Handlingsplan för rimliga arbetsvillkor

I sista numret av Aktuell i Politiken (AiP) 2019 skrev jag om arbetsvillkor i offentligt finansierade jobb. Förutom att det var nytt för mig att skriva ”vi socialdemokrater” i en text så är det ett område som jag tycker måste prioriteras. Eftersom AiP inte publicerar alla texter på nätet finns den nu i sin helhet här:

Borgerliga partier pratar gärna om hur den stora klyftan finns mellan dem som har och dem som inte har ett jobb. Det är en försåtlig argumentation. Dels för att den klyftan ökar till följd av politiska beslut som samma partier drivit på för, dels för att frasen nästan genomgående används för att slippa svara på frågor om ökande klyftor mellan olika grupper av arbetstagare. Otrygga arbetsvillkor och osäkra inkomster är en realitet för växande grupper och är samtidigt ingredienser i ett – av allt att döma – säkert recept på två saker:

  • Ökad privat finansiering av välfärd, med argumentet att den gemensamma ”inte fungerar”. Ofta i nya organisationsformer som innebär ännu fler anställningar med osäkra och otrygga villkor.
  • Ökad grogrund för krafter som vill polarisera, leta syndabockar och skylla samhällets brister på de som byggde välfärden.

Tänk dig pensionären, hen som oroas och upprörs av nya ansikten i hemtjänsten varje vecka. Eller tänk småföretagaren som ser nära och kära tvingas jobba delade turer till låga löner. Eller den kroniskt sjuke som missar läkarbesök när sjukresor och färdtjänst misslyckas. Tänk föräldrarna som ser sina barn kämpa med andrahandskontrakt på bostadsmarknaden eftersom deras otrygga jobb diskvalificerar dem från både lån och förstahandskontrakt.

Otrygga arbetsvillkor gör att oro och misstro sprider sig. Riksdagen är en del av problemet med lagstiftning om allmän visstidsanställning och stopp för krav på kollektivavtalsliknande villkor i offentlig upphandling, men hela ansvaret kan inte läggas där.

När hemtjänsten tvingas till delade turer eller går över till allt fler otrygga anställningar går det inte att skylla bara på riksdagen. Det handlar om hur mycket pengar kommunpolitikerna satsat per timme hemtjänst och – om kommunen tillämpar LOV – vad som står i förfrågningsunderlaget.

När färdtjänst och sjukresor inte kommer i tid beror det allt oftare på att kraven och villkoren i den senaste upphandlingen var så dåliga att förarna måste prioritera andra körningar.

När fast anställda assistenter i flera kommuner tvingas övergå till osäkra anställningar hos privata utförare för att kommunen ska spara pengar är det i praktiken assistenterna själva som betalar genom försämrade arbetsvillkor. Och beslutet är politikens. Den lokala. Senast i min gamla hemkommun Uppsala med S i majoriteten.

När växande grupper har svårt att komma in på bostadsmarknaden är det ofta för att inte ens den skattefinansierade välfärden längre erbjuder trygga anställningar, sådana som krävs av banker och hyresvärdar.

Varför går vår gemensamt finansierade välfärd före när det gäller att tillämpa otrygga anställningar? Det drabbar inte bara den enskilde utan också välfärden i stort när det blir svårare att rekrytera. Varför ska över hälften av Sveriges nära 80 000 vårdbiträden ha en otrygg anställning? Hur kan närmare en femtedel av 140 000 i bristyrket undersköterskor sakna fast anställning? Varför jobbar 45 procent av personalen i svensk äldreomsorg delade turer minst en gång i månaden, när bara 2 procent gör det i Danmark?

Låt oss ta fram en gemensam handlingsplan för trygga och rimliga arbetsvillkor i alla kommuner och regioner, oavsett om vi socialdemokrater är med och styr eller ej. Ett bra stödmaterial kan säkert ordnas gemensamt, men arbetet måste göras lokalt.

