Därför fungerar inte budgetprocessen i Enköpings kommun

Vi är inne i mars månad och nämnderna i Enköpings kommun arbetar dels med att genomföra sina uppdrag inom ramen för 2024 års budget, dels med att planera för 2025. Syftet är att ta fram underlag för ett budgetbeslut i kommunfullmäktige i höst. Efter högermajoritetens beslut om en ny styrmodell som flyttat bort mycket av budgetarbetet från de förtroendevalda är det begränsat med både insyn i, och politiskt ansvar för, budgetarbetet.

Egentligen är det inte svårt. Så här borde det fungera:

1. Kommunstyrelsen (KS) fattar ett politiskt beslut om vilka prognoser, ofta kallade budgetförutsättningar, som ska gälla. Här bestämmer förtroendevalda politiker alltså vilken befolkningsprognos, skatteunderlagsprognos, prognos om löne- och kostnadsökningar med mera som ska användas för att uppskatta hur mycket intäkter och kostnader kommer att öka. Prognoser – gissningar om läget om två år – är alltså viktiga förutsättningar för budgeten. Samtidigt bestämmer politikerna vilket resultat, alltså hur stort överskott, budgeten ska resultera i. Både det och vilka antaganden om intäkter som ska gälla är politik. Beslutet borde tas i januari eller februari. Underlag för beslutet tas fram av kommunens centrala ekonomifunktion, men det är kommunstyrelsen som beslutar. Nu kan nämnderna börja jobba med steg två.
2. Nämnderna tar fram förslag till budget för sin verksamhet utifrån de kända förutsättningarna och skickar dessa till kommunstyrelsen. Detta kallas ofta för budgetäskanden och borde vara klara i mars/april.
3. Alla budgetäskanden sammanställs och analyseras av kommunens centrala ekonomer som presenterar ett beslutsunderlag för kommunstyrelsen. Om summan blir för stor fattar kommunstyrelsen beslut om vilka nämnder som behöver göra om.
4. Där det behövs tas budgeten en vända till i nämnderna så att kommunstyrelsen får färdiga och väl förankrade reviderade budgetäskanden på sitt bord.
5. Kommunstyrelsen har nu ett färdigt och väl förankrat underlag till budget, inklusive konsekvenser av de eventuella besparingar som krävts och kan fatta beslut om ett budgetförslag som läggs fram i kommunfullmäktige.
6. Kommunfullmäktige (KF) fastställer budgeten.

I alla steg kan det bli politisk debatt och oppositionen kan lägga egna förslag. Processen är inte konstig. Kommuner har tagit fram sina budgetar på det här sättet i många decennier.

Så här fungerar det inte i Enköping. Moderaternas kommunalråd Peter Book och hans majoritet har i praktiken strukit steg 1-4. De förtroendevalda politikerna hålls på detta sätt långt borta från budgetprocessen och sysselsätts istället med ett årligt pappersarbete som i styrmodellen kallas för nämndplan, mer om det strax.

Förra året tog flera av nämnderna inte några beslut alls om sina egna budgetäskanden utan alla budgetförberedelser innan steg 5 ovan togs på tjänstemannanivå. Det är på det sätt inte konstigt att de politiska ansvaret för budgeten ser svagt ut. Det är också en orsak till att Enköpings kommun nu fått ett närmast ständigt pågående budgetarbete med ändringsbudgetar och uppskjutna budgetbeslut. Det är också en orsak till svagt politiskt ansvar för budgeten.

Hur går det då till i Enköping?

I år ska nämnderna besluta om vad som kallas en ”analys” i vår. Denna baseras på ett budgetunderlag som kallas RFM (en förkortning som står för resursfördelningsmodell), och som inte funnits att läsa som handling till något politiskt möte och inte heller passerat kommunstyrelsen. Inga politiker har alltså fattat beslut om vilka förutsättningar som ska gälla. Det är inte ens klarlagt vilka siffror som använts. Ska budgeten leda till ett resultat på 2 eller 3,5 procent? Det gör en skillnad på många tiotals miljoner. Vilka ökningar av statsbidrag är medräknade? Det vet vi inte. Vilka löneökningar räknar vi med? Också det är okänt. Kommunfullmäktige har visserligen beslutat om en långsiktig ekonomisk plan med ett krav på resultat på 3,5 procent över tio år, men kommunstyrelsen har inte tagit något beslut om vad som ska gälla för just 2025. Effekten blir en budget med svag politisk förankring. Det blir också en budget som förtroendevalda politiker i nämnderna har mycket små möjligheter att påverka. Kommunstyrelsen fattar enligt processen inget beslut förrän i maj. Nämnderna fattar inga beslut om budgetäskanden alls.

Vad gör då de förtroendevalda i politikerna i kommunstyrelsen och i nämnderna? Istället för att ägna sig åt budget – kommunens viktigaste styrdokument – har de (bland annat jag) tvingats lägga mängder med mötestid på något som i styrmodellen kallas för nämndplan. Det är Anders Wikmans favoritprojekt. Wikman representerar det lokala partiet Nystart Enköping och är som vice ordförande i kommunstyrelsen Peter Books parhäst. I styrmodellen kan vi läsa om de tre S som ska styra kommunens arbete:

• Samhörighet.
• Självständighet.
• Stolthet.

Kopplingen till budgeten, det som egentligen styr, är svag, om inte obefintlig. De förtroendevalda tvingas besluta om nya dokument och strategier, men inflytandet över budgeten blir allt mindre.

Så här kan vi inte fortsätta. Budgetprocessen i Enköpings kommun är trasig. Till att börja med borde kommunstyrelsen fatta ett politiskt beslut om vilka förutsättningar som ska gälla för budgetarbetet. Utan ett sådant beslut finns ingen politisk styrning. Och utan beslut om politisk styrning finns inget politiskt ansvar att vare sig ta eller utkräva.