Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Landstingets nya organisation har börjat verka och den nya Vårdstyrelsen har börjat arbeta. Jag är ordinarie ledamot för Liberalerna och i Vårdstyrelsen hanterar vi frågor som rör primärvård, tandvård samt hälsa- och habilitering.
Utdrag ur landstingets nyhetsbrev från landstingsfullmäktige 30/9. Klicka för att läsa hela.
På mötet tidigare i februari beslutade vi om det som kallas verksamhetsuppdrag för de olika verksamheterna. I praktiken är det en sorts verksamhetsplaner. Några saker fick vi gehör för, men inte alla. Mest illavarslande var att de rödgröna inte ville lyfta in ett avsnitt om att motverka våld i nära relationer i verksamhetsuppdraget för folktandvården. Detta trots att vi fick bifall på en motion om just detta så sent som i september, se bild till höger. Vårt förslag avvisades med hänvisning till ren formalia och vi kommer att återkomma under våren för att få fart på arbetet.
För att få vården närmare medborgarna vill vi i samarbete med övriga förvaltningar ta fram en plan för hur den mobila verksamheten både inom akutvård och specialiserad hemsjukvård ska utökas i hela länet. Idag finns inte samma möjligheter till god vård utanför framförallt Uppsala tätort men landstinget har ansvar för hela länet och det är viktigt att även den som är bosatt på landsbygden och på mindre orter får del av de mobila teamen.
Tillsammans med representanter från m, c och kd skrev jag om behovet av att satsa på mer vård nära medborgarna i Enköpingsposten 10/2.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Liberalernas Lina Nordquist tillsammans med Malena Ranch (mp) och Bertil Kinnunen (s)
Om 15 år börjar 60-talisterna gå i pension. Det innebär inte att (vi) blir sjuka och krassliga, men de försvinner ut arbetskraften. Det är kanske den största utmaningen för inte bara vård och omsorg utan också för många andra sektorer i samhället. Om det handlar initiativet ”från flyktingförläggning till fikarum” som Liberalerna presenterade tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet på en pressträff den 4/2. Det handlar i korthet om att:
Prioritera upp arbetet med att ordna praktikplatser
Förbereda arbetsplatser på att ta emot och handleda praktikanter
Kartlägga kompetens i samband med hälsundersökningar
Bakgrunden är både att vi redan idag kan peka ut områden med stora behov och att vi nu snabbt får nya medborgare som kan hjälpa till. Det lär dock inte lösa sig utan ansträngning.
Att det finns budgetmedel för att ta emot nyanlända som behöver göra praktik medför inte att det automatiskt blir några praktikplatser. Utan samarbete med andra myndigheter kommer det fattas kunskaper i svenska. Utan att ta reda på både kompetens och brist på kompetens blir det svårt att satsa på rätt insatser. Det behövs alltså insatser också för arbetsgivare och chefer på olika nivåer i vård och omsorg.
Bara i äldreomsorgen i Uppsala län väntas en brist på en bit över 2000 personer redan 2030. Med tanke på att det motsvarar gott och väl en hel procent av den arbetsföra befolkningen så är det en stor utmaning.
Initiativet var från början en motion från oss i Liberalerna som vi verkligen ville få gehör för och istället för den vanliga vägen hittade vi en möjlighet att tillsammans med S och MP resonera ihop oss och lägga samman förslag från både oss och dem. Nu handlar det om att få detta infört i organisationen och att vi lyckas ta med det hela in i den nya regionbildningen, Region Uppsala län. Där kommer vi mer naturligt att kunna dra nytta av också verksamheter inom nuvarande det regionförbundet, inte minst Vård- och Omsorgscollege.
Sen är det inte bara i vården och omsorg det väntas bli tufft att hitta personal. På SCB:s lista över framtida bristyrken ligger flera gymnasieyrken i topp.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Siffrorna för varje parti analyseras i media och hela undersökningen finns lätt tillgänglig. Det som förundrar och skrämmer mig är de stora könsskillnaderna. På varje kvinna som stöder SD går det fortfarande en bit över fem som stöder andra partier. På varje sverigedemokratisk manlig väljare går det nu bara 3 män som väjer något parti ur Alliansen, de rödgröna eller kategorin övriga (vilket i praktiken är Fi).
