Enköpings omvärldsanalys och arbetslösheten

Enköpings kommun har tagit fram ett dokument som heter Omvärlds- och trendanalys. Det ska ses som ett verktyg för alla i kommunen och ”ett sätt att nå våra mål och vår vision”. Det finns delar i dokumentet som jag tycker är bra, men där finns också mycket som jag faktiskt inte alls håller med om. Påståenden i sak som jag menar saknar stöd i data, bortvalda faktorer som borde varit med, och i vissa stycken en syn på demokrati som jag tycker är långt ifrån vad en kommun borde vara. Att jag som oppositionspolitiker inte alltid håller med om innehållet i kommunens styrande dokument är förstås inget konstigt, men det som är udda här är att detta är en ren tjänstemannaprodukt. Jag menar att ett såhär pass politiskt dokument borde behandlas av kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige. Jag kommer skriva några kortare inlägg om dokumentet. Låt oss börja med det som fattas.

Arbetslösheten är inte med alls i dokumentet. Det är obegripligt. Verksamheten i en kommun blir vad vi medborgare kan göra och finansiera tillsammans. Enköpingsbor utan arbete tappar sin frihet och får sämre möjligheter att påverka inte bara sin egen, utan också andras vardag. Samtidigt förlorar kommunen skatteintäkter som vi behöver för att finansiera välfärd och infrastruktur. Bara detta är skäl nog att kräva en revidering av dokumentet. Eller att det skrotas.

Källa: Arbetsförmedlingen.

I december var 1578 Enköpingsbor inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen. 6,5 procent, eller var sextonde Enköpingsbo i arbetskraften. Arbetslösa finns i alla åldrar. 6 av 10 är födda i Sverige eller EU. 40 procent har gymnasieutbildning. 25 procent har högre utbildning. I kommunens omvärldsanalys nämns de inte alls. Istället finns långa avsnitt om kompetensförsörjning och näringsliv, men det lilla som står om arbetslöshet finns i ett kort avsnitt om ojämlika livsvillkor, samt i en punkt om att AI kan leda till färre jobb. Utvecklingen av den faktiska arbetslösheten i Enköping nämns inte alls.

  • Ingenting om konsekvenserna för Enköping att över tid vara utan skatteintäkter från 1500 medborgare.
  • Ingenting om konsekvenser för det lokala näringslivet när 1500 personer saknar egen inkomst att konsumera för.
  • Ingenting om vad minskad arbetslöshet genom bättre utbildning och matchning skulle innebära i form av mer tillgång till personal i både kommunen och det privata näringslivet.

Arbetslösheten räknas helt enkelt inte in bland de problem och utmaningar som Enköpings kommun står inför.

Jag undrar varför.

Däremot finns ett längre avsnitt om regeringens förslag om aktivitetskrav på invånare som får försörjningsstöd. Det måste kommunen såklart förhålla sig till, men i sammanhanget saknas helt nya möjligheter att få människor i arbete så att de inte hamnar i försörjningsstöd. Det är en konsekvens av att arbetslösheten i praktiken är en icke-fråga i kommunen. I avsnittet om risker och kritik mot aktivitetskravet nämns inte den centrala frågan om undanträngning, alltså att konkurrensen snedvrids och att aktivitetskravet inom försörjningsstödet tränger undan riktiga jobb, något som både LO och arbetsgivare inom Svenskt Näringsliv varnat för.

Det är också märkligt att kommunen fokuserar så mycket på en kommande reform från regeringen och helt bortser från den nya möjlighet som redan finns sedan snart ett år, men som inte har prövats alls i Enköping.

Kommunen kan sedan i maj använda sig av den subventionerade anställningsformen Etableringsjobb. Till en mycket låg kostnad för kommunen – upp till 8277 kr per månad – kan invånare som står långt ifrån arbetsmarknaden anställas för ett jobb som ger den enskilde en avtalsenlig lön. Samma möjlighet finns för privata företag med kollektivavtal. Etableringsjobben har tagits fram och avtalats av arbetsmarknadens parter, vilket garanterar fackligt inflytande och förhindrar snedvriden konkurrens och undanträngning av jobb som redan finns. Kalkylen borde vara enkel:

  • Betala en låg kostnad för att någon ska göra ett riktigt jobb som kommer medborgarna till nytta, som ger den enskilde en riktig lön, och därmed möjlighet att konsumera,
    eller
  • ha samma person i försörjningsstöd.

