Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Nu finns min text i senaste Magasinet Arena ute på nätet. Det handlar om blockpolitik på lokal nivå och vad den får för konsekvenser, framförallt när den kombineras med minoritetsstyren. Texten illustreras bland annat med den smått berömda SMS-dumpningen från Jämtland när Moderaterna valde att samarbeta över blockgränsen.
Min uppfattning är att det är stor skillnad att hantera en minoritetsregering på riksplanet jämfört med att styra i minoritet i t.ex. en kommun. Ändå försöker många kommuner med minoriteter. Nu senast avgick s-styret i Gävle och Alliansen ser ut att göra ett försök. Också de i minoritet. Jag tror att det är svårt och skulle hellre se försök till majoriteter, även om det kräver blocköverskridande samarbeten.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Exempel från Holland.
Det var inte bara nytt namn som beslutades på Liberalernas landsmöte utan också en rejält vässad cykelpolitik. Jag var själv med på två cykelmotioner som båda bifölls (med reservation för att det inte finns justerat protokoll ännu, men ni vet hur man säger: I was in the room). Stort tack till Nina Lundström som outtröttligt drivit frågorna i partiet. Texterna finns nedan.
Nu handlar det om att med landsmötesbeslut i ryggen konkretisera politiken på alla nivåer. Utmana oss!
O17. Cykling
Nina Lundström, Sundbyberg, Johan Enfeldt, Uppsala, Inger Gran, Sundbyberg, Stanley Neijd, Stockholm, Johan Storåkers, Sundbyberg m.fl.
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att Folkpartiet Liberalerna ska verka för förbättrade villkor för cykling utifrån motionens intentioner
Cykling är en klimatsmart form av transport och bidrar till förbättrad folkhälsa. Att bygga hållbara livsmiljöer är att möjliggöra för enskilda att välja klimatvänligt transportsätt. Att cykla är roligt. Cykling är ett miljövänligt transportmedel. Cykling är både transport, motion och rekreation. Varje person som väljer cykeln är en person mindre i bussen, tåget eller i bilkö. Ökad tillgänglighet och framkomlighet samt ökad säkerhet och trygghet är avgörande för att öka cyklingen. Cyklister minskar annan trafikträngsel i städer och påverkar luftkvaliteten positivt.
Cyklister möter många utmaningar sommar som vinter. Trafikrytm, trängsel, osäkerhet, vägvisning och många andra faktorer påverkar intresset att prova att cykla. I dag saknas infrastruktur för att ta tillvara den potential som finns i att fler cyklar.
Cykling borde vara smidigt, snabbt och tryggt. Det är därför viktigt att skapa infrastruktur som knyter samman olika områden, och orter, med gång- och cykelvägar. Regionala cykelstråk kan möjliggöra pendling. Dålig beläggning på cykelbanor och cykelvägar samt brister i underhåll är orsak till olyckor såsom fall och vurpor.
Det bör finnas en tydlig nationell målsättning i att centrala cykelstråk ska ha hårdgjord yta (asfalt eller liknande) och gärna med avvikande färgsättning. Ansvariga statliga verk har en viktig roll i att påverka hur cykelstråk underhålls och utvecklas. Drift och underhåll kan samordnas mellan kommuner.
Cykling bör behandlas som ett eget transportsätt. Det gäller inte minst vid utformningen av infrastruktur. Då kan gång- och cykelvägar separeras i största möjliga utsträckning. Separerade cykelbanor är en hörnsten i framgångsrika länders cykelplanering. Dessa länder har lyckats öka cykelns andel av persontrafiken. Även för många gångtrafikanter skulle det förmodligen upplevas som en förbättring om cykeltrafiken samlades i en separat infrastruktur och konfliktytorna mellan de två olika kategorierna av oskyddade trafikanter därmed minskade.