Partisympatier enligt SCB i november 2015. I gruppen Etablerade partier ingår KD, M, C, L, S, MP, V.
SCB redovisar siffrorna per parti. För varje enskilt parti blir inte skillnaderna i kön så stora, undantaget SD. Sammantaget – med de etablerade partierna (KD,M,C, L, S, MP och V) som en färg i diagrammet ovan – blir bilden en annan. Det politiska landskapet ändras snabbt. Vad drar vi i de etablerade partierna för slutsats? Ser vi SD-väljarna som förlorade? Är det rimligt att driva valkampanj på temat alliansen mot de rödgröna när bara tre av fyra manliga väljare är i spel? Blir det mer logiskt att satsa på kvinnorna? Där har vi fortfarande fem av sex att slåss om. Vilka konsekvenser får de stora könsskillnaderna i röstningsmönster för demokratin? För partierna? För tilltron till det offentliga?
Följer vi de gängse målgruppsanalyserna och ”vattna-där-det-växer”-kampanjteorierna så riskerar skillnaderna dessutom öka.
Det är dags att börja göra något annorlunda. Som jag skrev i en text i Magasinet Arena i början av november finns det två sätt att förhindra att SD får inflytande: Vi kan övertyga deras väljare att rösta på andra partier, eller så kan vi samarbeta över blockgränsen. Uppenbart handlar det här om att i första hand rikta insatser för att övertyga manliga väljare. Med knappt tre år kvar till valet är kanske detta den stora strategiska frågan.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Nu finns min text i senaste Magasinet Arena ute på nätet. Det handlar om blockpolitik på lokal nivå och vad den får för konsekvenser, framförallt när den kombineras med minoritetsstyren. Texten illustreras bland annat med den smått berömda SMS-dumpningen från Jämtland när Moderaterna valde att samarbeta över blockgränsen.
Min uppfattning är att det är stor skillnad att hantera en minoritetsregering på riksplanet jämfört med att styra i minoritet i t.ex. en kommun. Ändå försöker många kommuner med minoriteter. Nu senast avgick s-styret i Gävle och Alliansen ser ut att göra ett försök. Också de i minoritet. Jag tror att det är svårt och skulle hellre se försök till majoriteter, även om det kräver blocköverskridande samarbeten.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Exempel från Holland.
Det var inte bara nytt namn som beslutades på Liberalernas landsmöte utan också en rejält vässad cykelpolitik. Jag var själv med på två cykelmotioner som båda bifölls (med reservation för att det inte finns justerat protokoll ännu, men ni vet hur man säger: I was in the room). Stort tack till Nina Lundström som outtröttligt drivit frågorna i partiet. Texterna finns nedan.
Nu handlar det om att med landsmötesbeslut i ryggen konkretisera politiken på alla nivåer. Utmana oss!
O17. Cykling
Nina Lundström, Sundbyberg, Johan Enfeldt, Uppsala, Inger Gran, Sundbyberg, Stanley Neijd, Stockholm, Johan Storåkers, Sundbyberg m.fl.
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att Folkpartiet Liberalerna ska verka för förbättrade villkor för cykling utifrån motionens intentioner
Cykling är en klimatsmart form av transport och bidrar till förbättrad folkhälsa. Att bygga hållbara livsmiljöer är att möjliggöra för enskilda att välja klimatvänligt transportsätt. Att cykla är roligt. Cykling är ett miljövänligt transportmedel. Cykling är både transport, motion och rekreation. Varje person som väljer cykeln är en person mindre i bussen, tåget eller i bilkö. Ökad tillgänglighet och framkomlighet samt ökad säkerhet och trygghet är avgörande för att öka cyklingen. Cyklister minskar annan trafikträngsel i städer och påverkar luftkvaliteten positivt.
Cyklister möter många utmaningar sommar som vinter. Trafikrytm, trängsel, osäkerhet, vägvisning och många andra faktorer påverkar intresset att prova att cykla. I dag saknas infrastruktur för att ta tillvara den potential som finns i att fler cyklar.
