Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Ett av sex inlägg med funderingar om integration, vintern 2014. Mina utgångspunkter samt länkar till alla inläggen finns här.
Inte en homogen grupp
Vi pratar om barn, men missar ofta att det är stor skillnad i förutsättningar beroende på ålder. Den som kommer hit vid ett års ålder blir i praktiken svenskspråkig och kan gå i skolan i samma takt som andra, den som är 17 måste lära sig svenska och kanske läsa ifatt flera år av svensk skola i ett snabbare tempo.
Skolan som murbräcka mot segregation
I början av 2000-talet skrev folkpartiet motioner med temat ”skolan som en murbräcka mot segregation”. Det borde vi börja med igen. Det fria skolvalet har gett stora möjligheter för individer att bryta sin egen segregation, men vi har svårt att leda i bevis att segregationen i stort minskat. Marknaden löste inte problemet. Menar vi allvar med att skolan är viktig för att bryta segregationen måste vi inse det och agera därefter. Det behövs kraftfulla och riktade insatser. Det handlar bland annat om:
- Skolpengens utformning (se nedan)
- Skolors placering. Om vi inte kan bryta bostads-segregationen så kan vi åtminstone bryta ut skolorna och placera dem mer ”neutralt”
- Riktade personal-satsningar
- Riktade SYO-satsningar
- Riktade satsningar för föräldrar
- Stänga skolor som helt fångats av segregation och öppna nya
Ändrad skolpeng
För att komma åt segregationen måste vi göra något åt den snedfördelning av resurser till skolor som blir fallet i många kommuner idag. Med för liten andel av skolpengen som räknas ut efter socioekonomiska faktorer blir det svårt för skolor med hög andel nyanlända att kunna satsa de resurser som krävs. Självklart är det mindre resurskrävande att lära en genomsnittlig elev med svensk bakgrund det som ingår i grundskolan än vad det är att göra det för en genomsnittlig elev som kommer hit som flykting vid 7 års ålder. Statliga riktlinjer för hur skolpengen fördelas måste till. Inte nödvändigtvis samma belopp, men beräkningsgrunderna bör göras gemensamma över landet. (Så länge skolan är kommunal måste kommuner få satsa olika mycket. Like it or not.)
Ifrågasätt skolor som drivs av religiösa samfund
Friskolesystemet kan ibland också i sig skapa segregation. Vi måste inse att en religiös friskola som vänder sig till en väletablerad och redan integrerad (eller inhemsk) grupp inte kan jämföras med en religiös friskola som vänder sig till mer nyanlända grupper. I alla fall inte när det gäller integration. Jag tror inte att problemet är stort i jämförelse med boendesegregationen, men det finns. Och OK, skolor får inte vara religiösa men de får drivas av religiösa samfund (ni fattar vad jag menar).
Menar vi allvar med att bryta segregationen måste vi göra något åt den, även om den uppstår som en följd av fritt skolval eller friskolor. Alternativet är att säga att friskolor (också religiösa sådana) är viktigare än att bryta segregationen.
Bearbeta trauman
Sist men inte minst. Barn som kommit från krigshärdar eller kanske sett tortyr och förföljelse måste få hjälp att bearbeta det. Det kan inte vara lärarnas ansvar att hantera. Låt oss ta med den svenska professionen i arbetet på riktigt. Det kräver både planering, kompetens och faktiska resurser. Rätt utfört avlastar det den vanliga skolpersonalen så nettokostnaden behöver inte bli så hög.