KD:s förstatligade vård

När jag var ung var det vänstern som ville förstatliga saker. Nu är det högern. Men på ett annat sätt. När du möter någon som pekar på ett komplext problem och som lösning framställer ”förstatliga” som en logisk och enkel lösning är det bra att stanna upp och fråga vad som avses. Är tanken att de 21 regionernas olika hälso- och sjukvårdslagarna ska avskaffas och att vi ska få en statlig lag? Eller ska inte kommunerna få besluta om egna läroplaner och betygssystem längre?

Just det. Det är rätt mycket som redan är statligt. Det som inte är statligt idag är en del av finansieringen (i runda slängar 75 procent betalas av regionerna), utförandet, och den lokala planeringen och dimensioneringen.

Ställ sedan frågan: Är det troligare att staten skulle behålla sjukhus i orter som Sollefteå, Enköping, Arvika, Avesta, Ludvika, Köping och Säter än att lokalt folkvalda skulle göra det? Jag är skeptisk. Vad tror du?

Staten har liksom aldrig haft några större betänkligheter när det gäller att lägga ned en polisstation eller Arbetsförmedlingskontor, men lokala folkvalda skulle svårligen komma undan med det utan att betala ett högt politiskt pris. Kristdemokraternas motvilja mot regionerna tycks ibland bero på misstro mot de folkvaldas goda vilja, ibland på misstro mot deras kompetens. Det har de gemensamt med liberalerna om kommunerna och skolan.

Jag har haft kommunala och regionala förtroendeuppdrag sedan mitten på nittiotalet, och så mycket kan jag säga att även om jag mött många politiska motståndare har jag inte mött någon som på riktigt vill den egna befolkningen illa. Och antydningar om att lokala folkvalda inte skulle klara av att prioritera i frågor som rör den egna befolkningen tycker jag klingar falskt från ett parti som i andra sammanhang tjatat sig blå om subsidiaritetsprincipen. Hu så hemskt om EU skulle styra något. Nej, KD vill normalt att alla beslut ska fattas så nära människor som möjligt. Fast just i det här fallet på nationell nivå.

Till kristdemokraternas försvar ska sägas att de inte bara ”ropat på staten” utan faktiskt tagit fram ett förslag till hur de vill att en statlig vårdorganisation skulle fungera. Före förra valet kom de med rapporten Århundradets vårdreform där vi får reda på hur de har tänkt. (Så långt kom aldrig Folkpartiet och Liberalerna om förstatligad skola trots 30 års tjat.)

Så hur har KD tänkt? Det är faktiskt intressant.

De som tror att ondsinta regionpolitiker ska bli av med inflytande till förmån för godhjärtade riksdagsledamöter kommer att bli besvikna.

KD inser att vården i hela landet inte kan styras av staten. Därför vill de bygga en statlig organisation där vården delas in i sex sjukvårdsområden, motsvarande dagens så kallade sjukvårdsregioner (som var och en utgör ett samarbete mellan flera regioner).

Överraskad? Det här låter ju ganska exakt som den stor-regionsreform som var nära att införas 2016. Det förslaget stoppades efter högljudd kritik från bland andra KD. Grejen är att det här är annorlunda. KD vill i sitt förslag om statlig vård ha den organisatoriska nivån som storregionerna skulle utgjort, men de vill inte ha det demokratiska inflytandet. De folkvalda ska bort.

Varje sjukvårdsområde ska styras av experter. Du ska inte kunna välja någon.

Hur det demokratiska ansvarsutkrävandet av vården ska kunna säkerställas är därför oklart. Likaså hur budgeten i respektive sjukvårdsområde ska fördelas? Finns det någon rimlig möjlighet för de som bor i en region att påverka var de ska ha sitt sjukhus och sina vårdcentraler? Eller ska det bli en angelägenhet för resten av landet? Låt oss säga att invånare i Sollefteå är upprörda över att experterna i deras sjukvårdsområde bestämt att deras BB ska läggas ned. Hur ska de påverka beslutet? Experterna i regionen är inte ansvariga inför medborgarna lokalt och de kan inte bytas ut genom demokratiska val.

I debatten låter det som att KD vill flytta besluten från de folkvalda i regionerna till staten, vilket antyds vara riksdagen, men så kommer det alltså inte bli. Beslut om vilka sjukhus vi ska ha och vilken vård som ska ges var ska tas av experter.

