Johan Enfeldt

---

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

---

Ett av sex inlägg med funderingar om integration, vintern 2014. Mina utgångspunkter samt länkar till alla inläggen finns här.

Mottagande

För ett bra mottagande och bra förutsättningar för integration måste lokalsamhället vara med. Idag har vi skapat ett system som direkt motverkar lokalsamhällets medverkan Migrationsverket handlar upp asylboenden genom Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) och berörda kommuner är inte alls med i processen. Under upphandlingen råder sekretess och när en vinnare utsetts är det bara för kommunen att anpassa sig. Migrationsverket skriver själv på sin hemsida:

”I en upphandling kring att öppna tillfälliga boenden får alla leverantörer som vill lämna in anbud göra det. Migrationsverket kan alltså inte påverka vilka anbud som kommer in och därigenom inte heller var eller i vilken kommun boendet ligger.”

Konsekvenserna blir närmast absurda. När Bert Karlsson vinner en upphandling och drar igång ett boende för 500 flyktingar i en ort som Hållnäs (Vindelns kommun) där det bor 250 personer ställs extrema krav på lokalsamhället som förväntas ordna skola och annan service. För en liten ort kan det vara en stor möjlighet, men det förutsätter att lokalbefolkningen inte ställs inför fullbordat faktum. När kommunalrådet konstaterar att det blir en utmaning att ordna plats i skola är det ett rejält understatement.

Vi måste tillbaka till ett läge där lokalsamhället är med. Där lokalsamhället kan få chans att planera skola, kommunikationer och aktiviteter. Där lokalsamhället kan se fördelar med ny verksamhet och fler kunder till den lokala handeln. Det gäller oavsett om vi talar om storstad eller glesbygd. När det plötsligt kommer 70 barn som behöver skola på en liten ort som Järlåsa (exempel från Uppsala kommun tidigare i år) blir det problem. Alldeles oavsett om det handlar om flyktingar eller inte.

Här behövs exempel, konkreta lösningar och inte minst kommunikation om vad som gäller. Ja, det är viktigt att barnen får gå i skola. Nej, det kan inte alltid ske från dag ett när ett asylboende öppnar. I alla fall inte om lokalsamhället lämnats utanför planeringen.

Migrationsverket måste också ta ansvar för skattepengarna. Om det visar sig att de företag som driver asylboenden kan uppvisa vinstmarginaler på 50 procent måste vi konstatera att marknaden (i den mån den ens finns) inte fungerar. Slutsatsen måste för Migrationsverket bli att starta verksamhet i egen regi eller tillsammans med berörda kommuner. Pengarna som blir över kan användas för att stötta lokalsamhället.

Utöver detta krävs sannolikt någon form av tryck eller piska/morot så att alla kommuner är med och bidrar. Det är en modell vi saknar idag, men jag är övertygad om att det är bättre än dagens situation.

---

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

---

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

---

Ett av sex inlägg med funderingar om integration, vintern 2014. Mina utgångspunkter samt länkar till alla inläggen finns här.

Inte en homogen grupp

Vi pratar om barn, men missar ofta att det är stor skillnad i förutsättningar beroende på ålder. Den som kommer hit vid ett års ålder blir i praktiken svenskspråkig och kan gå i skolan i samma takt som andra, den som är 17 måste lära sig svenska och kanske läsa ifatt flera år av svensk skola i ett snabbare tempo.

Skolan som murbräcka mot segregation

I början av 2000-talet skrev folkpartiet motioner med temat ”skolan som en murbräcka mot segregation”. Det borde vi börja med igen. Det fria skolvalet har gett stora möjligheter för individer att bryta sin egen segregation, men vi har svårt att leda i bevis att segregationen i stort minskat. Marknaden löste inte problemet. Menar vi allvar med att skolan är viktig för att bryta segregationen måste vi inse det och agera därefter. Det behövs kraftfulla och riktade insatser. Det handlar bland annat om:

