Johan Enfeldt

”Det hjälper inte med en mer moralisk AI om denna moral bestäms av några få”

Påven sade det självklara. Och plötsligt blev ordet encyklika vanligt i nyhetsinslagen. Jag påmindes om Joel Stades skrift Arbete och värdighet, om katolsk sociallära och den svenska modellen, som jag läste i vintras. Det var där jag själv för första gången kom i kontakt med ordet ”encyklika” på allvar. I skriften lärde jag mig hur olika encyklikor spelar en central roll för katolska kyrkans syn på arbete.

Om encyklikan (på svenska!) från Vatican News.

Den påve jag själv först fick någon egentlig bild av i media och nyheter under min egen uppväxt var den polskfödde Johannes Paulus II. Viktig både för den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet och för kommunismens fall i Polen. Kopplingen till arbete och arbetare var tydlig, och när jag läser hur Joel Stade lyfter fram vad Johannes Paulus II skrev i en motsvarande encyklika blir det tydligt att det knappast var en slump.

”kyrkan ser det som sitt uppdrag att oavlåtligt lyfta fram de arbetande människornas värdighet och rättigheter, att fördöma situationer där man bryter mot dem och att bidra till att förändringarna sker på ett sådant sätt att de blir till gagn för människan och samhället”
Ur påve Johannes Paulus II:s encyklika Laborem exercens.

Det är nära det uppdrag som fackföreningar alltid har tagit sig, även om en skillnad är att fackföreningar inte bara kan nöja sig med att fördöma, utan också aktivt måste agera med organisering, stridsåtgärder och politisk kamp. Och den bollen plockade fackföreningsrörelsen Solidaritet upp.

Från citatet ur den polskfödde påvens encyklika är det inte långt till den svenska modellen. Stades ansats att koppla den katolska socialläran och påvens syn på arbete till hur den svenska arbetsmarknaden fungerar är mycket intressant, och en hel del av det som svenska fackföreningar i förhandlingar med arbetsgivare uppnått ligger väl i linje med den katolska kyrkans hållning. Jag höll med om mycket när jag läste, fick tänka till om mer, och hade några punkter där jag inte höll med. Det gällde till exempel avsnittet om lönebildningen och ”märket” där jag saknade dimensionen ”solidarisk lönepolitik”. Och av oron för att ett överdrivet fokus på lönearbete inverkat negativt på barnafödandet hade jag inte gått vidare till kritik mot heltidsnormen utan till snarare behovet av den generella arbetstidsförkortning som LO förespråkar.

Mina kunskaper om den katolska kyrkan är försiktigt sagt diffusa och just därför var Joel Stades skrift inte bara intressant ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv utan också lärorik. Bara det att jag nu både visste vad en encyklika var, och att jag faktiskt kunde förvänta mig att påven skulle resonera om AI utifrån en maktanalys!

En annan sak jag reflekterade över var hur många av de katolska ståndpunkterna i skriften som idag skulle betraktas som ”vänster”, hur kristet färgad politik i Sverige ofta är tydligt högerkodad, och därmed motståndare till både fackliga krav och rättigheter. Så har det inte alltid varit. Skriften gav mig hopp om ett annat samtal om arbetsmarknaden med åtminstone delar av den svenska högern.

Ladda ned och läs från katolska kyrkans hemsida.

Centerpartiet behöver lära sig mer om hur arbetsmarknaden ser ut

I Ekots lördagsintervju igår upprepade Elisabeth Thand Ringqvist flera gånger hur viktigt det är att få ned arbetslösheten. Bra det. Sedan ville hon ändå ha ökad arbetskraftsinvandring, också till yrken där det krävs kortare utbildningar. Det är svårt att få ihop. Arbetsgivare kan rekrytera fritt inom hela EU och vi har en halv miljon arbetslösa i Sverige. Ändå är en av Centerpartiets viktigaste frågor att låta arbetsgivare rekrytera fritt från hela världen. Elisabeth Thand Ringqvist sade visserligen att hon inte ville tillbaka till det gamla systemet där det räckte med en inkomst på 13000 kronor för att någon skulle få ett arbetstillstånd. En följdfråga om varför centerpartiet slogs för att ha just det systemet kvar hade möjligen varit på sin plats.

