Lamt försök till vinstförsvar med nordiska argument

Svenskt Näringslivs Anders Morin förvarade i en artikel i UNT igår möjligheterna till vinstuttag i vård, skola och omsorg med hjälp av en nordisk studie. Argumentet är att det är likadant i våra grannländer. Jag har flera problem med resonemanget.

För det första är det för de flesta medborgare och skattebetalare inte vinst i sig som är problemet (även kommunala verksamheter ska enligt kommunallagen budgetera för ett överskott) utan nivån på vinsterna. Morin konstaterar i sin artikel att vinst är tillåtet inom sjukvård och äldreomsorg i både Danmark, Norge och Finland. Om ersättningsmodeller och vinstnivåer sägs dock inget.

För det andra bortser Morin helt från frågan om om etableringsfrihet. Det är stor skillnad på privata företag som handlats upp i konkurrens och en situation med etableringsfrihet där vilket företag som helst äger rätt att etablera sig. I rapporten som artikeln baseras på (den kom för övrigt redan i december) sägs inte mycket om detta. Mest detaljer finns om vården i Danmark. Där har ”medborgarna har rätt att fritt välja en husläkare med praktik inom ett avstånd på 5–15 km från bostaden”. Det råder inte heller någon etableringsfrihet utan ”antalet allmänläkare i varje region är reglerat”!

De olika förslag till vinstbegränsning som lagts fram i Sverige ter sig ytterst modesta i jämförelse och eftersom Svenskt Näringsliv redan dundrat om löntagarfonder och planekonomi undrar jag vilka kraftuttryck de skulle ta till om något liknande skulle föreslås här. Jag som bor norr om Björklinge skulle förresten inte kunna välja en husläkare i Uppsala. Inte i Tierp heller för den delen. Och sannolikt skulle det inte  finnas så många husläkare att välja på inom 15 km radie ute på landet.

Det är för mig fullständigt obegripligt att Svenskt Näringsliv använder det danska exemplet för att försvara vinstuttagen i den svenska välfärden. Antagligen hoppas man att ingen ska läsa den egna rapporten.

På pluskontot måste jag dock säga att jag är glad över att Svenskt Näringsliv står upp för gemensamt finansierad välfärd och avvisar möjligheterna till avgiftsfinansierade skolor.

 

Oroande kostnadsökning

Nu ökar kostnaderna för besök i primärvården kraftigt i Uppsala län. Så kraftigt att det blir ett underskott på 30 miljoner i budgeten, trots att man redan från början räknat med en ökning av antalet besök. Det är svårt att entydigt ha en uppfattning om detta. Om ökningen av besök i primärvården t.ex. beror på att akutmottagningarna avlastats så är det positivt, om akutbesöken ligger kvar på samma nivå, eller till och med ökar är det tvärtom. Hur det är med den saken redovisas inte i UNT:s artiklar. Det är å ena sidan positivt att antalet besök till preventivmedelsrådgivning ökar, men å andra sidan måste den totala ökningen av antalet besök i primärvården, enligt UNT 7 procent under 2010 och 9 procent 2011, vara en källa till oro.

När vi infört etableringsfrihet, ökad tillgänglighet och ett ersättningssystem där vårdcentralerna får betalt efter antalet besök behöver man bara grundläggande kunskaper i företagsekonomi för att förstå att systemet i sig genererar fler besök. Att det blir lättare för mig som arbetar dagtid att träffa en läkare på kvällstid är bra, men om det dessutom leder till att jag börjar överkonsumera vård är det dåligt.

Överkonsumtion är i princip aldrig bra, men det är extra dåligt när det sker på skattebetalarnas bekostnad. Om landstingspolitikerna i Uppsala är åtminstone lite oroade över utvecklingen (vilket jag hade hoppats) så var det inget de ville utveckla i tidningen. Nej, där var alla nöjda med att budgeten spruckit, såväl majoritetsrepresentanten (kd) som oppositionens (mp) och (s).

I Stockholm har man haft samma system längre än Uppsala och där tas problemet nu på allvar. Samtidigt visar det sig i Stockholm att  trots den kraftiga ökningen av antalet besök i primärvården (33 procent från 2007 till 2011, under samma tid ökade befolkningen med sju procent enligt UNT) så ökar ändå besöken på akutmottagningarna explosionsartat.

Det ter sig som att systemet med vårdval, pengfinansiering och etableringsfrihet i sig genererar ett ökat behov av vård, och som systemet är utformat skaffar landsting och kommuner fram de pengar som behövs. Frågan är dock hur prioriteringen som alltid måste göras när det kommer till skattemedel ser ut. När kostnaderna för skattefinansierade verksamheter som ersätts per besök ökar kraftigt måste pengarna tas från något annat. Risken är då stor att det blir till exempel LSS-verksamhet och mer komplicerad vård som får stryka på foten. Eller, om man så vill, sjukvård för friska på bekostnad av de som har verkliga behov.

Jag hoppas att politikerna i landstinget tar detta dilemma på stort allvar.