Är det rimligt med skattesubventionerad hjälp i hemmet på heltid?

vacumcleanerRUT-avdraget har funnit i 10 år och den här veckan skriver jag en text om dagen om RUT, ROT, effekter, problem och förslag. Det blir ros och ris, funderingar och farhågor. Ikväll om en konsekvens av höga RUT-avdrag som gör att vi bör tänka två gånger. 75.000 kronor är ett för högt avdrag.

Den mest uppmärksammade delen i Alliansens förslag till utvidgat RUT som presenterades i slutet av juni var att taket för avdraget skulle höjas till 75.000 kronor. Idag är det 25.000 efter att de rödgröna sänkt det till hälften av den ursprungliga nivån. Då skrek många i näringslivet och borgerligheten högt. Jag har tidigare skrivit om varför det var kontraproduktivt och mer skrämde bort kunder än skyddade branschen.

Ur Alliansens PM från 2017-06-30
Ur Alliansens PM från 2017-06-30

photo_86522_20170219 (1)Nu är 75.000 kronor ett mycket stort avdrag, även i vårt skattesystem. I praktiken blir det möjligt för välbeställda familjer att ha någon som levererar hushållsnära tjänster på heltid och låta skattebetalarna stå för halva kostnaden. Jag tycker inte att det är rimligt. Obs att jag inte har några problem med att det finns familjer som köper hjälp i hemmet. Det bör vara upp till var och en. Jag har inte heller några större problem med ett smalt RUT-avdrag som genererar jobb för grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Men. 75 000 kronor. Är. För. Mycket.

En lågavlönad så kallad F-skattare som får ut en lön på 15.000 kronor i månaden före skatt (eller ca 90 kronor i timmen vilket är i det lägre spannet i RUT- och städbranschen) kostar inklusive semesterlön och sociala avgifter ca 240.000 kronor per år. Gör kalkylen på verksamt.se. Lägg på moms på det och det hembiträdet på heltid kostar 300.000 kronor per år. Det är inte många som kan köpa en sådan tjänst, men visst finns de där. De höginkomsttagarfamiljer som vill och har råd är naturligtvis fria att köpa en sådan tjänst. Med alliansens förslag blir det dock skattebetalarna som får stå för halva notan. Två vuxna som delar på kostnaden får ju med Alliansens förslag göra ett avdrag med 75.000 vardera. Det går inte att motivera. RUT-avdraget kan inte vara så högt. Låt det ligga kvar på max 25.000 och fokusera istället på att fler ska kunna använda det.

(Missa inte tidigare inlägg om varför RUT trots allt ovan är bättre än ROT och varför ROT borde avskaffas, om arbetsvillkor i RUT och om mina farhågor kring Trygghets-RUT.)

Trygghets-RUT – Gated communities med RUT-avdrag?

femceRUT-avdraget har funnit i 10 år och den här veckan skriver jag en text om dagen om RUT, ROT, effekter, problem och förslag. Det blir ros och ris, funderingar och farhågor. Idag om mina farhågor om Trygghets-RUT och varför jag hoppas att förslaget stryks.

En av nyheterna i Alliansens gemensamma utspel om RUT i samband med Almedalsveckan var att höja taket från dagens 25.000 kronor till 75.000 kronor. Mindre uppmärksammat blev det som kallas Trygghets-RUT. Det är en kort punkt i det PM som presenterades den 30/6, men jag kan inte låta bli att fundera över konsekvenserna av den korta meningen ”RUT breddas till tillsyn av hem vid resa eller frånvaro”.

Ur Alliansens PM om utvidgat RUT 2017-06-30.
Ur Alliansens PM om utvidgat RUT 2017-06-30.

Det här blir såklart mina spekulationer, eftersom det handlar om ett skatteavdrag som inte finns, men i alla fall. Kombinationen av ett höjt tak, ett samhällsklimat där trygghetsfrågor står högt på dagordningen och alldeles vanliga marknadskrafter pekar i en tydlig riktning. Trygghets-RUT kommer att skapa en för Sverige helt ny marknad. Mönstret kommer i stort att följa det som hände när läxhjälp blev berättigat till avdrag. Så här tror jag att det kommer bli:

Först kommer frågor om trygghet, brott och straff att prägla valrörelsen. Trygghetsfrågorna har redan pekats ut som topp tre av flera partier och inte minst moderaterna ser ut att ladda för att skrämma upp oss rejält. Det kommer sätta avtryck.