  • Kartlägg. Var finns det otrygga arbetsvillkor i kommunens eller regionens verksamhet? Observera att det inte spelar roll om en privat utförare anlitats. Säger vi rätt till heltid i kommunen måste det gälla också det upphandlade äldreboendet. Det är våra skattepengar där också.
  • Agera. Arbeta fram politiska förslag för att påverka. Gör det i rätt tid, dvs i samband med budget eller upphandling.
  • Kommunicera. Se till att väljare, medlemmar och personal får reda på orsakerna till bristerna och vad vi försöker göra åt dem.

Det kommer att bli tydliga konflikter, alldeles oavsett vilka partier som styr. Säkert har vi ibland varit med och fattat beslut som skapat problemen, men det är ingen ursäkt för att låta dem fortgå.

Att komma åt problemen med otrygga anställningar kommer kosta, men vad är alternativet?

Johan Enfeldt
S-medlem Enköping

Det är inte fler kontroller skolan saknar. Skolan saknar politiskt ansvarstagande.

Idag skriver jag i Dagens Samhälle med anledning av de senaste veckornas diskussion om religiösa friskolor i allmänhet och de skolor där SÄPO gripit in i synnerhet.

Vi har skapat ett system där det demokratiska inflytande beskurits så hårt att oegentligheter i vår gemensamt finansierade skola inte går att komma åt med politiska beslut. Det är detta riksdagen behöver ändra på. Skolan ska stå under demokratisk kontroll. De folkvalda kommunpolitiker som betalar ut skolpeng måste få möjlighet att stoppa skolor som inte fungerar. Vi medborgare måste kunna kräva det av dem. Frågan om religiösa friskolors vara eller inte vara är i sammanhanget ett sidospår. Så länge vi har en skola bortom demokratisk kontroll och insyn kommer skandaler som den nu aktuella att vara både möjliga och logiska.

Läs hela artikeln här.

Hyrpersonal i vården: landstingen förstår inte upphandling

I vinter har jag skrivit en rapport om hyrpersonal i vården för Arena Idé. Utgångspunkt var några iakttagelser jag gjorde under min tid som landstingspolitiker. Trots idoga försök att minska beroendet av hyrpersonal ökade det. Hela tiden. Den allra kortast tänkbara sammanfattningen av rapporten är:

Det är bra att landstingen satsar på att bli bättre arbetsgivare, men det räcker inte. De måste också bli bättre upphandlare.

Här säger jag några korta ord om rapporten:

Lanseringsvideo från Arena Idé.

Idag på morgonen skrev jag och Arena Idés utredningschef i Svenska Dagbladet och Aftonbladet om rapporten. Utöver det har bland andra Vårdfokus, Dagens Samhälle, Dagens Arena, Upphandling 24, Läkartidningen, ETC och Arbetsvärlden skrivit artiklar.

För den som vill se seminariet från lanseringen på ABF finns en video på Arnea idés Facebook-sida samt nedan. Jag berättar först i en dryg kvart om rapporten och dess förslag. Sedan blir det kommentarer från
Ragnhild Karlsson, vice ordförande för Vårdförbundet, Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, Malena Ranch, regionråd (Mp) och Carl Nettelblad, regionstyrelseledamot (L). Det hela avslutas med en kort diskussion.

Skoldebatten är trasig

De senaste veckorna har jag tillsammans med Boel Vallgårda och Helena Weiss Larsson från Nätverket för en likvärdig skola skrivit om problemen med dagens skolmarknad i ett tiotal olika lokaltidningar. Friskolornas riksförbund har genom sin vd Ulla Hamilton svarat. Inget ont i det naturligtvis, men det gör mig ont att skoldebatten fungerar så här.

Man skriver ett debattinlägg och tar upp det oomtvistade faktumet att resultaten i svensk skola  försämrats under 2000-talet. Friskolornas riksförbund svarar att resultaten ökar pga att fler väljer fristående skolor.

Man skriver en text om att skev resursfördelning gör att de skolor som egentligen behöver mer lärarresurser måste spara. Friskolornas riksförbund svarar med beskyllningar på formen ”ni nämner inte lärarnas betydelse”.

