköping finns över 2200 barn som lever i familjer med det som myndigheterna kallar låg ekonomisk standard. Hushåll med låg ekonomisk standard är inte nödvändigtvis fattiga, men är i riskzonen för fattigdom. Skillnaderna är dock stora. Bland barn i Enköping som är födda i Sverige handlar det om 15 procent av barnen. Bland barn som är födda utomland är siffran 55 procent. I båda fallen ligger Enköping något över genomsnittet i landet.

SCB:s statistik avseende låg ekonomisk standard. Barn i Enköping. Klicka för att förstora.

Orsaken är förstås att föräldrarna har för låga inkomster. Den långsiktiga lösningen på det är inte välgörenhet utan utbildning, praktikplatser och andra åtgärder som kan hjälpa människor till ett jobb som ger en lön det går att leva på.

Att hoppas på fler välgörenhetsinsatser är jag rädd normaliserar fattigdomen och tar bort fokus från insatser från politik, stat, region och kommun. Det är när välgörenheten behövs som vi måste inse att vi behöver jobba hårdare för att få bort fattigdomen. Barn ska inte behöva växa upp i familjer som är beroende av matkassar som lämnas ut till behövande.

Jag tror helt inte på ett samhälle byggt på välgörenhet. Vi borde kunna bättre.

Därför fungerar inte budgetprocessen i Enköpings kommun

Vi är inne i mars månad och nämnderna i Enköpings kommun arbetar dels med att genomföra sina uppdrag inom ramen för 2024 års budget, dels med att planera för 2025. Syftet är att ta fram underlag för ett budgetbeslut i kommunfullmäktige i höst. Efter högermajoritetens beslut om en ny styrmodell som flyttat bort mycket av budgetarbetet från de förtroendevalda är det begränsat med både insyn i, och politiskt ansvar för, budgetarbetet.

Egentligen är det inte svårt. Så här borde det fungera:

  1. Kommunstyrelsen (KS) fattar ett politiskt beslut om vilka prognoser, ofta kallade budgetförutsättningar, som ska gälla. Här bestämmer förtroendevalda politiker alltså vilken befolkningsprognos, skatteunderlagsprognos, prognos om löne- och kostnadsökningar med mera som ska användas för att uppskatta hur mycket intäkter och kostnader kommer att öka. Prognoser – gissningar om läget om två år – är alltså viktiga förutsättningar för budgeten. Samtidigt bestämmer politikerna vilket resultat, alltså hur stort överskott, budgeten ska resultera i. Både det och vilka antaganden om intäkter som ska gälla är politik. Beslutet borde tas i januari eller februari. Underlag för beslutet tas fram av kommunens centrala ekonomifunktion, men det är kommunstyrelsen som beslutar. Nu kan nämnderna börja jobba med steg två.
  2. Nämnderna tar fram förslag till budget för sin verksamhet utifrån de kända förutsättningarna och skickar dessa till kommunstyrelsen. Detta kallas ofta för budgetäskanden och borde vara klara i mars/april.
  3. Alla budgetäskanden sammanställs och analyseras av kommunens centrala ekonomer som presenterar ett beslutsunderlag för kommunstyrelsen. Om summan blir för stor fattar kommunstyrelsen beslut om vilka nämnder som behöver göra om.
  4. Där det behövs tas budgeten en vända till i nämnderna så att kommunstyrelsen får färdiga och väl förankrade reviderade budgetäskanden på sitt bord.
  5. Kommunstyrelsen har nu ett färdigt och väl förankrat underlag till budget, inklusive konsekvenser av de eventuella besparingar som krävts och kan fatta beslut om ett budgetförslag som läggs fram i kommunfullmäktige.
  6. Kommunfullmäktige (KF) fastställer budgeten.
Schematisk bild av besluten i budgetprocessen som den borde vara.
KS = Kommunstyrelsen, KF = Kommunfullmäktige.

I alla steg kan det bli politisk debatt och oppositionen kan lägga egna förslag. Processen är inte konstig. Kommuner har tagit fram sina budgetar på det här sättet i många decennier.

Så här fungerar det inte i Enköping. Moderaternas kommunalråd Peter Book och hans majoritet har i praktiken strukit steg 1-4. De förtroendevalda politikerna hålls på detta sätt långt borta från budgetprocessen och sysselsätts istället med ett årligt pappersarbete som i styrmodellen kallas för nämndplan, mer om det strax.

