På kommunfullmäktige på tisdag 13 februari vill högermajoriteten i Enköping klubba igenom ett dokument som de kallar Långsiktig ekonomisk plan. Socialdemokraterna kommer att rösta nej. Den långsiktiga ekonomiska planen är ett försåtligt dokument som kommer att få stor påverkan på Enköpingsborna och bromsa utvecklingen i Enköping.
För det första, och viktigast för Enköpingsborna. Om innehållet i planen ska tas på allvar kommer den att innebära ett stålbad med kraftiga besparingar i välfärden eller ett de facto stopp för investeringar. Det som står i planen är nämligen dramatiskt. Låt oss se på framförallt två punkter:
- En årlig resultatnivå på minst 3,5 procent som andel av skatteintäkter, kommunalekonomisk utjämning och generella statsbidrag i genomsnitt för perioden 2023–2032.
- Låneskulden för den skattefinansierade verksamheten ska minska fram till 2032 jämfört med utgången 20022.
Vad innebär då detta? Vi tar den första punkten först. Att kommuner behöver göra ett överskott är inte konstigt. När vi investerar i nya skolor, förskolor och äldreboenden kan vi hålla nere räntekostnaderna genom att ha sparat ihop en del av pengarna. Det här brukar kallas god ekonomisk hushållning och definieras som att ett överskott på 2 procent av intäkterna är lämpligt. Nu vill enköpingshögern alltså nästan dubbla det, och inte bara under ett enskilt år utan som genomsnitt över en tio-årsperiod.
Jämfört med en normal budget med ett överskott på 2 procent innebär detta en besparing på drygt 50 miljoner redan nästa år. Pengar som kommer att tas från framförallt Enköpings barn och äldre.
Den andra punkten säger att låneskulden ska vara lägre i kronor 2030 än vad den är idag. Alla som haft ett lån vet att det är så det fungerar när man amorterar. Ingen konstigt i det alltså, men det förutsätter ju att man inte behöver låna till nya investeringar. Det är här den långsiktiga planen riskerar innebära vad som närmast liknar ett idiotstopp för investeringar i Enköping. På bara åtta år ska vi växa till 55000 invånare, en ökning med 15 procent. Vi kommer behöva nya skolor, förskolor och annan infrastruktur. Men högern tycker alltså inte att det är motiverat att låna till investeringarna. Konsekvensen blir att Enköping fortsätter på en sedan länge upptrampat stig. Antalet säsonger i följetongen om upprustningen av Kulturhus Joar räknas nu inte i år utan i mandatperioder. I sommar ser vi elever gå ut årskurs nio efter att ha gått hela sin grundskoletid i en evakueringsskola. Varför? Högern har stoppat, förhalat och skjutit upp investeringen i en ny skola. Nu är visserligen bygget äntligen igång, men senfärdighet och obeslutsamhet har fördyrat bygget med stora pengar. Kanske är det dags att väljarna börjar fråga hur mycket de senfärdiga besluten kostat?
För det andra bygger planen på en beskrivning av Enköpings ekonomi som inte är rättvisande. Med en rad diagram visar planen på något som närmast liknar ett katastrofscenario för Enköping. Problemet är att det inte stämmer. Intäkterna i diagrammen är baserade på en gammal prognos från SKR i april (cirkulär 23:20). Det finns tre (!) färskare prognoser från juni, oktober och december. Enligt den senaste är det ekonomiska läget i Enköping för vart och ett av de kommande sju åren fram till 2030 mellan 50 och 65 miljoner bättre årligen än vad diagrammen i den långsiktiga ekonomiska planen visar. Det är svårt att se varför kommunfullmäktige ska basera en plan på inaktuella siffror, om inte syftet är att skrämma verksamheter och medborgare.
För det tredje kommer planen att innebära en maktförskjutning där folkvalda politiker kommer att få svårare att påverka satsningar på välfärd och investeringar. När den årliga budgetprocessen sätter igång det målen i den långsiktiga ekonomiska planen som är utgångsläget. Alla kalkylunderlag kommer att utgå från planens stenhårda besparingskrav och alla förvaltningar kommer att ställa om till ett lägga där kommunen, trots tillväxt och behov av nya investeringar, ska ha noll i låneskuld.
För det fjärde baseras den långsiktiga planen på en rapport som i stora stycken är mycket uppseendeväckande. Med en rad diagram visas vad som kallas Enköpings finansiella profil. Problemet med diagrammen är att de inte alls visar något särskilt om Enköping utan endast är jämförelser med andra kommuner i Uppsala län. Det handlar alltså inte ens om kommuner som är jämförbara till storlek och tillväxt utan Enköping rankas till nyckeltal i flera fall sämre än Älvkarleby, en kommun som ökat med 600 invånare på 15 år. Under samma tid har Enköping ökat med 10000, mer än ett helt Älvkarleby. Det vore konstigt om Älvkarleby hade ett investerings- och därmed lånebehov som var ens i närheten av vårt.
I rapporten står också att svenska kommuner måste investera utan att låna. Det är mycket uppseendeväckande:
För de flesta svenska kommuner krävs dock en god skattefinansieringsgrad av investeringarna, närmare 100%, så att inte skulderna ökar mer inför framtiden och därigenom minskar framtida skattebetalares konsumtionsutrymme.
Ur underlagsrapporten till förslaget till Långsiktig ekonomisk plan
I klartext. Nya invånare flyttar in. Deras barn behöver skola. Men först när de nya skattebetalarna och alla vi andra sparat ihop till vad hela skolan kostar ska vi bygga den. De flesta borde inse att det inte är en framkomlig väg för tillväxtkommuner. Tyvärr gör inte enköpingshögern det. Att bygga en skola borde ses som en investering i framtiden, inte som något som minskar framtida skattebetalares konsumtionsutrymme.
Ännu märkligare är att rapporten räknar ut genomsnitt för kommunerna i länet utan att ta hänsyn till deras volymer. I en halsbrytande beräkning ges lilla Älvkarleby med knappt 10000 invånare ges samma tyngt som 25 gånger så stora Uppsala. Rapporten påstår därför att för varje krona kommunerna i länet bygger till exempel skolor betalar de också av lika mycket på gamla lån. Så är det såklart inte. Räknar man ut det verkliga snittet, alltså hur mycket av gjorda investeringar som kommunerna finansierade med egna pengar landar det på runt 80 procent. Resten lånas. Enköping ligger på runt 60 procent, men vi tillhör alltså de kommuner som har snabbast tillväxt.
Vad är det då som ligger bakom rapporten som nu ligger på kommunfullmäktiges bord? En fingervisning får vi nog i fotnoten på sidan 12.
De olika värdena för de finansiella nyckeltalen är satta utifrån subjektiva värderingar. Detta är författarens egen bedömning av vad som bör anses som god ekonomisk hushållning för kommuner över en längre tid.
Ur en fotnot i underlagsrapporten för den långsiktiga ekonomiska planen.
Subjektiva värderingar, alltså. Eller som vi brukar kalla det: politik. Sån där politik som ser en ny skola mer som en begränsning av nästa generation skattebetalares konsumtionsutrymme än som en investering i framtiden.