Man skriver en artikel om hur fristående skolor överkompenseras. Friskolornas riksförbund svarar (mekaniskt) att ni är emot vinst och valfrihet.

Man skriver om hur viktigt det är med en likvärdig skola för att alla barn ska få möjlighet oavsett bakgrund.  Man får svaret ”Känslan är att de är emot företagande snarare än för en likvärdig skola.” Classy, Friskolornas riksförbund. Verkligen.

Man skriver om ökade kostnader som inte följts av ökade resultat. Friskolornas riksförbund vill att *alla* ska få gå i en skola de aktivt valt. Var hittar Friskolornas riksförbund pengar till det?

Man skriver ett inlägg om hur kötid bör slopas som urval vid översökta skolor. Friskolornas riksförbund pratar om annat. Ni vet (mekaniskt) typ ”ni är emot vinst och valfrihet”.

Man skriver om hur socioekonomisk bakgrund har alldeles för stor betydelse för skolresultaten. Friskolornas riksförbund svarar med att ”Skuldbeläggandet av eleverna måste få ett slut.” Classy, igen.

Döm själva:

Debattinlägg från Boel Vallgårda, mig själv och Helena Weiss Larsson  i Nätverket för en likvärdig skola här.

Svar från Friskolornas riksförbund här.

Lärare, elever och alla vi andra förtjänar en bättre skoldebatt.

Svårt att bortse från skolmarknadens mekanismer i inkluderingsfrågan

En replik från mig till Isak Skogstad i nättidningen Skola och Samhälle. Det handlar om inkludering och jag tycker att många debattörer bortser från marknadsmekanismer och ekonomiska styrmedel i sin argumentation. Det blir ofta svepande anklagelser mot ett närmast mystiskt etablissemang som med onda avsikter tvingar på skolor inkludering. Jag menar att dagens ekonomiska styrmedel ger avvecklade resursklasser och förre speciallärare som logisk konskevens.

I min replik ställer jag också några frågor (hitills obesvarade):

  • Hur ska undervisning organiseras för de som med Skogstads ord förlorar på att inkluderas?
  • Hur många elever bedömer Isak Skogstad att det handlar det om?
  • Vilken roll ska professionens ha i urvalet av vilka elever som inte ska gå i vanlig klass?
  • Vilken roll ska föräldrarna ha?
  • Kommer den grupp elever det handlar om att behöva undantas från det fria skolvalet?
  • Vad kommer det att kräva av lokaler och personal?
  • Hur ska en finansieringsmodell se ut, alltså på vilket sätt skulle dagens skolpengssystem behöva ändras?

Om SD:s inflytande i Liberal Debatt

Valnumret av Liberal Debatt innehåller flera intressanta texter av bland andra Bengt Westerberg, Olle Wästberg, Per Altenberg, Csaba Bene Perlenberg (plötsligt har alla har namn som slutar på -berg?), Matilda Molander och Karin Pihl. Jag medverkar med en text om SD:s inflytande i riksdagens utskott. Texten är en bearbetning av ett tidigare blogginlägg som jag skrev i samband med att jag avslutade mitt medlemskap i Liberalerna. Dessutom smakfullt layoutat. Läs texten här:

montalembert

Busskortets pris är ett test av om skolvalet är tänkt att motverka segregation

Jag har tidigare debatterat frågan om skolsegregation och om den kan brytas av skolval i olika sammanhang, bland annat med Christer Nylander här. I tidningen Arbetet idag visar jag hur kostsamt det faktiskt är att välja skola i många kommuner. De som menar allvar med att skolval ska motverka segregation har en läxa att göra.

arbetetbuss

Vad tycker partierna om en likvärdig skola?

Sedan en tid är jag aktiv i Nätverket för en likvärdig skola. I sommar har vi gjort en enkät om skolan som riktat sig till partier och kandidater i valet. Idag presenterade nätverkets Boel Vallgårda , Mats Wingborg och jag resultatet i en debattartikel hos Dagens Samhälle.

Hela enkätrapporten finns på Nätverkets hemsida.