Förra året tog flera av nämnderna inte några beslut alls om sina egna budgetäskanden utan alla budgetförberedelser innan steg 5 ovan togs på tjänstemannanivå. Det är på det sätt inte konstigt att de politiska ansvaret för budgeten ser svagt ut. Det är också en orsak till att Enköpings kommun nu fått ett närmast ständigt pågående budgetarbete med ändringsbudgetar och uppskjutna budgetbeslut. Det är också en orsak till svagt politiskt ansvar för budgeten.

Hur går det då till i Enköping?

I år ska nämnderna besluta om vad som kallas en ”analys” i vår. Denna baseras på ett budgetunderlag som kallas RFM (en förkortning som står för resursfördelningsmodell), och som inte funnits att läsa som handling till något politiskt möte och inte heller passerat kommunstyrelsen. Inga politiker har alltså fattat beslut om vilka förutsättningar som ska gälla. Det är inte ens klarlagt vilka siffror som använts. Ska budgeten leda till ett resultat på 2 eller 3,5 procent? Det gör en skillnad på många tiotals miljoner. Vilka ökningar av statsbidrag är medräknade? Det vet vi inte. Vilka löneökningar räknar vi med? Också det är okänt. Kommunfullmäktige har visserligen beslutat om en långsiktig ekonomisk plan med ett krav på resultat på 3,5 procent över tio år, men kommunstyrelsen har inte tagit något beslut om vad som ska gälla för just 2025. Effekten blir en budget med svag politisk förankring. Det blir också en budget som förtroendevalda politiker i nämnderna har mycket små möjligheter att påverka. Kommunstyrelsen fattar enligt processen inget beslut förrän i maj. Nämnderna fattar inga beslut om budgetäskanden alls.

Den årliga budgetprocessen enligt Enköpings kommuns nya styrmodell.

Vad gör då de förtroendevalda i politikerna i kommunstyrelsen och i nämnderna? Istället för att ägna sig åt budget – kommunens viktigaste styrdokument – har de (bland annat jag) tvingats lägga mängder med mötestid på något som i styrmodellen kallas för nämndplan. Det är Anders Wikmans favoritprojekt. Wikman representerar det lokala partiet Nystart Enköping och är som vice ordförande i kommunstyrelsen Peter Books parhäst. I styrmodellen kan vi läsa om de tre S som ska styra kommunens arbete:

  • Samhörighet.
  • Självständighet.
  • Stolthet.

Kopplingen till budgeten, det som egentligen styr, är svag, om inte obefintlig. De förtroendevalda tvingas besluta om nya dokument och strategier, men inflytandet över budgeten blir allt mindre.

Så här kan vi inte fortsätta. Budgetprocessen i Enköpings kommun är trasig. Till att börja med borde kommunstyrelsen fatta ett politiskt beslut om vilka förutsättningar som ska gälla för budgetarbetet. Utan ett sådant beslut finns ingen politisk styrning. Och utan beslut om politisk styrning finns inget politiskt ansvar att vare sig ta eller utkräva.

– Kanske handlar det mer om ett rent näringslivsperspektiv, sade SD:s gruppledare i utbildningsutskottet

Igår såg jag att riksdagsledamoten Linus Sköld (s) lade ut ett klipp från en debatt han hade haft med Sverigedemokraternas Patrick Reslow om att regeringen nu stryker kunskap  om arbetsmarknad, arbetsrätt, arbetsmiljö och arbetsmarknadens parter ur läroplanerna för gymnasiet. Reslow svarade i klippet att det mest var en fråga om att prioritera. Det var viktigare att lära eleverna ”hur näringslivet fungerar, hur näringslivet kan utvecklas och hur näringslivet skapar sysselsättning och liknande i landet”. Reslow nämnde också kunskap om internationella institutioner och organisationer som också bereder vägen för arbetsmarknaden.

Det fanns en länk till protokollet. Jag klickade. Och det fanns mer. I nästa replikskifte förtydligade Linus Sköld att kunskap om arbetslivet och arbetsmarknadens parter handlade om både företag och fackföreningar. Då kom det. Reslow drog till direkt:

”Nu förstår jag var skon klämmer, då Linus Sköld i sitt andra inlägg nämner fackföreningar. Linus Skölds stora oro är att ungdomarna nu inte ska få någon information om att de verkligen ska gå med i facket och därmed gynna det socialdemokratiska partiet. Men jag ser det inte som skolans uppgift att säga till ungdomar att de ska gå med i facket.”

Sverigedemokraternas gruppledare i utbildningsutskottet, Patrick Reslow.

