Jag läser att framtiden för Pilane skulpturpark på Tjörn är oviss. Statens fastighetsverk har satt upp marken på transferlistan. Parken är efter snart 20 år med skulptur i världsklass ett besöksmål som skulle gjort vilken kommun som helst avundsjuk. Marken där besökarna går runt bland skulpturer i olika stil och olika material är ett gravfält med domarringar, stensättningar och fornlämningar från järnåldern. Mark som är svår att ”använda” men som passar perfekt till det här. Nu har Statens Fastighetsverk (SFV) kommit fram till att marken inte längre behöver ägas av staten. Marken som skulpturparken står på har tagits upp i avyttringsplanen.
Ok, så marken behöver inte ägas av staten? Möjligen. Men nu gör den ju det. Och vad är poängen med att ens sälja en markbit med viktiga fornlämningar? Hur sätter man priset? Och vem ska äga den?
SFV säger ”medel som frigörs vid en avyttring tillförs statskassan”, och att kommuner i vissa fall kan ges förtur. Jaha. Handlar det här om att pressa Tjörns kommun att köpa för att kunna ha kvar ett stort besöksmål? Vad vinner vi då? Som land kommer saldot vara detsamma. En kommun lånar upp en summa pengar för att köpa marken av staten som betalar av samma summa på sin skuld. Den offentliga skulden förblir densamma, men förskjutningen från stat till kommun fortsätter. Jag ser inga fördelar av en sådan transaktion.
Eller så säljs marken på öppna marknaden med risk att parken tvingas flytta. SFV ser då ut som den där cynikern i Oscar Wildes tappning: Någon som vet priset på allt men värdet av inget. Staten får in lite pengar men verksamheten, upplevelserna och känslorna på platsen är borta. Frågan är snarast om en sån här bit mark alls borde säljas, oavsett vem som äger den.