Elisabeth Thand Ringqvist vill nu istället kräva att kollektivavtalsenliga löner ska gälla, och så sade hon att det inte finns några kollektivavtalsenliga löner på 13000. Det är ett påstående som vittnar om stor okunskap om arbetsmarknaden. Elisabeth Thand Ringqvist gör det på högerkanten vanliga misstaget att blanda ihop lön och inkomst. Titta på branschen hon själv hänvisar till. I hotell- och restaurangyrken som inte kräver högskoleutbildning jobbar nästan 90000 personer. Nästan hälften av dem jobbar deltid. De kan ha en liten inkomst trots att de jobbar enligt kollektivavtal. Och glöm inte alla tillfälliga anställningsformer. Det finns kollektivavtal som reglerar anställningar på formen ”kallas vid behov”. En sådan anställning garanterar i sig ingen lön alls en enskild månad.

Lite komiskt var det också att hon motiverade behovet av arbetskraftsinvandring till restaurangbranschen genom att hänvisa till en artikel av arbetsgivarorganisationen Visitas VD. I den finns följande stycke.

”Det handlar om att hålla åtta bord i huvudet samtidigt, veta vem som är allergisk mot nötter, vem som väntar på vinet, vem som har bråttom till teatern och vem som just fått fel bestick.”
Arbetsgivarorganisationen Visitas VD i Aftonbladet.

Jag läser stycket som en bransch-VD som pekar på behovet av utbildning och språkkunskaper. Det blir nog svårt att med någon större tillförlitlighet hantera gäster med bråttom till teaterbesök utan att förstå språket. Och när det gäller arbetskraftsinvandrare som tas direkt till ett jobb i Sverige från länder långt utanför EU är det få som kan svenska på den nivå. För att inte tala om att förstå och undvika risk för potentiellt ganska farliga allergiska reaktioner.

Sen sade Elisabeth Thand Ringqvist att många företag tappar sin arbetskraft redan den första juni. Det stämmer inte heller. Arbetstillstånd ges för 2 år i taget. Inga giltiga arbetstillstånd ändras av detta beslut, utan de löper på som vanligt tills det är dags att förlänga. Och de som redan har ett arbetstillstånd kan fram till årsskiftet ansöka om en förlängning i två år till enligt de gamla reglerna.

För mer om varför kollektivavtal inte är tillräckligt som krav för arbetstillstånd tipsar jag om en text jag skrev med en kollega i Arbetet tidigare i vår.

Problemformuleringsprivilegiet i Enköpings kommun

Säkert har ni sett debatten om vänster- eller högervridningen i public service. Aftonbladet berättade att SVT-programmet Ekonomibyrån haft med 13 olika bankekonomer, men ingen LO-ekonom. I konflikten mellan arbete och kapital vinner kapitalet med 13-0 i public service ekonomiprogram.

Jag kom att tänka på hur det ser ut när Enköpings kommun tar in externa gäster för att ge nya perspektiv på ekonomi, arbetsmarknad och framtid. Under den här mandatperioden har vi haft flera sådana tillfällen. Jag tänker på det som kallas analys- och planeringsdagar för politiker och tjänstemän, jag tänker på arrangemang för det lokala näringslivet.

Vid två tillfällen har jag varit med på aktiviteter där externa ekonomer föreläst för politiker och topptjänstemän. I början av mandatperioden kom ekonomen från Swedbank. Jo, det märktes förstås. Det vore bättre att låna till att sänka skatten än till investeringar minns jag. Och tänka sig. Det är ju precis vad regeringen gjort.

Senare har vi haft en ekonom från Sveriges kommuner och regioner, SKR. Det är såklart mycket mer rimligt eftersom där är kommunen i egenskap av arbetsgivare medlem. Men kommunen är inte bara arbetsgivare, den är också en organisation där alla som bor i Enköping är medlemmar. Därmed finns det andra perspektiv än arbetsgivarens att ta hänsyn till för en kommun. Medarbetarnas och hyresgästernas till exempel. Det vore såklart minst lika rimligt med en ekonom från till exempel Kommunal eller Hyresgästföreningen.

Enköping är inte unikt. Så här ser det ut i många kommuner och regioner. Allt annat än en ekonom från kapitalet eller arbetsgivarsidan skulle på många håll betraktas som politiskt svårsmält.

Det är förresten fascinerande att se hur snabbt banker som Swedbank och Danske bank, som båda blev påkomna i stora penningtvätthärvor med ryska oligarkpengar i Baltikum, rehabiliterades till välrenommerade föreläsare för svenska kommuner och regioner.

Ytterligare tillfällen där kommunen bjuder in externa föreläsare är näringslivsdagar riktade till lokala företagare. Hösten 2024 fick det lokala näringslivet lyssna på organisationen Företagarnas samhällspolitiska chef. Hösten 2025 var det dags igen och då var det en ekonom från Nordea som stod för analysen.