Snart därefter kommer säkerhetsbranschen att formera sig och börja bjuda in till seminarier om trygghet, inbrott och skadegörelse. Målgrupp blir opinionsbildare och politiker.

När lobbykvarnarna malt ett tag kommer interpellationer och frågor i kommuner och riksdag. Det blir debattinlägg och ledartexter. Det givna temat är inbrott, våld och skadegörelse. Det har vi i och för sig sett redan nu, men fokus kommer att skiftas från polisens oförmåga till vad du som medborgare kan göra själv. Syftet är att sprida bilden av att min bostad är i fara när jag inte är där. Och att jag måste göra något åt det.

Nästa steg blir marknadsföring. Reklam som berättar hur du och 10-20 grannar med bara några timmars insats i veckan vardera kan säkra ditt boende. Hur ni kan få en egen vakt som patrullerar gatan när ni är på jobbet eller när ni nu ser risken som störst. Reklamen kommer vara både bred och riktad. Den breda syns i TV, hörs i radio, finns på bussar och i tunnelbana. Syftet är bara delvis att locka kunder, framförallt handlar det om att sprida otrygghet och en känsla av att andra skyddar sig. Jämför med hur reklamen för läx-RUT fungerade. Den riktade reklamen landar sedan i brevlådor i välbeställda områden och syns i media som konsumeras där. Det är de välbeställda som kommer bli uppringda eller få besök till bostadsrättsföreningens styrelse.

Nu märks det att det blir krångligt när 20 villaägare ska ha egna fakturor. Ganska snart kommer krav på förenkling. Jag gissar att trygghets-RUT uppdateras så att kostnaden kan bakas in i avgiften till bostadsrättsföreningen eller villasamfälligheten.

Innan vi vet ordet av har vanliga villaområden och bostadsrättsföreningar förvandlats till Gated Communities med patrullerande vakter. Till hälften betalda av gemensamma skattepengar.

Jag tycker inte att det vore bra.

Förutom att Gated Communities i sig skapar ett annat samhälle med ökade klyftor och mindre kontakt mellan olika grupper är jag rädd att viljan att betala till det allmänna minskar. Risken är alltså att följden av att de välbeställda ordnar egna vakter (till hälften betalda av alla andra) inte blir att polisen får mer tid att fokusera på utsatta områden. Risken är istället att polisen istället försvagas ytterligare.

Trygghets-RUT är ett förslag som inte diskuterats alls i mitt parti Liberalerna och jag hoppas att vi kan ta en ordentlig diskussion som jag hoppas landar i att inte skattesubventionera väktare i välbeställda områden.

(Missa förresten inte tidigare inlägg om varför RUT trots allt ovan är bättre än ROT och varför ROT borde avskaffas och om arbetsvillkor i RUT.)

Kan en jämställdhetsreform tillåta usla arbetsvillkor?

vacumcleanerRUT-avdraget har funnit i 10 år och den här veckan skriver jag en text om dagen om RUT, ROT, effekter, problem och förslag. Det blir ros och ris, funderingar och farhågor. Idag om varför staten borde ställa krav på arbetsvillkor för att ge rätt till RUT-avdrag.

När liberaler diskuterar RUT är det ofta med jämställdhetsargument. Det handlar, med Birgitta Ohlssons ord om en reform som hjälper människor i ”relationer där vi redan delar på mycket ansvar, men båda har krävande arbeten”. Personalen nämns mer sällan och när de gör det handlar det om *att* de fått ett jobb, inte om *hur* det är på jobbet. Ytterst sällan pratar vi om arbetsvillkor och anställningstrygghet. Det är märkligt, dels med tanke på hur pass kvinnodominerad RUT-branschen är, dels hur ofta vi numera uppmärksammar äldre med låga pensioner, en fråga som tydligt hänger samman med arbetsvillkor och anställningsavtal.

