Makthavare och politiker borde bedömas efter vad de faktiskt gör, inte vad de säger

Igår skrev liberalernas utbildningspolitiske expert Isak Skogstad i sociala medier att det var dags att syna Socialdemokraterna och Anna Ekström för vad de faktiskt gör när de faktiskt sitter vid makten. En av punkterna i Skogstads lista med socialdemokratiska felgrepp löd:

“För drygt tio år sedan inrättade de Barn- och Elevombudet, som skrämt upp lärare genom sina krav på böter när lärare agerat mot stök och våld i skolan.”

Skogstads lista.

Det är visserligen inget ovanligt att liberaler ropar högt om Barn- och Elevombudet (BEO) numera, men det här påståendet är faktiskt något annat. Alldeles oavsett eventuella uppfattningar om BEO i sak.

Till att börja med infördes Barn- och elevombudet 2006. Det är femton år sedan (men hey, varför låta sådana fakta störa den fina retoriska figuren med 30-20-10 i texten?).

Hur gick det då till? Jo, det var en enig riksdag som fattade beslutet. Folkpartiet skrev i en följdmotion att man stödde andemeningen i förslaget, men ville ha flera skärpningar. Förslagen riskerade att bli verkningslösa annars. Ingen kritik mot inrättandet av BEO så långt ögat nådde alltså. En av undertecknarna finns kvar i riksdagen än idag, Christer Nylander. Kanske skulle Skogstad konsultera honom nästa gång?

Beslutet om att inrätta BEO togs alltså strax innan alliansregeringen tillträdde. Men vad hände sedan? Hade Skogstads partikamrater på utbildningsdepartementet några invändningar? Nej. I Expressen 2010 förklarade Jan Björklund att “BEO kan hjälpa till att kräva kommunen på skadestånd om inte tillräckligt gjorts för att förhindra mobbning. Vi har gett BEO ökade resurser.”

Och nog såg folkpartisterna på utbildningsdepartementet till att ge BEO ökade resurser allt. Första året som BEO inrymdes i Skolinspektionen, 2008, var anslaget 2,5 miljoner. 2014, Björklunds sista år som minister hade det ökat till 15 miljoner. Sexfaldigade anslag på ungefär lika många år.

2010 var det för övrigt också dags för ny skollag. Då fanns alltså goda möjligheter att ändra på reglerna för barn- och elevombudet. Men inte. “Huvudprinciperna i dagens skollag om åtgärder mot kränkande behandling bör gälla även i den nya skollagen” ( proposition 2009/10:165 ). Ansvarigt statsråd: Jan Björklund (fp).

Ur handlingarna till folkpartiets landsmöte 2011.

Men Björklund kanske tvingades av de elaka moderaterna i regeringen? Kanske var det Reinfeldt och Borg som gjort gemensam sak med S ? Nej. I handlingarna till folkpartiets landsmöte 2011 skrev partistyrelsen att Barn- och elevombudet “fungerar tillfredställande”.

Skogstad och hans partikamrater är såklart välkomna att kritisera BEO ändå, men det här sättet att springa ifrån det egna ansvaret är verkligen inte vackert.

“Makthavare och politiker borde bedömas efter vad de faktiskt gör, inte vad de säger”, skrev Skogstad.

Jo. Det är ett bra tips.

Partister som förmår syna sitt eget partis misstag och berätta att de ändrat sig förtjänar respekt. I motsats till partister som skyller på andra.

Skogstads text med felaktigheterna om BEO dök förresten senare upp i en debattartikel signerad Sabuni och Fredrik Malm i Skolvärlden.