Med tanke på den höga arbetslösheten borde alla möjligheter att med hjälp av olika anställningsstöd få fler i arbete vara högt prioriterade i en sådan här analys, men tyvärr nämns arbetslösa bara i samband med försörjningsstöd. Subventionerade anställningar lyser med sin frånvaro.

Om moderaterna och de andra högerpartierna som styr Enköping hade lyft upp det här strategiska dokumentet till politisk behandling hade vi Socialdemokrater kunnat yrka på förändringar. Nu överlät högerpartierna åt tjänstemännen att bestämma.

Jag tycker att det finns två alternativ här. Omvärldsanalysen kan skrotas som styrande dokument, eller så får den tas upp till politisk behandling. Hur det går kan vi få en indikation på redan i veckan. På tisdag kväll, den 10:e mars, ska vi debattera både arbetslöshet och omvärldsanalys i kommunfullmäktige. Lyssna gärna då! Tid, plats och webbsändning hittar du på Enköpings kommuns hemsida.

Eleverna betalar priset när Tellus-koncernens Robinsson-skolor snålar

Tidigare i veckan kommenterade jag i Enköpingsposten att Enköpings kommun nu betalar ut 3,9 miljoner kronor i efterhand till fristående förskolor. Vi tvingas till det utan att kunna ställa krav på sådant som personal och lokaler. Mer om det i ett tidigare inlägg.

Problemet är ännu större i grundskolan. Där förekommer dramatiska skillnader i lärarbehörighet trots att vi ger samma skolpeng till fristående skolor som till kommunala. Och kommunen kan varken ställa krav eller utdöma vite. Det senare kan bara Skolinspektionen, men den har nu gjort en inspektion på Robinsson Vårfru. Det är Enköpings näst största friskola, med 183 elever i årskurserna 6-9 läsåret 2024/25. Våren 2020 sålde Enköpingsföretaget AB Fria Skolor, som då ägde Robinsson-skolorna, verksamheten till skolkoncernen Tellus. Skolan har i flera år haft låg andel behöriga lärare, men förra läsåret slogs ett bottenrekord. Av cirka 4500 grundskolor i Sverige är det bara ca 30, eller 7 promille, som har lägre andel behöriga lärare.

Statistik från Skolverket, läsåret 2024/25. Entréskolan har strukits på grund av att den lagts ned,

Den låga andelen behöriga lärare som vi länge kunnat se i Skolverkets officiella statistik har nu satt ordentligt avtryck i Skolinspektionens tillsynsbeslut som kom i början av februari. Det är ord och inga visor.

I kort sammanfattning. Skolinspektionen förelägger Tellusskolan AB, som är huvudman för Robinsson Vårfru, att senast den 10 augusti 2026 ha vidtagit åtgärder för att elever ska ges undervisning av legitimerade och behöriga lärare. Om Tellusskolan AB inte följer detta föreläggande kan mer ingripande sanktioner komma att aktualiseras.

Vad det handlar om? Skolinspektionen konstaterar att elever undervisats av lärare som inte är legitimerade i ämnena:

  • svenska (elever i årskurs 8 och 9),
  • moderna språk spanska (elever i samtliga årskurser),
  • moderna språk tyska (elever i samtliga årskurser),
  • Matematik ,(en klass i årskurs 6 och en i årskurs 9),
  • samhällskunskap, geografi, historia och religionskunskap (flera årskurser och klasser),
  • kemi, biologi, fysik, teknik (elever i årskurs 6 och årskurs 9,)
  • idrott och hälsa (elever i samtliga årskurser),
  • slöjd (elever i årskurs 7–9),
  • musik (elever i samtliga årskurser),
  • bild (elever i årskurs 6–9), samt
  • hem- och konsumentkunskap (elever i samtliga årskurser),

Dessutom har eleverna i skolans särskilda undervisningsgrupp  i huvudsak undervisas av skolans kurator.

Utöver detta innehåller Skolinspektionens beslut också flera sidor om skolans hantering av kränkande behandling. Också där blev det ett föreläggande. Det får möjligen bli ett annat blogginlägg.