OK, näringslivsdagen arrangeras av Enköpings kommun tillsammans med ”partners”. En bank, Almi och Företagarna. Men jag menar att Enköpings kommun borde ha ett intresse av ett bredare urval av gäster och föreläsare ändå. Det tror jag hade varit intressant för det lokala näringslivet också.

En facklig ekonom hade kunnat berätta mer om hushållens försämrade ekonomiska förutsättningar, och vad det innebär för näringslivet i en stad som Enköping. Någon från Rädda barnen eller Stiftelsen majblomman kunde ge perspektiv på barn och barnfamiljers situation. Och visst vore det lämpligt för kommunen att någon gång ta med en företrädare för Svenskt Näringsliv istället för Företagarna? Det är rätt stor skillnad på en organisation som står för den svenska kollektivavtalsmodellen och en organisation som gör sitt bästa för att underminera den, ofta med grova överdrifter som verktyg?

Min poäng här är att valet av föreläsare spelar roll. Valet av föreläsare är politiskt. Det påverkar hur problemen formuleras och därmed också vilka perspektiv vi väljer när vi diskuterar lösningar. Bankernas eller barnens? Arbetsgivarnas eller arbetstagarnas? Hyresvärdarnas eller hyresgästernas? Företagens eller familjernas?

Att arbetslösheten är påfallande osynlig i kommunens analyser menar jag är bara ett av resultaten av den här skeva fördelningen av perspektiv när beslutsfattare träffas.

ICA-handlarna och välfärden i Enköpings kommun

I onsdags publicerade DN en stor granskning av ICA-handlares löner och vinstuttag. Det är ju ingen hemlighet att ICA-butiker ofta är lönsamma, men hur ser det ut med ägarnas inkomster? Artikeln handlade om hur många av dem tog ut en mer modest lön och istället tog ut en större summa som vinst, och att effekten av det blir lägre skatt. Den som har ett eget aktiebolag kan använda de så kallade 3:12-reglerna för att optimera skatten. Då är det vanligt att ta ut en lön som ger maximala förmåner i form av pension och sjukförsäkring, men att sedan ta ut resten som vinst ur bolaget. Den senare beskattas då som inkomst av kapital. Skatten blir väsentligt lägre. På det här sättet kan en höginkomsttagare betala en mindre andel av sin inkomst i skatt än en vanlig löntagare. Fenomenet kallas inkomstomvandling, och innebär alltså att någon omvandlar en inkomst från ett högre beskattat inkomstslag till något med lägre skatt.

Men vad innebär det för Enköpings kommun? Effekten av inkomstomvandling är inte bara lägre skatt utan att skatten tar andra vägar. Låt oss se. Jag tar näst största ICA-butiken i Enköping och siffrorna från DN.*

Ägaren tog ut 710 000 kronor som lön, vilket motsvarar ca 60000 kronor i månaden. Det är lite över skiktgränsen för statlig skatt. Skatten till kommun och region blev 229000 kronor. Ungefär 148000 kronor gick till Enköpings kommun.

Därutöver tog ägaren ut 650 000 kronor som vinst ur bolaget, även om det under året gjorde en mindre förlust. Förutom att skatten här blir lägre är det viktiga för Enköpings kommun att skatten till kommun och region blir noll.

Så hur mycket skatt hade det blivit till kommun och region om ICA-butikens ägare istället hade tagit ut hela summan som VD-lön? Det är lätt att räkna ut. Vinstuttaget motsvarar, om vi räknar bort sociala avgifter, en lön på 495000 kronor. Det hade resulterat i ytterligare skatt till kommun och region på 164000 kronor. Pengar som alltså skulle gått till vård, skola och omsorg. Om vi tar bort regionens andel hade det för Enköpings kommuns del blivit ungefär 106000 kronor.

Den som läste DN ser att summorna är större för den största ICA-butiken, där gör inkomstomvandlingen att Enköpings kommun och Region Uppsala går miste om ungefär en halv miljon kronor i skatteintäkter. Nu är det är säkerligen inte bara ICA-handlare som utnyttjar de här reglerna. Konsekvenserna av inkomstomvandling borde belysas oftare och inte bara ur ett individuellt skatteoptimeringsperspektiv. Vad gör inkomstomvandlingen med välfärden?

*Skatterna beräknade med Skatteverkets skatteberäkning för 2024 och baserade på antagandet att handlarna bor i Enköping. Övriga siffror från DN.

Fortfarande arg

”En svår etisk fråga är om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden.”

