Ge oss mindre makt

geossmindreDe som jobbar i vården är proffs. De måste få chansen att göra sitt jobb utan onödig byråkrati och utan regler som hindrar istället för att stötta. I UNT idag skriver jag tillsammans med Liberalernas landstingsråd Lina Nordquist och vår ledamot i landstingsstyrelsen Carl Nettelblad på detta tema. Vi kommer att fortsätta försöka få andra partier att förstå sambandet mellan onödiga regler och svårigheterna att driva vårdcentral på mindre orter till exempel.

Kompetenscentrum för rehabilitering och habilitering

Rehabilitering och habilitering är investeringar i människor – helt grundläggande för att var och en ska kunna leva ett bra liv. Det är vår skyldighet att värna den möjligheten. Därför är det dags att skapa ett centrum för rehabilitering och habilitering i Uppsala. På UNT Debatt idag skriver jag tillsammans med mina partivänner Lina Nordquist och Lena Lundberg om våra förslag inom området.

samlakunskaperna

Cancersjuka barn, skattepengar, knattehockey och ett elitlags drömmar om högsta serien

I dagarna beslutades att rekonstruktionen av Almtuna ska gå vidare. Det handlar om ett lag i Allsvenskan, ishockeyns näst högsta serie, och beslutet blev att skattebetalarna står för klubbens löner till mitten av april. Lagom till säsongen slutar. Runt 3,5 miljoner kronor kostar kalaset. Till det kommer att fordringsägarna som brukligt vid rekonstruktioner förlorar en del av sina pengar. I många fall så mycket som 70 procent. Det är inte klart än.

Möjligheten till rekonstruktion finns till för att det allmänna på ett strukturerat sätt ska kunna bistå till nödvändig omstrukturering och förhoppningsvis räddning av företag och arbetstillfällen. Frågan är ju bara om det är rimligt att tillämpa reglerna på ett elitlag i ishockey? De är ju sällan fristående företag utan i praktiken mer eller mindre sammanväxta med ungdomsverksamhet och anläggningar som vi gemensamt finansierar.

I och med rekonstruktionsbeslutet blir skulderna offentliga. Lönegarantin gör samma sak med lönerna. UNT har publicerat båda och nedan baseras på tidningens rapportering. Jag har inte haft tid/möjlighet att begära ut materialet själv.

Skulderna ger en intressant inblick i en elitverksamhet som nu – efter att de dyraste spelarna fått lämna – har en lönekostnad på över en miljon kronor i månaden.

De egna ungdomslagen av årgång 04 och 05 har fordringar på nära 45.000 kronor. Som gammal hockeyförälder inser jag att det handlar om olika aktiviteter lagen genomfört för att samla in pengar till att resa på cuper som nu fryser inne. En vanlig lösning är att ett ungdomslag (eller snarare dess föräldrar) har ansvar för kiosk och försäljning på A-lagets matcher.

Istället för en elitverksamhet som hjälper ungdomslagen har Almtuna haft dem som gratis arbetskraft.

Andra organisationer som har fordringar på klubben är förstås hotell, bussbolag och andra företag som ett hockeylag behöver köpa tjänster av. Svenska Ishockeyförbundet har hela 13 fordringar på totalt 125.000 kronor. Det reser en del frågetecken om hur viktigt hockeyförbundet egentligen tycker att det är att lagen har ordnat ekonomi.

Almtunas Facebook-sida från förra säsongen.
Almtunas Facebook-sida från förra säsongen.

Ännu värre är det med fordringarna som Barncancerfonden (!) och Akademiska sjukhusets barnfond (!) har på klubben. För Barncancerfondens del handlar det om 32.000 kronor och enligt UNT gäller det intäkter från den välgörenhetsmatch – allsvenskans gemensamma satsing Hockey of Hope – som spelades i februari 2014.

Klubben har alltså med berått mod påbörjat nästa säsong, värvat spelare och satsat på marknadsföring utan att först ha betalat in de pengar åskådarna trodde skulle gå till Barncancerfonden!

På en av ligans sponsorers hemsida stoltserar man med hur mycket pengar som samlades in. Låt oss hoppas att det inte är fler lag som ligger efter med betalningen.

Ur klubbens marknadsföringsmaterial.
Ur klubbens marknadsföringsmaterial.

Almtuna arrangerade också en egen välgörenhetsmatch förra säsongen, den så kallade Gratismatchen. Enligt årets marknadsföringsmaterial samlade klubben och sponsorerna in 192.000 kronor till Akademiska sjukhusets barnfond. Av UNT:s rapportering framgår att åtminstone 32.000 av dessa aldrig betalats ut, utan stannat i klubben.