Skolinspektions granskning är häpnadsväckande läsning. Myndigheten ifrågasätter varför skolan inte annonserar ut tjänster där de söker behöriga lärare. Rektorn uppger enligt granskningsrapporten att fler tjänster borde utannonseras, ”fast tillägger att det är ett ställningstagande att inte annonsera”. Rektorn uppger att det är hopplöst att annonsera eftersom ingen lärare söker. Ja, det står så. Trots att skolan ligger i en kommun där de kommunala skolorna snittar på 87,2 procent behöriga lärare. Inklusive kransorternas skolor. Om vi bara tar skolorna i tätorten blir snittet över 90 procent. Robinsson Vårfru har alltså 24,8 procent.

Sammanfattningsvis: Vi betalar lika mycket per elev till Telluskoncernen som vi gör till de kommunala skolorna. De använder pengarna till annat än behöriga lärare. Hur mycket som ens kommer fram til Robinsson Vårfru kan vi inte veta. De flesta skattebetalare i Enköping tycker troligen att det är helt orimligt att det då kan skilja så här mycket när det gäller behöriga lärare. Det verkliga priset betalar dock eleverna som kommer till gymnasieskolan utan att ha fått undervisas av legitimerade lärare i den utsträckning som de har rätt till. Och för gymnasieskolan och de lärare som arbetar där ställer det rimligen också till med problem.

– Men ska det inte blir stora ändringar i friskolesystemet? Har det inte talats om en helrenovering?

Jo. Men när det gäller den där helrenoveringen det har hittills varit mycket snack och lite hockey. Inget tyder på att den här regeringen kommer att lägga någon proposition som minskar friskolornas lönsamhet eller ger kommunerna möjlighet att ställa krav. Högerpartierna som styr Enköping kommer från partier som vill ha det här systemet kvar. Liberalerna i regeringen låtsasbråkar lite, men sitter glatt kvar i Tidö-regeringen där alla andra partier, inklusive samarbetspartiet SD, vill rädda skolvinsterna. Och i den här frågan hejar Centerpartiet av allt att döma på igen. Det har varit är lite dagsform baserat på aktuell partiledare där.

Tycker du att det är orimligt att Robinsson Vårfru får samma peng per elev som de kommunala skolorna och ändå förvägrar eleverna undervisning av behöriga lärare på det sätt som Skolinspektionen nu kritiserar? Undrar du också vart pengarna tar vägen istället? Då blir det till att rösta på Socialdemokraterna i september. Vi har en plan för att reda upp det här.

Hör av dig om du vill veta mer om hur illa det här skitsystemet fungerar.

Pengaregn över Enköpings privata förskolor

I Enköpingsposten igår kommenterade jag att Enköpings kommun nu betalar ut 3,9 miljoner kronor i efterhand till fristående förskolor. Vi tvingas till det utan att kunna ställa krav på sådant som personal och lokaler. Orsaken är att vi hade färre barn än budgeterat i de kommunala förskolorna under 2025. Eftersom vi inte kunde minska på personal och lokaler i samma utsträckning ökade den genomsnittliga kostnaden per barn. Enligt lagen måste vi då betala ut den ökade snittkostnaden till de fristående förskolorna.

Som jag säger i artikeln så skulle det här vara ett mindre problem om vi också kunde ställa samma krav på kvalitet i de fristående förskolorna som vi gör i de kommunala. Det får vi inte. Trots att vi har högre klass på lokaler och en väsentligt större andel förskollärare – 38 procent i de kommunala mot bara 24 procent i de fristående. I en av de fristående förskolorna är bristen så stor att vi i samband med tillsyn beslutat om ett vite. Ändå måste vi betala dem lika mycket.

Härtill är vi nödda och tvungna.

Ur Socialdemokraternas särskilda yttrande i protokollet.

Jag tror att de flesta Enköpingsbor förstår att det här är orimligt. Så länge vi inte kan ställa krav på lokaler och personal borde vi inte behöva betala samma skolpeng per barn till fristående förskolor. Tyvärr vill de partier som styr i Enköping ha kvar den här lagstiftningen. Trots allt tal om helrenovering av friskolesystemet blir det inga ändringar när det gäller skolpeng.

Bankskandalerna glömmer vi snabbt. Varför är det så?

En av förra veckan större nyheter, innan ett nytt krig drog igång, var att en rysk Gazprom-topp kunnat föra över mångmiljonbelopp till släktingar i Sverige via banken SEB. Ett sätt att kringgå EU-bestämmelser och sanktioner mot Ryssland. Nyheten fick förvisso plats i morgon-ekot, men någon större skandal blev det inte. SEB-topparna behövde varken ställa in sina helgplaner eller förbereda sig för typ Ekots lördagsintervju.