Cykling har genom sin potential för besöksnäringen blivit en viktig del i strategier för ökad besöksnäring i många länder. Sverige kan lära av dessa länder. Folkpartiet Liberalerna bör verka för förbättrade möjligheter för cykling på kommunal-, lokal- och riksnivå:
Det behövs en nationell cykelstrategi.
Det behövs sammanhängande cykelinfrastruktur
Cykling ska betraktas som ett eget transportslag.
Cyklister över 15 år ska kunna använda körbana även i de fall där cykelväg finns.
Säkra och trygga cykelparkeringar behöver planeras och anordnas.
Cyklister behöver, precis som bilister, bra och tydlig skyltning som underlättar orienteringen.
Säkra och trygga vägar ger förutsättningar för barn att cykla till och från skolan. I avsaknad av cykelstråk är det rimligt att yngre barn tillåts cykla på gångväg. Möjlighet att parkera cykel vid skolan bör vara en självklarhet.
En ändring i anläggningslagen behövs med innebörden att kommuner ska få tillgång till enskild mark eller väg när detta krävs för anläggande av sammanhängande cykelleder.
Insatser som krävs för cykelturism är bland annat lättillgängligt kartmaterial, skyltning av nationella cykelleder, information även på engelska samt möjlighet att kombinera cykling med andra transportslag.
O18. Satsa på klimatvänliga transporter – planera för cykling
1. att landsmötet ställer sig bakom motionens förslag om cykling som transportslag och cykling som del av klimatvänliga transporter och hållbara samhällen
Våra livs- och resemönster grundläggs redan när samhällen planeras. Därför bör planeringen redan i samband med översiktsplanering och detaljplanering beakta behovet av infrastruktur för gående och cyklister. Detta är en fråga om klimatsmarta investeringar. Genom att möjliggöra cykling som transportmedel minskar vi samtidigt utsläppen.
Framtidens moderna urbana miljöer där hållbarhet står i fokus har allt att vinna på en samhällsplanering med klimatvänliga transporter. Åtgärder i efterhand är komplicerade, och sambanden mellan kommuner och regioner kan bli bristfälliga.
I framtidens regionala planering är det viktigt att de regionala stråken finns med. Målsättningen ska vara att cykling definieras som transportslag. Infrastrukturen behöver anpassas sett till det syfte som avses.
Cyklister är olika och åtgärder behöver vidtas som definierar villkoren för cykling. Vad innebär det t.ex. att vägren måste användas? Är den säker och tillräckligt bred? Dubbelriktade cykelbanor kan vålla problem. Att cykla i trafikriktning på enkelriktade cykelstråk minskar olycksrisken. Separering från gångtrafikanter är en säkerhetshöjande åtgärd.
En cyklists säkerhet och framkomlighet i egenskap av oskyddad trafikant bör sättas i främsta rummet i blandad trafik. Vid planering av 2+1-väg bör det vara självklart att cykelstråk planeras som är både gena och framkomliga. I all planering bör lagstiftningen möjliggöra lokala lösningar och därför behöver hinder mot detta avlägsnas.
Transportsystemet bör möjliggöra kombinationsresor med cykel. Infartsparkeringar bör göra det möjligt att ställa bilen och fortsätta resan med cykeln. Kollektivtrafik bör medge cykeltransport vilket gör det möjligt att cykla delar av resan. Framtida varuleveranser i täta stadskärnor kan göras med hjälp av lastcyklar. För detta krävs en god stadsplanering.
Säker och väderskyddad förvaring och parkering förutsätter planering vilket är viktigt för utvecklingen av cyklism. Ekonomiska styrmedel är en del av utvecklingen av hållbara samhällen och därför bör skattesystemet premiera klimatvänliga transporter såsom cykling. En klimatsmart utveckling av samhällen behöver omfatta satsningen på cyklism. Att planera för cykling är att satsa på klimatvänliga transporter och hållbara samhällen.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
I veckans nummer av tidningen NU (vecka 46) skriver Lina Nordquist om den svåra fråga om åldersbestämningar. Att hitta ett vetenskapligt och rättssäkert sätt att bedöma ålder är viktigt, inte bara för den asylsökande utan också för barns om placeras på boenden tänkta för just barn. Tidningen NU finns bara i begränsad omfattning på nätet och med Linas tillstånd publicerar jag texten här.