Än värre är att det i sammanställningen av skulder också finns en ”ej uppbokad” post om 138.000 kronor. I värsta fall handlar det alltså om 170.000 kronor som Almtuna samlat in, men som inte kommit fram till Akademiskas barnfond.

Från UNT:s sammanställning av Almtunas skulder.
Från UNT:s sammanställning av Almtunas skulder.

Klubben har nu –  efter att rekonstruktionen inletts – insett att det här antagligen inte ser så bra ut och tillsammans med rekonstruktören gjort en överenskommelse om att dessa skulder ska undantas från rekonstruktionen.  Gott så, men frågan måste ändå ställas: Hur ser kulturen ut i en klubb som påbörjar nästa säsong utan att betala ut de välgörenhetspengar man samlat in under den förra?

Ett utdrag ur listan med klubbens skulder till kommunen. Från UT.
Ett utdrag ur listan med klubbens skulder till kommunen. Från UT.

Välgörenhetspengarna som gått till annat är naturligtvis mest uppseendeväckande, men även medborgarna i Uppsala förlorar pengar. En av de största fordringsägarna är Uppsala kommun, med totalt 28 fordringar på totalt 570.000 kronor. Hur gamla dessa är förtäljer inte UNT:s rapportering, men bara enheten Föreningsservice har 11 fordringar vilket ju antyder att det var länge sedan några betalningar kom in. Jag tycker att det finns anledning för kommunen att se över rutinerna. Skattebetalarnas pengar måste skyddas så att de kan användas till det som är tänkt.

Utöver detta noterar jag för framtida behov: Om jag någon gång startar en livsmedelsbutik så ska jag inte låta ett elitlag i ishockey handla mot faktura.

Hur har det då kunnat gå så här? Jag ser tre förklaringar:

  1. Fartblinda klubbledningar som vill värva ”den där speciella spelaren” och lösa det med intäkter som ska komma ”sen”. När man går upp en serie.
  2. Hockeyförbundets policy att tillåta klubbar genomgå rekonstruktion utan att tvingas börja om i seriesystemet. Sannolikt har omsorgen om varumärken som Leksand och Timrå vägt tyngre än både sportsliga hänsyn och omsorg om leverantörer eller skattebetalare. Heder åt gamla Västerås IK som en gång gick i konkurs och började om på uterinkar.
  3. För låga krav från det offentliga som låter klubbarna komma undan för länge med obetalda skulder.

Sammantaget har det här skapat den kultur som gör det möjligt för en klubbordförande att i samband med rekonstruktionen uttalas sig som Almtunas:

”Styrelsen [..] lade en högre budget än tidigare då man gjorde bedömningen att det fanns en chans till SHL-spel nästa säsong.”

Japp! Det fanns en chans. Risken tog ju andra. Du, jag, ungdomslagen och de sjuka barnen.

Så vad borde man göra? Det är faktiskt inte så svårt för den som äger ishallen att ställa krav utan att direkt skada ungdomsverksamheten. Dra in A-lagets istider om inte hyran är betald. Det ger snabb signalverkan och motverkar effektivt framtida glädjebudgetar.

Fyra bra saker i regeringens budget

Jag håller på med politik för att förändra och förbättra. Trots att jag nu befinner mig i opposition tänker jag därför glädja mig när saker går åt rätt håll. Oavsett vem som fattar beslut är det bra när saker jag argumenterat för blir verklighet eller saker jag ogillar avskaffas. Sen ska det finansieras också, men det fina med förslagen nedan är att det är reformer som inte kostar statskassan några större summor. Här är i alla fall min lista på fyra bra saker i den rödgröna regeringens budget:

  1. Läx-RUT tas bort. Ett orimligt och snedvridande skatteavdrag som liberaler aldrig borde medverkat till om någon skulle fråga mig. Skrev om det i UNT och Dagens Arena i januari 2013. I valrörelsen lyftes frågan av flera liberala debattörer, bland annat Helsingborgs Dagblad.
  2. Ytterligare en pappamånad. Äntligen. Kommer leda till en massa bra saker och mer eller mindre direkt ökad tillgång till personal i kvinnodominerade yrken. Gjorde tillsammans med Lina Nordquist en kalkyl i Dagens Samhälle sommaren 2013. Sifferunderlaget finns här.
  3. Jämställdhetsbonusen tas bort. OK, denna var en nödlösning i alliansen eftersom KD blockerade fler pappamånader. Bonusen gjorde begränsad nytta, men mitt verkliga problem var de oproportionerliga beloppen. 3.000 kronor skattefritt per månad! I fp:s förslag före valet skulle siffran dessutom dubblas. Det handlar då om mycket stora pengar, motsvarande närmare 10.000 kronor före skatt som bonus för att dela lika på föräldraledigheten. Per månad! Som marknadsekonomiskt styrmedel må det vara rätt, men beloppet sticker i ögonen med tanke på hur små belopp som satsas på andra områden, ex.vis. underhållsstödet nedan.
  4. svduhUnderhållsstödet höjs. Det här var verkligen på tiden. Beloppet påverkar egentligen inte statskassan i någon större utsträckning eftersom det är föräldrarna som betalar (eller blir skyldiga), men beloppet har en starkt normerande effekt och därför är det viktigt att det äntligen höjs. Skrev om detta med Lina Nordquist i SvD förra hösten.

 

 

Regeringens och vänsterpartiets överenskommelse om vinster i välfärden

Det var frågan om vinster i välfärden som tog mig tillbaka till politiken för så lite som två år sedan. Min första text i ämnet publicerades 30/10 2012 i Dagens Arena. Fler artiklar i ämnet finns på min hemsida i kategorin Vinster i välfärden. Min uppfattning är att det finns ett antal saker i valfrihetsrevolutionen som inte hanterats rätt. I diskussionen om pro market eller pro business räknar jag mig till den första kategorin. Alltför mycket av den borgerliga argumentationen har utgått från företagens perspektiv och när vi justerat systemet har det handlat mer om kontroll än om styrning. Det är skapar onödig byråkrati.

redgreenIdag kom regeringen och vänsterpartiet (i fortsättningen kallade de rödgröna) med ett gemensamt förslag. Att det skulle stå mycket om vinster och företag var väntat. Däremot inte att det skulle stå så lite om styrning. Och så mycket om saker som skulle kunna göras redan idag med bättre avtal och kunnigare beslutsfattare. Mina kommentarer till de rödgrönas överenskommelse uppifrån och ner. Återkommer i veckan med mer konkreta åsikter inom välfärdens olika områden.

I inledningen konstaterar de rödgröna precis som jag att tillkomsten av privata aktörer i välfärden lett till ett ökat behov av kontroll och granskning i efterhand och att detta skapar ineffektivitet och byråkrati. Jag tycker inte att det handlar enbart om de privata aktörerna utan byråkratin har vuxit som en följd av de styrmodeller som använts också bland offentliga aktörer. Tydligast är detta på skolans område där alliansen faktiskt backade och tog bort några saker som medförde ökad byråkrati. Även inom sjukvården förs en diskussion om konsekvenserna av NPM. På sjukhusen finns sällan vare sig valfrihet eller privata aktörer. Ändå finns samma problem där.

Ett ensidigt fokus på privata aktörer gör mig därför orolig.

LSS undantas också denna gång

Under rubriken Välfärd utan vinstintresse utlovas en utredning av nya regleringar för att säkra att skattemedel går till den verksamhet de är avsedda för. Det är knappast förvånande och jag tror att förslagets tydliga fokus på vinst är felaktigt. Det handlar om att styra verksamheterna så att möjligheterna att ta ut oskälig vinst försvinner. Om det funnits bättre styrning hade vi inte sett de problem som ligger bakom förslaget. Tyvärr undantas också den sektor där de största problemen med vinster finns, assistansersättningen (LSS). Jag har tidigare ifrågasatt varför just denna sektor lämnas utanför.

I listan med verksamheter som ska regleras hittar vi skola inklusive förskola, äldreomsorg, det vill säga hemtjänst och äldreboende, vård vad avser sjukhus och primärvård samt HVB-hem. Förslaget saknar helt kommentarer till det faktum att skola och förskola skiljer sig från de övriga genom att verksamheterna där inte styrs med avtal. Så är fallet inom både vård, hemtjänst och HVB-hem. Jag tycker att det vore rimligt att styra skolor med samma avtalsmodell som bevisligen fungerar i primärvården.

Oseriösa aktörer inom flyktingmottagande

I en märklig passus nämns sedan flyktingmottagande. Där har vi inte någon valfrihet och de vinster som uppstår där beror såvitt jag kan se uteslutande på dåliga upphandlingar, dålig konkurrens och bristande krav. Det behövs inga utredningar för att råda bot på det. Bara myndigheter som gör sitt jobb och kör i egen regi om det sparar skattepengar. Det finns i alla fall ingen valfrihet på detta område.