Du läste rätt. Det stod så i ett remissyttrande från friskolefolket på Almega.

Idag för fem år sedan skrev jag mitt mest spridda blogginlägg. Remisstiden på den så kallade likvärdighetsutredningens förslag om mer rättvis skolpeng och ett mindre segregerande skolval gick ut i november 2020. Eftersom jag som aktiv i Nätverket för en likvärdig skola hade lagt mycket tid på både utredningen och ett ambitiöst remissyttrande så hade jag också läst vad andra hade skrivit. Och jag hade gått och surat över Almegas svar. Det som fick droppen att rinna över var att jag såg att deras svar nämndes som viktigt i både kommunala handlingar och i debatten om vad det skulle bli av förslagen. Visste de som nämnde Almegas kritik mot förslagen om rättvist skolval och likvärdig finansiering ens vad det stod i det där yttrandet?

Så jag skrev en text. Det här var när twitter var som bäst. Jag länkade ut min text på morgonen. Där tog det fart. Över 570.000 visningar, nästan 15.000 engagemang. Mycket för mig. Högern gjorde som högern brukar när det blåser till. Höll tyst. Tills fram på eftermiddagen. Då gick det inte längre. Yttrandet låg ju där på regeringskansliets hemsida. Alla kunde läsa. Och det unika hände. Almega bad om ursäkt. De fick sitt redan inskickade yttrande struket av regeringskansliet och skickade in ett nytt. Mer modest.

I efterhand har jag förstått att det kanske inte bara var opinion utifrån som var orsaken utan att de ”riktiga företagen” i Almega, de som inte lever endast på skattepengar, hade reagerat kraftigt. Och kanske spelade detta in när arbetsgivarorganisationen TechSverige två år senare lämnade Almega. De hade då krävt att få välja vilka av Almegas verksamheter de skulle vara med och betala för. Jag förmodar att resurserna till opinionsbildning för välfärdskapitalet räkning inte stod så högt upp på TechSveriges priolista.

Men de drog ju i alla fall tillbaka yttrandet?

Jo, men bara de senaste veckorna har vi sett hur tankegodset lever kvar i friskolelobbyn. I en rapport som sprids av gänget som kallar sig Valfrihetens vänner rankar de Sveriges skolor enbart efter betyg, helt utan att ta hänsyn till elevunderlaget. Med friskolor i topp vill de leda i bevis att alla förändringar som skulle vara till friskolornas nackdel måste stoppas. Oavsett om det handlar om mer rättvis skolpeng, ett skolval som bidrar till mindre segregation, eller några som helst inskränkningar i möjligheten att ta ut vinst. Det är grovt oseriöst. Att det ligger ett gäng friskolor i topp när det gäller betyg är helt förväntat. Om vi tar Skolverkets statistiska modell SALSA som beräknar förväntade resultat sett till elevunderlag (föräldrars utbildning, kön och nyligen invandrade) hittar vi 36 friskolor på topp 50. Samma på topp 10. Där hittar vi 7 friskolor. Friskolor är kraftigt överrepresenterade. Bland skolorna som har tuffast förutsättningar, alltså skolor där föräldrar har kort utbildning och många varit i Sverige kort tid är det förstås tvärtom. Där dominerar de kommunala skolorna stort. Bara 8 av 50 är friskolor. Så segregerad är skolan.

Friskolelobbyn har möjligen polerat språket en smula, men tankegodset är detsamma. Segregationen ska vara kvar. Privilegierade familjer ska gynnas. Överkompensationen av fristående skolor ska fortsätta.

Tyvärr har vi trots nu ganska många år misslyckats med att övertyga tillräckligt många väljare om hur illa det här är. Fortfarande saknas majoritet för att stoppa segregerande etableringsfrihet och skolvalsmekanismer, och för att slutar betala friskolor för ett ansvar de inte har. Opinionsundersökningar hjälper föga om inte fotarbetet blir gjort.

Enköpings omvärldsanalys och arbetslösheten

Enköpings kommun har tagit fram ett dokument som heter Omvärlds- och trendanalys. Det ska ses som ett verktyg för alla i kommunen och ”ett sätt att nå våra mål och vår vision”. Det finns delar i dokumentet som jag tycker är bra, men där finns också mycket som jag faktiskt inte alls håller med om. Påståenden i sak som jag menar saknar stöd i data, bortvalda faktorer som borde varit med, och i vissa stycken en syn på demokrati som jag tycker är långt ifrån vad en kommun borde vara. Att jag som oppositionspolitiker inte alltid håller med om innehållet i kommunens styrande dokument är förstås inget konstigt, men det som är udda här är att detta är en ren tjänstemannaprodukt. Jag menar att ett såhär pass politiskt dokument borde behandlas av kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige. Jag kommer skriva några kortare inlägg om dokumentet. Låt oss börja med det som fattas.