Kunskap om arbetsmarknad, arbetsrätt, arbetsmiljö och arbetsmarknadens parter stryks alltså ur läroplanerna för att SD och deras samarbetspartier ogillar fackföreningar. Partsmodellen har bevisligen stoppat inflationsspiraler, bidragit till strukturomvandling, skapat omställningsorganisationer och hållit Sverige nästan fritt från strejker. Fler arbetstagare är dessutom med i något av tjänstemannafacken än i LO. Inget sådant intresserar Reslow. Det är fackföreningar i sig SD vill åt. Enligt Reslow finns det ”andra aspekter i samhällskunskapen som är viktigare än hur man sätter löner och hur man samarbetar. Kanske handlar det mer om ett rent näringslivsperspektiv”.

Läs det sista igen. ”Kanske handlar det mer om ett rent näringslivsperspektiv”, sade SD:s gruppledare i utbildningsutskottet. När det gäller att välja mellan arbetsgivare eller arbetstagares rättigheter eller perspektiv är det ingen tvekan om var SD står.

Galna notan?

Jag gillar att sitta långt bak. På valupptakt i Brantingsskolans aula innebar det också högt upp. Blev glad av denna utsikt!

Juniskäret av Harald Lindberg i Brantingsskolans aula.

Juniskäret heter den. Ännu gladare blev jag när jag läste mig till att den målades redan 1960 i den gamla Brantingsskolan som revs vintern 2019-2020. Harald Lindbergs väggmålning såg då ut att gå förlorad, men en räddningsaktion där en hel betongsektion lyftes bort gjorde restaurering möjlig. Tavlan är 11 meter bred. Sedan i maj 2023 sitter målningen uppe i den nya skolan. Högt upp på väggen i aulan. I en UNT-artikel som att döma av adressen först fick rubriken ”Galna notan för att rädda konstverket” från samma månad ställs frågan om det var värt över en halv miljon kronor för att rädda ”Juniskäret”? Om ni frågar mig?

– Lätt!

Det är bland annat sådant som gör en kommun. Vi förvaltar det gemensamma. Byter ut det som är slitet. Sköter om det som är värt att spara till kommande generationer. Om också den nya skolan står i sextio år blir det dessutom inte många kronor för varje årskurs.

Tack! Och heja Uppsala kommun som räddade målningen.

Hela målningen.

Därför har moderaterna fel om Tellus nya skola i Fanna

På Utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens (UAN) sammanträde 20240221 beslutade högermajoriteten att tillstyrka en detaljplan för en ny skola i Fanna. Ärendet gällde en ny skola som det ännu inte finns något tillstånd från Skolinspektionen för, men det handlar om en nu skol för friskolan Tellus (tidigare Robinsson). I yttrandet som högermajoriteten röstade igenom står bland annat att Tellusskolan är i behov av nya lokaler, att en ny Tellus-skola kan avlasta den kommunala skolan och att kapaciteten med 170 nya elevplatser behövs. Det här är fel på flera sätt. Det riskerar dessutom att bli mycket kostsamt för Enköpings skattebetalare och elever.

För det första är det mindre än ett år sedan en enig nämnd bestämde sig för att säga nej till skolan i fråga. Då ville inget parti i Enköping att skolan skulle byggas.

För det andra sade Skolinspektionen nej. Skolan håller inte måttet. Skolinspektionens skrev i sitt beslut att ”sökanden inte har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för de sökta utbildningarna avseende litteratur, utrustning och skolbibliotek”. Plötsligt är den sortens kvalitet oviktig för de styrande partierna i Enköping. Telluskoncernens syn på sådana frågor är väl känd. Regleringar och krav på läroböcker, skolgårdar och lärartäthet kallade koncernens VD Bijan Fahimi föraktfullt för planekonomiska regleringar så sent som för bara ett år sedan. Kort därefter sade alltså Skolinspektionen nej till hans skola av just sådana skäl.

För det tredje stämmer det inte att en ny Tellusskola kan avlasta den kommunala skolan. Skälet till det är enkelt – friskolor kan ha helt olika profil. Alla inser att kommunen inte skulle kunna hänvisa föräldrar till exempelvis en religiös skola med fotbollsprofil. En sådan skola måste själv attrahera föräldrar. Lika lite kan kommunen räkna med kapacitet hos Tellus och placera barn där. Vilken profil Tellus har idag är känt, hur det ser ut i höst är det ingen som vet. Det bestämmer koncernen själv. Kommunen måste alltid kunna erbjuda elever plats i en kommunal skola. De kostnader detta medför ska enligt regelverket också Tellus-skolan ha del av. Därmed riskerar en ny friskola att ytterligare urholka den kommunala skolans resurser.

För det fjärde kan kommunen inte ens räkna med att barn som går hos Tellus idag kommer att gå kvar där. Ägaren väljer själv vilken profil skolan ska ha. Det kan se helt annorlunda ut inför nästa termin. Så gick det för elever på en annan friskola, Dibber i Sollentuna. När de kom tillbaka efter sommarlovet hade ägaren bestämt att byta profil och börja med undervisning på engelska.