Sade jag att SEB:s rörelseresultat 2025 var 39 miljarder? SEB:s ägare fick dela på 23 miljarder i utdelning. Och då var ändå vinsten 7  miljarder lägre än 2024.*

Bankskandaler både glömmer och förlåter vi fort. Det har inte gått många år sedan den stora skandalen med pengatvätt i Swedbank och Danske bank i Baltikum. Här i Sverige satte inte skandalerna några djupare spår. Swedbanks VD dömdes visserligen i hovrätten till 15 månader i fängelse, men snart ska fallet upp i högsta domstolen. Och Swedbank ångar på som vanligt. Efter bokslutet för 2025 fick ägarna dela på 33,7 miljarder. Bankerna har inte svärtats ned nämnvärt. Chefsekonomer från både Danske Bank och Swedbank syns ofta kommentera svensk ekonomi. Ekonomer från båda Swedbank och Danske Bank bjuds in för att ge råd i form av respektive banks bild av det ekonomiska läget till både privatpersoner och offentlig sektor. I min kommun var det till exempel Swedbank som stod för bilden av svensk ekonomi när kommunens toppolitiker och topptjänstemän planerade för mandatperioden.

I Baltikum verkar det trots allt vara annorlunda. Där verkar skandalerna ha lämnat mer bestående minnen. Replikskiftet i bilden här är från teaterpjäsen Business as usual som berättar en historia om oreglerad kapitalism, girighet, och vad det gör med människor och samhälle. Den baseras på skandalen med de nordiska bankernas pengatvätt med kopplingar till ryska oligarker och blev en stor succé i Tallin. Nu ska den bli TV-serie med premiär 2028. Jag hoppas såklart att pjäsen sätts upp i Sverige innan dess. Upphovsmannen Mehis Pihla var på besök i Göteborg i höstas och visade då ett utdrag.

Ur manuset till pjäsen Business as usual, av Mehis Pihla.

Anya, som tycker affärerna håller på att gå överstyr, är client manager (kundansvarig). Den kallt kalkylerande Oliver är chef för bankens avdelning för utrikes kunder.

*Svårt att greppa summorna förresten? Tillsammans redovisade de fyra storbankerna (SEB, Swedbank. Nordea och Handelsbanken) ett rörelseresultat på 178 miljarder förra året. Som en jämförelse var försvarsbudgeten 138 miljarder.

Missförstånd om arbetskraftsinvandring på DN Debatt

På DN Debatt idag skriver Sandra Vilppala, vårdbiträde, om behovet av personal i äldreomsorgen. Hon skriver om utrikes födda i välfärden, specifikt undersköterskor och vårdbiträden. Hon har helt rätt i att en mycket stor andel av dessa yrkesgrupper är födda utanför Sverige. Hon har också rätt i att dess yrkesgrupper på riktigt bär samhället, att det är yrken som kräver både erfarenhet och utbildning, att jobbet är slitsamt, och att arbetsvillkoren lämnar en hel del övrigt att önska.

Att brist på personal beror på hårdare regler för arbetskraftsinvandring är dock inte sant. Arbetskraftsinvandring till välfärdsyrken är försvinnande liten. Inte ens innan försörjningskravet höjdes hade vi någon arbetskraftsinvandring av undersköterskor och vårdbiträden att tala om. 2023 arbetade över 250000 personer som undersköterskor och vårdbiträden. Drygt 110000 av dem var utrikes födda. Bara knappt 600 hade uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Det är två promille. Och egentligen är det inte särskilt förvånande. Vi har språkkrav i vård och omsorg. Som arbetskraftsinvandrare ska man ha ett jobb innan man kommer till Sverige. Alla inser att det är väldigt få utanför Sverige och EU som uppfyller de krav på kunskaper i svenska som ställs.

SNS Konjunkturråd konstaterade i sin rapport om välfärdens personalförsörjning för några veckor sedan att ”Direkt arbetskraftsinvandring har däremot spelat en mer begränsad roll i välfärdssektorn sett till arbetskraftens totala sammansättning”. Eller som rapportförfattaren sade på presentationen:

– Peanuts.

Men det stämmer såklart att jättemånga utrikesfödda arbetar i vård och omsorg, men de har kommit hit på andra grunder än som arbetskraftsinvandrare. Vi har en stor andel utrikes födda i hela befolkningen och därmed också på arbetsmarknaden. Det är bra.

