En annan arbetsmarknadspolitik för Liberalerna

Jag diskuterar en del om arbetsmarknadspolitik i olika parti-interna forum. Det handlar t.ex. frågor om enkla jobb och arbetsrätt. I en sådan diskussion fick jag frågan vad jag tycker borde göras istället för att lagstifta om löner och försämra anställningstryggheten. Rimligt. Jag gjorde ett försök att sammanfatta några förslag. De står utan prioritetsordning.

En annan arbetsmarknadspolitik

I stort tycker jag att politiken ska fokusera på sina ansvarsområden och låta arbetsmarknadens parter sköta sina. Det är ett faktum att regeringar av olika kulör under många år försökte påverka lönebildningen och ”prata ner” inflationen innan parterna kom överens om industriavtalet och ”märket” för 20 år sedan. Problemet löstes och politiken drog sig tillbaka. Jag är rädd att utvecklingen nu går i omvänd riktning. Två av politikens viktigaste uppgifter är utbildning och skatter. På båda dessa områden finns det myrket att göra. Sen måste politiken ha *tålamod*. Företagare anpassar sig till marknadens villkor, men det sker inte över en natt och vikten av långsiktighet kan inte underskattas.

Skatteväxling

Här talar jag inte om någon liten miljöskatt på någon företeelse som man vill få bort utan om det ska effekt måste det ske mellan rejäla skattebaser. En höjning av skatten på kapitalinkomster skulle skapa utrymme att sänka löneskatter vilket skulle göra det billigare att anställa. Det skulle också ta bort en del av de orättvisor som finns mellan grupper som kan respektive inte kan växla tjänsteinkomst mot kapitalinkomst (t.ex advokater vs domare).

Utbildningsanställningar

Bättre möjligheter att kombinera utbildning och arbete behövs för stora grupper, men just nu framförallt för den stora gruppen nyanlända. Hitta lösningar där fack och arbetsgivare gör upp om en lägre lön och kortare arbetstid – kanske 70 procent – i utbyte sänkt arbetsgivaravgift och utbildning på de 30 procent av tiden som återstår. Arbetsgivaren står för arbete och staten för utbildning. De så kallade YA-jobb som alliansen gjorde upp med parterna om var ett bra exempel, men tyvärr visade inte politiken tillräckligt *tålamod*. Uppgörelsen gjordes när företagen redan lagt sina budgetar och redan några månader in på det nya året dömde alliansen själv ut konceptet som ett misslyckande. Det var synd. Det hade behövt mer tid.

Andra kombinationer av arbete och utbildning

Hitta lösningar där utbildningsdelen kan vara t.ex. en gymnasieutbildning till undersköterska eller gymnasieingenjör. Vi ser stor brist på sådant i framtiden. Idag försöker vi för mycket med reguljär utbildning vilket har visat sig vara svårt. Vi behöver prova kombinationen arbete + utbildning. Antingen 70-30 eller 50-50 varje vecka eller med stötvisa perioder av arbete på heltid och däremellan utbildning. Kanske också säsongsarbete på sommaren (ex skogsröjning, plantering, grönsaksodling) och utbildning på vinterhalvåret.

Lärlingsanställningar

Ett bra koncept, men även här måste politiken ha *tålamod*. De länder som har sådana system har det inbyggt i sin företagskultur. Det har inte vi. Inget företag här har erfarenhet av hur man ska hantera lärlingar. Inga elever har hört någon förälder berätta om ”när jag var lärling”. Inga lärare har erfarenhet av elever som växlar mellan skola och lärlingsplats. Det kommer ta säkert 10 år innan det rullar smidigt här. Så vi måste börja nu.

Strama upp regelverket för tillfälliga anställningar

Med en ökande mängd tillfälliga anställningar minskar incitamenten för både arbetstagare och arbetsgivare att satsa på kompetensutveckling i arbetet. Den utvecklingen behöver brytas. Därför behöver våra mycket flexibla (europas mest flexibla) regler för tillfälliga anställningar stramas upp. Arbetsuppgifterna skulle bli utförda ändå, men en del av dem skulle ske i form av fasta jobb där det lönar sig bättre att utvecklas kompetensmässigt på jobbet.

