Gott om hård död ved, men hårda tider för blåbären

Tack vare Riksskogstaxeringen har vi data om vad som händer i skogen. Nyligen kom aktuella siffror om skogen, skogsbruket och den biologiska mångfalden. I media får man ibland bilden av att skogsbruket är hårdare mot miljö och biologisk mångfald än någonsin. Samtidigt finns gott om regler som ska försvara naturvårdsintressena. Riksskogstaxeringen kan sägas visa hur det går. Både och måste man säga.

Alla diagram nedan är från Riksskogstaxeringens rapport Skogsdata 2014 om Biologisk mångfald. Klicka på diagrammen för att förstora.

harddodvedNågra positiva saker först. En viktig faktor för den biologiska mångfalden är tillgången på död ved i skogen. Om allt virke, ris och rötter fraktas ut efter en avverkning blir det inga miljöer för svampar, insekter och fåglar.

Här visar det sig att vi på senare år har haft en kraftig uppgång. Skogsbruket måste ta sin del av äran även om stormarna Gudrun och Per säkert gjort sitt till här.

aldrelovrikEn annan bra sak är att andelen äldre lövskog där det också förekommer hård död ved i någorlunda omfattning ökar. Diagrammets grå kurva anger i princip södra Sverige (från Mälardalen inklusive Uppland och söderut sträcker sig den nemorala och boreonemorala vegetationszonen). Den blå kurvan avser norra Sverige. Det är troligt att nya förordningar om skogsskötsel från 90-talet här har fått genomslag, åtminstone är det den slutsats som dras i Riksskogstaxeringens rapport.

grantallsodraSamtidigt som den äldre lövskogen ökar i andel i södra Sverige är också granen på frammarsch. Allt större andel av den areal som planteras blir nu granskog. Orsaken är stora skador på yngre tallplanteringar, ofta från vilt. Med tanke på omloppstiderna innebär den ökade granplanteringen att vi över tid kommer att se ganska stora förändringar i skogslandskapet i södra Sverige.

tradslagPå minuskontot finns när det gäller den biologiska mångfalden att skogar alltför ofta är nära monokulturer. Att hitta skogar där mer än 8 sorters träd samsas hör till ovanligheterna, mindre än 0,1 procent av arealen. Dominerar gör skog med 2-4 sorters träd. På knappt 5 procent av arealen finns skogar bestående av endast ett trädslag. Här tycker jag att det vore intressant att se förändringar över tid.

Tätare skogar gör det tuffare för många växter nere på marken. I Riksskogstaxeringen används förekomsten av olika sorters markvegetation som en indikator. Diagrammet nedan visar att andelen skog med förekomst av blåbär minskar ganska snabbt i norra Sverige. (Nordlig boreal är i huvudsak fjällkedjan, sydlig boreal är ”resten” av Norrland.)

blabarRapporten visar – tycker jag – både att det går att styra skogsbruket till ökad naturhänsyn och att det finns mycket kvar att göra. Och att det tar lång tid i skogar med omloppstider på 80-100 år.

Hela rapporten finns här.

Mat är både medicin och politik

 

Näringsriktig och säker mat på rätt plats och vid rätt tidpunkt är avgörande på ett sjukhus. Idag skriver jag tillsammans med Lina Nordquist och Janine Bichara i UNT om hur vi vill förbättra maten på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Med rätt råvaror, rätt tillagning och rätt hantering kan vi ge alla patienter bättre förutsättningar till tillfrisknande, samtidigt som vi tar ansvar för miljö, personal och skattepengar.

Ett restaurangkök på varje avdelning skulle såklart ge godast mat. Det är inte realistiskt och vi vill ha en lösning som ger god, säker och näringsriktig mat där den behövs. När den behövs. (Bild från stockimages / FreeDigitalPhotos.net)
Ett restaurangkök på varje avdelning skulle såklart ge godast mat. Det är såklart inte realistiskt och vi vill ha en lösning som ger god, säker och näringsriktig mat där den behövs. När den behövs. (Bild från stockimages / FreeDigitalPhotos.net)

Godast skulle maten bli om kocken stod utanför vårdsalen och lade upp på fat direkt från kastrull och stekpanna. Alla inser att det inte är en rimlig prioritering. Frågan är vad som är en rimlig avvägning. Dagens lösning med mat som lagas i Västerås är det i alla fall inte.