uslarutvillkorInstitutet för framtidsstudier visade i en rapport 2011 på flera problem i RUT-branschen. Inte minst handlar det om arbetsvillkor, men också om problem med oseriösa företag och konflikter mellan utförare och kunder. När sådant sker är det viktigt för den som arbetar att ha en arbetsgivare som tar ansvar och försöker hjälpa till att lösa problemen. Rapporten resonerar också om formella och ”informella” strukturer för utförande av hushållstjänster och konstaterar att RUT inneburit tydligare formella sådana, men också att det ”inte alltid möjligt att renodla formella delar av hushållstjänstesektorn eftersom formella och informella aspekter av ekonomin delvis sammanlänkas via mellanhänder, underleverantörer och sociala nätverk”. Även tidningen Kommunalarbetaren har rapporterat om problem med avsaknad av avtal och oskäligt låga löner i branschen.

I Dagens Samhälle 2015 pekade en av de större och seriösa aktörerna, Hemfrid, på vad det innebär för personalen när allt fler RUT-företag opererar utan egen personal och istället tar in ”F-skattare”, alltså personer som inte är anställda utan själva ska stå för sociala avgifter, försäkringar och pension. Dels får de seriösa aktörerna svårt att konkurrera, dels saknas de vanliga skyddsmekanismerna på arbetsmarknaden. ”En grundläggande insikt för kunderna måste vara att rut-tjänster inte kan vara hur billiga som helst. Professionalism har i denna bransch, liksom i alla andra branscher, ett anständigt pris.”, skrev Hemfrids VD tillsammans med Kommunals dåvarande ordförande Annelie Nordström.

Som RUT-köpare kan man förstås själv ta sitt ansvar för arbetsvillkoren. Det behöver inte vara så svårt. Fråga firman du handlar av.

  • Har ni kollektivavtal?
  • Får personalen tjänstepension?
  • Har personalen tillsvidareanställning, visstidsanställning eller går de på timme?
  • Vilka försäkringar står ni för?
  • Och om det är fråga om tim- eller visstidsanställningar, hur ser det ut med sjukpenning?

Man kan också se frågan på systemnivå.  Vi talar ju om en bransch där skattebetalarna via staten står för halva kostnaden. Då är det också rimligt att staten ställer krav på företagen. Med så stor insats från skattebetalarna är det rimligt med krav på försäkringar, tjänstepension och anställningstrygghet. Jag skulle alltså gärna se att Liberalerna lägger med ett krav om kollektivavtalsliknande villkor på företag som vill verka i RUT-branschen i nästa utspel inom området. Men det är faktiskt en gåta att inte krafter till vänster redan tagit upp den frågan.

Det finns alltså två sätt att se på detta. Antingen litar man på marknaden löser eventuella problem eller så ser man det politiska i hur det fungerar. Ett marknadsliberalt respektive vänsterliberalt perspektiv om man så vill. Marknadsliberalen räknar med att köparna tar ansvar och ställer krav på arbetsvillkoren hos sina RUT-leverantörer så att de som utnyttjar sin personal på ett otillbörligt sätt slås ut. Vänsterliberalen förstår vad en ojämn maktbalans mellan arbetsgivare och personal innebär och ser det politiska behovet av att villkora skatteavdrag med rimliga arbetsvillkor. Jag är team #vänsterliberal.

Om skattesubventioner till en kvinnodominerad företeelse som RUT ska kunna motiveras med jämställdhet som argument måste det vara möjligt att ställa krav på arbetsvillkoren.

(Missa förresten inte gårdagens inlägg om varför RUT trots allt ovan är bättre än ROT och varför ROT borde avskaffas.)

Därför är RUT bättre än ROT

vacumcleanerRUT-avdraget har funnit i 10 år och den här veckan skriver jag en text om dagen om RUT, ROT, effekter, problem och förslag. Det blir ros och ris, funderingar och farhågor. Idag om varför RUT är bättre än ROT och varför ROT borde avskaffas. 