När det gäller tillgång till personal i välfärden är arbetskraftsinvandring och krav för arbetstillstånd ett villospår. Bristen på personal beror, som SNS konjunkturråd också konstaterade, på att det är ”för få som vill och kan arbeta till givna villkor”.

Bild från presentationen av SNS konjunkturråds rapport Personalförsörjningen
i välfärdssektorn.

Att arbetsgivaren vill pressa ned villkoren med låga krav på arbetskraftsinvandring från länder utanför EU kanske inte förvånar, men det debatten borde handla om är något annat. Välfärden behöver bättre villkor så att:

– fler vill arbeta i de viktiga välfärdsyrkena,
– fler stannar kvar, och
– att fler orkar och vill arbeta fram till pensionen.

Det börjar bli ganska akut. Kommunal konstaterade i rapporten Massarbetslöshet och kompetenskris i våras att det finns 42000 utbildade undersköterskor som inte arbetar i yrket.

(Antalet arbetskraftsinvandrare i yrket 2023 är räknat som alla nya och förlängda tillstånd under 2022 och 2023. Detta eftersom arbetstillstånd ges två år i taget. 2023 är valt för att det var innan lönekravet höjdes. Bilden från presentationen av SNS konjunkturråds rapport.)

För den som är intresserad av att veta mer finns en längre text jag skrivit om detta på LO-bloggen.

Svidande kritik mot kontrollen av arbetstillstånd

Slutsatserna från Riksrevisionens rapport Migrationsverkets kontroller av arbetstillstånd – stor risk för fel och missbruk (RiR 2026:5) från i förrgår kom inte som någon överraskning. Ändå blir det speciellt när det står där svart på vitt.

”stort antal arbetstillstånd till arbetsgivare som tidigare bedömts vara oseriösa eller haft skenanställningar”

”riskerar att leda till osund konkurrens, arbetslivskriminalitet och arbetskraftsexploatering”

”ökar risken för lönedumpning och snedvriden konkurrens, där seriösa företag missgynnas”

”grogrund för arbetslivskriminalitet och arbetskraftsexploatering”

Och vet ni vad? Regeringen inför nya regler för arbetskraftsinvandring som kommer försvåra kontrollen ytterligare. Så låter det visserligen inte på regeringens presskonferenser, men i verkligheten är det planen från höger. Så här:

Hittills har ett arbetstillstånd varit kopplat till ett specifikt yrke och arbetsgivare under två år. En arbetskraftsinvandrare måste ansöka om nytt tillstånd vid byte av jobb. Det har gjort att Migrationsverket haft en möjlighet att kontrollera arbetsgivaren både före och under anställningen. Det ändras snart.

Från och med nästa år räcker det med en anmälan till Migrationsverket vid byte av arbetsgivare eller jobb. Arbetstillståndet söks och ges hos en första arbetsgivare, men genom en enkel anmälan kan arbetstagaren sedan direkt byta jobb. Och då sker ingen kontroll av arbetsgivarens seriositet. Utsatta personer kan då snabbt flyttas till nya arbetsgivare med ännu mindre risk för kontroll än idag. Och om fel eller missförhållanden trots allt skulle uppdagas är det inte de kriminella som straffas – det är arbetstagaren. Det i sin tur sätter arbetstagaren i en omöjlig situation. Kriminaliteten och utnyttjandet fortsätter.

Det här är ett skitsystem.

En konkret och snabbt genomförbar plan för att få bort vinsterna ur skolan

Sedan i fredags har jag sett flera skoldebattörer som varit missnöjda med den plan för vinstförbud i skolan som socialdemokraterna presenterade i fredags. Pinsamt och svagt, löd några av de snällare omdömena. Bakgrunden var en tvåstegsplan från socialdemokraterna som gick ut på att i ett första steg lagstifta om att skolpengen ska fördelas rättvist, öronmärkas för en viss skola och att resurserna sedan inte får flyttas från den skolan.

Det var detta som missnöjet handlade om. I det första steget fanns inget om vinst och stopp för aktiebolag. Och steg två kom i skymundan.

Jag tycker att kritiken var missriktad. Själv hade jag blivit mer orolig om det första steget faktiskt hade handlat om vinst och stopp för aktiebolag. Låt mig förklara.