Arbetslösheten är inte med alls i dokumentet. Det är obegripligt. Verksamheten i en kommun blir vad vi medborgare kan göra och finansiera tillsammans. Enköpingsbor utan arbete tappar sin frihet och får sämre möjligheter att påverka inte bara sin egen, utan också andras vardag. Samtidigt förlorar kommunen skatteintäkter som vi behöver för att finansiera välfärd och infrastruktur. Bara detta är skäl nog att kräva en revidering av dokumentet. Eller att det skrotas.

I december var 1578 Enköpingsbor inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen. 6,5 procent, eller var sextonde Enköpingsbo i arbetskraften. Arbetslösa finns i alla åldrar. 6 av 10 är födda i Sverige eller EU. 40 procent har gymnasieutbildning. 25 procent har högre utbildning. I kommunens omvärldsanalys nämns de inte alls. Istället finns långa avsnitt om kompetensförsörjning och näringsliv, men det lilla som står om arbetslöshet finns i ett kort avsnitt om ojämlika livsvillkor, samt i en punkt om att AI kan leda till färre jobb. Utvecklingen av den faktiska arbetslösheten i Enköping nämns inte alls.

Ingenting om konsekvenserna för Enköping att över tid vara utan skatteintäkter från 1500 medborgare.
Ingenting om konsekvenser för det lokala näringslivet när 1500 personer saknar egen inkomst att konsumera för.
Ingenting om vad minskad arbetslöshet genom bättre utbildning och matchning skulle innebära i form av mer tillgång till personal i både kommunen och det privata näringslivet.

Arbetslösheten räknas helt enkelt inte in bland de problem och utmaningar som Enköpings kommun står inför.

Jag undrar varför.

Däremot finns ett längre avsnitt om regeringens förslag om aktivitetskrav på invånare som får försörjningsstöd. Det måste kommunen såklart förhålla sig till, men i sammanhanget saknas helt nya möjligheter att få människor i arbete så att de inte hamnar i försörjningsstöd. Det är en konsekvens av att arbetslösheten i praktiken är en icke-fråga i kommunen. I avsnittet om risker och kritik mot aktivitetskravet nämns inte den centrala frågan om undanträngning, alltså att konkurrensen snedvrids och att aktivitetskravet inom försörjningsstödet tränger undan riktiga jobb, något som både LO och arbetsgivare inom Svenskt Näringsliv varnat för.

Det är också märkligt att kommunen fokuserar så mycket på en kommande reform från regeringen och helt bortser från den nya möjlighet som redan finns sedan snart ett år, men som inte har prövats alls i Enköping.

Kommunen kan sedan i maj använda sig av den subventionerade anställningsformen Etableringsjobb. Till en mycket låg kostnad för kommunen – upp till 8277 kr per månad – kan invånare som står långt ifrån arbetsmarknaden anställas för ett jobb som ger den enskilde en avtalsenlig lön. Samma möjlighet finns för privata företag med kollektivavtal. Etableringsjobben har tagits fram och avtalats av arbetsmarknadens parter, vilket garanterar fackligt inflytande och förhindrar snedvriden konkurrens och undanträngning av jobb som redan finns. Kalkylen borde vara enkel:

Betala en låg kostnad för att någon ska göra ett riktigt jobb som kommer medborgarna till nytta, som ger den enskilde en riktig lön, och därmed möjlighet att konsumera,
eller
ha samma person i försörjningsstöd.

Med tanke på den höga arbetslösheten borde alla möjligheter att med hjälp av olika anställningsstöd få fler i arbete vara högt prioriterade i en sådan här analys, men tyvärr nämns arbetslösa bara i samband med försörjningsstöd. Subventionerade anställningar lyser med sin frånvaro.

Om moderaterna och de andra högerpartierna som styr Enköping hade lyft upp det här strategiska dokumentet till politisk behandling hade vi Socialdemokrater kunnat yrka på förändringar. Nu överlät högerpartierna åt tjänstemännen att bestämma.

Jag tycker att det finns två alternativ här. Omvärldsanalysen kan skrotas som styrande dokument, eller så får den tas upp till politisk behandling. Hur det går kan vi få en indikation på redan i veckan. På tisdag kväll, den 10:e mars, ska vi debattera både arbetslöshet och omvärldsanalys i kommunfullmäktige. Lyssna gärna då! Tid, plats och webbsändning hittar du på Enköpings kommuns hemsida.