Bristande förståelse för marknad

Det borde vara självklart att om det är alltför lätt att tjäna pengar så beror det på att marknaden inte fungerar. De friskoleaktörer som hann tjäna stora summor gjorde det inte för att det rådde kraftig brist på skolor utanför att styrningen var obefintlig. Förslaget skrivningar om tillståndsprövning utifrån – som jag förstår det – olika bolagsfrågor missar helt detta och antar att det är bolagsformen som avgör. Den kan spela viss roll, men det är fortfarande styrningen som är viktig.

Utredningen

Det centrala i överenskommelsen är att tillsätta en utredning. Jag antar att det vi ser är ett embryo till utredningsdirektiv. Förutom olika formella krav på bolag i sektorn lyfts frågan om bemanningskrav och detta kritiseras hårt från bland andra Svenskt Näringsliv. Jag är lite kluven. Den modell med ersättning per besök som tillämpas i vården innebär ju i praktiken ett bemanningskrav och det är där helt okontroversiellt. Samma sak gäller i hemtjänsten. Jag har tidigare jämfört ersättningsmodellen för skolan och vården och tycker att den senare är värd att titta närmare på.

Att utreda alternativ till NPM, den styrmodell som tillämpas inom många alldeles offentligt drivna sjukhus, borde vara okontroversiellt, men det har som sagt inte nödvändigtvis något alls med privata aktörer att göra.

Sätt att gynna ideella aktörer föreslogs nyligen av Dagens Industri, så även där borde det gå att nå samförstånd.

Det som är otydligast är frågan om att utreda konsekvensändringar i LOV. Här kan det bli lite vad som helst. Idag finns exempel på både bra och dåliga avtal. Min uppfattning är att med bra LOV-avtal kan man få valfrihet, effektivitet, rättssäkerhet och bra styrning. Med ett dåligt kan man i extrema fall landa i det vänstern kallar ”fri dragningsrätt på skattepengar”. Det är frågan om lagen behöver skärpas eller om det handlar om kompetens i kommuner och landsting.

Skolan

Med tanke på att skolan dels har omvittnade problem med resultat, dels helt saknar styrning i avtal är det märkligt att frågan om styrning inte nämns alls. Under rubriken nämns enbart ett kommunalt veto mot etableringar. I förslaget begränsas vetot till skolor som har vinstsyfte. Det här är märkligt på flera sätt:

  • Skolor med vinstsyfte ska ju inte finnas om utredningsförslagen blir verklighet.
  • Löfven har sagt att det handlar om veto mot skolor som ökar segregation. Det antar jag kan ske även med en ideellt driven skola.
  • Fridolin sade i lördagsintervjun att kooperativ som vill rädda en byskola inte ska kunna stoppas av ett veto. Även en sådan skola kan leda till segregation, men framförallt kanske till svåra ekonomiska beslut i glesbygdskommuner. Man stänger inte skolor för nöjes skull utanför att hushålla med skattepengar och uppnå resultat.

Vårdvalet i primärvården

Den tvingande LOV-lagstiftningen tas bort. I media har det tolkats som att det fria vårdvalet tas bort, ja det har till och med låtit som att LOV-lagstiftningen tas bort. Så är det inte om kan läser överenskommelsen. Jovisst, det blir inte längre obligatoriskt att ha vårdval i primärvården utan frivilligt. Skrivningen om att LOV är tvingande tas alltså bort ur hälso- och sjukvårdslagen. Det blir samma modell som i hemtjänsten. En del kommuner har det, andra inte. Det kan man ha synpunkter på.

Däremot är det så att om man har vårdval enligt LOV i primärvården (och det har alla landsting idag eftersom det varit obligatoriskt) så gäller den lagen inom det område man tillämpar LOV, dvs det råder etableringsfrihet för vårdcentraler. Ett landsting måste för att kunna stoppa nya vårdcentraler först besluta att inte längre handla upp enligt LOV inom området primärvård. Det i sin tur kräver att man säger upp alla avtal samt tar över driften eller gör enskilda upphandlingar av de vårdcentraler som finns. En ganska stor process. Alternativt att regeringen ändrar LOV-lagstiftningen, men det var inte så det lät i regeringsförklaringen. Dagens överenskommelse är lite mer luddig.