Omställning

Det är oerhört viktigt att människor både har incitament och trygghet nog att pröva byta jobb. Därför behöver a-kassan stärkas. Därför behöver det finnas både lönespridning och arbetsgivare som satsar på kompetensutveckling. Man byter jobb för bättre villkor och en chans att lära sig nytt och därmed komma vidare i karriären. För att det ska bli fler som tar steget behövs en trygg omställningsförsäkring – a-kassa – i de fall äventyret med nytt jobb misslyckas. Med en för låg nivå på a-kassan blir det färre som tar steget och rörligheten på arbetsmarknaden blir onödigt låg.

Uppehållstillstånd

De regler vi idag har för uppehållstillstånd och familjeåterförening har flera negativa effekter. På arbetsmarknaden finns två tydliga sådana.

  • Incitamenten till utbildning är obefintliga (i praktiken straffas den som vill utbilda sig).
  • Många tar och håller fast vid ett jobb under deras kompetensnivå eftersom det är det säkraste sättet att få stanna och återförenas med sin familj.

Det första låser fast människor i en roll som lågutbildade och försmrar möjligheterna att säkra kompetens i framtida bristyrken. Det senare resulterar i att gruppen med lägst utbildning inte kommer åt de enklare arbeten som finns eftersom de blockeras av nyanlända som egentligen är onödigt kvalificerade.

Sjukförsäkring

Se över arbetsgivaransvaret för sjuklön under de första två veckorna. Denna kostnad kan visst vara rimlig för ett företag att ta om det handlar om sjukdom pga jobbet, men långtifrån all frånvaro är av den sorten. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen är mycket kännbar för framförallt små företag. Den slår också hårt mot personer som stått utanför arbetsmarknaden och inte kan visa upp att de sällan varit sjuka.

Föräldraförsäkring

Individualisera föräldraförsäkringen och begränsa möjligheten att spara dagar till barnen blir äldre. Pröva att ta bort en månad. Fler kvinnor skulle komma ut i arbetslivet tidigare, fler vikarier skulle få plats när män blir borta längre perioder. Om möjligheten att spara dagar begränsas blir det lättare för företagen att planera och mindre risk att anställa folk i barnafödande ålder.

LAS

Det är svårt att göra ett perfekt system men LAS i nuvarande form med nuvarande undantag fungerar rimligt bra om man faktiskt ser vad både arbetsgivare och arbetstagare kommer fram till. Risken med att göra stora ändringar är att det sker till priset av fler konflikter. Det är inte heller många som längre säger att ett uppluckrat anställningsskydd skulle skapa fler jobb utan att effekten främst skulle bli omfördelning av arbetslöshet. En sak som dock bör ses över är att noga följa upp de nya reglerna om visstidsanställningar som gjordes 2016 för att följa EU-rätten. Det handlar om hur och när en visstidsanställning ska övergå i en fast anställning. Om de visar sig vara alltför krångliga (det har diskuterats lite om det) att både förklara och tillämpa kan det vara bra att försöka förenkla dem. I sakfrågan blev det till slut enighet bland både partier och parter och därmed borde en förenkling också vara möjlig.

Att se upp med

Två saker jag skulle se upp med är att skapa regler som blandar in myndigheter i uppsägningar och att införa krav på fler saker som ska förhandlas *innan* en arbetsgivare ens kan komma igång med den egentliga förhandlingen om att minska personalen.

Det är viktigt att företag kan fatta beslut om sin bemanning utan att olika myndigheter ska blandas in. De förslag om ex uppsägningsavgift som nu är aktuella riskerar att leda i den riktningen. Det vore mycket olyckligt. Hur stor bemanning ett företag ska ha måste arbetsgivaren få definiera utifrån sina mål. Hur företaget ska bemannas måste sedan vara en fråga för arbetsgivaren och de anställda. Jag ser ingen roll för staten där, även om det finns sådana exempel i europeiska länder.

En turordningslista baserad på anställningstid är i praktiken inget man behöver komma överens med någon om. Inget som det blir konflikt om. Det räcker att kolla på anställningsdatum. En turordningslista baserad på kompetens är något annat. Den kommer antingen behöva förhandlas (vem är mer kompetent? har verkligen hen hunnit bli så mkt mer kompetent att hen ska klättra förbi?) eller så måste det ske någon form av inblandning från myndigheterna. Båda är dåligt. Ingen har hittills visat hur man skapar en turordningslista baserad på kompetens.