Eleverna betalar priset när Tellus-koncernens Robinsson-skolor snålar

Tidigare i veckan kommenterade jag i Enköpingsposten att Enköpings kommun nu betalar ut 3,9 miljoner kronor i efterhand till fristående förskolor. Vi tvingas till det utan att kunna ställa krav på sådant som personal och lokaler. Mer om det i ett tidigare inlägg.

Problemet är ännu större i grundskolan. Där förekommer dramatiska skillnader i lärarbehörighet trots att vi ger samma skolpeng till fristående skolor som till kommunala. Och kommunen kan varken ställa krav eller utdöma vite. Det senare kan bara Skolinspektionen, men den har nu gjort en inspektion på Robinsson Vårfru. Det är Enköpings näst största friskola, med 183 elever i årskurserna 6-9 läsåret 2024/25. Våren 2020 sålde Enköpingsföretaget AB Fria Skolor, som då ägde Robinsson-skolorna, verksamheten till skolkoncernen Tellus. Skolan har i flera år haft låg andel behöriga lärare, men förra läsåret slogs ett bottenrekord. Av cirka 4500 grundskolor i Sverige är det bara ca 30, eller 7 promille, som har lägre andel behöriga lärare.

Statistik från Skolverket, läsåret 2024/25. Entréskolan har strukits på grund av att den lagts ned,

Den låga andelen behöriga lärare som vi länge kunnat se i Skolverkets officiella statistik har nu satt ordentligt avtryck i Skolinspektionens tillsynsbeslut som kom i början av februari. Det är ord och inga visor.

I kort sammanfattning. Skolinspektionen förelägger Tellusskolan AB, som är huvudman för Robinsson Vårfru, att senast den 10 augusti 2026 ha vidtagit åtgärder för att elever ska ges undervisning av legitimerade och behöriga lärare. Om Tellusskolan AB inte följer detta föreläggande kan mer ingripande sanktioner komma att aktualiseras.

Vad det handlar om? Skolinspektionen konstaterar att elever undervisats av lärare som inte är legitimerade i ämnena:

svenska (elever i årskurs 8 och 9),
moderna språk spanska (elever i samtliga årskurser),
moderna språk tyska (elever i samtliga årskurser),
Matematik ,(en klass i årskurs 6 och en i årskurs 9),
samhällskunskap, geografi, historia och religionskunskap (flera årskurser och klasser),
kemi, biologi, fysik, teknik (elever i årskurs 6 och årskurs 9,)
idrott och hälsa (elever i samtliga årskurser),
slöjd (elever i årskurs 7–9),
musik (elever i samtliga årskurser),
bild (elever i årskurs 6–9), samt
hem- och konsumentkunskap (elever i samtliga årskurser),

Dessutom har eleverna i skolans särskilda undervisningsgrupp i huvudsak undervisas av skolans kurator.

Utöver detta innehåller Skolinspektionens beslut också flera sidor om skolans hantering av kränkande behandling. Också där blev det ett föreläggande. Det får möjligen bli ett annat blogginlägg.

Skolinspektions granskning är häpnadsväckande läsning. Myndigheten ifrågasätter varför skolan inte annonserar ut tjänster där de söker behöriga lärare. Rektorn uppger enligt granskningsrapporten att fler tjänster borde utannonseras, ”fast tillägger att det är ett ställningstagande att inte annonsera”. Rektorn uppger att det är hopplöst att annonsera eftersom ingen lärare söker. Ja, det står så. Trots att skolan ligger i en kommun där de kommunala skolorna snittar på 87,2 procent behöriga lärare. Inklusive kransorternas skolor. Om vi bara tar skolorna i tätorten blir snittet över 90 procent. Robinsson Vårfru har alltså 24,8 procent.

Sammanfattningsvis: Vi betalar lika mycket per elev till Telluskoncernen som vi gör till de kommunala skolorna. De använder pengarna till annat än behöriga lärare. Hur mycket som ens kommer fram til Robinsson Vårfru kan vi inte veta. De flesta skattebetalare i Enköping tycker troligen att det är helt orimligt att det då kan skilja så här mycket när det gäller behöriga lärare. Det verkliga priset betalar dock eleverna som kommer till gymnasieskolan utan att ha fått undervisas av legitimerade lärare i den utsträckning som de har rätt till. Och för gymnasieskolan och de lärare som arbetar där ställer det rimligen också till med problem.

