Johan Enfeldt

Idag kom regeringens lagrådsremiss om nya regler för arbetstillstånd. För den som vant sig vid skärpningar av migrationslagstiftningen är det här något helt annat.

Hittills har ett arbetstillstånd för en arbetskraftsinvandrare som kommer hit från länder utanför EU/EES varit knutet till en arbetsgivare och ett yrke i två år. För att byta krävs en ny ansökan så att myndigheter kan kontrollera om ansökan och den nya arbetsgivaren är seriös och uppfyller kraven. Det tycker inte regeringen att vi ska fortsätta med.

Från 2027-02-01 ska den som efter en ansökan fått ett arbetstillstånd hos en arbetsgivare enligt villkor som prövats av svenska myndigheter kunna byta arbetsgivare redan första dagen i Sverige. Det ska då räcka med att skicka in en anmälan, vilket innebär att det inte krävs någon formell ansökan och att det därmed inte kommer att göras någon ny prövning. Och det kommer inte att finnas någon karenstid med krav på att anmälan ska göras en viss tid innan byte sker.

Säkerhetspolisens, SÄPO, kritiserade förslaget i hårda ordalag när det var ute på remiss förra året:

”Att en utlänning ska ha rätt att efter anmälan till Migrationsverket påbörja en anställning hos en annan arbetsgivare aktualiserar dock en rad risker för nationell säkerhet som måste tas i beaktande.”

Ur SÄPO:S remissyttrande

Det är värt att läsa igen.

SÄPO ville att Migrationsverket skulle kunna remittera ärenden om byte av arbetsgivare till Säkerhetspolisen, kunna stoppa byte av arbetsgivare innan prövning gjorts, och att det skulle finnas möjlighet att neka byte av arbetsgivare. Argumenten var snarlika de som LO hade, även om LO pekade för riskerna för exploatering och arbetslivskriminalitet snarare än nationell säkerhet. SÄPO och LO föreslog också samma tidsgränser och karenstider för byte av arbetsgivare (gränserna tilläts inom ramen för det EU-direktiv som ligger bakom detta).

Regeringen struntade i både LOs och SÄPO:s synpunkter.

Arbetskraftsinvandring är tänkt som en möjlighet där arbetsgivare som inte hittar kvalificerad arbetskraft inom EU ska kunna rekrytera från resten av världen. Ändå vill regeringen nu att hela den svenska arbetsmarknaden – alltså även den yrken där det redan finns arbetskraft – ska öppnas för den som fått ett första tillstånd, och dessutom utan myndighetskontroll av den nya arbetsgivaren. Riskerna med detta är stora. En till synes seriös juridisk person med god ekonomi och utan anmärkningar anställer en eller flera arbetskraftsinvandrare från tredje land enligt godkända villkor. När arbetskraftsinvandraren kommer till Sverige flyttas hen skyndsamt vidare till en annan juridisk person som kan utnyttja arbetskraftsmigranten på olika sätt. Risken står ofta arbetskraftsinvandrare själv för.

Svensk migrationslagstiftning har missbrukats förr. Det så kallade spårbytet användes som språngbräda in i Sverige på ett liknande sätt. Systemet med certifierade arbetsgivare med snabbspår för arbetstillstånd ledde till handel med arbetstillstånd. Båda har avskaffats. Det vore naivt att tro att människohandlare och kriminella kommer låta bli att utnyttja det nya kryphålet som regeringen och Sverigedemokraterna nu öppnar för.

Att Tidö-partierna körde över LO var kanske väntat. Men SÄPO?

Centerpartiet sprider en delningsbild med rubriken ”Utvisning för att du tjänar mindre än 34470 kronor?” Bilden skapar både upprördhet och oro. Jag ska försöka reda ut vad det handlar om och vilka som berörs. Två viktiga saker först:

1. Lönegolvet gäller endast arbetstillstånd, alltså uppehållstillstånd för arbete. Det här handlar alltså om arbetskraftsinvandring.

2. Beloppet 34470 kronor kommer från de nya reglerna för att få ett arbetstillstånd i Sverige för de som kommer från länder utanför EU. Sådana länder kallas i migrationspolitiken för ”tredje land”. Från och med 1 juni krävs i normalfallet att lönen är vara minst 90 procent av medianlönen i Sverige för att en sådan ansökan ska beviljas. Detta gäller dock inte de som redan har ett arbetstillstånd i Sverige. Mer om det strax.

Det här är viktigt.

Lönegolvet gäller alltså inte för de som har uppehållstillstånd av andra skäl än arbete. I lagstiftningen är detta tydligt genom att kravet på en lön på 90 procent av medianlön är inskrivet endast i Utlänningslagens 6 kap. Arbetstillstånd.