Det var ROT-avdraget som stod förebild när RUT infördes. Trots att ROT-avdraget handlar om mångdubbelt större belopp för skattebetalarna så är det RUT som ifrågasatts mest. ROT-avdraget kostade skattebetalarna uppåt 20 miljarder 2015 (innan avdraget sänktes), att jämföra med RUT-avdragets mer blygsamma 3,3 miljarder (2015). Och då är RUT ett avsevärt bättre avdrag sett till syfte och resultatet.

Låt oss utgå från några ganska okontroversiella påståenden. Beroende på politisk utgångspunkt kan man se påståendena som mer eller mindre viktiga att bry sig om eller se olika lösningar, men jag tror att få skulle argumentera emot påståendena i sig.

  1. Vi har få jobb som kan tas av personer med låg utbildning
  2. Vi har höga och stigande bostadspriser.
  3. Priset på arbetskraft är högt, särskilt bristyrken.
  4. Skattesystemet ska vara rimligt enhetligt och förutsägbart

Om vi tittar på RUT-avdraget i relation till dessa påståenden kan vi konstatera att det svarar rimligt bra på alla fyra:

  1. RUT subventionerar det som populärt kallas ”enkla jobb”.
  2. RUT driver inte upp kostnader för bostäder
  3. RUT driver inte upp kostnader för arbetskraft
  4. RUT kan användas av alla som vill, har råd och tycker det är värt pengarna

För ROT ser det helt annorlunda, och inte alls bra, ut.

  1. ROT subventionerar arbete som kräver yrkeskunnande och utbildning.
  2. ROT driver upp kostnader på bostäder
  3. ROT driver upp kostnader på arbetskraft i den redan överhettade byggbranschen
  4. ROT diskriminerar medborgare som inte äger sin bostad

Sammantaget är det givet att politiken – sett till de fyra påståendena ovan – i bred enighet borde kunna besluta om att avskaffa ROT-avdragen.

Statistiken för 2016, året då ROT-avdraget sänktes från 50 till 30 procent visar också att avdraget varit för högt. Trots en hamstringseffekt med extra mycket ROT under de sista månaderna med högt avdrag 2015 minskade inte volymen särskilt mycket under 2016. Trots att avdraget sänktes med 50 procent minskade volymen av tjänster som köptes endast med 6 procent. Eftersom köparna nu stod för en större del av kakan minskade statens kostnad med hela med 8,4 miljarder. Om det stämmer som Företagarna säger att 5000 jobb gått förlorade (vilket är tveksamt sett till att volymen minskade så lite) var statens kostnad för dessa jobb över 1,7 miljoner kronor styck. Långt mer än vad till exempel personliga assistenter kostar.

Sammanfattning av effekt när ROT-avdraget sänktes från 50 till 30 procent.
Sammanfattning av effekt när ROT-avdraget sänktes från 50 till 30 procent.

Sedan siffrorna kom har Liberalerna, de flesta andra partier, släppt kravet på att återställa ROT-avdraget. Bra. Det tidigare nivån var helt enkelt en subvention av välbeställda som varken gav utslag i ökad konsumtion eller fler jobb.

Låt oss vända på RUT-retoriken!

Bild från Freedigitalphotos.net
Bild från Freedigitalphotos.net

Hur säkrar vi bäst en växande bransch för hushållsnära tjänster? Jag tror att vi gör det bäst genom att hjälpa till. En fortsatt växande bransch blir svårare för regeringen att röra. Därför borde vi tala om att avdraget är lika stort som förut, att villkoren för så gott som alla är lika fördelaktiga. Idag gör vi tvärtom. Ledande folkpartister är ute på ett märkligt korståg vars enda säkra effekt är att befintliga och potentiella RUT-kunder övertygas om att de nu inte kommer ha råd. Senaste ut är Tidningen Nu som i sin ledare skriver att regeringen ”drar undan mattan för många av de utrikes födda kvinnor som har fått sitt första jobb här i Sverige och en egen lön tack vare rutavdraget”. Under sommaren har Birgitta Ohlsson tillsammans med lokala företrädare haft en artikel på samma tema i flera tidningar. Artikelns punsch-line var ”halverad rut”. Det är inte sant. Avdraget är fortfarande 50 procent.

