Kapacitet och sårbarhet huvudpunkter på möte med Trafikverket. Beslut om nya spår krävs nu!

Bild från Jomphong / FreeDigitalPhotos.net
Bild från Jomphong / FreeDigitalPhotos.net

Tolv (12) långa dagar varade tågstoppet mellan Uppsala och Stockholm i månadsskiftet maj-juni. Trafiken är nu igång igen, men hur säkra är vi på att det inte upprepas?

Före midsommar träffade jag i egenskap av trafikpolitisk talesperson för fp i länet representanter för Trafikverket tillsammans med Mohamad Hassan, kommunalråd (fp) med ansvar för bland annat arbetsmarknad i Uppsala. Radio Uppland följde upp med en intervju. Vårt syfte med mötet var att:

  • Få en bild av hur Trafikverket arbetar med underhållet på sträckan
  • Försäkra oss om att de extra pengar som regeringen anslagit för att förbättra punktligheten på sträckan verkligen ska gå till nya åtgärder och inte till redan planerat underhåll
  • Understryka hur stor betydelse pendlarna på sträckan har för Uppsala kommun och hela länet

Vi ville försäkra oss om att de åtgärder som regeringens extra pengar för 2015 och 2016 används till verkligen minskar sårbarheten. Punktlighetsförbättrande åtgärder kallas det på Trafikverkets språk. Vi diskuterade också möjligheterna till sådant som extra kapacitet för el, dubblerade ställverk och annat som skulle kunna korta ett stopp efter en oväntad händelse. Trafikverket fokuserar nu på att se till att ha mer reservdelar i lager och att knyta upp sina leverantörer med korta inställelsetider.

Minskad sårbarhet hjälper dock inte för att åtgärda det grundläggande problemet.. Det är för trångt på spåren. I högtrafik finns det i praktiken inte utrymme för fler tåg och Uppsala växer. Därmed är det nödvändigt med fler spår. Tyvärr saknas sådana beslut och hos regeringen verkar förståelsen begränsad. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd sade så sent som i februari i år

”Ni får inte fyra spår. När Citybanan är klar 2017 kommer det göra stor skillnad även för pendlarna mellan Stockholm och Uppsala” (intervju i fackförbundet Visions tidning Kollega).

Det håller inte.

Trafikverkets representanter bekräftade att Citytunneln minskar trycket på Stockholms Central och löser en del av de kapacitets- och sårbarhetsproblem som finns där. Däremot ökar det inte kapaciteten på sträckan i stort. Det är fortfarande lika trångt mellan Uppsala och Knivsta.

Hela länets befolkning växer, Uppsala blir allt mer av en knutpunkt och enbart i Uppsala kommun väntas befolkningen öka med ca 50.000 invånare till 2030. Det tar 10 år från beslut till trafik på nya spår. På den tiden har befolkningen hunnit öka med mer än 20.000 invånare. Det är hög tid att agera nu.

 

Finns mitten kvar? Vem bestämmer det i så fall?

Ett parti som analyseras lite mer än andra efter EP-valet är miljöpartiet. Orsaken är förstås den stora framgången och övriga partier vill veta vilka väljare det handlar om. Kan vi locka dem till vårt parti, är frågan. En vanlig analys utgår från bilden nedan. Ursprungligen kommer den från SVT.

SVT:s bild av miljöpartiets väljare.
SVT:s bild av miljöpartiets väljare.

Det finns två problem med bilden, i alla fall när den rycks loss från SVT:s sida och den förklarande text som finns där.

  1. Ingen väljare har svarat att hen bekänner sig till ”Mitten”. Något sådant alternativ finns nämligen inte.
  2. SVT har själv valt att klumpa ihop fem svarsalternativ till tre.
Formuläret som används i VALU (från blanketten vid EP-valet 2009).
Formuläret som används i VALU (från blanketten vid EP-valet 2009).

Det väljarna haft att ta ställning till framgår av formuläret till höger. Självklart kan det vara så att den som svarat ”Varken till vänster eller höger” är en mittenväljare. Det vi inte får reda på är hur många mittenväljare som valt att markera att de står något till vänster eller höger. Dessutom väljer SVT att klumpa ihop ”Något till vänster” med ”Klart till vänster”. Här hade man kunnat välja att antingen visa alla fem alternativ i diagrammet, eller göra en annan uppdelning, t.ex. att slå samman ”Varken eller”-alternativet med ”Något till vänster” respektive ”Något till höger”. Jämför gärna med begreppen ”center-left” respektive ”center-right”.