Skoldebatten är framme vid politiskt hantverk. Det är lätt att tycka något, men politiska förslag som avser genomföra kräver utredningar som tar tid. Det har inte minst den här regeringen fått erfara. Att tillsätta utredningar snabbt efter valet är därför viktigt. Tidö dröjde. Rejält. Och det betalar de priset för nu. Det tog till exempel ända fram till 6 juli 2023, nästan ett år efter valet, innan regeringen var överens om hur de skulle ändra på direktivet till den utredning om hur vinsterna skulle stoppas som socialdemokraterna tillsatt på ett sätt som skulle rädda vinsterna kvar. Velandet om offentlighetsprincipen kostade också tappad tid.

Men även om en utredning tillsätts kort efter en regeringsförhandling så tar det tid. Först ska utredningen göra sitt. Sedan ska den remissbehandlas. Regeringen behöver ta fram ett förslag. Skicka till lagrådet. Lämna en proposition. Och den ska utskottsbehandlas innan det blir ett beslut. Låt oss säga att en utredning kan tillsättas snabbt efter en regeringsförhandling, kanske i januari eller redan i december. Den blir sedan klar efter ett och ett halvt år. Då är vi framme i början av hösten 2028. Utredningen skickas på remiss med sista svarsdatum kanske i februari eller mars 2029. Sen ska svaren analyseras. Lagrådet ska behandla ett förslag. Om allt flyter på kan en proposition isåfall landa på riksdagens bord hösten 2029. Om det går riktigt fort kanske det går att skynda på processen något halvår. Men realistiskt sett är det ändå 2029 vi talar om. Det är långt till dess.

Snabbhet är avgörande, och snabbt kan man bara agera med åtgärder som redan är färdigutredda. Och det gäller hela det första steget i socialdemokraternas plan:

  • Totalförbud för värdeöverföringar,
  • särredovisning per skola och skolenhet,
  • krav på att varje huvudman bara får ha en skolenhet,
  • krav på återbetalning för friskolor som bryter mot reglerna, och 
  • ett avdrag på skolpengen till friskolor på mellan 8 och 11 procent, med möjlighet att göra ytterligare avdrag om det finna särskilda skäl.

De fyra första förslagen finns med i utredningar som blivit klara den här mandatperioden, den femte är en kombination av förra mandatperiodens likvärdighetsutredning och den nyss skrotade skolpengsutredningen från Tidöregeringen. En S-regering kan helt enkelt lägga propositioner med de här lagändringarna på riksdagens bort utan att behöva starta nya utredningar.

Jag är helt övertygad om att detta är det snabbaste sättet att stoppa läckaget av skattepengar. Jag är också övertygad om att det kommer att göra det väsentligt enklare att om några år införa ett riktigt vinstförbud och bli av med aktiebolagen. Lönsamheten i branschen kommer att ha minskat, riskkapital och lobbyister kommer att ha hittat andra branscher där risken är lägre (!) och bolagens värde kommer att ha sjunkit.

På pressträffen i fredags gick socialdemokraterna Lena Hallengren och Anders Ygeman också igenom vad som skulle ingå i steg två. Och nu krävs det alltså en utredning. En del har varit på gång i en utredning som socialdemokraterna tillsatte förra mandatperioden, men den viktigaste delen i den stoppades av Tidöregeringen. En ny utredning ska därför ta fram:

  • Olika förslag på hur vinsttuttag  kan förbjudas i  förskola, skola och gymnasieskola, som kan beslutas under mandatperioden, och
  • koncernförbud eller begränsningar av koncernstrukturer.

Därtill ska utredningen ta fram förslag på:

  • Förbud mot aktiebolag, 
  • krav på SVB-bolag (bolag med särskild vinstbegränsning), eller
  • krav på att alla friskolor ska drivas av en idéburen organisation, samt
  • hur en riktig offentlighetsprincip kan införas, och
  • kommunalt veto vid utökning och nyetablering av friskolor inom skola och förskola.

    Vad som skulle ingå i steg två framkom inte jättetydligt i TT:s text som nog låg till grund för många av reaktionerna. Jag tycker därför det är värt att titta på pressträffen, och läsa texten med beskrivningen av förslaget. Ja, och att stödja en tvåstegsplan som i sitt första steg faktiskt skulle kunna innebära materiella förändringar i friskolesystemet redan under första året av nästa mandatperiod. Att det redan nu finns en beskrivning av vad en ny vinstutredning ska titta på gör att steg två också är realistiskt under mandatperioden. Om mandaten räcker.

