Lucka 13 i Skolmarknadskritiska julkalendern.
Efter konkursen i skolkoncernen John Bauer 2013 lovade alliansregeringen härdare krav på ägare i friskolesektorn. De oseriösa ägarna skulle bort hette det då. Trots det har vi idag, sju år senare en situation där SÄPO fått gripa in mot skolor där ägarna eller andra nyckelpersoner haft koppling till extremism. Varje gång upprepas samma mönster från borgerliga politiker. ”Skolinspektionen måste agera mycket skarpare och regeringen snabbare för att skärpa lagen” sade Liberalernas skolpolitiske talesperson Roger Haddad om Römosseskolan. Det är lätt att instämma i upprördheten när ännu en skola kopplas till extremism, men här är tyvärr hyckleriet uppenbart.
Sakläget är följande:
För två år sedan röstade riksdagen med knapp marginal igenom tuffare krav på ägar- och ledningsprövning av fristående skolor. Tuffare, men alltså uppenbart otillräckliga, det menar nu inte bara jag utan också Säkerhetspolisen (!) som larmade ordentligt i våras. (Ja, det är ett riktigt pressmeddelande från SÄPO. Om skattefinansierad skola.)
När borgerliga politiker nu vill skärpa kraven är det å ena sidan bra, å andra sidan värt att påminna om att om de fått sin vilja igenom hade vi inte ens haft dagens krav. Ja. Och att vi har en skolmarknad och ett skolsystem som Säkerhetspolisen nödgas ha synpunkter på.
När riksdagen röstade om tuffare lednings- och ägarprövning i fristående skolor för bara två år sedan röstade Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna nej. Varför? Jo, M, KD och L hänvisade till likabehandlingsprincipen (!) och krävde att kommuner (ni vet såna med insyn, offentlighetsprincip, meddelarfrihet, ansvarsutkrävande, demokrati, allmänna val etc) skulle vara föremål för samma prövning som privata företag.
Eftersom kommuner enligt lag är skyldiga att tillhandahålla skola (vilket alla rimligt insatta vet) är det svårt att se detta som annat än en undanflykt eller till och med efterhandskonstruktion. Alliansen skrev dessutom i regeringsställning direktiven till utredningen om lednings- och ägarprövning och hade då inte med något om kommunala skolor.
Extra halsbrytande är att läsa några stycken i motionen från L, M och KD om särskild hänsyn till ”små nystartade företag”. M, L och KD ville sänka kraven så att ”mindre aktörer inte stängs ute”.
När det kommer till kritan prioriterar de borgerliga alltför ofta företagens intressen framför det allmännas. Hellre bra villkor för företagen och lite extra kontroller om det behövs, än rimliga krav från början verkar vara den borgerliga grundinställningen när det gäller skattefinansierade företag i välfärden.
Det är rimligt att ställa frågan vem skolan är till för. Motionstexten från M, KD och L handlar mer om företagens villkor än om skolan. Kanske inte så konstigt eftersom frågan behandlades i Finansutskottet. Det är också en bild av vårt skolsystem.
Skolan förtjänar bättre än så här.
För den som är intresserad av att läsa mer och också få en internationell utblick rekommenderas inlägget Varför har vi så konstiga skolor, av Jonas Vlachos på Ekonomistas.