Lucka 10 i Skolmarknadskritiska julkalendern.
Sommaren 2018 tog debatten om glädjebetyg och betygsinflation fart ordentligt. Upprinnelsen var en forskningsrapport från Institutet för Näringslivsforskning, IFN. I ett så kallat working paper (forskning avsedd för granskning) med titeln Trust-Based Evaluation in a Market-Oriented School System konstaterade Jonas Vlachos att Huvudman spelar roll för betygssättning. Rapporten var sprängstoff:
Resultaten är tydliga. Alla friskolegrupper sätter genomgående högre betyg än kommunala skolor efter att hänsyn tagits till resultaten på de nationella proven. Skolor tillhörande IES och Kunskapsskolan utmärker sig särskilt i detta avseende. Skillnaderna är dessutom oftast större när mer tillförlitliga prov används för att fånga elevernas kunskapsnivå.
Ur den svenska sammanfattningen av rapporten från IFN.
Betygsinflation och glädjebetyg är en öm tå för en friskolebransch som gärna hävdar att de har bättre resultat än kommunala skolor. Några som försökte visa att deras skola minsann inte hade betygsinflation var paret Bergström på Internationella Engelska Skolan. De stördes av debatten efter Vlachos rapport och försökte bevisa att det tvärtom var kommunala skolor som hade betygsinflation. Deras metod var att enbart jämföra hur stor andel av eleverna som fick högre betyg än vad som motiverades av resultaten på de nationella proven. Det gick inte så bra, eftersom de bortsåg från hur betygssystemet är utformat.
Det finns fem betygssteg, men ett av dem – betyget A –går inte att höja, och ett annat – betyget F- går inte att sänka. En skola med ett elevunderlag med högt utbildade föräldrar och därmed högre betyg på de nationella proven kommer med paret Bergströms kalkyl automatiskt att ha färre glädjebetyg.
Andreas Bergh, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet och forskare knuten till Institutet för Näringslivsforskning, IFN, förklarade varför paret Bergström hade fel:
Jämförelsen är dock vilseledande av det enkla skälet att det finns mindre utrymme att höja när resultaten är höga redan från början. Jämförs skolor på samma resultatnivå är skillnaden i betyg jämfört med nationellt prov systematiskt högre i friskolor.
Andreas Bergh, docent i nationalekonomi förklarade varför paret Bergströms resonemang var vilseledande.
Det var varken första eller senaste gången betygsinflationen uppmärksammades. 2014 visade DN hur eleverna på en IES-skola med höga betyg på de nationella proven inte lyckades bättre i PISA än en kommunala skola med låga betyg. PÅ IES i Bromma hade 25 procent av eleverna MVG (vilket då var högsta betyg), på den kommunala skolan i Vadstena gällde det bara 4 procent. Ändå lyckades de kommunala eleverna bättre.
På senare år har höga betyg i framförallt ämnen som saknar nationella prov uppmärksammats. Jonas Vlachos forskning visar att de två stora koncernerna i grundskolan avviker kraftigt från de kommunala skolorna och sina friskolekollegor när det gäller betyg i ämnen som hemkunskap och slöjd.
Det är dock sällan just dessa ämnen lyfts fram i skolornas marknadsföring.