Cykling borde vara smidigt, snabbt och tryggt. Det är därför viktigt att skapa infrastruktur som knyter samman olika områden, och orter, med gång- och cykelvägar. Regionala cykelstråk kan möjliggöra pendling. Dålig beläggning på cykelbanor och cykelvägar samt brister i underhåll är orsak till olyckor såsom fall och vurpor.
Det bör finnas en tydlig nationell målsättning i att centrala cykelstråk ska ha hårdgjord yta (asfalt eller liknande) och gärna med avvikande färgsättning. Ansvariga statliga verk har en viktig roll i att påverka hur cykelstråk underhålls och utvecklas. Drift och underhåll kan samordnas mellan kommuner.
Cykling bör behandlas som ett eget transportsätt. Det gäller inte minst vid utformningen av infrastruktur. Då kan gång- och cykelvägar separeras i största möjliga utsträckning. Separerade cykelbanor är en hörnsten i framgångsrika länders cykelplanering. Dessa länder har lyckats öka cykelns andel av persontrafiken. Även för många gångtrafikanter skulle det förmodligen upplevas som en förbättring om cykeltrafiken samlades i en separat infrastruktur och konfliktytorna mellan de två olika kategorierna av oskyddade trafikanter därmed minskade.
Cykling har genom sin potential för besöksnäringen blivit en viktig del i strategier för ökad besöksnäring i många länder. Sverige kan lära av dessa länder. Folkpartiet Liberalerna bör verka för förbättrade möjligheter för cykling på kommunal-, lokal- och riksnivå:
Det behövs en nationell cykelstrategi.
Det behövs sammanhängande cykelinfrastruktur
Cykling ska betraktas som ett eget transportslag.
Cyklister över 15 år ska kunna använda körbana även i de fall där cykelväg finns.
Säkra och trygga cykelparkeringar behöver planeras och anordnas.
Cyklister behöver, precis som bilister, bra och tydlig skyltning som underlättar orienteringen.
Säkra och trygga vägar ger förutsättningar för barn att cykla till och från skolan. I avsaknad av cykelstråk är det rimligt att yngre barn tillåts cykla på gångväg. Möjlighet att parkera cykel vid skolan bör vara en självklarhet.
En ändring i anläggningslagen behövs med innebörden att kommuner ska få tillgång till enskild mark eller väg när detta krävs för anläggande av sammanhängande cykelleder.
Insatser som krävs för cykelturism är bland annat lättillgängligt kartmaterial, skyltning av nationella cykelleder, information även på engelska samt möjlighet att kombinera cykling med andra transportslag.
O18. Satsa på klimatvänliga transporter – planera för cykling
1. att landsmötet ställer sig bakom motionens förslag om cykling som transportslag och cykling som del av klimatvänliga transporter och hållbara samhällen
Våra livs- och resemönster grundläggs redan när samhällen planeras. Därför bör planeringen redan i samband med översiktsplanering och detaljplanering beakta behovet av infrastruktur för gående och cyklister. Detta är en fråga om klimatsmarta investeringar. Genom att möjliggöra cykling som transportmedel minskar vi samtidigt utsläppen.
Framtidens moderna urbana miljöer där hållbarhet står i fokus har allt att vinna på en samhällsplanering med klimatvänliga transporter. Åtgärder i efterhand är komplicerade, och sambanden mellan kommuner och regioner kan bli bristfälliga.
I framtidens regionala planering är det viktigt att de regionala stråken finns med. Målsättningen ska vara att cykling definieras som transportslag. Infrastrukturen behöver anpassas sett till det syfte som avses.
Cyklister är olika och åtgärder behöver vidtas som definierar villkoren för cykling. Vad innebär det t.ex. att vägren måste användas? Är den säker och tillräckligt bred? Dubbelriktade cykelbanor kan vålla problem. Att cykla i trafikriktning på enkelriktade cykelstråk minskar olycksrisken. Separering från gångtrafikanter är en säkerhetshöjande åtgärd.