• Skolpengens utformning (se nedan)
• Skolors placering. Om vi inte kan bryta bostads-segregationen så kan vi åtminstone bryta ut skolorna och placera dem mer ”neutralt”
• Riktade personal-satsningar
• Riktade SYO-satsningar
• Riktade satsningar för föräldrar
• Stänga skolor som helt fångats av segregation och öppna nya 

Ändrad skolpeng

För att komma åt segregationen måste vi göra något åt den snedfördelning av resurser till skolor som blir fallet i många kommuner idag. Med för liten andel av skolpengen som räknas ut efter socioekonomiska faktorer blir det svårt för skolor med hög andel nyanlända att kunna satsa de resurser som krävs. Självklart är det mindre resurskrävande att lära en genomsnittlig elev med svensk bakgrund det som ingår i grundskolan än vad det är att göra det för en genomsnittlig elev som kommer hit som flykting vid 7 års ålder. Statliga riktlinjer för hur skolpengen fördelas måste till. Inte nödvändigtvis samma belopp, men beräkningsgrunderna bör göras gemensamma över landet. (Så länge skolan är kommunal måste kommuner få satsa olika mycket. Like it or not.)

Ifrågasätt skolor som drivs av religiösa samfund

Friskolesystemet kan ibland också i sig skapa segregation. Vi måste inse att en religiös friskola som vänder sig till en väletablerad och redan integrerad (eller inhemsk) grupp inte kan jämföras med en religiös friskola som vänder sig till mer nyanlända grupper. I alla fall inte när det gäller integration. Jag tror inte att problemet är stort i jämförelse med boendesegregationen, men det finns. Och OK, skolor får inte vara religiösa men de får drivas av religiösa samfund (ni fattar vad jag menar).

Menar vi allvar med att bryta segregationen måste vi göra något åt den, även om den uppstår som en följd av fritt skolval eller friskolor. Alternativet är att säga att friskolor (också religiösa sådana) är viktigare än att bryta segregationen.

Bearbeta trauman

Sist men inte minst. Barn som kommit från krigshärdar eller kanske sett tortyr och förföljelse måste få hjälp att bearbeta det. Det kan inte vara lärarnas ansvar att hantera. Låt oss ta med den svenska professionen i arbetet på riktigt. Det kräver både planering, kompetens och faktiska resurser. Rätt utfört avlastar det den vanliga skolpersonalen så nettokostnaden behöver inte bli så hög.

---

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

---

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

---

Ett av sex inlägg med funderingar om integration, vintern 2014. Mina utgångspunkter samt länkar till alla inläggen finns här.

En central utgångspunkt för de flesta som diskuterar integration är att det är bra för den som flyttat hit att snabbt komma ut i arbete. Oavsett om man kallar det arbetslinjen eller något annat är de flesta överens om detta. Därmed är det rimligt att titta på våra välfärdssystem och se hur de påverkar tiden det tar att komma ut på arbetsmarknaden. Några av dem behöver ändras.

Vårdnadsbidraget

Att få betalt för att vara hemma med de egna barnen är ett effektivt sätt att hålla människor borta från arbete. Nu är inte vårdnadsbidrag jättevanligt (tack vare att nivån inte blivit så hög som kd önskar) men SCB:s siffror visar ändå att utlandsfödda föräldrar är överrepresenterade. Det är nästan dubbelt så vanligt med vårdnadsbidrag bland utlandsfödda som svenskfödda.

Den som menar allvar med att arbetslinjen för viktig för integration måste ifrågasätta vårdnadsbidraget. Jag menar att det ska tas bort.

Föräldraförsäkringen

På samma sätt behöver föräldraförsäkringen ses över. Alliansregeringen ändrade reglerna så att man inte längre kan ta ut föräldrapenningsdagarna fram till barnets 8-årsdag. Nu gäller att man bara får spara 96 dagar efter barnets fyraårsdag. Dessa dagar kan man dock spara längre, ända fram till årskurs fem. Det här är problematiskt. Föräldraförsäkringen är till för den tid då det inte finns skola eller förskola att tillgå. Därmed ansluter jag mig till den vänsterorienterade tankesmedjan Katalys som i sitt förslag till skattereform 2013 föreslog att endast 2 månader (60 dagar) skulle få sparas efter barnets två-årsdag.