– Men ska det inte blir stora ändringar i friskolesystemet? Har det inte talats om en helrenovering?

Jo. Men när det gäller den där helrenoveringen det har hittills varit mycket snack och lite hockey. Inget tyder på att den här regeringen kommer att lägga någon proposition som minskar friskolornas lönsamhet eller ger kommunerna möjlighet att ställa krav. Högerpartierna som styr Enköping kommer från partier som vill ha det här systemet kvar. Liberalerna i regeringen låtsasbråkar lite, men sitter glatt kvar i Tidö-regeringen där alla andra partier, inklusive samarbetspartiet SD, vill rädda skolvinsterna. Och i den här frågan hejar Centerpartiet av allt att döma på igen. Det har varit är lite dagsform baserat på aktuell partiledare där.

Tycker du att det är orimligt att Robinsson Vårfru får samma peng per elev som de kommunala skolorna och ändå förvägrar eleverna undervisning av behöriga lärare på det sätt som Skolinspektionen nu kritiserar? Undrar du också vart pengarna tar vägen istället? Då blir det till att rösta på Socialdemokraterna i september. Vi har en plan för att reda upp det här.

Hör av dig om du vill veta mer om hur illa det här skitsystemet fungerar.

Pengaregn över Enköpings privata förskolor

I Enköpingsposten igår kommenterade jag att Enköpings kommun nu betalar ut 3,9 miljoner kronor i efterhand till fristående förskolor. Vi tvingas till det utan att kunna ställa krav på sådant som personal och lokaler. Orsaken är att vi hade färre barn än budgeterat i de kommunala förskolorna under 2025. Eftersom vi inte kunde minska på personal och lokaler i samma utsträckning ökade den genomsnittliga kostnaden per barn. Enligt lagen måste vi då betala ut den ökade snittkostnaden till de fristående förskolorna.

Som jag säger i artikeln så skulle det här vara ett mindre problem om vi också kunde ställa samma krav på kvalitet i de fristående förskolorna som vi gör i de kommunala. Det får vi inte. Trots att vi har högre klass på lokaler och en väsentligt större andel förskollärare – 38 procent i de kommunala mot bara 24 procent i de fristående. I en av de fristående förskolorna är bristen så stor att vi i samband med tillsyn beslutat om ett vite. Ändå måste vi betala dem lika mycket.

Härtill är vi nödda och tvungna.
Ur Socialdemokraternas särskilda yttrande i protokollet.

Jag tror att de flesta Enköpingsbor förstår att det här är orimligt. Så länge vi inte kan ställa krav på lokaler och personal borde vi inte behöva betala samma skolpeng per barn till fristående förskolor. Tyvärr vill de partier som styr i Enköping ha kvar den här lagstiftningen. Trots allt tal om helrenovering av friskolesystemet blir det inga ändringar när det gäller skolpeng.

Bankskandalerna glömmer vi snabbt. Varför är det så?

En av förra veckan större nyheter, innan ett nytt krig drog igång, var att en rysk Gazprom-topp kunnat föra över mångmiljonbelopp till släktingar i Sverige via banken SEB. Ett sätt att kringgå EU-bestämmelser och sanktioner mot Ryssland. Nyheten fick förvisso plats i morgon-ekot, men någon större skandal blev det inte. SEB-topparna behövde varken ställa in sina helgplaner eller förbereda sig för typ Ekots lördagsintervju.

Sade jag att SEB:s rörelseresultat 2025 var 39 miljarder? SEB:s ägare fick dela på 23 miljarder i utdelning. Och då var ändå vinsten 7 miljarder lägre än 2024.^*

Bankskandaler både glömmer och förlåter vi fort. Det har inte gått många år sedan den stora skandalen med pengatvätt i Swedbank och Danske bank i Baltikum. Här i Sverige satte inte skandalerna några djupare spår. Swedbanks VD dömdes visserligen i hovrätten till 15 månader i fängelse, men snart ska fallet upp i högsta domstolen. Och Swedbank ångar på som vanligt. Efter bokslutet för 2025 fick ägarna dela på 33,7 miljarder. Bankerna har inte svärtats ned nämnvärt. Chefsekonomer från både Danske Bank och Swedbank syns ofta kommentera svensk ekonomi. Ekonomer från båda Swedbank och Danske Bank bjuds in för att ge råd i form av respektive banks bild av det ekonomiska läget till både privatpersoner och offentlig sektor. I min kommun var det till exempel Swedbank som stod för bilden av svensk ekonomi när kommunens toppolitiker och topptjänstemän planerade för mandatperioden.