En cyklists säkerhet och framkomlighet i egenskap av oskyddad trafikant bör sättas i främsta rummet i blandad trafik. Vid planering av 2+1-väg bör det vara självklart att cykelstråk planeras som är både gena och framkomliga. I all planering bör lagstiftningen möjliggöra lokala lösningar och därför behöver hinder mot detta avlägsnas.
Transportsystemet bör möjliggöra kombinationsresor med cykel. Infartsparkeringar bör göra det möjligt att ställa bilen och fortsätta resan med cykeln. Kollektivtrafik bör medge cykeltransport vilket gör det möjligt att cykla delar av resan. Framtida varuleveranser i täta stadskärnor kan göras med hjälp av lastcyklar. För detta krävs en god stadsplanering.
Säker och väderskyddad förvaring och parkering förutsätter planering vilket är viktigt för utvecklingen av cyklism. Ekonomiska styrmedel är en del av utvecklingen av hållbara samhällen och därför bör skattesystemet premiera klimatvänliga transporter såsom cykling. En klimatsmart utveckling av samhällen behöver omfatta satsningen på cyklism. Att planera för cykling är att satsa på klimatvänliga transporter och hållbara samhällen.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
I veckans nummer av tidningen NU (vecka 46) skriver Lina Nordquist om den svåra fråga om åldersbestämningar. Att hitta ett vetenskapligt och rättssäkert sätt att bedöma ålder är viktigt, inte bara för den asylsökande utan också för barns om placeras på boenden tänkta för just barn. Tidningen NU finns bara i begränsad omfattning på nätet och med Linas tillstånd publicerar jag texten här.
Asylsökande måste kunna få sin ålder styrkt (av Lina Nordquist)
Det kan vara livsavgörande om en asylsökande utan skyddsskäl är barn eller vuxen. Därför är det oacceptabelt att handläggare på Migrationsverket på eget bevåg och utan medicinskt underlag kan skriva upp en asylsökandes ålder. Detta är inte rättssäkert. Kan vi istället uppskatta ålder medicinskt bör vi göra det – frågan är om det är möjligt och i sådant fall hur.
Åldersuppskattning är ett stöd, men bara om den går att lita på. Går då det? Nej, nja och ja. Det beror på vilken metod och vilka referensvärden som används och på kunskapen hos den som tolkar svaret. På så sätt är frågan om åldersuppskattningars vara eller icke vara inte främst en politisk fråga, utan en fråga om medicin och om vem som får avgöra vilka metoder som är acceptabla.
Innan Migrationsverket för två månader sedan slutade använda medicinska undersökningar för åldersuppskattning litade man till tand- och handledsröntgen. Detta kritiserades hårt av Svenska Barnläkarföreningen och gick på tvärs med Socialstyrelsens riktlinjer. Barnläkarföreningen varnade för att de sett att ”ett stort antal ungdomar har fått sina åldrar felaktigt ändrade för att Migrationsverkets personal inte har insett hur oprecisa de här röntgenundersökningarna är”. En enskild undersökning har nämligen en felmarginal på två till fyra år.
Detta leder till två frågor. För det första om vi har användning för så tveksamma beslutsunderlag i asylfrågor. För det andra om Migrationsverkets nuvarande godtycke är bättre. Mitt svar är nej på båda frågor.
Förmodligen finns en tredje väg. Tidskriften Legal Medicine har sammanställt samtliga studier av åldersuppskattningar mellan 1956 och 2009. Slutsatsen är att en rättssäker åldersskattning kan vara möjlig, men att den kräver omfattande undersökningar av kropp, längd, vikt, tänder och skelett. Denna uppfattning delas av the International Study Group on Forensic Age Estimation. Socialstyrelsen rekommenderar idag en liknande kombination av mer omfattande bedömningar för att minska felmarginalen, men Migrationsverket har inte följt deras råd.
Det är ett problem att Migrationsverket sätter ålder efter eget kynne. Socialstyrelsen utreder nu nya, säkrare metoder som undersökning med magnetkamera eller röntgen av nyckelben, men så länge Migrationsverket ignorerar expertisens rekommendationer är sådana utredningar till liten eller ingen nytta.
