Timbro-krav: nationell skolpeng med socioekonomisk kompensation

timbro-logoI Expressen idag kommer också Timbro till slutsatsen att den ekonomiska styrningen av skolan inte fungerar. Timbros Karin Svanborg-Sjövall konstaterar att kommunerna misslyckas med styrningen och att framförallt det hon kallar svagare elevgrupper drabbas.

Ett sätt att lösa det är att införa en nationell, men differentierad skolpeng som garanterar att resurserna räcker till för alla men som också skapar ekonomiska drivkrafter för framgångsrika friskolor att satsa på att etablera sig i socioekonomiskt utsatta områden.

Det är glädjande att insikten om det inte nödvändigtvis är friskolorna i sig som orsakat problemen med bristande likvärdighet utan att det faktiskt är styrningen av de ekonomiska resurserna som brister. Statsmakten har reagerat på problemen i skolan med olika typer av kvalitetsuppföljning, och inrättande av Skolinspektionen men helt missat kraften i de ekonomiska incitamenten.

Det var ett misstag från början –  naivt tycker jag själv – att inte förstå vikten av rätt incitament, att inte lära sig av landstingen (som har helt andra sätt att styra privat drivna verksamheter) och att inte knyta upp friskolorna med avtal på samma sätt som vårdcentraler. Jag skrev själv om detta i Dagens Samhälle den 29:e augusti.

När även Timbro kräver socioekonomisk kompensation har vi kommit en bit på väg mot att rätta till misstagen.

Gör om. Gör rätt.

Borgerlig tillnyktring om friskolor

Tre företrädare för moderata studenter i Uppsala föreslog i UNT igår central rättning av de nationella proven. På så sätt vill de råda bot på problemen med betygsinflation i allmänhet, men framför allt vill de rätta till vad som beskrivs som ”icke försumbart problem som följt av friskolereformen”, nämligen att överbetyg generellt sett är vanligare i friskolor.

Jag har själv skrivit om problemet som ett av flera med hur friskolereformen konstruerades och tycker att företrädarna för moderata studenter är på rätt spår, även om deras förslag inte råder bot på skillnaderna mellan betyg på det nationella provet och slutbetyget. Ytterst handlar det ju om att betygssättning måste ses som en form av myndighetsutövning. Samtidigt är betyg en av de viktigaste ”konkurrensfaktorerna” för en skola idag, oavsett om den är kommunal eller drivs i privat regi. Så egentligen är frågan, hur garanteras rättvisande  slutbetyg om de sätts av en skola som har ekonomiska incitament att sätta höga betyg?

Men visst, central rättning vore ett steg i rätt riktning och skulle dessutom ha den positiva sidoeffekten att värdefull lärartid kunde frigöras till annat. Detta förutsatt att resurser tillförs för central rättning.

När jag gav mig in i debatten om vinster i välfärden i oktober 2012 skrev jag att det nu var ”gör om, gör rätt” som gäller. Det gläder mig att den insikten nu sprider sig i borgerligheten.

 

Knuffar kor i Expressen

Jag upptäcker idag (stolt!) att jag på Expressens ledarsida omnämns som en borgerlig politiker som törs knuffa på de heliga korna i vinstdebatten. Det är Ann-Charlotte Marteus som under rubriken ”Mor ror, far är riskkapitalist” skriver om de senaste turerna runt det nedlagda gymnasiet i Karlstad. Väl värt att läsa!

Friskolorna utgör onekligen ett speciellt område i vinstdebatten. Lagstiftningen här skiljer sig kraftigt från exempelvis vårdcentraler och hemtjänst. Ytterligare ett område där det finns specifika problem till följd av styrmodellerna är assistansersättning. Dagens Arena har inlett en granskning som jag tror kommer att leda till att debatten utvidgas också till detta område.