Det var länge sedan det svenska skolsystemet enbart ifrågasattes av olika aktörer till vänster. Senast häromveckan kritiserade EU-kommissionen Sverige för att vårt sätt att hantera skolval ökar segregationen. Friskolor tillåts göra ett orättvist urval baserat på kötid.
EU-kommissionen pekar också på hur friskolor skapar egna kriterier för att kunna göra ett önskat elevurval. Den hårdaste kritiken från kommissionen handlar om hur betygsinflationen tar ifrån elever rättvisa möjligheter att komma in på önskade utbildningar. Lika möjligheter för alla elever gäller inte i Sverige. Även här pekar kommissionen på friskolorna. Jämförelser av elever med samma betyg visar att de från kommunala skolor klarar gymnasiet bättre.
Orättvisorna har en gemensam nämnare: marknadsskolan, som gör det lönsamt att hitta rätt elever. Marknadsskolan där höga betyg är bra marknadsföring i konkurrensen om eleverna och den medföljande skolpengen. Marknadsskolan som gör segregation till en lönsam affär. Marknadsskolan som konsekvent missgynnar elever i kommunala skolor.
Regeringsföreträdare har i tal och skrift aviserat förändringar. Regeringen har till och med i ett protokoll gjort en markering som är så nära ”vi hade fel” det går att komma. Förra året kom Riksrevisionen med tung kritik mot hur skolpengen är utformad och att den missgynnar kommunala skolor. Strax före jul svarade regeringen Kristersson att den höll med. Men inte bara det. Regeringen fastslog att ”ett förslag om ändrade nivåer bör bygga på en analys av faktiska kommunala kostnader, till exempel när det gäller kostnaden för ansvaret att tillhandahålla skola för alla elever”. En proposition med exakt den innebörden röstade regeringspartierna nej till bara ett halvår tidigare.
Nu är det upp till bevis. Tänker utbildningsdepartementet agera eller stannar regeringen vid ord? Om regeringen har ändrat sig på riktigt är det enkelt. Det är bara att lägga fram den redan utredda och remissbehandlade propositionen som de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna röstade nej till för mindre än ett år sedan.
Jag och LOs vice ordförande Therese Guovelin skriver i Dagens Samhälle.