Spelar det här någon roll? Ja, eftersom det är vanligt att diskutera utifrån SVT:s diagram med bara Vänster-Mitten-Höger, ofta utan att veta hur vilka svarsalternativen var. Så här kan till exempel miljöpartiets väljare beskrivas på tre olika sätt med siffrorna från VALU som utgångspunkt:

Tre sätt att beskriva miljöpartiets väljare. Överst SVT:s modell, därefter med alla fem svarsalternativ och sist en sammanslagning där mitten omfattar alternativen "Något till vänster", "Varken till vänster eller Höger" samt "Något till höger".
Tre sätt att beskriva miljöpartiets väljare. Överst SVT:s modell, därefter med alla fem svarsalternativ och sist en sammanslagning där mitten omfattar alternativen ”Något till vänster”, ”Varken till vänster eller höger” samt ”Något till höger”.

Samma övning kan göras med andra partier. Nedan visas en jämförelse mellan mp och fp, först med SVT:s sätt att slå samman fem alternativ till tre och sedan med ”Mitten” definierad som ”Något till vänster”, ”Varken eller” och ”Något till Höger”.

Folkpartiets och miljöpartiets väljare enligt VALU med mitten definierad som de som svarat "Varken till vänster eller Höger". Vänster respektive Höger är en hopslagning av Klart till vänster/höger och Något till vänster/höger.
Folkpartiets och miljöpartiets väljare enligt VALU med mitten definierad som de som svarat ”Varken till vänster eller höger”. Vänster respektive Höger är en hopslagning av Klart till vänster/höger och Något till vänster/höger.
Folkpartiets och miljöpartiets väljare enligt VALU med mitten definierad som de som svarat något av alternativen "Något till vänster", "Varken till vänster eller Höger" samt "Något till höger"
Folkpartiets och miljöpartiets väljare enligt VALU med mitten definierad som de som svarat något av alternativen ”Något till vänster”, ”Varken till vänster eller Höger” samt ”Något till höger”

Det är lite paradoxalt att SVT å ena sidan gärna pratar om hur partierna ”trängs i mitten”, men å andra sidan så tydligt vill definiera två block som skiljs åt.

Rent sakfrågemässigt torde det dessutom trots allt ofta vara så att en väljare som står ”Något till vänster” i många frågor har mer gemensamt med väljaren ”Något till höger” än med den som står ”Klart till vänster”. Aktuella exempel är t.ex. valfrihet, vinster i välfärden och försvar. På samma sätt är det rimligt att anta att en väljare som står ”Något till höger” i många frågor har mer gemensamt med väljaren ”Något till vänster” än väljaren som står ”Klart till höger”. Exempel här är sådant som vårdnadsbidrag, feminism, vissa skatter och miljöfrågor.

Så frågan är: Är det rätt att definiera bort mitten ur politiken? Ytterst tveksamt om någon skulle fråga mig.

Betyg i ordning och uppförande

För åtta år sedan satt jag i Barn och Utbildningsnämnden i Vallentuna och hade under mina 10 år som aktiv i kommunpolitiken ägnat mig i huvudsak åt skolfrågor. Våren 2006 lanserade folkpartiet ett förslag som gick ut på att ett ordningsomdöme skulle skrivas in i terminsbetygen. Det blev lyckligtvis inte av. Idag skriver jag i Tidningen NU (i praktiken en intern fp-tidning) om varför jag hoppas att vi inte frestas att plocka upp förslaget igen. Tidningen NU finns inte i sin helhet på nätet så texten kommer här:

Låt professionen ta ansvar för ordningen i skolan

Hur sätter man ett ordningsbetyg? (Bild från Stuart Miles / FreeDigitalPhotos.net)
Hur sätter man ett ordningsbetyg? (Bild från Stuart Miles / FreeDigitalPhotos.net)

I slutet av juni ska Metta Fjelkners utredning om mer ordning och reda i skolan redovisas. Almedalen står för dörren och valrörelsen drar igång. Jag hoppas att vi i Folkpartiet står upp för professionen, att vi törs ställa krav på lärare och rektorer. Jag hoppas också att vi ger dem rätt förutsättningar och att vi litar på att de gör sitt jobb. Vi måste låta blir frestelsen att detaljstyra hur och när de ska ge läxor eller vad de ska göra för att hålla ordning i sitt klassrum.