Något som däremot är tydligt är att KD tänker sig att mer av vården ska utföras av privata företag. Sjukvårdsområdena ska utgöra en ”regional organisation för planering och huvudmannaskap för offentligt driven sjukvård i respektive region samt upphandling och avtal med fristående utförare av sjukvård”. Och det här har de redan satt igång med. Regeringen har tillsatt utredningen Effektiv nationell upphandling av specialiserad hälso- och sjukvård i privat regi (Dir. 2026:38). Det handlar alltså om att ta fram en modell där staten redan idag – trots att sjukvården utförs under regionernas huvudmannaskap – ska kunna upphandla privat vård.

KD har alltså tänkt mycket mer på hur de ska förstatliga sjukvården än vad Liberalerna nånsin gjorde om skolan. Det hedrar dem.

  • En förstatligad vård i KD-tappning innebär slut på demokratiskt inflytande över var vi har sjukhus och vilken vård som ska finnas var, och en övergång till en vård där expertstyrelser som står utanför demokratiskt ansvarsutkrävande bestämmer.
  • En förstatligad vård i KD-tappning innebär också att det allmänna övergår till att upphandla vård snarare än att ge vård.

Det här kommer påverka dig och mig också. När vi varken kan påverka eller rösta bort experterna i den ”professionella styrelsen”, och när vården blir upphandlad istället för utförd av det allmänna, förvandlas vi snabbt från medborgare till kunder.

Det kommer snabbt påverka hur vi ser på det gemensamma samhället och dess åtaganden.

(Jag skrev tillsammans med Mats Wingborg en rapport om KD:s förslag om statlig sjukvård inför förra valet. Du hittar den hos Arena Idé.)

Ang Socialdemokraterna, skolan, vinsterna och aktiebolagen.

Idag har jag sett många sura kommentarer om S skolpolitik efter en artikel på Aftonbladet debatt där det inte stod något explicit uttryckt om aktiebolag. Några kommentarer till det, dels eftersom jag följt frågan i många år, dels eftersom jag var högst aktiv i frågorna på Socialdemokraternas partikongress förra året.

Absolut finns det detaljer som jag själv gärna skulle se tydligare kommunicerade, men jag har också respekt för att alla detaljer inte passar i valrörelsekommunikation riktade till väljare (vilket en text på Aftonbladet Debatt får räknas till).

Men om vi ska se till detaljer så presenterade Socialdemokraterna en plan i två steg i februari i år. Det första steget handlar om saker som kan genomföras snabbt eftersom de redan är utredda. Hit räknas:

  • Totalförbud för värdeöverföringar,
  • särredovisning per skola och skolenhet,
  • krav på att varje huvudman bara får ha en skolenhet,
  • krav på återbetalning för friskolor som bryter mot reglerna, och
  • ett avdrag på skolpengen till friskolor på mellan 8 och 11 procent, med möjlighet att göra ytterligare avdrag om det finna särskilda skäl.

De två första och den sista punkten här är viktigast. Den två första för att de är helt nödvändiga om ett förslag om vinstbegränsningar ska ha effekt. De som kritiserar förslag om vinstbegränsningar med argument om att de är lätta att runda behöver ha dessa förslag i åtanke. Det sista förslaget gör skolbranschen mindre attraktiv och sänker värdet på bolagen, vilket kommer att underlätta för steg två. Poängen med förslagen i steg ett är att de är utredda och därmed kan genomföras snabbt.

I steg två kommer förslag som måste utredas. Somligt i steg två är nytt, somligt är sådant som S initierat utredningar av tidigare men där utredandet stoppats av Tidöregeringen. På pressträffen där de båda stegen redovisades i februari i år ingick följande delar i den utredning som ska tillsättas för steg två. Utredning ska ta fram:

  • Olika förslag på hur vinstuttag kan förbjudas i förskola, skola och gymnasieskola, som kan beslutas under mandatperioden, och- koncernförbud eller begränsningar av koncernstrukturer.
  • Förbud mot aktiebolag,
  • krav på SVB-bolag (bolag med särskild vinstbegränsning), eller
  • krav på att alla friskolor ska drivas av en idéburen organisation, samt
  • kommunalt veto vid utökning och nyetablering av friskolor inom skola och förskola.