Sju (7) handläggare och tvåtusen ansökningar

Lyssnade på Godmorgon världen från i helgen om validering, alltså värdering och godkännande av utländska utbildningar och examina så att de kan användas i Sverige. Den senaste veckan har vi ju mångordigt fått höra att det tar för lång tid för utrikes födda att få jobb. Några saker i inslaget fick mig att studsa till:

  • 2011 tog det 4-7 år för en utomeuropeisk läkare att få sin svenska legitimation
  • för en sjuksköterska 5 år
  • 2014 kom det in nästan 2000 ansökningar om att validera en utländsk utbildning för att få en svensk legitimation i vården.
  • SJU (ja 7!) handläggare arbetar med detta på Socialstyrelsen.

Allvar?

Från Socialstyrelsens sida om validering.
Från Socialstyrelsens sida om validering.

Ska vi lösa det här genom att ”införa ett jobb-incitament även i uppehållstillståndet”? Eller vore det enklare att bara anställa fler handläggare på Socialstyrelsen? Varför har vi inte gjort det?

Varför föreslår vi inte en konkret satsning istället för det ganska vaga ”Snabbare processer för validering och fler kompletterande utbildningar är därmed nödvändigt”?

Just Socialstyrelsen hanterar ju legitimationsyrken. Det får inte bli fel och varje ansökan måste naturligtvis prövas individuellt. Räkna själv. Runt 220 arbetsdagar på ett år. 300 ansökningar per handläggare. Det är klart att det inte fungerar. Men det är lösbart. Låt oss ordna det.

 

Platt skatt, avskaffad bolagsskatt och kortad föräldraförsäkring i förra årets mest intressanta vänsterutspel

marg1Marginalskatten sänks från 55 till 35 procent. Bolagsskatten avskaffas. Är det månne centern eller till och med CUF som varit framme? Nej, det är vänsterfolket på Katalys som levererade ett av förra årets mest intressanta förslag till nytt skattesystem. Inte helt olikt det som SSU och LUF skissade på men mer genomarbetat.

”Jag är liberal och oroad över utvecklingen för det som brukar kallas den generella välfärden, alltså våra gemensamt finansierade trygghetssystem samt vård, skola och omsorg. Partierna, inklusive mitt eget, saknar alltför ofta svar på framtidsfrågorna. Vad vill vi ha ut, hur ska vi prioritera och framförallt hur ska vi ha råd?” Så inledde jag texten på förstasidan här för snart ett år sedan. Om jag ska peka ut något utspel under förra året som ”årets mest intressanta” blir det två förslag på skatteområdet.

ssulufI början på sommaren levererade SSU och LUF ett gemensamt utspel med förslag till ett nytt skattesystem. Lägre skatter på arbete, högre på ”tröga” skattebaser som fastigheter och konsumtion samt en upprensning bland avdragen, var några av utgångspunkterna. Förslaget andas en uppfriskande rättframhet och förståelse för vikten av stabila spelregler. Skattenivåerna kan man sedan ha olika uppfattning om partierna emellan och ytterst ge väljarna möjlighet att påverka.  Från en verklighet där det ena avdragsförslaget (RUT, ROT, RIT, JSA, välgörenhet etc) efter det andra presenteras så känns det tyvärr långt till klarsyntheten från LUF och SSU.

Under hösten kom sedan den i mitt tycke riktiga bomben även om den tyvärr fick ganska lite uppmärksamhet.

marg1

Marginalskatten sänks till 35 procent (från dagens nivå på över 55 procent för höginkomsttagare), bolagsskatten avskaffas och föräldraförsäkringen förkortas (!). Läser man bara dessa tre delar så låter det ju som ett nyliberalt platt-skatt paket med antifeministiskt touch, men det är delar i ett förslag från tankesmedjan Katalys, oftast verkande i socialdemokraternas mer vänsterorienterade regioner.

Hela förslaget andas förståelse för hur skadligt det är med höga skatter på arbete och innehåller en rad kalkyler och beräkningar. Jag tycker att rapporten inleds med en onödigt lång litania över hur dåligt allt är idag och visst kan jag ha synpunkter på den totala skattenivån de önskar sig, men jag är ändå imponerad. Här finns en rad intressanta saker.