Om vi ska ha en rimlig diskussion om migrationspolitik måste vi kunna hålla isär uppehållstillstånd av skyddsskäl och uppehållstillstånd för arbete.

Och för den som läst om oro från arbetsgivare: Det här innebär inte heller att det krävs en lön på 34470 kronor för att svenska arbetsgivare ska kunna rekrytera personal utanför Sverige. Det råder fortfarande fri rörlighet inom EU, en arbetsmarknad med 450 miljoner invånare. Inom EU kan arbetsgivare rekrytera utan krav på vare sig lönegolv eller arbetstillstånd.

Vad gäller för den som redan har ett arbetstillstånd i Sverige?

För den som redan har ett arbetstillstånd i Sverige finns en övergångsregel som gör att de fram till 1 december 2026 kan ansöka om en tvåårig förlängning enligt de tidigare reglerna där lönekravet var 80 procent. För denna grupp gäller alltså ett lönegolv på 30600 kronor under två år till. Ingen skärpning förrän om två år alltså.

Men vad händer då med dem som kommit hit när lönekravet var mycket lägre, bara 13000 kronor?

Det finns inte länge några sådana aktiva arbetstillstånd. Sedan november 2023 gäller ett lönegolv motsvarande 80 procent av svensk medianlön. Arbetstillstånd är tillfälliga och ges som längst för en tid av två år, vilket innebär att det inte längre finns några som har arbetstillstånd enligt äldre regler med lägre lönekrav. (Enligt de gamla Reinfeldt & MP-reglerna från 2008 räckte det med 13000 kronor, en nivå som skapade stora problem.)

Centerpartiets bild är alltså osann.

Ingen arbetskraftsinvandrare som är här idag kommer utvisas för att hen tjänar mindre än 34470 kronor. Reglerna har varit kända sedan 25 maj, men centern publicerade bilden i sina kanaler den 17 juni ändå. Avsikten med bilden är att misskreditera socialdemokraterna.

Utöver övergångsregeln för de som redan har ett arbetstillstånd finns också ett antal undantagsyrken där lönekravet är satt till 75 procent av medianlön. Mer om det här.

Hoppas ovan förklarade lite om detta komplexa. I Centerns delningsbild står med små bokstäver att de tycker att lönegolv ska utgå från kollektivavtal eller branschpraxis. Det vore helt otillräckligt av flera skäl. Det som behövs är en prövning av om det råder sådan brist på arbetskraft för ett yrke att det finns ett behov av att utöka arbetskraftsutbudet till länder utanför EU. Här finns mer att läsa om det.

I mån av tid kan jag försöka förklara mer och svara på kommentarer om någon undrar om socialdemokraternas hållning (jag var ombud på partikongressen) och vad LO tycker (jag jobbar där).

Påven sade det självklara. Och plötsligt blev ordet encyklika vanligt i nyhetsinslagen. Jag påmindes om Joel Stades skrift Arbete och värdighet, om katolsk sociallära och den svenska modellen, som jag läste i vintras. Det var där jag själv för första gången kom i kontakt med ordet ”encyklika” på allvar. I skriften lärde jag mig hur olika encyklikor spelar en central roll för katolska kyrkans syn på arbete.

Den påve jag själv först fick någon egentlig bild av i media och nyheter under min egen uppväxt var den polskfödde Johannes Paulus II. Viktig både för den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet och för kommunismens fall i Polen. Kopplingen till arbete och arbetare var tydlig, och när jag läser hur Joel Stade lyfter fram vad Johannes Paulus II skrev i en motsvarande encyklika blir det tydligt att det knappast var en slump.

”kyrkan ser det som sitt uppdrag att oavlåtligt lyfta fram de arbetande människornas värdighet och rättigheter, att fördöma situationer där man bryter mot dem och att bidra till att förändringarna sker på ett sådant sätt att de blir till gagn för människan och samhället”

Ur påve Johannes Paulus II:s encyklika Laborem exercens.

Det är nära det uppdrag som fackföreningar alltid har tagit sig, även om en skillnad är att fackföreningar inte bara kan nöja sig med att fördöma, utan också aktivt måste agera med organisering, stridsåtgärder och politisk kamp. Och den bollen plockade fackföreningsrörelsen Solidaritet upp.