Jag uppmanar alla som är intresserade av att få bort vinstintresset och aktiebolagen ur skolan att läsa mer om socialdemokraternas konkreta förslag såsom de presenterades i februari i år. Mer om detta finns i den sammanfattning som jag skrev då.

Skulpturpark på transferlistan

Jag läser att framtiden för Pilane skulpturpark på Tjörn är oviss. Statens fastighetsverk har satt upp marken på transferlistan. Parken är efter snart 20 år med skulptur i världsklass ett besöksmål som skulle gjort vilken kommun som helst avundsjuk. Marken där besökarna går runt bland skulpturer i olika stil och olika material är ett gravfält med domarringar, stensättningar och fornlämningar från järnåldern. Mark som är svår att ”använda” men som passar perfekt till det här. Nu har Statens Fastighetsverk (SFV) kommit fram till att marken inte längre behöver ägas av staten. Marken som skulpturparken står på har tagits upp i avyttringsplanen.

Bilder från ett besök 2023. Ett av parkens mest kända verk, Anna av Jaume Plensa, och ett av Tony Cragg, skulptören som alla Uppsalapendlare får se varje dag. I sommar visar Pilane skulpturpark 11 verk av honom i en tillfällig utställning.

Ok, så marken behöver inte ägas av staten? Möjligen. Men nu gör den ju det. Och vad är poängen med att ens sälja en markbit med viktiga fornlämningar? Hur sätter man priset? Och vem ska äga den?

SFV säger ”medel som frigörs vid en avyttring tillförs statskassan”, och att kommuner i vissa fall kan ges förtur. Jaha. Handlar det här om att pressa Tjörns kommun att köpa för att kunna ha kvar ett stort besöksmål? Vad vinner vi då? Som land kommer saldot vara detsamma. En kommun lånar upp en summa pengar för att köpa marken av staten som betalar av samma summa på sin skuld. Den offentliga skulden förblir densamma, men förskjutningen från stat till kommun fortsätter. Jag ser inga fördelar av en sådan transaktion.

Eller så säljs marken på öppna marknaden med risk att parken tvingas flytta. SFV ser då ut som den där cynikern i Oscar Wildes tappning: Någon som vet priset på allt men värdet av inget. Staten får in lite pengar men verksamheten, upplevelserna och känslorna på platsen är borta. Frågan är snarast om en sån här bit mark alls borde säljas, oavsett vem som äger den.

Piloten som vägrade

Igår kom nyheten att USA nog visste att det var en flickskola och inte en militäranläggning de bombade den där första dagen i kriget mot Iran. Över 180 personer dödades i det anfall som enligt CNN krävt flest civila offer i modern amerikansk militärhistoria.

Krig har regler av en anledning. Civila ska skyddas, och det är inte tillåtet att bomba skolor.

Får några år sedan såg jag filmen Letter to a refusing pilot. Den handlade om hur viktigt det kan vara för en civilbefolkning att veta att det finns soldater som respekterar reglerna.

I början av 80-talet gick ett rykte i södra Libanon. En israelisk pilot skulle ha upptäckt att den byggnad han fått order att bomba såg ut som en skola, och vänt ut mot havet och släppt bomberna där.

Bild ur filmen Letter to a refusing pilot, på pappersflygplanet som spelar en av rollerna.

Många år senare visade det sig att historien var sann. En israelisk pilot som också utbildade sig till arkitekt såg att byggnaden var en skola, ifrågasatte ordern och rapporterade enligt en intervju många år senare ett tekniskt fel innan han bröt radiokontakten. Om bomberna verkligen hamnade i havet är mer oklart.

Trots att skolan förstördes ändå – den bombades av en annan pilot i ett annat flygplan – levde ryktet om ”piloten som vägrade” kvar hos lokalbefolkningen.

Filmaren Akram Zaatari, vars far varit med och startat skolan ifråga, hörde ryktet i sina egna tonår. Det spreds i olika varianter, närmast som en vandringssägen. När det visade sig att det var sant, och att det fanns en verklig människa med ett namn som vägrat, gjorde han filmen. Jag såg den på Moderna Museet i Malmö för kanske 10 år sedan, men den är värd att påminna sig om.

Krig har regler, och de kommer bara fungera om de är förankrade också ute bland de enskilda stridande.