    Gärna en utredning alltså, men det finns faktiskt ett gäng färdigutredda förslag som skulle ta oss en bit på vägen. Att socialdemokraterna nu gjort klart att en ny regering kommer gå vidare med dem är ett viktigt besked till både väljare och andra partier.

    Slutligen. En del av de negativa kommentarer jag läste andades en viss misstro mot socialdemokraternas vilja att komma tillrätta med problemen med vinstdrift i skolan. Jag tror att man får påminna sig att det enda förslag som skulle minskat friskolornas intäkter – och därmed lönsamhet – som lagts på riksdagens bord under de senaste tio åren kom från socialdemokraterna. Tyvärr fick inte förslaget majoritet. Propositionen om differentierad skolpeng som den senaste socialdemokratiska regeringen lämnade till riksdagen röstades ned av en stabil majoritet bestående av SD, M, KD, C och L i juni 2022. Om bara ett av partierna (ni vet vilket jag tänker på) istället hade röstat för differentierad skolpeng skulle vi varit en bit på väg mot en vinst- och aktiebolagsfri skola redan idag.

    Pinsamt att centerpartiet har så dålig koll på vad näringslivet tycker om spårbyte

    I SVT:s 30 minuter i torsdags påstod centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist spårbyte var ”efterfrågat från företagen”. Låt oss se vad de stora arbetsgivarorganisationer som tar ansvar för den svenska modellen och tecknar kollektivavtal på svensk arbetsmarknad tyckte. Det finns ju remissyttranden där arbetsgivarorgansiationerna tyckte till om förslaget att avskaffa spårbyte.

    Det säger såklart något att de arbetsgivarorganisationerna som representerar de branscher där spårbyte varit vanligast också sade ja till att avskaffa systemet. Spårbyte var ingen bra modell. Och det säger såklart också något om Centerpartiets brist på kontakt med det riktiga näringslivet. Lite pinsamt borde väl detta vara?

    Elisabeth Thand Ringqvist har en bakgrund som VD för organisationen Företagarna. Och det stämmer förstås att Företagarna vill ha spårbyte kvar. De representerar dock främst små företag som inte tecknar kollektivavtal. Företagarna är alltså inte någon arbetsgivarorganisation. När det handlar om att anställa personal representerar Företagarna en mycket liten del av den svenska arbetsmarknaden där nära 90 procent av alla anställda omfattar av kollektivavtal.

    (Texten här är baserad på en längre text om spårbyte som jag publicerade i Tidningen Rörelsen idag.)

    Pinsamt när centerpartiet använder landsbygden som svepskäl

    I en intervju igår gjorde centerpartiet klart att det ställer krav på att säkra de privata alternativen i välfärden. Vinst i välfärden alltså. För landsbygdens skull. Hör här:

    – Jag förstår inte att vänstern inte har varit ute på landsbygden och sett hur det ser ut. Vårdcentraler långt borta från centralorter är privatdrivna, skolor långt borta från centralorten är privatdrivna.

    Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist i TV4 igår.

    Ska vi syna det påståendet?

    Vi börjar med vårdcentralerna. Det är lätt. Det finns fina kartor på 1177. Låt oss titta på Västernorrlands län. Där finns 32 hälsocentraler (det som i andra regioner ofta kalas vårdcentraler). 12 av dessa är privata.

    Är det Västernorrlands stora glesbygd som vinner på detta? Nej. 11 av de privata vårdcentralerna ligger längs kusten, längs E4. Åtta (!) ligger i Sundsvall. Två i Härnösand. En i Örnsköldsvik. I inlandet finns bara en privat vårdcentral. Den ligger i Fränsta.

    Kartor från 1177

    Kartan med de offentligt drivna vårdcentralerna ser radikalt annorlunda ut. Vi behöver inte en räkna upp orterna. Alla som vet lite om geografin i norr fattar direkt. Det borde Elisabeth Thand Ringqvist också göra. Det ser likadant ut i Region Uppsala, där jag bor. I båda regionerna är centerpartiet med och styr. Centerpartisterna ute i landet vet att det är så här det ser ut. I Elisabeth Thand Ringqvists hembygd Jämtland är det förstås likadant. Av 29 vårdcentraler utanför den helt dominerande orten Östersund är alla utom 4 offentligt drivna.

    Men skolorna då? Finns det inte massor av fristående skolor i glesbygden?