Asylsökande måste kunna få sin ålder styrkt (av Lina Nordquist)
Det kan vara livsavgörande om en asylsökande utan skyddsskäl är barn eller vuxen. Därför är det oacceptabelt att handläggare på Migrationsverket på eget bevåg och utan medicinskt underlag kan skriva upp en asylsökandes ålder. Detta är inte rättssäkert. Kan vi istället uppskatta ålder medicinskt bör vi göra det – frågan är om det är möjligt och i sådant fall hur.
Åldersuppskattning är ett stöd, men bara om den går att lita på. Går då det? Nej, nja och ja. Det beror på vilken metod och vilka referensvärden som används och på kunskapen hos den som tolkar svaret. På så sätt är frågan om åldersuppskattningars vara eller icke vara inte främst en politisk fråga, utan en fråga om medicin och om vem som får avgöra vilka metoder som är acceptabla.
Innan Migrationsverket för två månader sedan slutade använda medicinska undersökningar för åldersuppskattning litade man till tand- och handledsröntgen. Detta kritiserades hårt av Svenska Barnläkarföreningen och gick på tvärs med Socialstyrelsens riktlinjer. Barnläkarföreningen varnade för att de sett att ”ett stort antal ungdomar har fått sina åldrar felaktigt ändrade för att Migrationsverkets personal inte har insett hur oprecisa de här röntgenundersökningarna är”. En enskild undersökning har nämligen en felmarginal på två till fyra år.
Detta leder till två frågor. För det första om vi har användning för så tveksamma beslutsunderlag i asylfrågor. För det andra om Migrationsverkets nuvarande godtycke är bättre. Mitt svar är nej på båda frågor.
Förmodligen finns en tredje väg. Tidskriften Legal Medicine har sammanställt samtliga studier av åldersuppskattningar mellan 1956 och 2009. Slutsatsen är att en rättssäker åldersskattning kan vara möjlig, men att den kräver omfattande undersökningar av kropp, längd, vikt, tänder och skelett. Denna uppfattning delas av the International Study Group on Forensic Age Estimation. Socialstyrelsen rekommenderar idag en liknande kombination av mer omfattande bedömningar för att minska felmarginalen, men Migrationsverket har inte följt deras råd.
Det är ett problem att Migrationsverket sätter ålder efter eget kynne. Socialstyrelsen utreder nu nya, säkrare metoder som undersökning med magnetkamera eller röntgen av nyckelben, men så länge Migrationsverket ignorerar expertisens rekommendationer är sådana utredningar till liten eller ingen nytta.
Vi måste garantera en rättssäker asylprocess för ungdomar i gränslandet barn – vuxen. Rättsosäkra, godtyckliga undersökningar får inte avvisa barn till en osäker framtid. Vuxna män får heller inte placeras på boenden för barn, med regler för barn. Därför måste asylsökande kunna få sin ålder styrkt.
Därför bör Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) få i uppdrag att regelbundet sammanställa tillgänglig kunskap på området, utfärda rekommendationer och följa upp och utvärdera dem. Och därför bör SBU:s och Socialstyrelsens slutsatser och rekommendationer göras tvingande för Migrationsverket
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Senare i höst räknar vi med att få svar på vår begäran av en redovisning om vad som varit känt om så kallade oskuldskontroller och oskuldsintyg i vårt landsting. Det vi begärt att få fram är:
Känd förekomst av så kallade oskuldskontroller i av Uppsala läns landsting finansierade verksamheter.