Det regeringen gör är att sänka taket i systemet från 50.000 till 25.000 kronor. Det innebär alltså att den som gjort avdrag för mer än 25.000 kronor drabbas. Det gör väldigt få kunder, enligt Skatteverket och RUT-företaget Hemfrid bara 11.000 av totalt över 600.000 köpare. Notera att även dessa kunder får göra samma avdrag som tidigare upp till 25.000 kronor. Det är bara ovanför taket det blir någon skillnad.

Det genomsnittliga RUT-avdraget 2014 var under 5.000 kronor per köpare. Det utnyttjades bara av 600.000 personer. Potentialen är därför fortsatt stor. Det borde vara vårt budskap. Vi borde se till att fler medborgare vet vad de kan köpa för RUT-tjänster istället för att skrämma bort dem. Att avdraget med få undantag är lika stort som tidigare. Låt oss hjälpa branschen istället för att överdriva en försämring.

Om antalet RUT-köpare ökar med 100.000 eller om den genomsnittlige kunden handlar för ett par hundra kronor mer varje månad skapas fler jobb. Låt oss bidra till det. Om vi lyckas blir det mycket svårare för regeringen att på allvar försämra villkoren. Om vi däremot fortsätter och sprida bilden att det redan nu sker stora försämringar kommer branschen att tappa.

 

RUT-wrestling

halvera3”Halverad RUT-reduktion” skrev Almega på SvD Brännpunkt häromveckan. Enligt DN:s rapportering från regeringens pressträff idag står de rödgröna fast vid ”att de avser att halvera rut-avdraget”. Not so much. Det här är i bästa fall ett låtsasbråk som båda sidor bedömer lönar sig. I sämsta fall finns det beslutsfattare som tror att åtgärderna gör skillnad.

Sådär 600.000 svenskar gör RUT-avdrag.  Upprörda känslor till vänster och stor press på Stefan Löfvéns regering att ”göra något”. Vilket leder till upprörda känslor till höger. Men vad handlar det om egentligen?

RUT är alltså möjligheten att göra skatteavdrag med halva arbetskraftskostnaden (50 %) vid köp av hushållsnära tjänster. Maxbeloppet för den som inte också gör ROT-avdrag är 50.000 kronor, men i allmänhet är beloppen det handlar om mycket lägre än så. Genomsnittet bland de som använder RUT är ett avdrag på 4.980 kronor per år (Skatteverkets statistik för 2014).

Regeringen tycks ha letat ett sätt att få det att se ut som att man går vänstern till mötes. Om man menat allvar hade ju det naturliga varit att minska avdragsmöjligheten, alltså att sänka till 40 eller 30 procents avdrag (som man gör med ROT). Men det föreslår inte regeringen. Istället sänker man taket från 50.000 till 25.000 kronor. Snittet bland brukarna ligger alltså idag på under 5.000 kronor. Om taket är fem eller tio gånger högre spelar självklart ingen roll alls för något annat än den framtida potentialen. Men regeringen ser handlingskraftig ut.

Kritikerna till vänster låter sig nöja. Almega rasar. Fp kallar förslaget ett ”dråpslag”. Jag tycker att det är att ta i. Det handlar inte om ett ”halverat” avdrag, utan det är egentligen bara taket som sänkts. Ett tak som så gott som ingen når upp till.

Det hela är ovärdigt. En regering som lägger låtsasförslag. En opposition som spelar med och hjälper till att få förslaget att se kraftfullt ut.

Almega försökte i en rapport med kurvor från Danmark visa att ”dessa förändringar av skattereduktionen skulle få stora konsekvenser för branschens utveckling och framtid”. Well, skillnaden är bara den att i Danmark sänkte man det faktiska avdraget vilket innebar att städhjälpen blev dyrare också för den som köpte för några hundra i månaden. Inte som i det svenska förslaget först för de som köper för över 4000 kronor per månad. Vilket så gott som ingen gör.

Med ROT-avdraget blir det annorlunda. Där sänks det faktiska avdraget istället för taket vilket innebär att det blir dyrare från första kronan.