För flyktingfamiljer som kommer hit med flera barn riskerar föräldrapenning (låt vara med garantinivå) att bli ett effektivt sätt att fördröja inträdet på arbetsmarknaden och samtidigt försvåras barnens integration och utveckling i det svenska språket. Ännu värre blir det såklart om det följs upp med vårdnadsbidrag.

 

 

 

---

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

---

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

---

Ett av sex inlägg med funderingar om integration, vintern 2014. Mina utgångspunkter samt länkar till alla inläggen finns här.

Jobben och utbildningsnivån

Det är individer som kommer hit. En del har med sig en utbildning som går att använda här direkt, några har en utbildning som tyvärr inte fungerar med våra krav och ytterligare några saknar utbildning. Hur fördelningen ser ut varierar från konflikt till konflikt. Vi kan inte bygga vare sig politik eller argumentation på att ”de flesta som kommer hit har hög/låg utbildning”. Det räcker att konstatera att vårt samhälle idag är beroende av invandrad arbetskraft på olika nivåer och dra slutsatser av det. Folkpartiets landstingsråd Lina Nordquist beskrev nyligen saken i UNT:

Om alla Sveriges invandrare stannade hemma i köket en vanlig måndag skulle var tredje patient den dagen stå utan läkare. Var femte undersköterska och psykolog skulle fattas vid morgonfikat. Fyra av tio tandläkare och varannan tandhygienist skulle inte komma till sina jobb.

Långt ifrån alla invandrare har såklart kommit hit som flyktingar, men exemplet visar ändå att den svenska ålderspyramiden kräver ett tillskott av arbetskraft.

Jobb eller utbildning?

Bland svenskfödda är det idag mindre än 10 procent som inte har någon gymnasieutbildning. Så ser alltså den svenska arbetsmarknaden ut. När det då – beroende på konflikt – kommer flyktinggrupper där mellan 25 och 30 procent saknar gymnasieutbildning uppstår såklart ett matchningsproblem. Vi har i praktiken att välja mellan att skapa en ny arbetsmarknad med okvalificerade jobb eller att satsa på utbildning.

Ett ensidigt fokus på arbete i det korta perspektivet (vilket blir resultatet med Kristdemokraternas förslag om tidsbegränsade uppehållstillstånd) motverkar initiativ till utbildning. Risken är då att värdfull tid läggs på att leta jobb som ändå inte finns. Vi behöver sjuksköterskor, ingenjörer, VVS:are och tandhygienister för framtiden. Det är jobb som kräver utbildning på olika nivåer.

Validering av utländska utbildningar var en fråga som diskuterades när jag håll på med studentpolitik för 25 år sedan. Förhoppningsvis fungerar det bättre nu. Om det kommer större grupper flyktingar med samma utbildning, t.ex. ingenjör eller sjuksköterska, från ett land kan det vara värt att skräddarsy en utbildning som ”fyller på” med det som fattas jämfört med en svenska motsvarigheten. Det är också värt att påpeka att validering kan vara värdefullt även för den som kommer hit med motsvarande en gymnasieutbildning. Både för jobb och vidare utbildning.

Språket

Det är viktigt att lära sig språket i det nya hemlandet, men det innebär inte självklart att det måste ske först. Det finns jobb där svenska är absolut nödvändigt, exempelvis i vården, men det finns också arbeten där det fungerar bra med engelska till att börja med. Hur många flyktingar som både har utbildning och kan tillräcklig engelska varierar över tid, men möjligheten finns och måste tas tillvara. Det finns också jobb som går att sköta om det finns någon som kan tolka och där instruktioner eller arbetsledning kan ges på ett språk som alla förstår.