Striden om maten på akademiska sjukhuset kommer stå mellan dem som vill att det ska vara ett överordnat mål att aldrig kyla ner mat för att värma upp den när den behövs, och oss som ser att en modern lösning med uppvärmd – men ända lokalt tillagad – mat är en förutsättning för att kunna servera varm, säker och näringsriktig mat där den behövs. När den behövs.

En lösning där ingen mat kyls ned förutsätter kostsamma ombyggnader i form av många kök eller komplicerade transportlösningar för varm mat inom sjukhuset. Risken är stor att resultatet blir kall soppa där patienten egentligen hade mått bäst av en varm portion mat. Även om det var mitt i natten efter ett ingrepp.

En viktig fråga är också matens miljöpåverkan. Vi vill värna de svenska djurskyddsnormerna, men också försäkra oss om att den mat vi äter här inte orsakar miljö- och hälsoproblem där till exempel foder till kött- och mjölkproduktion produceras.

Multiresistenta bakterier – köttet på din tallrik spelar roll!

Nyligen gick företrädare för veterinärförbundet, läkarförbundet och tandläkarförbundet ut och varnade för multiresistenta bakteriestammar. I klartext att åkommor som länge varit lätta att behandla med antibiotika inte längre kommer att vara det. Konsekvenser i form av mänskligt lidande och kostnader för samhället kan bli stora.

I en artikel i Dagens Samhälle visar de på till synes omotiverat stora skillnader i mängden utskriven antibiotika. 410 recept per 1000 invånare i Stockholm mot 290 i Västerbotten. På europeisk nivå är skillnaderna ännu större, mer än tre gånger så stor användning i de länder som har störst förbrukning jämfört med de som har lägst.

Det ligger nära tillhands att misstänka att tillgången till vård i kombination med de styrsystem vi har för vård idag är en av orsakerna.  Att Stockholmarna får mer antibiotika för att de kan, inte för att det självklart behövs. Åtminstone är det vad veterinär-, tandläkar- och läkarförbundet oroar sig för.

Den stora mängden antibiotika konsumeras dock inte av människor. På europeisk nivå går hela 90 procent av försäljningen till djur, i allmänhet i köttproduktionen (enligt Statens Veterinärmedicinska anstalt). Och här är skillnaderna rejäla.

antibiotika

I Sverige använder vi 15 mg/kg djur, I Ungern 269. Läs mer i rapporten från (EMA) European Medicines Agency.

Ett problem är som sagt styrsystem och regelverk. De svenska företrädarna skriver bland annat:

Läkare i Schweiz och Österrike kan emellertid sälja antibiotika till sina patienter i samband med sjukbesök. I många länder som till exempel Tyskland utgör försäljning av läkemedel en betydande inkomstkälla för landets veterinärer. Det här är exempel på ekonomiska incitament som inte leder i rätt riktning.

Det måste vi arbeta för att ändra på, men samtidigt kan vi alla dra vårt eget lilla strå till stacken. I köttdisken kan man på ett högst konkret sätt bidra till att minska risken för att multiresistenta bakterier sprider sig till följd av överkonsumtion av antibiotika, genom att välja sitt kött med omsorg.

Om livsmedel, klimat och miljö

Jag och min fru Maria skriver idag ett debattinlägg på Dagens Arena där vi svarar på en tidigare ledare från dem om relationen mellan klimat, miljö, rättvisa och livsmedel. Att köpa svensk mat är långtifrån alltid miljövänligt, men att kalla det för nationalism och hembygdsnostalgi är inte heller rättvist. Frågan är mer komplex än så.