LAS-debatten, OECD och verkliga problem

Häromdagen kom ännu en debattartikel med krav på borgerlig förnyelse där det mest konkreta förslaget var ”försämra anställningstryggheten”, denna gång från Hanna Marie Björklund och Viktoryia Khromchanka i Aftonbladet. Jag kan visst tänka mig förändringar, och jag uppskattar flera delar i artikeln, framförallt resonemangen om migration och integration samt behovet av en välfärd som omfattar också frilansare och egenföretagare. Det jag har svårt för är anslaget om LAS och krav på flexiblare visstidsanställningar. Om vi nu jämför semesterförmåner med omvärlden är det väl rimligt att jämföra också anställningsskyddet? Det är kanske inte där skon klämmer i praktiken.

För den som vill sätta svnarptksig in i hur LAS fungerar, både ur arbetsgivar- och löntagarperspektiv, rekommenderas rapporten FAKTISKA KONSEKVENSER AV TURORDNINGSREGLERNA I LAS OCH AVTAL från Svenskt Näringsliv och PTK från 2011.

Här finns förutom en genomgång av forskning på området en jämförelse med konkurrentländer och en intervjuundersökning med både arbetsgivare och fackliga företrädare i 200 företag som genomfört personalneddragningar. Några highlights här är:

Svenskt anställningsskydd på 10:e plats

I OECD:s index över anställningsskydd hamnar Sverige på 10:e plats med ett anställningsskydd som ligger under snittet. Sverige har 2,1. snittet ligger på 2,2. Tyskland har 2,7 medan Storbritannien har 1,1. Tittar man på detaljer ligger vi dock över snittet för fast anställda, medan vi för tillfälligt anställda tillhör de OECD-länder som har minst regler.

oecdemployindic

Svårt hitta empiriska studier som stöder teoretiska antaganden

Genomgången av forskningen i rapporten från Svenskt Näringsliv och PTK är mycket intressant. En bärande slutsats från litteraturen är att det saknas en entydig bild då det är svårt att isolera turordningsregler från övrigt anställningsskydd. I en forskningsrapport konstateras att ”såväl ekonomisk som rättsvetenskaplig forskning har svårigheter att presentera empiriska studier som belägger de teoretiska antaganden som görs om reglernas effekter”.

Kompetensbrist och matchning större problem än LAS

För verkstadsindustri tycks problemet att hitta rätt kompetens vara större än arbetsrättslagstiftningen. Åtminstone om man frågar arbetsgivare i branschen. Dessutom visar rapporten att matchningsproblemen är stora och inte minst att rekryteringar är ett risktagande, alldeles oavsett turordningsregler. Det är helt enkelt stor risk att göra en felrekrytering.

”I såväl låg- som högkonjunktur märks matchningsproblemen som hög arbetslöshet samtidigt som det finns många vakanser. Trots arbetslöshetssiffror runt åtta procent misslyckas ungefär var femte rekryteringsförsök. Matchningsproblemen bidrar således till bristande effektivitet och produktivitet. Resultatet blir att Sverige tappar i konkurrenskraft.”

Undantag ökar rörlighet men inte sysselsättning

I små företag har rörligheten ökat sedan det blev möjligt att undanta 2 medarbetare från turordningen, men inga effekter har synts på sysselsättningen i stort. Det stödjer slutsatsen att avskaffade turordningsregler inte är något magiskt trollspö som minskar arbetslösheten, däremot sker en omfördelning (vilket man i sig kan ha argument för).

Hygglig samsyn mellan fack och arbetsgivare

Undersökningen bland 200 företag som genomfört nedskärningar visade bland annat:

- Nio av tio företag och sju av tio fackliga företrädare uppger att det fanns en samsyn om behovet av driftsinskränkning

- Åtta av tio företagsföreträdare och sju av tio fackliga företrädare uppger att man var nöjd med resultaten av turordningsförhandlingarna

- Nio av tio företag och sex av tio fackliga företrädare uppger att det var lätt att stå för överenskommelsen.

Är diskussionen onödig?

Visst finns det saker att se över. Det gäller både lagstiftning och avtal mellan arbetsmarknadens parter, men jag vänder mig mot den diskussion i borgerliga kretsar som går ut på att det enbart handlar om turordningsregler. De har – visar rapporten – en mycket liten inverkan på sysselsättning. Betydligt relevantare är ju att diskutera kompetensutveckling, matchning, omställningsmöjligheter och inte minst, hur vi ska kunna få människor att flytta med familjen till en annan ort om anställningen i praktiken är ganska otrygg (som teknikföretagen skrev om i DN).

”Det här är personer mitt i livet med familjer som vi vill ska flytta hit – men vi kan inte ge dem en rimlig anställningstrygghet när reglerna ser ut som de gör”

Det är också intressant i rapporten att både fack och arbetsgivare tagit fram ett gemensamt underlag och har en gemensam bild av vad som fungerar bra och dåligt. Det är ganska långt ifrån ”all nationalekonomisk forskning visar att anställningsskydd stänger ute ungdomar och invandrare”, viket tyvärr är ett argument som då och då framförs utan så hemskt mycket källhänvisningar.

Arbetsmarknaden ser också annorlunda ut nu. Vi har allt fler ensamkonsulter och allt fler tidsbegränsade anställningar. Båda dessa grupper har sämre trygghet. Intressant vore att titta mer på varför Sverige anses ha så osedvanligt lågt anställningsskydd för de med tillfälliga anställningar jämfört med t.ex. Tyskland.

Egenföretagarens anställningstrygghet är per definition sämre men varför måste också sjukförsäkringen vara en katastrof jämfört med den anställdes? Det blev tydligt i maj 2014 då medier uppmärksammade att ministrar varit sjuka utan att anmäla karensdag. ”De är ju alltid i tjänst”, ursäktades det. Journalisten Per Wirtén slog huvudet på spiken i Godmorgon Världens panel samma vecka:

”För mig blir det lite personligt faktiskt. Jag är också alltid i tjänst. Jag är en enmansföretagare, jag är frilans och jag har ett eget aktiebolag. Jag har fjorton karensdagar och jag har varit sjuk nu på grund av en operation jag har genomgått.”

Slutligen tror jag inte att det är möjligt att göra stora försämringar i anställningsskyddet utan att det också får stora konsekvenser för den svenska bostadsmarknaden, som i praktiken kräver lån som bygger på en bank som kräver en tillsvidareanställning. Den anställningstrygghet som LAS idag står för utgör i praktiken en del i bankernas säkerhet.