Min gissning är att mycket få landsting ens kommer försöka avskaffa vårdvalet i primärvården annat än om vårdgivarna drar sig ur. Min gissning är också att det varit ett smart förhandlingsknep av Löfven.

Skulle däremot LOV-lagstiftningen ändras i väsentliga delar blir det en annan sak. I förslagets stycke Etablering inom LOV vill man utreda flera saker som är möjliga att göra redan idag upp. Det behövs inga utredningar för att skriva in saker som tillgänglighetsaspekter och ekonomiska överväganden i avtalen. Inte heller för att regelbundet kunna pröva om utförarna följer avtalen. Det som däremot inte går att göra idag är att begränsa antalet utförare. Etableringsfrihet är en hörnsten inom LOV. Den som förstår marknaden inser snabbt att risken för överetableringen är liten så länge det ställs tillräckliga krav på utförarna. Inom primörvården tycker jag att det finns oroande tendenser till överkonsumtion av vård. Alltså att vi har en styrmodell som betalar pengar till sjukvård för (nästan) friska när vi hade behövt pengarna i t.ex. sjukhusvården.

Skatteplanering, skatteparadis och offentlighet

De rödgröna har i praktiken med sig stora delar av alliansen på dessa punkter. Meddelarfrihet har varit på gång ett tag och även moderaterna har skärpt reglerna för så kallade räntesnurror.

Upphandling och kollektivavtal

Det här är ett område som det – lite reflexmässigt – kommer att bli strid om. I praktiken är det dock ett icke-problem inom både vård och skola. Dessa verksamheter har starka fackföreningar och högt kunskapsinnehåll och det går i praktiken inte att driva en vårdcentral eller skola med sämre villkor än kollektivavtal. Annat är det i hemtjänsten och där är frågeställningen helt klart relevant. Valfrihetssystemen har där använts mer till att pressa priserna, ibland så långt att seriösa aktörer drar sig ur. Att priserna pressats så långt är självklart inte företagens fel, men denna frågeställning förbigås helt av de rödgröna.

Sammanfattningsvis

Några av punkterna kan regeringen och vänsterpartiet säkert få gehör för, men det kommer då säkerligen att kosta i form av kompromisser på andra områden. Skulle jag få önska själv blir det följande paket:

  • Använd LOV för att styra friskolorna bättre. Med högre krav blir frågan om kommunalt veto mindre intressant.
  • Följ upp Dagens Industris förslag för att underlätta för ideella aktörer.
  • Inkludera LSS i utredningen.
  • Flytta fokus från kontroll till styrning.
  • Lär av landstingens ersättningsmodeller.

I ett senare inlägg redovisar jag hur jag ser på överenskommelsens konsekvenser inom välfärdens olika områden

Opinionsundersökningar – 7 kontrollfrågor

 

För dåligt om bara dessa tre svar redovisas.
För dåligt om bara dessa tre svar redovisas.

De duggar allt tätare, opinionsundersökningarna. Nu är det inte bara media som beställer opinionsundersökningar utan också partier och lobbyister använder dem för att nå ut. Det är därför allt viktigare att ha kolla på bakgrunden när någon presenterar ett diagram eller en tabell. Det blir allt viktigare att reflexmässigt ställa sig några kritiska frågor:

  1. Vem utförde undersökningen? OK. Den här är lätt och oftast inget problem. Det brukar stå om det är Novus, Sifo eller någon annan.
  2. Vem betalade för undersökningen? En viktig fråga, inte bara när man värderar en undersökning utan också när man svarar. Om man inte ens då får reda på vem som betalar undersökningen finns skäl att ana oråd.
  3. Vilken metod användes? Genomfördes undersökningen med hjälp av telefonintervjuer, brevenkät, webbformulär eller något annat?
  4. Vilket urval användes? Hur många fick frågan, hur valdes de ut och var fanns de? Det här spelar roll för resultatet.
  5. När gjordes undersökningen?
  6. Hur stort var bortfallet? För en statistiker är det här viktig information. Läs gärna mer hos utmärkta Politologerna eller hos Forskning & Framsteg.
  7. Hur löd frågan? Faktiskt väldigt viktigt. Det är skillnad på att uppge ”bästa parti” och att svara på ”vilket parti skulle du rösta på om det var val idag?” t.ex.

Saknas svar på alltför många av frågorna finns det antagligen anledning att ta undersökningen med en nypa salt. Eller åtminstone ställa ett par kontrollfrågor.