(Filmen finns på Youtube, uppdelad i flera kortare delar)

Tidö kör över Säkerhetspolisen (och LO)

Idag kom regeringens lagrådsremiss om nya regler för arbetstillstånd. För den som vant sig vid skärpningar av migrationslagstiftningen är det här något helt annat.

Hittills har ett arbetstillstånd för en arbetskraftsinvandrare som kommer hit från länder utanför EU/EES varit knutet till en arbetsgivare och ett yrke i två år. För att byta krävs en ny ansökan så att myndigheter kan kontrollera om ansökan och den nya arbetsgivaren är seriös och uppfyller kraven. Det tycker inte regeringen att vi ska fortsätta med.

Från 2027-02-01 ska den som efter en ansökan fått ett arbetstillstånd hos en arbetsgivare enligt villkor som prövats av svenska myndigheter kunna byta arbetsgivare redan första dagen i Sverige. Det ska då räcka med att skicka in en anmälan, vilket innebär att det inte krävs någon formell ansökan och att det därmed inte kommer att göras någon ny prövning. Och det kommer inte att finnas någon karenstid med krav på att anmälan ska göras en viss tid innan byte sker.

Säkerhetspolisens, SÄPO, kritiserade förslaget i hårda ordalag när det var ute på remiss förra året:

”Att en utlänning ska ha rätt att efter anmälan till Migrationsverket påbörja en anställning hos en annan arbetsgivare aktualiserar dock en rad risker för nationell säkerhet som måste tas i beaktande.”

Ur SÄPO:S remissyttrande

Det är värt att läsa igen.

SÄPO ville att Migrationsverket skulle kunna remittera ärenden om byte av arbetsgivare till Säkerhetspolisen, kunna stoppa byte av arbetsgivare innan prövning gjorts, och att det skulle finnas möjlighet att neka byte av arbetsgivare. Argumenten var snarlika de som LO hade, även om LO pekade för riskerna för exploatering och arbetslivskriminalitet snarare än nationell säkerhet. SÄPO och LO föreslog också samma tidsgränser och karenstider för byte av arbetsgivare (gränserna tilläts inom ramen för det EU-direktiv som ligger bakom detta).

Regeringen struntade i både LOs och SÄPO:s synpunkter.

Arbetskraftsinvandring är tänkt som en möjlighet där arbetsgivare som inte hittar kvalificerad arbetskraft inom EU ska kunna rekrytera från resten av världen. Ändå vill regeringen nu att hela den svenska arbetsmarknaden – alltså även den yrken där det redan finns arbetskraft – ska öppnas för den som fått ett första tillstånd, och dessutom utan myndighetskontroll av den nya arbetsgivaren. Riskerna med detta är stora. En till synes seriös juridisk person med god ekonomi och utan anmärkningar anställer en eller flera arbetskraftsinvandrare från tredje land enligt godkända villkor. När arbetskraftsinvandraren kommer till Sverige flyttas hen skyndsamt vidare till en annan juridisk person som kan utnyttja arbetskraftsmigranten på olika sätt. Risken står ofta arbetskraftsinvandrare själv för.

Svensk migrationslagstiftning har missbrukats förr. Det så kallade spårbytet användes som språngbräda in i Sverige på ett liknande sätt. Systemet med certifierade arbetsgivare med snabbspår för arbetstillstånd ledde till handel med arbetstillstånd. Båda har avskaffats. Det vore naivt att tro att människohandlare och kriminella kommer låta bli att utnyttja det nya kryphålet som regeringen och Sverigedemokraterna nu öppnar för.

Att Tidö-partierna körde över LO var kanske väntat. Men SÄPO?

Sant och osant om lönegolvet

Centerpartiet sprider en delningsbild med rubriken ”Utvisning för att du tjänar mindre än 34470 kronor?” Bilden skapar både upprördhet och oro. Jag ska försöka reda ut vad det handlar om och vilka som berörs. Två viktiga saker först:

1. Lönegolvet gäller endast arbetstillstånd, alltså uppehållstillstånd för arbete. Det här handlar alltså om arbetskraftsinvandring.

2. Beloppet 34470 kronor kommer från de nya reglerna för att få ett arbetstillstånd i Sverige för de som kommer från länder utanför EU. Sådana länder kallas i migrationspolitiken för ”tredje land”. Från och med 1 juni krävs i normalfallet att lönen är vara minst 90 procent av medianlönen i Sverige för att en sådan ansökan ska beviljas. Detta gäller dock inte de som redan har ett arbetstillstånd i Sverige. Mer om det strax.