    Nej. För snart tre år sedan dök samma argument upp i debatten om att införa offentlighetsprincipen i friskolor. Då handlade det om små skolor på landsbygden. Sånt är ju också lätt att kolla. Den gången skrev jag ett inlägg på LO-bloggen. Där finns siffror och diagram. Och påståendet om att små friskolor är vanliga på på landsbygden stämmer inte. Inte alls faktiskt.

    För det första är det mycket vanligare med friskolor i stora städer. Jag kollade den gången läsåret 2022/23. Bara 5,7 procent av eleverna i de kommuner som klassas som landsbygdskommuner gick i fristående skolor. I riket var det 16,5 procent. I storstäder 25,3 procent. I Stockholm 30 procent.

    Diagram från LO-bloggen. Data från Skolverket, läsåret 2022/23.

    För det andra så domineras utbudet av små skolor i glesbygd helt av kommunala skolor. I de 56 landsbygdskommunerna fanns det läsåret totalt 440 grundskolor. Av dessa hade totalt 92 skolor max 50 elever. Det är ganska många. Mer än var femte skola var så liten. Dock var endast 13 av dessa 92 små skolor fristående. Tre år sedan alltså. 

    Landsbygden är helt enkelt inte det friskoleland som det ibland låter som.

    Det kom såklart invändningar från centerpartister. Men, sådär kan man ju inte göra? Det finns ju kommuner som inte klassas som landsbygdskommuner, men som ändå har en stor landsbygd. Till exempel Uppsala.

    Absolut. Och jag har bott på landsbygden i Uppsala kommun.

    I Uppsala kommun finns det 77 grundskolor. 20 av dem är friskolor. Alla utom en ligger i centralorten. Den ligger i Bälinge, och dit är det banne mig cykelavstånd från Uppsala. Skolorna i Almunge, Alunda, Björklinge, Järlåsa, Knutby, Länna, Skyttorp, Storvreta, Vattholma och Vänge är alla kommunala.

    Det här vet de flesta aktiva centerpartister som är politiskt aktiva ute i landet. Det borde därför bli åtminstone lite pinsamt att höra landsbygden användas som svepskäl för vad som uppenbart är en agenda som passar de stora välfärdsföretagen.

    Omvänt kan man säga att om det här är centerpartiets viktigaste argument så borde det gå att komma överens om att fasa ut vinstintresset. Det kommer ju uppenbart främst att påverka privata vårdcentraler och fristående skolor i storstäder och tätorter. Pengarna som det offentliga sparar kan vi använda för att stärka vården och skolan på mindre orter. Behovet finns i hela landet. I centralorten, i städerna längs motorvägen och vid tågstationerna har de privata utförarna etablerat sig. Där lönar det sig bäst. Kommuner och regioner tar ansvar för utbudet av vård och skola där det är mer glest med folk.

    Friskolorna säkrade både sina intäkter och sin rätt till egna köer

    Våren 2022 lade S-regeringen en proposition om rättvis skolpeng och en annan om rättvist skolval utan köer. Liberalerna röstade nej till båda men har sedan svängt och vill nu både ha sänkt skolpeng till friskolor och ett rättvisare skolval. Bra det. Och båda sakerna ingick också i Tidö-avtalet. Men blir det något? Kommer regeringen att lägga fram någon proposition?

    SVT hade förtvivlat svårt att få något besked av Simona Mohamsson igår. Hon upprepade gång på gång frasen att det pågår en helrenovering. Jag tror det är värt att påminna om två saker.

    1. Regeringen har redan lämnat besked. Skolminister i Lotta Edholm sade i en intervju i mars 2025 att det inte blir något förslag om ändrade regler för skolval. Hon skyllde då på tidsbrist. Ingen utredning hade tillsatts.
    2. Det finns heller inget om skolvalet i listan med kommande propositioner i vår. Det närmaste vi kommer något som handlar om friskolesystemet är propositionen Skärpta villkor för friskolesektorn. Utredningen bakom denna hade dock inget om skolval i sitt uppdrag.

    Rakare besked var det om skolpengen. Friskolorna behöver inte oroa sig för sänkta intäkter. Fortsatta frågetecken sade utbildningsministern.

    Helrenovering eller inte. När mandatperioden är slut kommer friskolornas intäkter att vara intakta och deras möjligheter att ha egna regler för val, urval och kö vara kvar.