Vi måste garantera en rättssäker asylprocess för ungdomar i gränslandet barn – vuxen. Rättsosäkra, godtyckliga undersökningar får inte avvisa barn till en osäker framtid. Vuxna män får heller inte placeras på boenden för barn, med regler för barn. Därför måste asylsökande kunna få sin ålder styrkt.
Därför bör Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) få i uppdrag att regelbundet sammanställa tillgänglig kunskap på området, utfärda rekommendationer och följa upp och utvärdera dem. Och därför bör SBU:s och Socialstyrelsens slutsatser och rekommendationer göras tvingande för Migrationsverket
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Senare i höst räknar vi med att få svar på vår begäran av en redovisning om vad som varit känt om så kallade oskuldskontroller och oskuldsintyg i vårt landsting. Det vi begärt att få fram är:
Känd förekomst av så kallade oskuldskontroller i av Uppsala läns landsting finansierade verksamheter.
Vilka åtgärder landstinget vidtagit och kommer att vidta för att säkerställa att sådan verksamhet inte förekommer i av landstinget finansierad verksamhet.
Vilka åtgärder landstinget enligt lagar, policy och avtal har möjlighet att vidta och om något sådant skett.
Landstingets bedömning av om det behövs insatser för att säkra att skattefinansierad vård inte understödjer hederskultur och diskriminering.
Man kan naturligtvis fråga sig vad som är möjligt att få fram. Kalla fakta hade agerat med dold kamera för att få fram de uppgifter de redovisade. En artikel i läkartidningen i våras visar dock att frågan åtminstone diskuteras i professionen. Notera att det här handlar om att utfärda ”intyg” och inte om att utföra ”kontroller”. Oavsett det är frågan om vården ska delta i mönster som handlar om hedersförtryck. Vi vill veta om det förekommit, vilka åtgärder som redan vidtagits och hur landstinget ser på sanktionsmöjligheter. Att den enskilde läkaren är personligt ansvarig står redan klart, men vi har också avtal och uppgörelser med olika vårdgivare i länet.
PS. Jag har också fått frågan varför vi från folkpartiets sida lyft frågan i landstingsfullmäktiges tre beredningar. Vi diskuterade saken och kom fram till att frågan passar där. Beredningarna lyder direkt under fullmäktige och är alltså inte knutna till något speciellt vårdområde. Frågan berör uppenbart beredningen för demokrati, jämställdhet och integration samt beredningen för barn och unga. Kvinnor med funktionshinder är ofta extra drabbade där hedersförtryck förekommer. Därmed tog vi upp frågan också i beredningen för äldre- och funktionshinderfrågor.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Faksimil från facebook-sida
Det här gör mig så förbannad. En av den anständiga högerns mer välprofilerade invandringskritiska skribenter publicerar på sin facebook-sida en räkneövning för hugade statsvetare. Om vi hoppar över de associationer till andra ”räkneövningar” som inlägget kan väcka (tro mig, det finns andra som uppmärksammat det) kvarstår ändå faktum. Slutsatsen här är: ”Vi måste stoppa flyktingarna . För de är sossar.”
Det är så fattigt. Det är värsta sortens klasspolitik. Det är samma höger som på min tid som kommunpolitiker (Vallentuna runt 2000) alltid stoppade planer på hyresrätter. Inte för att det fanns tillräckligt med bostäder. Nej, lägenheter fick gärna byggas, men det var viktigt att det var bostadsrätter. För om vi bygger hyresrätter ”flyttar det ju in sossar”.
Förutom att ”men de blir ju sossar” är ett orimligt argument mot att ge människor skydd är det också ett stort misstag av borgerligheten att inte försöka vinna sympatisörer oavsett socioekonomisk bakgrund.
Jag vet inte om denna höger letar skäl att vara emot invandring och då har hittat sosse-kortet? Eller om man är så fast i klasspolitik att man inte ens kommer på tanken att driftiga människor som flytt förtryck borde kunna gå att få intresserade av i alla fall liberala idéer?