Vilka åtgärder landstinget vidtagit och kommer att vidta för att säkerställa att sådan verksamhet inte förekommer i av landstinget finansierad verksamhet.
Vilka åtgärder landstinget enligt lagar, policy och avtal har möjlighet att vidta och om något sådant skett.
Landstingets bedömning av om det behövs insatser för att säkra att skattefinansierad vård inte understödjer hederskultur och diskriminering.
Man kan naturligtvis fråga sig vad som är möjligt att få fram. Kalla fakta hade agerat med dold kamera för att få fram de uppgifter de redovisade. En artikel i läkartidningen i våras visar dock att frågan åtminstone diskuteras i professionen. Notera att det här handlar om att utfärda ”intyg” och inte om att utföra ”kontroller”. Oavsett det är frågan om vården ska delta i mönster som handlar om hedersförtryck. Vi vill veta om det förekommit, vilka åtgärder som redan vidtagits och hur landstinget ser på sanktionsmöjligheter. Att den enskilde läkaren är personligt ansvarig står redan klart, men vi har också avtal och uppgörelser med olika vårdgivare i länet.
PS. Jag har också fått frågan varför vi från folkpartiets sida lyft frågan i landstingsfullmäktiges tre beredningar. Vi diskuterade saken och kom fram till att frågan passar där. Beredningarna lyder direkt under fullmäktige och är alltså inte knutna till något speciellt vårdområde. Frågan berör uppenbart beredningen för demokrati, jämställdhet och integration samt beredningen för barn och unga. Kvinnor med funktionshinder är ofta extra drabbade där hedersförtryck förekommer. Därmed tog vi upp frågan också i beredningen för äldre- och funktionshinderfrågor.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Faksimil från facebook-sida
Det här gör mig så förbannad. En av den anständiga högerns mer välprofilerade invandringskritiska skribenter publicerar på sin facebook-sida en räkneövning för hugade statsvetare. Om vi hoppar över de associationer till andra ”räkneövningar” som inlägget kan väcka (tro mig, det finns andra som uppmärksammat det) kvarstår ändå faktum. Slutsatsen här är: ”Vi måste stoppa flyktingarna . För de är sossar.”
Det är så fattigt. Det är värsta sortens klasspolitik. Det är samma höger som på min tid som kommunpolitiker (Vallentuna runt 2000) alltid stoppade planer på hyresrätter. Inte för att det fanns tillräckligt med bostäder. Nej, lägenheter fick gärna byggas, men det var viktigt att det var bostadsrätter. För om vi bygger hyresrätter ”flyttar det ju in sossar”.
Förutom att ”men de blir ju sossar” är ett orimligt argument mot att ge människor skydd är det också ett stort misstag av borgerligheten att inte försöka vinna sympatisörer oavsett socioekonomisk bakgrund.
Jag vet inte om denna höger letar skäl att vara emot invandring och då har hittat sosse-kortet? Eller om man är så fast i klasspolitik att man inte ens kommer på tanken att driftiga människor som flytt förtryck borde kunna gå att få intresserade av i alla fall liberala idéer?
Klass. Antagligen det som gammelhögern är mest oförstående och rädd för.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
I veckan beslutade produktionsstyrelsen om åtgärder för att få fler kvinnor att gå på cellprovtagning. En viktig åtgärd utan politiska kontroverser som beskrevs på ett sätt i Landstingets officiella kommunikation och på ett helt annat i ett pressmeddelande från Socialdemokraterna. I landstinget nyhetsbrev Uppsnabbat (till vänster nedan) beskrivs ett förslag från folkpartiets Kajsa Dovstad och Janine Bichara som sedan blev produktionsstyrelsens beslut. Efter beslutet skickar socialdemokraternas landstingsråd Vivianne Macdisi ett pressmeddelande (till höger nedan) där hon att talar om förslaget som sitt eget och skriver att de med detta visar att de rödgröna har ”högre ambitioner när det kommer till jämställd hälsa”. Det är ett fattigdomsbevis för politiken.