Från citatet ur den polskfödde påvens encyklika är det inte långt till den svenska modellen. Stades ansats att koppla den katolska socialläran och påvens syn på arbete till hur den svenska arbetsmarknaden fungerar är mycket intressant, och en hel del av det som svenska fackföreningar i förhandlingar med arbetsgivare uppnått ligger väl i linje med den katolska kyrkans hållning. Jag höll med om mycket när jag läste, fick tänka till om mer, och hade några punkter där jag inte höll med. Det gällde till exempel avsnittet om lönebildningen och ”märket” där jag saknade dimensionen ”solidarisk lönepolitik”. Och av oron för att ett överdrivet fokus på lönearbete inverkat negativt på barnafödandet hade jag inte gått vidare till kritik mot heltidsnormen utan till snarare behovet av den generella arbetstidsförkortning som LO förespråkar.

Mina kunskaper om den katolska kyrkan är försiktigt sagt diffusa och just därför var Joel Stades skrift inte bara intressant ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv utan också lärorik. Bara det att jag nu både visste vad en encyklika var, och att jag faktiskt kunde förvänta mig att påven skulle resonera om AI utifrån en maktanalys!

En annan sak jag reflekterade över var hur många av de katolska ståndpunkterna i skriften som idag skulle betraktas som ”vänster”, hur kristet färgad politik i Sverige ofta är tydligt högerkodad, och därmed motståndare till både fackliga krav och rättigheter. Så har det inte alltid varit. Skriften gav mig hopp om ett annat samtal om arbetsmarknaden med åtminstone delar av den svenska högern. 

Ladda ned och läs från katolska kyrkans hemsida.

I Ekots lördagsintervju igår upprepade Elisabeth Thand Ringqvist flera gånger hur viktigt det är att få ned arbetslösheten. Bra det. Sedan ville hon ändå ha ökad arbetskraftsinvandring, också till yrken där det krävs kortare utbildningar. Det är svårt att få ihop. Arbetsgivare kan rekrytera fritt inom hela EU och vi har en halv miljon arbetslösa i Sverige. Ändå är en av Centerpartiets viktigaste frågor att låta arbetsgivare rekrytera fritt från hela världen. Elisabeth Thand Ringqvist sade visserligen att hon inte ville tillbaka till det gamla systemet där det räckte med en inkomst på 13000 kronor för att någon skulle få ett arbetstillstånd. En följdfråga om varför centerpartiet slogs för att ha just det systemet kvar hade möjligen varit på sin plats.

Elisabeth Thand Ringqvist vill nu istället kräva att kollektivavtalsenliga löner ska gälla, och så sade hon att det inte finns några kollektivavtalsenliga löner på 13000. Det är ett påstående som vittnar om stor okunskap om arbetsmarknaden. Elisabeth Thand Ringqvist gör det på högerkanten vanliga misstaget att blanda ihop lön och inkomst. Titta på branschen hon själv hänvisar till. I hotell- och restaurangyrken som inte kräver högskoleutbildning jobbar nästan 90000 personer. Nästan hälften av dem jobbar deltid. De kan ha en liten inkomst trots att de jobbar enligt kollektivavtal. Och glöm inte alla tillfälliga anställningsformer. Det finns kollektivavtal som reglerar anställningar på formen ”kallas vid behov”. En sådan anställning garanterar i sig ingen lön alls en enskild månad.

Lite komiskt var det också att hon motiverade behovet av arbetskraftsinvandring till restaurangbranschen genom att hänvisa till en artikel av arbetsgivarorganisationen Visitas VD. I den finns följande stycke.

”Det handlar om att hålla åtta bord i huvudet samtidigt, veta vem som är allergisk mot nötter, vem som väntar på vinet, vem som har bråttom till teatern och vem som just fått fel bestick.”

Arbetsgivarorganisationen Visitas VD i Aftonbladet.

Jag läser stycket som en bransch-VD som pekar på behovet av utbildning och språkkunskaper. Det blir nog svårt att med någon större tillförlitlighet hantera gäster med bråttom till teaterbesök utan att förstå språket. Och när det gäller arbetskraftsinvandrare som tas direkt till ett jobb i Sverige från länder långt utanför EU är det få som kan svenska på den nivå. För att inte tala om att förstå och undvika risk för potentiellt ganska farliga allergiska reaktioner.

Sen sade Elisabeth Thand Ringqvist att många företag tappar sin arbetskraft redan den första juni. Det stämmer inte heller. Arbetstillstånd ges för 2 år i taget. Inga giltiga arbetstillstånd ändras av detta beslut, utan de löper på som vanligt tills det är dags att förlänga. Och de som redan har ett arbetstillstånd kan fram till årsskiftet ansöka om en förlängning i två år till enligt de gamla reglerna.

För mer om varför kollektivavtal inte är tillräckligt som krav för arbetstillstånd tipsar jag om en text jag skrev med en kollega i Arbetet tidigare i vår.