Jag hoppas också att vi inte återupprepar det som hände för drygt åtta år sedan. I januari 2006 lanserade folkpartiet ett niopunktsprogram med fokus på ordning i skolan. En av punkterna var ett införande av ordningsomdöme i terminsbetygen. (Partiet hade bestämt att inte vara för ordningsbetyg, så det fick heta omdöme.)

Istället för en behövlig och relevant diskussion om professionens roll och ansvar samt behovet av lugn och ro i skolan fick vi en diskussion om betyg i ordning och uppförande. Det spelade ingen roll att vi kallade det för omdöme. Media hakade på. Förstås. Väljarna var – trots idogt viftande med undersökningar som sade bevisa förslagets popularitet – skeptiska. Även lärarkåren var kritisk. Det är inte ett betyg eller omdöme i ordning och uppförande som löser oordningen i klassrummen. Det kan bara högt uppsatta mål, tydligt ledarskap och skickliga lärare göra. Det är där man måste ställa krav och ge professionen förutsättningar för att lyckas. Många kommuner och skolor klarar inte detta i dagsläget.

Moderaternas dåvarande skoltalesperson Sten Tolgfors sänkte förslaget med en minnesvärd formulering i radio:

– Principiellt tycker jag inte att stat och kommun ska ägna sig åt att betygsätta elevers själar, utan elevers kunskaper och kunskapsutveckling.

Det var många både i och utanför Folkpartiet som höll med Tolgfors och det blev sedan inget av med ordningsomdömen i terminsbetygen.

Oavsett vad man tycker om idén tror jag resultatet blir detsamma idag. Ett utspel om betyg (eller omdöme) i ordning och uppförande tar snabbt fokus från de frågor som är viktiga på riktigt i skolan. Istället för att prata om konkreta och lokala frågor kommer våra företrädare i kommunerna få ägna alla skoldebatter åt denna fråga. Vi riskera att tappa i trovärdighet och därmed väljare. Därför hoppas jag att vi inte frestas att testa den nu åtta år gamla idén igen.

Johan Enfeldt
Tidigare gruppledare för folkpartiet i Vallentuna, år 2006 ledamot i barn- och ungdomsnämnden i Vallentuna. Numera landstingskandidat i Uppsala län.

Mat är både medicin och politik

 

Näringsriktig och säker mat på rätt plats och vid rätt tidpunkt är avgörande på ett sjukhus. Idag skriver jag tillsammans med Lina Nordquist och Janine Bichara i UNT om hur vi vill förbättra maten på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Med rätt råvaror, rätt tillagning och rätt hantering kan vi ge alla patienter bättre förutsättningar till tillfrisknande, samtidigt som vi tar ansvar för miljö, personal och skattepengar.

Ett restaurangkök på varje avdelning skulle såklart ge godast mat. Det är inte realistiskt och vi vill ha en lösning som ger god, säker och näringsriktig mat där den behövs. När den behövs. (Bild från stockimages / FreeDigitalPhotos.net)
Ett restaurangkök på varje avdelning skulle såklart ge godast mat. Det är såklart inte realistiskt och vi vill ha en lösning som ger god, säker och näringsriktig mat där den behövs. När den behövs. (Bild från stockimages / FreeDigitalPhotos.net)

Godast skulle maten bli om kocken stod utanför vårdsalen och lade upp på fat direkt från kastrull och stekpanna. Alla inser att det inte är en rimlig prioritering. Frågan är vad som är en rimlig avvägning. Dagens lösning med mat som lagas i Västerås är det i alla fall inte.

Striden om maten på akademiska sjukhuset kommer stå mellan dem som vill att det ska vara ett överordnat mål att aldrig kyla ner mat för att värma upp den när den behövs, och oss som ser att en modern lösning med uppvärmd – men ända lokalt tillagad – mat är en förutsättning för att kunna servera varm, säker och näringsriktig mat där den behövs. När den behövs.

En lösning där ingen mat kyls ned förutsätter kostsamma ombyggnader i form av många kök eller komplicerade transportlösningar för varm mat inom sjukhuset. Risken är stor att resultatet blir kall soppa där patienten egentligen hade mått bäst av en varm portion mat. Även om det var mitt i natten efter ett ingrepp.

En viktig fråga är också matens miljöpåverkan. Vi vill värna de svenska djurskyddsnormerna, men också försäkra oss om att den mat vi äter här inte orsakar miljö- och hälsoproblem där till exempel foder till kött- och mjölkproduktion produceras.