I ett aktuellt exempel i UNT i helgen lyckas jag av artikeln utläsa svar på 3 av 7 frågor. Det är för dåligt. Tycker jag. Sen är det ju inte rimligt att jämföra en fråga på formen ”känner du helt eller delvis oro för” med en tidigare undersökning där var på formen ”känner du stort eller mycket stort förtroende”. Jag kan ha svarat att jag föredrar Äpplen framför Päron men ändå oroa mig för om Äpplena imorgon kommer att vara godare än Päronen.

SVT har antagit en egen policy inför valet. De är lite striktare och godtar t.ex. inte så kallade självrekryterande paneler. De ställer också krav på bortfallet. Policyn finns på SVT:s hemsida där man också hittar föredömligt redovisade undersökningar som denna:

Om vi godtar att det i övrigt framgår att SVT beställt undersökningen så prickas övriga frågor in i två korta stycken samt redovsning av varje fråga.
Så här ska det se ut! Om vi godtar att det i övrigt framgår att SVT beställt undersökningen så prickas övriga frågor in i två korta stycken samt redovisning av varje fråga.

EU-medborgare som diskrimneras på hemmaplan kan inte bli rättslösa i hela Europa

Hemlös
Bild från Mantas Ruzveltas / FreeDigitalPhotos.net

Berättar på UNT debatt att folkpartiet i Uppsala län tar fram ett lokalt handlingsprogram för att komma tillrätta med EU-migranternas situation. I klartext handlar det ofta om romer som på grund av diskriminering på hemmaplan kommer hit och försöker försörja sig genom att tigga eller – i sommar –  plocka bär. Nu är det vår och mindre fara för liv och hälsa, men jag fasar för en riktigt kall vinter. Att hitta hemlösa människor ihjälfrusna i en bil mitt i civilisationen vore ett misslyckade av enorma mått. Vi kan inte ha det så. Det får inte hända.

På kort sikt kan både kommun och landsting hjälpa till, men vi måste se helheten. Roten till det onda är fattigdom, diskriminering och utanförskap på hemmaplan. Vi vill föra en politik som konsekvent agerar för att förbättra situationen oavsett om den drivs i kommun, landsting, riksdag eller på EU-nivå.

Skriver artikeln tillsammans men Lina Nordquist, landstingsråd, Mohamad Hassan, kommunalråd och Kajsa Dovstad, landstingskandidat.

Bristande jämställdhet i vården drabbar inte bara kvinnor

Bild från olovedog / FreeDigitalPhotos.net
Bild från olovedog / FreeDigitalPhotos.net

Tyvärr finns det fortfarande tydliga tecken på att kvinnor bemöts annorlunda (läs ”sämre) än män i vården. Det drabbar såklart i första hand kvinnorna, men som alla sjukdomar finns det också anhöriga av båda könen runtomkring. Om en kvinnlig patient får sämre vård än en man är det en orättvisa i sig, men även de anhöriga drabbas. Jämställdhet i vården är därför inte en kvinnofråga. Det är en fråga som berör oss alla. Där också.

Om detta skriver jag tillsammans med landstingskandidater från folkpartiet på UNT:s debattsida.

Det offentliga kan inte undandra sig ansvar – rätt beslut av äldrenämnden

 

Blodprov
Bild från Theeradech Sanin / FreeDigitalPhotos.net

UNT rapporterade idag att Äldrenämnden sagt upp avtalet med ett hemvårdsföretag. Bristerna var stora och äldrenämnden sätter nu in resurser för att hjälpa de äldre som berörs.

Rätt. Bra jobbat.

Naturligtvis skulle det varit bättre om vården varit bra, men när den nu inte är det tar politiken ansvar. Politiken avslutar avtalet och hjälper brukarna till annan omsorg.

När en skattefinansierad verksamhet fungerar dåligt kan inte det offentliga eller politiken gömma sig bakom fraser som ”det är ju brukarna som valt” eller ”att en dålig skola går i konkurs visar att systemet fungerar”. Nej, det offentliga måste alltid säkra att kvalitet och innehåll motsvarar de krav vi som skattebetalare har rätt att ställa. Brukarna ska kunna välja efter sådant som bemötande, inriktning, språk eller läge, men ska inte behöva ”skylla sig själva” om de valt dålig kvalitet. Där vi betalar med gemensamma medel ska vi inte ha sådan. Det är politikens ansvar. Det gäller både för verksamheter i privat och offentlig regi.

Centerpartiets förslag framstår om skattefinansierade coacher som ska hjälpa de äldre att välja rätt framstår i ljuset av detta som än mer obegripligt.