För det femte hjälper det föga att Telluskoncernens Robinsson-skolor redan finns i Enköping. Friskolor köps och säljs. Det visar inte minst finansmannen Roger Akelius försök att bli huvudägare i Academedia. Om han lyckats hade mer än 100000 barn och elever i Academedias förskolor, grundskolor och gymnasieskolor fått en ägare med en helt annan pedagogisk idé än vad deras föräldrar hade valt. Akelius ville flytta undervisning utomhus, ifrågasatte betyg och ville ha en skola med terminsavgifter.

Robinsson-skolorna startade en gång i Enköping men ägs nu av den börsnoterade koncernen Tellus. VD Bijan Fahimi har gjort klart att han tycker att det är bra att skolor köps och säljs:

Med dagens system kan skolor och förskolor köpas och säljas. En entreprenör som har utvecklat en skola eller en förskola men inte kan driva den vidare, behöver inte lägga ned sitt livsverk. Istället kan grundaren avyttra skolan mot betalning. Detta innebär att en aktör som vill expandera kan köpa nya skolor och utveckla sin verksamhet. Denna möjlighet har lett till en konsolidering i branschen, och vi ser nu att flera större aktörer har kommit fram.

I politisk retorik framställs ibland denna förändring som något negativt. I realiteten är detta en hälsosam utveckling.

Tellus-koncernens VD Bijan Fahimi tillsammans med styrelseordförande Thomas Gür i Dagens Industri 2021-05-26.

Med Telluskoncernens syn på skolan är vi alltså långt ifrån det ideal där föräldrar och elever väljer skola. I Bijan Fahimis värld är det helt rimligt att en ägare genom att köpa en skola väljer sina elever, ja, eller väljer pedagogisk inriktning åt de familjer som har sina barn där för tillfället. Precis som Roger Akelius tänkte sig.

Och som om inte det räckte. I ärendet precis innan på samma (!) sammanträde röstade en enig nämnd för en skrivning om att skärpa kraven på att skolgårdar ska uppfylla Boverkets rekommenderade storlek om 30 kvadratmeter per barn.

Ur nämndens yttrande om kommunens översiktsplan.

Tiden det tog för högerpartierna att ändra sig och tillstyrka en detaljplan med bara drygt halva (!) ytan räknades i minuter.

Text ur två separata stycken i beskrivningen av detaljplanen.

Nu har vi alltså en situation där högermajoriteten satt kommunens tjänstemän på att jobba fram en detaljplan för en skola som:

  • Högerpartierna själva sagt nej till
  • Skolinspektionen sagt nej till
  • Ingen vet kommer få tillstånd att starta
  • Kommunen inte kan använda om det saknas kapacitet
  • Tvärtom försvårar kommunens egen lokalplanering och riskerar att höja kommunens kostnader
  • Har en skolgård som inte är i närheten av att uppfylla de krav nämnden just beslutat om

Socialdemokraterna lade ett eget yrkande med en annan text. Den finns att läsa i protokollet och i ett separat inlägg här. Frågan gick till omröstning där vi socialdemokrater förlorade med 6-3. Sverigedemokraterna slöt upp på samma sida som moderater, centerpartiser, kristdemokrater, liberaler och Nystart Enköping.

Men det är inte kört än. Fler instanser i kommunen ska säga sitt innan kommunen kan godkänna detaljplanen. Moderaterna och de andra partierna i högermajoriteten har alltså chans att ändra sig. Och sedan ska Skolinspektionen säga sitt.

Politiken måste fokusera på skolans förutsättningar

I onsdags beslutade Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden om det som högermajoriteten kallar nämndplan, ett nytt tillskott till floran av styrdokument i Enköpings kommun.

Vi socialdemokrater ansåg att högermajoriteten för mycket fokuserade på skolans resultat och för lite såg till verksamhetens förutsättningar. Vi menar att det vi förtroendevalda ytterst gör genom budget och andra styrmedel är att besluta om vilka förutsättningar lärare och annan skolpersonal får för att skolan ska fungera. Det tycker vi borde avspeglas i nämndplanen. Trots en serie av diskussioner och så kallade workshops lyckades vi inte få med oss majoritetens moderater, centerpartister, liberaler, kristdemokrater, miljöpartister och nystartare på detta. Därför lade vi till slut ett eget yrkande om de centrala avsnitten. Viktiga skillnader gentemot majoriteten är:

  • att vi vill se ett mål om att Enköpings skolor ska komma ifatt andra kommuners skolor vad gäller resurser (pengar),
  • att vi vill följa hur skillnader i skolors förutsättningar utvecklas,
  • att vi vill se lokalförsörjning som ett prioriterat utvecklingsområde,
  • att vi har en bredare ansats vad gäller arbetsmarknadsfrågor.