Till vänster: Officiell info från Landstingets nyhetsbrev Uppsnabbat. Till höger: Socialdemokraternas pressmeddelande i UNT. (klicka för att förstora.)
Så vad gjordes då under förra mandatperioden? Flera åtgärder vidtogs för att få bättre fart på provtagningen, bland annat höjd ersättning till vårdcentraler för cellprover/HPV-test, fri analys av proverna för alla vårdinrättningar och HPV-test istället för cellprov för kvinnor över 50 år. Dessa åtgärder har inte räckt och därför gick vi nu vidare med det förslag som Kajsa Dovstad och Janine Bichara fick igenom.
Jag träffar och arbetar med Vivianne Macdisi ibland, både som vice gruppledare och ersättare i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen. Jag hade förväntat mig bättre. Det här förbättrar inte samarbetsklimatet i ett landsting som redan lider svårt av en försvagad ledning och det gagnar inte heller förtroendet för politiken. Tvärtom behöver vi mer av samarbete för att nå resultat och skapa långsiktiga och stabila förutsättningar.
UNT har för övrigt senare uppdaterat sin webb med en mer rättvisande beskrivning.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Skriver i Arbetarbladet tillsammans med Lina Nordquist och Alfred Mujambere om bättre sjukvård och bättre möjligheter att hålla sig frisk även i hög ålder. Fler hembesök, bättre rehabilitering och stöd till anhöriga är några saker vi föreslår.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Bild från Freedigitalphotos.net
Hur säkrar vi bäst en växande bransch för hushållsnära tjänster? Jag tror att vi gör det bäst genom att hjälpa till. En fortsatt växande bransch blir svårare för regeringen att röra. Därför borde vi tala om att avdraget är lika stort som förut, att villkoren för så gott som alla är lika fördelaktiga. Idag gör vi tvärtom. Ledande folkpartister är ute på ett märkligt korståg vars enda säkra effekt är att befintliga och potentiella RUT-kunder övertygas om att de nu inte kommer ha råd. Senaste ut är Tidningen Nu som i sin ledare skriver att regeringen ”drar undan mattan för många av de utrikes födda kvinnor som har fått sitt första jobb här i Sverige och en egen lön tack vare rutavdraget”. Under sommaren har Birgitta Ohlsson tillsammans med lokala företrädare haft en artikel på samma tema i flera tidningar. Artikelns punsch-line var ”halverad rut”. Det är inte sant. Avdraget är fortfarande 50 procent.
Det regeringen gör är att sänka taket i systemet från 50.000 till 25.000 kronor. Det innebär alltså att den som gjort avdrag för mer än 25.000 kronor drabbas. Det gör väldigt få kunder, enligt Skatteverket och RUT-företaget Hemfrid bara 11.000 av totalt över 600.000 köpare. Notera att även dessa kunder får göra samma avdrag som tidigare upp till 25.000 kronor. Det är bara ovanför taket det blir någon skillnad.
Det genomsnittliga RUT-avdraget 2014 var under 5.000 kronor per köpare. Det utnyttjades bara av 600.000 personer. Potentialen är därför fortsatt stor. Det borde vara vårt budskap. Vi borde se till att fler medborgare vet vad de kan köpa för RUT-tjänster istället för att skrämma bort dem. Att avdraget med få undantag är lika stort som tidigare. Låt oss hjälpa branschen istället för att överdriva en försämring.
Om antalet RUT-köpare ökar med 100.000 eller om den genomsnittlige kunden handlar för ett par hundra kronor mer varje månad skapas fler jobb. Låt oss bidra till det. Om vi lyckas blir det mycket svårare för regeringen att på allvar försämra villkoren. Om vi däremot fortsätter och sprida bilden att det redan nu sker stora försämringar kommer branschen att tappa.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Bild från @Rodgronrora på twitter.
