
I förrgår var det första maj. Förre statsministern Stefan Löfven talade i Skolparken i Enköping.
Det. Kom. Jättemycket. Folk.
Det började lite trevande på torget. Mer folk än förra året, men inte så mycket. Jag skötte en del av det praktiska och plockade ihop på torget efter avmarsch. Och då såg jag det. När tåget gick upp förbi partilokalen på Kyrkogatan började det fyllas på med människor som följde efter tåget på trottoarerna. Plötsligt var det många fler som var med även om de tekniskt sett gick mera snett bakom tåget än i. Och när vi kom upp till Skolparken var det redan många som var på plats.
Det var så fint att sitta en bit upp på en bänk bland en massa bekanta och obekanta (!) ansikten och se ut över detta. Programmet på scen. Ungdomarna som köade för korv vid gaveln. Barnen som smög fram och fyllde på popcorn vid hörnet. Stefan och Ulla. Enköpingsposten som live-rapporterade. Och mängder av Enköpingsbor som vågade sig allt närmare.
Långt fler vanligt satt, stod och promenerade på lagom avstånd från scenen. Runt 400 personer var på plats. Och de fick höra SSU:S Moharib Aslan prata om ungdomars oro för framtid, jobb och bostad. De lyssnade när LOs Åsa Andersson förklarade hur det egentligen ligger till med arbetsmiljö och arbetsskor i förskolor och äldreomsorg. De såg socialdemokraternas oppositionsråd Jesper Englundh ta hjälp av priset på kaffe för att förklara konsekvenserna av regeringens oförmåga att stärka ekonomin för vanligt folk. Däremellan underhållning med elever från kulturskolan. Till sist ett fint tal av Stefan Löfven där han citerade Robert F Kennedy (den amerikanske senatorn som mördades 1968, inte han som med tillägget junior är minister hos Trump):
Framtiden är ingen gåva. Det är en prestation.
Varje generation skapar sin framtid. Det är den stora utmaningen.
Och nog finns det utmaningar. Stefan Löfven pratade om ekonomi, säkerhet, Ukraina, Gaza, migration, arbetsmarknad och klimat. En sak slog han fast: Ekonomiska resurser är inte vårt problem. Problemet är den helt orimliga fördelningen. Den kan vi göra något åt.
Det var en bra första maj, och vi kan förstås bara spekulera i om det var namnet Stefan Löfven i sig som gjorde att så många kom, eller om det berodde på alla flygblad med inbjudningar som vi delat ut i brevlådor runt om i Enköping. Själv tror jag att båda spelade roll. Med mer direktkontakt via brevlådor och samtal om första maj hade vi sett till att det var fler som visste exakt var och när och vad som skulle hända. Med en tidigare statminister som huvudtalare var arrangemanget intressant för fler. Men det viktiga tror jag var något annat:
Socialdemokraterna håller på att bli relevanta i fler människors vardag.
Det behöver vi bygga vidare på i många år framöver.