Till skillnad från majoriteten vill vi inte heller bygga ut administrationen genom att ta fram ett nytt eget sätt att mäta ungdomars framtidstro. Majoriteten skriver i sin plan:

Framtidstro låter sig inte lätt mätas utan här behöver olika tillvägagångssätt och metoder utforskas. I dagsläget finns inga nyckeltal som utan detta är något som kommer tas fram under året som en del av arbetet att ta fram ett nuläge.

Ur högermajoritetens nu beslutade nämndplan för Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden.

Det här riskerar inte bara att kosta resurser centralt på Utbildningsförvaltningen utan också skapa merarbete ute på skolorna. Att ta fram ett nytt eget mått ger också andra problem. Dels finns ingen jämförbarhet med andra kommuner, dels tar det tid innan det finns data som gör det möjligt at jämföra över tid. Vi menar att det rimliga är att använda ett mått som redan finns, regionens så kallade Liv- och hälsa ung-undersökning. I denna undersökning finns mått på framtidstro så långt tillbaka som sedan 2013 och i några fall ända sedan 2005. Det är dessutom en undersökning som det finns upparbetade rutiner för och som görs utan at det kommer kosta oss i Enköping pengar som vi kunde använt till undervisning. Tyvärr valde högermajoriteten istället mer pappersarbete.

Hela yrkandet nedan:

Socialdemokraternas förslag till Nämndplan med budget 2024 och plan för 2025–2026 för Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden

Socialdemokraterna yrkar att avsnitten Nämndens utvecklingsmål för grunduppdraget samt Nämndens nyckeltal för grunduppdraget ersätts med motsvarande avsnitt nedan:

Nämndens utvecklingsmål för grunduppdraget

Ökad framtidstro hos barn och ungdomar

Nämnden ser att det finns en oroande trend i samhället vad gäller en minskad framtidstro hos barn och unga. Trenden är synlig både på nationell, regional och lokal nivå och kan kopplas ihop med ett ansträngt samhällsläge vad gäller exempelvis ekonomi, klimat och pandemi.

Förskola och skola har en viktig roll i att stärka framtidstron för barn och elever, båda vad gäller tron på sin egen förmåga och möjligheten att påverka sin omvärld i en bättre riktning. Att lyckas i skolan bidrar till att barn och unga mår bättre och får en god grund för att ta sig an olika delar av livet.

Att ha klarat av skolan är centralt för individens framtidsutsikter och därmed också framtidstro. Nämnden ska fortsatt följa både andel behöriga till gymnasieskolan och andelen som klarar sin gymnasieexamen. För nämnden är det också centralt att bättre förstå orsaken till att en grupp elever inte når behörighet. Ett projekt kommer att initieras för att kunna följa dessa individer.

Förhoppningen är att genom att lära oss mer om varför dessa inte nått gymnasiebehörighet kan vi få nycklar till att nå fler framöver. Projektet kommer att följas upp efter ett år för att se om det finns åtgärder som redan är identifierade och möjliga att implementera. För att utvärdera arbetet med målet kommer nämnden också att följa andelen elever som inte når gymnasiebehörighet samt den andel som inte klarar gymnasieskolan.

Framtidstron följs också genom de så kallade Liv och hälsa ung-undersökningarna som har data för framtidstro inom olika områden sedan 2013 respektive 2005 (beroende på område).

Ökad likvärdighet i Enköpings förskolor och skolor

Enköpings kommunala skolor har generellt sett en hög andel behöriga lärare, men även hos oss finns skillnader i förutsättningar inom och mellan skolor. Det handlar om både resurser, personal och skolors förutsättningar i form av elevunderlag och yttre faktorer. Ökad likvärdighet handlar om att minska och kompensera för sådana skillnader. Ett utvecklingsmål för nämnden är därför att utjämna sådana strukturella skillnader mellan skolor. Det är därför nödvändigt att nämnden följer dessa.

Nationell statistik visar att Enköpings förskolor, fritidshem, grundskolor och gymnasieskolan alla uppvisar lägre kostnader än förväntat enligt måttet nettokostnadsavvikelse. Verksamheten är alltså underfinansierad relativt andra kommuner, för grundskola och fritidshem är avvikelsen särskilt stor. Ett utvecklingsmål är därför att den negativa nettokostnadsavvikelsen ska minska.