Klass. Antagligen det som gammelhögern är mest oförstående och rädd för.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
I veckan beslutade produktionsstyrelsen om åtgärder för att få fler kvinnor att gå på cellprovtagning. En viktig åtgärd utan politiska kontroverser som beskrevs på ett sätt i Landstingets officiella kommunikation och på ett helt annat i ett pressmeddelande från Socialdemokraterna. I landstinget nyhetsbrev Uppsnabbat (till vänster nedan) beskrivs ett förslag från folkpartiets Kajsa Dovstad och Janine Bichara som sedan blev produktionsstyrelsens beslut. Efter beslutet skickar socialdemokraternas landstingsråd Vivianne Macdisi ett pressmeddelande (till höger nedan) där hon att talar om förslaget som sitt eget och skriver att de med detta visar att de rödgröna har ”högre ambitioner när det kommer till jämställd hälsa”. Det är ett fattigdomsbevis för politiken.
Till vänster: Officiell info från Landstingets nyhetsbrev Uppsnabbat. Till höger: Socialdemokraternas pressmeddelande i UNT. (klicka för att förstora.)
Så vad gjordes då under förra mandatperioden? Flera åtgärder vidtogs för att få bättre fart på provtagningen, bland annat höjd ersättning till vårdcentraler för cellprover/HPV-test, fri analys av proverna för alla vårdinrättningar och HPV-test istället för cellprov för kvinnor över 50 år. Dessa åtgärder har inte räckt och därför gick vi nu vidare med det förslag som Kajsa Dovstad och Janine Bichara fick igenom.
Jag träffar och arbetar med Vivianne Macdisi ibland, både som vice gruppledare och ersättare i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen. Jag hade förväntat mig bättre. Det här förbättrar inte samarbetsklimatet i ett landsting som redan lider svårt av en försvagad ledning och det gagnar inte heller förtroendet för politiken. Tvärtom behöver vi mer av samarbete för att nå resultat och skapa långsiktiga och stabila förutsättningar.
UNT har för övrigt senare uppdaterat sin webb med en mer rättvisande beskrivning.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Skriver i Arbetarbladet tillsammans med Lina Nordquist och Alfred Mujambere om bättre sjukvård och bättre möjligheter att hålla sig frisk även i hög ålder. Fler hembesök, bättre rehabilitering och stöd till anhöriga är några saker vi föreslår.
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
Att det finns budgetmedel för att ta emot nyanlända som behöver göra praktik medför inte att det automatiskt blir några praktikplatser. Utan samarbete med andra myndigheter kommer det fattas kunskaper i svenska. Utan att ta reda på både kompetens och brist på kompetens blir det svårt att satsa på rätt insatser. Det behövs alltså insatser också för arbetsgivare och chefer på olika nivåer i vård och omsorg.
SCB redovisar siffrorna per parti. För varje enskilt parti blir inte skillnaderna i kön så stora, undantaget SD. Sammantaget – med de etablerade partierna (KD,M,C, L, S, MP och V) som en färg i diagrammet ovan – blir bilden en annan. Det politiska landskapet ändras snabbt. Vad drar vi i de etablerade partierna för slutsats? Ser vi SD-väljarna som förlorade? Är det rimligt att driva valkampanj på temat alliansen mot de rödgröna när bara tre av fyra manliga väljare är i spel? Blir det mer logiskt att satsa på kvinnorna? Där har vi fortfarande fem av sex att slåss om. Vilka konsekvenser får de stora könsskillnaderna i röstningsmönster för demokratin? För partierna? För tilltron till det offentliga?
Nu finns min text i senaste Magasinet Arena ute på nätet. Det handlar om 
I veckans nummer av tidningen NU (vecka 46) skriver Lina Nordquist om den svåra fråga om åldersbestämningar. Att hitta ett vetenskapligt och rättssäkert sätt att bedöma ålder är viktigt, inte bara för den asylsökande utan också för barns om placeras på boenden tänkta för just barn. Tidningen NU finns bara i begränsad omfattning på nätet och med Linas tillstånd publicerar jag texten här.