  • Enhetlig skatt på 35 procent. Ingen högre skattesats för höginkomsttagare.
  • Grundavdrag på 144000 vilket gör 12000 per månad skattefritt.
  • Slopad bolagsskatt.
  • Enhetlig moms
  • Lite högre socialavgifter (från 32 till 35 procent) men i gengäld avskaffas taken i sjuk- och föräldraförsäkringarna.
  • 14 månaders föräldraförsäkring. Bara två månader kan sparas till efter 2 års ålder. Argumentet är att prioritera återkomst i arbete.
  • En medborgaravgift på 1500 kr per månad eftersom alla ska bidra.
  • Fastighetsskatt på 1,6 procent (35 procent av 4,5 procent) av taxeringsvärdet.

Förslaget är så omfattande att det inte går att lyfta ut enstaka delar utan man måste se till helheten och räkna samman alla förslagen. En kort version publicerades på DN Debatt och hela rapporten finns hos Katalys. Inte minst de ändrade reglerna för ränteavdrag innebär en höjd skatt för många som får sin inkomstskatt kraftigt sänkt t.ex.

Det jag gillar är att Katalys gjort det som inget parti visat sig förmöget att göra på senare tid, dvs att ta ett helhetsgrepp på skattesystemet i stort. Och särskilt måste jag lyfta på hatten för ansatsen att både minska skatterna på arbete och försöka räkna på framtidens demografi. Avsnittet om arbetade heltidsekvivalenter idag och 2033 är en pedagogisk pärla t.ex.

heltidsekv

Istället för att andelen arbetade heltidsekvivalenter minskar från 36,6 till 33,8 procent kan den alltså öka till 39,8 procent om vi höjer pensionsåldern med två år, halverar arbetslösheten, minskar sjuktalen och ger fler möjlighet att arbeta heltid. Häri ligger nyckeln till välfärdens framtida finansiering, det är jag övertygad om.

Om jag lägger samman initiativet från LUF och SSU med Katalys förslag så ser jag i alla fall hopp om en skattereform som både sänker skatterna på arbete och säkrar intäkter till framtidens välfärd.

Fler som vill ha 300 sjuksköterskor till

Den artikel som jag publicerade tillsammans med Lina Nordquist i Dagens Samhälle i förra veckan går nu igen i Dagens Arena. Det är glädjande att fler vill fundera kring konsekvenserna av vårt snedfördelade uttag av föräldraförsäkring.

För den som vill räkna själv finns mer information här.

300 nya sjuksköterskor, någon?

Skriver idag med Lina Nordquist i Dagens Samhälle att en pappamånad till ger vården tillgång till 330 fler sjuksköterskor. Det är dags att lämna diskussionen om staten mot köksbordet och vad som är mest liberalt. En förutsättningen för att föräldraförsäkringen ska fungera är arbetsgivarna som beviljar ledigt (ok, de måste de enligt lag). Är det rimligt att arbetsgivare  i kvinnodominerade branscher ska stå för en så stor del av bördan? Kan vi acceptera att en så stor del av vårdpersonalen inte är tillgänglig för arbete på grund av ett snedfördelat uttag av föräldraledighet?

Så här ser kalkylen ut:

Antal sjuksköterskor och könsfördelningen kommer från Socialstyrelsen.

Statistik om mäns och kvinnors uttag av föräldrapenning kommer från SCB.

Nuläge Totalt Per årskull Får barn varje år Föräldraledigt Totalt
Män 11500 288 575 3,6 2070 månader
Kvinnor 92500 2313 4625 11,4 52725 månader
Summa 104000 2600 5200 15 54795 månader
Motsvarar 4566 tjänster
En månad till Totalt Per årskull Får barn varje år Föräldraledigt Totalt
Män 11500 288 575 4,6 2645 månader
Kvinnor 92500 2313 4625 10,4 48100 månader
Summa 104000 2600 5200 15 50745 månader
Motsvarar 4229 tjänster
Differens 338 tjänster
Jämställt Totalt Per årskull Får barn varje år Föräldraledigt Totalt
Män 11500 288 575 7,5 4313 månader
Kvinnor 92500 2313 4625 7,5 34688 månader
2600 5200 15 39000 månader
Motsvarar 3250 tjänster
Differens 1316 tjänster