Förbättrad lokalplanering och lokalförsörjning

Enköping har under en lång följd av år varit en tillväxtkommun och det är uppenbart att planering och färdigställande av skollokaler haft svårt att hänga med. Eftersom tillväxten enligt prognoserna kommer att fortsätta är det nödvändigt att nämnden tillsammans med andra delar i kommunen stärker planeringen av lokaler för skola och förskola. Planeringen ska syfta till:

  • ett bättre handlingsutrymme och för svängningar i elevunderlaget
  • förutsägbarhet för föräldrar, elever och personal
  • motverka segregation
  • att undvika att skolor växer sig större än vad de planerats för och vad de praktiska förhållandena medger.

Träffsäkra åtgärder för grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden

Enligt Arbetsförmedlingens statistik för december 2023 uppvisar Enköpings kommun en hög skillnad i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda jämfört med våra grannkommuner. Därtill har vi länets högsta arbetslöshet bland utrikesfödda kvinnor. Det är därför nödvändigt att nämnden fokuserar insatser på de grupper som står långt från arbetsmarknaden. Förutom utrikes födda handlar det om invånare med svaga kunskaper i det svenska språket samt invånare med funktionsnedsättningar. Enköping har hittills inte förmått använda de resurser för insatser mot dessa grupper som finns till förfogande via samordningsförbundet. Ett utvecklingsmål är därför att verksamheten som drivs med resurser därifrån ska öka kraftigt och fokusera på grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden. Särskilda insatser behövs för kvinnor med svaga kunskaper i det svenska språket samt vuxna med funktionsnedsättning.

Nämndens nyckeltal för grunduppdraget

UtvecklingsmålNyckeltal
Ökad framtidstro hos barn och ungdomar– Framtidstro enligt Liv och hälsa ung
– Andel i % som når behörighet till gymnasieskolan
– Andel i % som tar gymnasieexamen inom tre respektive fyra år
– Andel elever som ej når behörighet utan att tillhöra gruppen nyanlända eller sent inflyttade
Ökad likvärdighet i Enköpings förskolor och skolor– Skillnader i strukturella förutsättningar som resurser, personal, elevunderlag och andra yttre faktorer, mellan olika enheter inom förskola och skola
– Nettokostnadsavvikelse för förskola, grundskola, fritidshem och gymnasieskolan
Förbättrad lokalplanering och lokalförsörjning– Planering för framtida skolor och upptagningsområden i ett 10-årsperspektiv.
Träffsäkra åtgärder för grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden– Ökat bidrag till arbetsmarknadsinsatser från Samordningsförbundet
– Antal individer, fördelat på olika grupper långt från arbetsmarknaden, som tar del av arbetsmarknadsinsatser.
– Antal individer i SFI
– Antal individer i som deltagit i SFI på öppna förskolan
– Effekt av arbetsmarknadsinsatser

För Socialdemokraterna
Johan Enfeldt, Solweig Eklund, Tina Löfgren

Socialdemokraternas yrkande i frågan om detaljplan för en friskola i Fanna

På Utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens (UAN) sammanträde idag beslutade högermajoriteten att tillstyrka bygglov för en ny skola i Fanna. Mycket inkonsekvent. Det handlar om nya lokaler för friskolan Tellus (tidigare Robinsson) som en enig nämnd så sent som i april inte ville skulle starta alls. Skolinspektionen tyckte inte heller att skolan höll måttet och sade nej. Men nu vill moderaterna och de andra i majoriteten som styr Enköping alltså bevilja bygglov för en skola utan tillstånd som man själv sagt nej till.

Vi förlorade omröstningen med 6-3 eftersom Sverigedemokraterna slöt upp på majoritetens sida.

Socialdemokraternas yrkande nedan:

Yrkande från Socialdemokraterna avseende ärende 16

Socialdemokraterna yrkar att Utbildnings- och arbetsmarknadens yttrande till samhällsbyggnadsförvaltningen över detaljplan för ny skola i Fanna (Fanna 32:33 och 32:34 m.fl.) ska lyda:

”I konsekvens med ett flertal tidigare beslut avstyrker Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden den föreslagna ändringen av detaljplanen.

En skola med denna placering ingår ej i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens senast fastställda lokalbehovsplan.  Eftersom skolan i förslaget till detaljplan är avsedd för en fristående huvudman kan nämnden inte påräkna skolans kapacitet i beräkningar av lokalbehov på vare sig kort eller lång sikt. Elever kan inte placeras på skolan om inte vårdnadshavare själva önskat denna placering. Det är inte heller möjligt att veta från vilka delar av kommunen elever söker sig till en fristående skola. Enköpings kommun kan således ha stora behov av skollokaler även om en fristående skola har lediga platser. 

