Cancersjuka barn, skattepengar, knattehockey och ett elitlags drömmar om högsta serien

I dagarna beslutades att rekonstruktionen av Almtuna ska gå vidare. Det handlar om ett lag i Allsvenskan, ishockeyns näst högsta serie, och beslutet blev att skattebetalarna står för klubbens löner till mitten av april. Lagom till säsongen slutar. Runt 3,5 miljoner kronor kostar kalaset. Till det kommer att fordringsägarna som brukligt vid rekonstruktioner förlorar en del av sina pengar. I många fall så mycket som 70 procent. Det är inte klart än.

Möjligheten till rekonstruktion finns till för att det allmänna på ett strukturerat sätt ska kunna bistå till nödvändig omstrukturering och förhoppningsvis räddning av företag och arbetstillfällen. Frågan är ju bara om det är rimligt att tillämpa reglerna på ett elitlag i ishockey? De är ju sällan fristående företag utan i praktiken mer eller mindre sammanväxta med ungdomsverksamhet och anläggningar som vi gemensamt finansierar.

I och med rekonstruktionsbeslutet blir skulderna offentliga. Lönegarantin gör samma sak med lönerna. UNT har publicerat båda och nedan baseras på tidningens rapportering. Jag har inte haft tid/möjlighet att begära ut materialet själv.

Skulderna ger en intressant inblick i en elitverksamhet som nu – efter att de dyraste spelarna fått lämna – har en lönekostnad på över en miljon kronor i månaden.

De egna ungdomslagen av årgång 04 och 05 har fordringar på nära 45.000 kronor. Som gammal hockeyförälder inser jag att det handlar om olika aktiviteter lagen genomfört för att samla in pengar till att resa på cuper som nu fryser inne. En vanlig lösning är att ett ungdomslag (eller snarare dess föräldrar) har ansvar för kiosk och försäljning på A-lagets matcher.

Istället för en elitverksamhet som hjälper ungdomslagen har Almtuna haft dem som gratis arbetskraft.

Andra organisationer som har fordringar på klubben är förstås hotell, bussbolag och andra företag som ett hockeylag behöver köpa tjänster av. Svenska Ishockeyförbundet har hela 13 fordringar på totalt 125.000 kronor. Det reser en del frågetecken om hur viktigt hockeyförbundet egentligen tycker att det är att lagen har ordnat ekonomi.

Almtunas Facebook-sida från förra säsongen.
Almtunas Facebook-sida från förra säsongen.

Ännu värre är det med fordringarna som Barncancerfonden (!) och Akademiska sjukhusets barnfond (!) har på klubben. För Barncancerfondens del handlar det om 32.000 kronor och enligt UNT gäller det intäkter från den välgörenhetsmatch – allsvenskans gemensamma satsing Hockey of Hope – som spelades i februari 2014.

Klubben har alltså med berått mod påbörjat nästa säsong, värvat spelare och satsat på marknadsföring utan att först ha betalat in de pengar åskådarna trodde skulle gå till Barncancerfonden!

På en av ligans sponsorers hemsida stoltserar man med hur mycket pengar som samlades in. Låt oss hoppas att det inte är fler lag som ligger efter med betalningen.

Ur klubbens marknadsföringsmaterial.
Ur klubbens marknadsföringsmaterial.

Almtuna arrangerade också en egen välgörenhetsmatch förra säsongen, den så kallade Gratismatchen. Enligt årets marknadsföringsmaterial samlade klubben och sponsorerna in 192.000 kronor till Akademiska sjukhusets barnfond. Av UNT:s rapportering framgår att åtminstone 32.000 av dessa aldrig betalats ut, utan stannat i klubben.

Än värre är att det i sammanställningen av skulder också finns en ”ej uppbokad” post om 138.000 kronor. I värsta fall handlar det alltså om 170.000 kronor som Almtuna samlat in, men som inte kommit fram till Akademiskas barnfond.

Från UNT:s sammanställning av Almtunas skulder.
Från UNT:s sammanställning av Almtunas skulder.

Klubben har nu –  efter att rekonstruktionen inletts – insett att det här antagligen inte ser så bra ut och tillsammans med rekonstruktören gjort en överenskommelse om att dessa skulder ska undantas från rekonstruktionen.  Gott så, men frågan måste ändå ställas: Hur ser kulturen ut i en klubb som påbörjar nästa säsong utan att betala ut de välgörenhetspengar man samlat in under den förra?

Ett utdrag ur listan med klubbens skulder till kommunen. Från UT.
Ett utdrag ur listan med klubbens skulder till kommunen. Från UT.

Välgörenhetspengarna som gått till annat är naturligtvis mest uppseendeväckande, men även medborgarna i Uppsala förlorar pengar. En av de största fordringsägarna är Uppsala kommun, med totalt 28 fordringar på totalt 570.000 kronor. Hur gamla dessa är förtäljer inte UNT:s rapportering, men bara enheten Föreningsservice har 11 fordringar vilket ju antyder att det var länge sedan några betalningar kom in. Jag tycker att det finns anledning för kommunen att se över rutinerna. Skattebetalarnas pengar måste skyddas så att de kan användas till det som är tänkt.

Utöver detta noterar jag för framtida behov: Om jag någon gång startar en livsmedelsbutik så ska jag inte låta ett elitlag i ishockey handla mot faktura.

Hur har det då kunnat gå så här? Jag ser tre förklaringar:

  1. Fartblinda klubbledningar som vill värva ”den där speciella spelaren” och lösa det med intäkter som ska komma ”sen”. När man går upp en serie.
  2. Hockeyförbundets policy att tillåta klubbar genomgå rekonstruktion utan att tvingas börja om i seriesystemet. Sannolikt har omsorgen om varumärken som Leksand och Timrå vägt tyngre än både sportsliga hänsyn och omsorg om leverantörer eller skattebetalare. Heder åt gamla Västerås IK som en gång gick i konkurs och började om på uterinkar.
  3. För låga krav från det offentliga som låter klubbarna komma undan för länge med obetalda skulder.

Sammantaget har det här skapat den kultur som gör det möjligt för en klubbordförande att i samband med rekonstruktionen uttalas sig som Almtunas:

”Styrelsen [..] lade en högre budget än tidigare då man gjorde bedömningen att det fanns en chans till SHL-spel nästa säsong.”

Japp! Det fanns en chans. Risken tog ju andra. Du, jag, ungdomslagen och de sjuka barnen.

Så vad borde man göra? Det är faktiskt inte så svårt för den som äger ishallen att ställa krav utan att direkt skada ungdomsverksamheten. Dra in A-lagets istider om inte hyran är betald. Det ger snabb signalverkan och motverkar effektivt framtida glädjebudgetar.