Häromveckan diskuterades det fria skolvalet i TV och utbildningsminister Fridolin talade om att använda lottning till populära skolor. För detta har han hånats friskt i mina flöden på sociala medier. Dagens princip, där skolorna tillämpar kötid är dock inte oproblematisk. Det är ganska lätt att göra en lista på vilka som missgynnas av ett system där kötiden avgör om man kommer in på den skola man vill eller inte:
Barn till föräldrar som flyttar till en ny ort för att byta eller söka jobb.
Barn till föräldrar som inte har tillräcklig kunskap om det svenska samhället och skolan.
Barn till föräldrar som inte bryr sig tillräckligt om sina barns skolgång.
Barn som placeras i fosterhem till följd av t.ex. missbruk hos föräldrar.
Effekten av systemet blir – om det inte finns tillräckligt många bra och populära skolor – att familjer riskerar att avstå en flytt till annan ort för att inte tappa köplats och självklart att socioekonomiskt svaga grupper upptäcker för sent att de måste ställa sig i kö.
Hur gör vi på andra områden? Vi har en lång tradition av översökta utbildningar på högskolan. Där gör vi först urval på betyg, men om det bara finns fem platser kvar och hundra sökande med samma meritvärde, hur gör vi då? Well. Vi tittar inte på hur många gånger man sökt. Vi tittar inte på om man sökt i första, andra eller tredje hand. Vi lottar. Det är ibland omdiskuterat, men hyfsat okontroversiellt. I alla fall anses lotten vara mer rimlig än att försöka prioritera olika underrepresenterade grupper, något som veterinärutbildningen på SLU i Uppsala kostsamt fick erfara 2010.
Jag var med på 90-talet när skolvalet infördes. Jag minns aldrig att vi då ansåg att kötid var en principfråga och jag tycker att det är märkligt att den ses som politiskt viktig idag. Låt oss se det som en oönskad praktisk konskevens av brist på bra skolor och försöka resonera om hur vi på bästa sätt hanterar saken. För ig är det i alla fall inte självklart att kötid är att föredra fram för alla andra alternativ.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Lägre löner, enkla jobb, svagare fackföreningar. Det är tre lösningar på arbetslöshet och integrationsproblem som allt oftare föreslås av olika företrädare för alliansen, oftast av folkpartiet. Jag är väl medveten om att vi har problem på arbetsmarknaden, men jag tycker trots det att de nu så populära lösningarna är alltför enkla. Idag skriver jag hos Dagens Arena om mina farhågor och vad vi borde göra istället. Satsa på utbildning, underlätta för att kombinera säsongsjobb och utbildning samt sätt fart på ett arbete med en skattereform. Lägre skatt på arbete, högre på kapital och miljöförstöring.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Nu finns min text i senaste Magasinet Arena ute på nätet. Det handlar om blockpolitik på lokal nivå och vad den får för konsekvenser, framförallt när den kombineras med minoritetsstyren. Texten illustreras bland annat med den smått berömda SMS-dumpningen från Jämtland när Moderaterna valde att samarbeta över blockgränsen.
I veckans nummer av tidningen NU (vecka 46) skriver Lina Nordquist om den svåra fråga om åldersbestämningar. Att hitta ett vetenskapligt och rättssäkert sätt att bedöma ålder är viktigt, inte bara för den asylsökande utan också för barns om placeras på boenden tänkta för just barn. Tidningen NU finns bara i begränsad omfattning på nätet och med Linas tillstånd publicerar jag texten här.
Lägre löner, enkla jobb, svagare fackföreningar. Det är tre lösningar på arbetslöshet och integrationsproblem som allt oftare föreslås av olika företrädare för alliansen, oftast av folkpartiet. Jag är väl medveten om att vi har problem på arbetsmarknaden, men jag tycker trots det att de nu så populära lösningarna är alltför enkla. Idag skriver jag hos