När den tilltänkta skolhuvudmannen för skolan ansökte om tillstånd hos Skolinspektionen under 2023 avstyrkte Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden tillstånd.

Även Skolinspektionen avstyrkte ansökan och den tilltänkta skolhuvudmannens nekades tillstånd. Skolinspektionens bedömde att ”sökanden inte har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för de sökta utbildningarna avseende litteratur, utrustning och skolbibliotek” och därmed gjorde myndigheten inte prövningar avseende kraven på huvudmannens insikt och lämplighet, eller påtagligt negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av Enköpings kommun. I nuläget saknas således godkännande för skolverksamhet på den tilltänkta platsen.

I Utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens remissyttrande avseende Översiktsplan (2024-02-21) önskade nämnden ”en ännu striktare skrivning gällande friytor på förskole – och skolgårdar”. Nämnden ansåg i remissyttrandet att detta är viktigt och förskole- och skolgårdars ytor får inte kompromissas bort vid nybyggnation eller utbyggnad av förskolor och skolor. Den tilltänkta detaljplaneändringen i Fanna avser en skola med en friyta som är bara drygt hälften av Boverkets rekommendation, vilket alltså går emot nämndens eget yttrande avseende Översiktsplanen.

Sammantaget finns alltså flera skäl till att nämnden avstyrker detaljplaneändringen.”

För Socialdemokraterna
Johan Enfeldt, Solweig Eklund, Tina Löfgren

Högermajoriteten sätter Enköping på svältkost

På kommunfullmäktige på tisdag 13 februari vill högermajoriteten i Enköping klubba igenom ett dokument som de kallar Långsiktig ekonomisk plan. Socialdemokraterna kommer att rösta nej. Den långsiktiga ekonomiska planen är ett försåtligt dokument som kommer att få stor påverkan på Enköpingsborna och bromsa utvecklingen i Enköping.

För det första, och viktigast för Enköpingsborna. Om innehållet i planen ska tas på allvar kommer den att innebära ett stålbad med kraftiga besparingar i välfärden eller ett de facto stopp för investeringar. Det som står i planen är nämligen dramatiskt. Låt oss se på framförallt två punkter:

  • En årlig resultatnivå på minst 3,5 procent som andel av skatteintäkter, kommunalekonomisk utjämning och generella statsbidrag i genomsnitt för perioden 2023–2032.
  • Låneskulden för den skattefinansierade verksamheten ska minska fram till 2032 jämfört med utgången 20022.

Vad innebär då detta? Vi tar den första punkten först. Att kommuner behöver göra ett överskott är inte konstigt. När vi investerar i nya skolor, förskolor och äldreboenden kan vi hålla nere räntekostnaderna genom att ha sparat ihop en del av pengarna. Det här brukar kallas god ekonomisk hushållning och definieras som att ett överskott på 2 procent av intäkterna är lämpligt. Nu vill enköpingshögern alltså nästan dubbla det, och inte bara under ett enskilt år utan som genomsnitt över en tio-årsperiod.

Jämfört med en normal budget med ett överskott på 2 procent innebär detta en besparing på drygt 50 miljoner redan nästa år. Pengar som kommer att tas från framförallt Enköpings barn och äldre.

Den andra punkten säger att låneskulden ska vara lägre i kronor 2030 än vad den är idag. Alla som haft ett lån vet att det är så det fungerar när man amorterar. Ingen konstigt i det alltså, men det förutsätter ju att man inte behöver låna till nya investeringar. Det är här den långsiktiga planen riskerar innebära vad som närmast liknar ett idiotstopp för investeringar i Enköping. På bara åtta år ska vi växa till 55000 invånare, en ökning med 15 procent. Vi kommer behöva nya skolor, förskolor och annan infrastruktur. Men högern tycker alltså inte att det är motiverat att låna till investeringarna. Konsekvensen blir att Enköping fortsätter på en sedan länge upptrampat stig. Antalet säsonger i följetongen om upprustningen av Kulturhus Joar räknas nu inte i år utan i mandatperioder. I sommar ser vi elever gå ut årskurs nio efter att ha gått hela sin grundskoletid i en evakueringsskola. Varför? Högern har stoppat, förhalat och skjutit upp investeringen i en ny skola. Nu är visserligen bygget äntligen igång, men senfärdighet och obeslutsamhet har fördyrat bygget med stora pengar. Kanske är det dags att väljarna börjar fråga hur mycket de senfärdiga besluten kostat?