För framförallt nyanlända som passerat skolåldern men har dålig eller nästan ingen utbildning från hemlandet när de kommer hit måste det gå att kombinera arbete med studier. I skolan blir det kanske av naturliga skäl få svenskspråkiga förutom läraren (åtminstone till att börja med). Därför behövs det parallellt med skolan praktik eller arbete med naturliga mötesplatser och sammanhang där det talas svenska. De initiativ till anställningar med lägre lön och arbetstid i kombination med utbildning som tagits av arbetsmarknadens parter är bra exempel på detta. Lärlingsutbildningar är ett annat. Båda modellerna kräver långsiktigt arbete då varken företag, fackföreningar eller arbetstagare är vana vid dem. Tyvärr har några försök dömts ut efter i mitt tycke alldeles för kort tid.

Trauman

Även vuxnas trauman måste tas på allvar. Att ha förlorat en anhörig eller utsatts för tortyr påverkar i många fall både koncentration, hälsa och inlärning. Språk och arbete är nyckelfaktorer för att komma vidare, men det krävs – på samma sätt som för barn – kompetens att bearbeta trauman. SFI-lärare och arbetsgivare har inte självklart rätt verktyg för det. Rätt hanterat är det väl satsade pengar, både mänskligt och ekonomiskt.

Jobb som kräver mindre utbildning och är svåra att rekrytera till

Ett område där det råder brist på personal är inom skog och trädgårdsodling. Det handlar både om mer kvalificerad tjänster som kräver specialutbildning och om jobb som inte kräver formell kompetens. Skogs- och lantarbetsgivareförbundet karlägger bristen:

Det är absurt att 250 000-300 000 svenskar i arbetsför ålder idag står långt från arbetsmarknaden, samtidigt som många av våra medlemmar, inom exempelvis trädgård och skog, har svårt att rekrytera till tjänster som är relativt okvalificerade, säger Katarina Novák, vd på SLA, Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet.

Inom dessa branscher finns också bra exempel på integrationsarbete i praktiken, i våras släpptes boken ”Det här är vårt land – 10 berättelser om mångfald” med exempel på hur viktig de invandrade arbetskraften är för skogs- och lantbruk. Här ges också exempel på hur man kan jobba med instruktioner och utbildningsmaterial på flera språk.

Eftersom det i skogs- och lantbruk ofta är säsongsbetonade jobb borde det snabbt gå att hitta lösningar med arbete under sommarhalvåret och studier under vintern.

Det finns också exempel där flyktingar utbildas i att röja skog, får arbete och lär sig svenska i ett och samma sammanhang. Studier i kombination med arbete med svenskspråkiga arbetskamrater. Sådana exempel måste vi bli bättre på och det finns fler branscher där kunskaper i svenska inte är nödvändiga från första dagen.

Incitament

Att  tro att vägen till långsiktigt arbete och integration går via tidsbegränsade uppehållstillstånd tror jag bygger på en naiv tilltro till marknadslösningar. Idén är att om det finns tillräckliga incitament för arbete så kommer flyktingen också att hitta ett sådant. Problemet är ju framförallt att det inte finns så många arbeten som går att ta utan utbildning, inte att förmånerna gör att flyktingarna låter bli att ta de jobb som erbjuds. Att kräva arbete inom en viss tid för att få uppehållstillstånd sänker incitamenten för utbildning, vilket långsiktigt är vad som egentligen behövs.

Bristen på okvalificerade jobb gör också att nivån på ersättningen sannolikt inte spelar så stor roll. Det är inte för hög ersättning som gör flyktingen arbetslös, det är – återigen – det faktum att de flesta jobb kräver någon form av utbildning.

Därmed är den rimliga slutsatsen att utbildning är att föredra framför insatser för att hitta jobb om allt för mycket tyder på att ett lämpligt sådant inte finns. Då kan vi dessutom använda samma system som för infödda svenskar, det vill säga studiemedel.

Jag har inte koll på kostnader och resultat för systemet med privata så kallade etableringslotsar, men frågan är om inte pengarna används bättre till utbildning. I vilket fall drabbas vi skattebetalare av samma sorts lycksökare som tidigare avslöjats i branschen för privata jobbcoacher.

---

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.