I Baltikum verkar det trots allt vara annorlunda. Där verkar skandalerna ha lämnat mer bestående minnen. Replikskiftet i bilden här är från teaterpjäsen Business as usual som berättar en historia om oreglerad kapitalism, girighet, och vad det gör med människor och samhälle. Den baseras på skandalen med de nordiska bankernas pengatvätt med kopplingar till ryska oligarker och blev en stor succé i Tallin. Nu ska den bli TV-serie med premiär 2028. Jag hoppas såklart att pjäsen sätts upp i Sverige innan dess. Upphovsmannen Mehis Pihla var på besök i Göteborg i höstas och visade då ett utdrag.

Ur manuset till pjäsen Business as usual, av Mehis Pihla.

Anya, som tycker affärerna håller på att gå överstyr, är client manager (kundansvarig). Den kallt kalkylerande Oliver är chef för bankens avdelning för utrikes kunder.

^*Svårt att greppa summorna förresten? Tillsammans redovisade de fyra storbankerna (SEB, Swedbank. Nordea och Handelsbanken) ett rörelseresultat på 178 miljarder förra året. Som en jämförelse var försvarsbudgeten 138 miljarder.

Missförstånd om arbetskraftsinvandring på DN Debatt

På DN Debatt idag skriver Sandra Vilppala, vårdbiträde, om behovet av personal i äldreomsorgen. Hon skriver om utrikes födda i välfärden, specifikt undersköterskor och vårdbiträden. Hon har helt rätt i att en mycket stor andel av dessa yrkesgrupper är födda utanför Sverige. Hon har också rätt i att dess yrkesgrupper på riktigt bär samhället, att det är yrken som kräver både erfarenhet och utbildning, att jobbet är slitsamt, och att arbetsvillkoren lämnar en hel del övrigt att önska.

Att brist på personal beror på hårdare regler för arbetskraftsinvandring är dock inte sant. Arbetskraftsinvandring till välfärdsyrken är försvinnande liten. Inte ens innan försörjningskravet höjdes hade vi någon arbetskraftsinvandring av undersköterskor och vårdbiträden att tala om. 2023 arbetade över 250000 personer som undersköterskor och vårdbiträden. Drygt 110000 av dem var utrikes födda. Bara knappt 600 hade uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Det är två promille. Och egentligen är det inte särskilt förvånande. Vi har språkkrav i vård och omsorg. Som arbetskraftsinvandrare ska man ha ett jobb innan man kommer till Sverige. Alla inser att det är väldigt få utanför Sverige och EU som uppfyller de krav på kunskaper i svenska som ställs.

SNS Konjunkturråd konstaterade i sin rapport om välfärdens personalförsörjning för några veckor sedan att ”Direkt arbetskraftsinvandring har däremot spelat en mer begränsad roll i välfärdssektorn sett till arbetskraftens totala sammansättning”. Eller som rapportförfattaren sade på presentationen:

– Peanuts.

Men det stämmer såklart att jättemånga utrikesfödda arbetar i vård och omsorg, men de har kommit hit på andra grunder än som arbetskraftsinvandrare. Vi har en stor andel utrikes födda i hela befolkningen och därmed också på arbetsmarknaden. Det är bra.

När det gäller tillgång till personal i välfärden är arbetskraftsinvandring och krav för arbetstillstånd ett villospår. Bristen på personal beror, som SNS konjunkturråd också konstaterade, på att det är ”för få som vill och kan arbeta till givna villkor”.

Bild från presentationen av SNS konjunkturråds rapport Personalförsörjningen
i välfärdssektorn.

Att arbetsgivaren vill pressa ned villkoren med låga krav på arbetskraftsinvandring från länder utanför EU kanske inte förvånar, men det debatten borde handla om är något annat. Välfärden behöver bättre villkor så att:

– fler vill arbeta i de viktiga välfärdsyrkena,
– fler stannar kvar, och
– att fler orkar och vill arbeta fram till pensionen.

Det börjar bli ganska akut. Kommunal konstaterade i rapporten Massarbetslöshet och kompetenskris i våras att det finns 42000 utbildade undersköterskor som inte arbetar i yrket.

(Antalet arbetskraftsinvandrare i yrket 2023 är räknat som alla nya och förlängda tillstånd under 2022 och 2023. Detta eftersom arbetstillstånd ges två år i taget. 2023 är valt för att det var innan lönekravet höjdes. Bilden från presentationen av SNS konjunkturråds rapport.)

För den som är intresserad av att veta mer finns en längre text jag skrivit om detta på LO-bloggen.