För det andra bygger planen på en beskrivning av Enköpings ekonomi som inte är rättvisande. Med en rad diagram visar planen på något som närmast liknar ett katastrofscenario för Enköping. Problemet är att det inte stämmer. Intäkterna i diagrammen är baserade på en gammal prognos från SKR i april (cirkulär 23:20). Det finns tre (!) färskare prognoser från juni, oktober och december. Enligt den senaste är det ekonomiska läget i Enköping för vart och ett av de kommande sju åren fram till 2030 mellan 50 och 65 miljoner bättre årligen än vad diagrammen i den långsiktiga ekonomiska planen visar. Det är svårt att se varför kommunfullmäktige ska basera en plan på inaktuella siffror, om inte syftet är att skrämma verksamheter och medborgare.

För det tredje kommer planen att innebära en maktförskjutning där folkvalda politiker kommer att få svårare att påverka satsningar på välfärd och investeringar. När den årliga budgetprocessen sätter igång det målen i den långsiktiga ekonomiska planen som är utgångsläget. Alla kalkylunderlag kommer att utgå från planens stenhårda besparingskrav och alla förvaltningar kommer att ställa om till ett lägga där kommunen, trots tillväxt och behov av nya investeringar, ska ha noll i låneskuld.

För det fjärde baseras den långsiktiga planen på en rapport som i stora stycken är mycket uppseendeväckande. Med en rad diagram visas vad som kallas Enköpings finansiella profil. Problemet med diagrammen är att de inte alls visar något särskilt om Enköping utan endast är jämförelser med andra kommuner i Uppsala län. Det handlar alltså inte ens om kommuner som är jämförbara till storlek och tillväxt utan Enköping rankas till nyckeltal i flera fall sämre än Älvkarleby, en kommun som ökat med 600 invånare på 15 år. Under samma tid har Enköping ökat med 10000, mer än ett helt Älvkarleby. Det vore konstigt om Älvkarleby hade ett investerings- och därmed lånebehov som var ens i närheten av vårt.

I rapporten står också att svenska kommuner måste investera utan att låna. Det är mycket uppseendeväckande:

För de flesta svenska kommuner krävs dock en god skattefinansieringsgrad av investeringarna, närmare 100%, så att inte skulderna ökar mer inför framtiden och därigenom minskar framtida skattebetalares konsumtionsutrymme.

Ur underlagsrapporten till förslaget till Långsiktig ekonomisk plan

I klartext. Nya invånare flyttar in. Deras barn behöver skola. Men först när de nya skattebetalarna och alla vi andra sparat ihop till vad hela skolan kostar ska vi bygga den. De flesta borde inse att det inte är en framkomlig väg för tillväxtkommuner. Tyvärr gör inte enköpingshögern det. Att bygga en skola borde ses som en investering i framtiden, inte som något som minskar framtida skattebetalares konsumtionsutrymme.

Ännu märkligare är att rapporten räknar ut genomsnitt för kommunerna i länet utan att ta hänsyn till deras volymer. I en halsbrytande beräkning ges lilla Älvkarleby med knappt 10000 invånare ges samma tyngt som 25 gånger så stora Uppsala. Rapporten påstår därför att för varje krona kommunerna i länet bygger till exempel skolor betalar de också av lika mycket på gamla lån. Så är det såklart inte. Räknar man ut det verkliga snittet, alltså hur mycket av gjorda investeringar som kommunerna finansierade med egna pengar landar det på runt 80 procent. Resten lånas. Enköping ligger på runt 60 procent, men vi tillhör alltså de kommuner som har snabbast tillväxt.

Vad är det då som ligger bakom rapporten som nu ligger på kommunfullmäktiges bord? En fingervisning får vi nog i fotnoten på sidan 12.

De olika värdena för de finansiella nyckeltalen är satta utifrån subjektiva värderingar. Detta är författarens egen bedömning av vad som bör anses som god ekonomisk hushållning för kommuner över en längre tid.

Ur en fotnot i underlagsrapporten för den långsiktiga ekonomiska planen.

Subjektiva värderingar, alltså. Eller som vi brukar kalla det: politik. Sån där politik som ser en ny skola mer som en begränsning av nästa generation skattebetalares konsumtionsutrymme än som en investering i framtiden.

Lucka 24. Inkomstklyftorna räknat i antal industriarbetarlöner

Ska du förfasas över klyftorna i Karl-Bertil idag? De är inte bara på väg tillbaka, de är redan här. Diagram från Makteliten 2023.

En julkalender om samhälle, välfärd och ekonomi.

Och tack alla som hängt med i kalendern. Ni som är lediga: ha en skön helg! Ni som jobbar: tack för att ni håller samhället igång och hoppas ni får ta igen ledigheten en annan dag! Sen kanske vi kan få några kurvor att vända åt rätt håll 2024.