Det här är viktigt.

Lönegolvet gäller alltså inte för de som har uppehållstillstånd av andra skäl än arbete. I lagstiftningen är detta tydligt genom att kravet på en lön på 90 procent av medianlön är inskrivet endast i Utlänningslagens 6 kap. Arbetstillstånd.

Om vi ska ha en rimlig diskussion om migrationspolitik måste vi kunna hålla isär uppehållstillstånd av skyddsskäl och uppehållstillstånd för arbete.

Och för den som läst om oro från arbetsgivare: Det här innebär inte heller att det krävs en lön på 34470 kronor för att svenska arbetsgivare ska kunna rekrytera personal utanför Sverige. Det råder fortfarande fri rörlighet inom EU, en arbetsmarknad med 450 miljoner invånare. Inom EU kan arbetsgivare rekrytera utan krav på vare sig lönegolv eller arbetstillstånd.

Vad gäller för den som redan har ett arbetstillstånd i Sverige?

För den som redan har ett arbetstillstånd i Sverige finns en övergångsregel som gör att de fram till 1 december 2026 kan ansöka om en tvåårig förlängning enligt de tidigare reglerna där lönekravet var 80 procent. För denna grupp gäller alltså ett lönegolv på 30600 kronor under två år till. Ingen skärpning förrän om två år alltså.

Men vad händer då med dem som kommit hit när lönekravet var mycket lägre, bara 13000 kronor?

Det finns inte länge några sådana aktiva arbetstillstånd. Sedan november 2023 gäller ett lönegolv motsvarande 80 procent av svensk medianlön. Arbetstillstånd är tillfälliga och ges som längst för en tid av två år, vilket innebär att det inte längre finns några som har arbetstillstånd enligt äldre regler med lägre lönekrav. (Enligt de gamla Reinfeldt & MP-reglerna från 2008 räckte det med 13000 kronor, en nivå som skapade stora problem.)

Centerpartiets bild är alltså osann.

Ingen arbetskraftsinvandrare som är här idag kommer utvisas för att hen tjänar mindre än 34470 kronor. Reglerna har varit kända sedan 25 maj, men centern publicerade bilden i sina kanaler den 17 juni ändå. Avsikten med bilden är att misskreditera socialdemokraterna.

Utöver övergångsregeln för de som redan har ett arbetstillstånd finns också ett antal undantagsyrken där lönekravet är satt till 75 procent av medianlön. Mer om det här.

Hoppas ovan förklarade lite om detta komplexa. I Centerns delningsbild står med små bokstäver att de tycker att lönegolv ska utgå från kollektivavtal eller branschpraxis. Det vore helt otillräckligt av flera skäl. Det som behövs är en prövning av om det råder sådan brist på arbetskraft för ett yrke att det finns ett behov av att utöka arbetskraftsutbudet till länder utanför EU. Här finns mer att läsa om det.

I mån av tid kan jag försöka förklara mer och svara på kommentarer om någon undrar om socialdemokraternas hållning (jag var ombud på partikongressen) och vad LO tycker (jag jobbar där).

Hela listan! Så mycket partistöd skickar partierna ut ur Enköping

Det är valår och kanske har du sett mer eller mindre upprörande reportage om hur partier hanterar sina pengar. Det här är viktiga saker. I Enköping får partierna, precis som i andra kommuner, ett partistöd i förhållande till sin storlek.

I reglerna som kommunfullmäktige beslutat om är syftet tydligt:

Partistöd ges till de politiska partier som är representerade i kommunfullmäktige. Partistödet ska användas för att stärka de politiska partiernas ställning i den kommunala demokratin och partistödet ska användas för politisk verksamhet med anknytning till Enköpings kommun. Partistödet ska användas till ett långsiktigt och kontinuerligt arbete för att öka medborgligt inflytande och valdeltagande i kommunen.

Ur Regler för partistöd antagna av kommunfullmäktige

Och varje år ska partierna redovisa hur de använt pengarna. Den redovisningen kommer upp på kommunfullmäktige nu på onsdag 17/6. Men handlingarna finns redan nu, och redovisningen ger oss en god inblick i vad partierna gör. Hur mycket av pengarna går egentligen till politisk verksamhet med anknytning till Enköpings kommun? Tydligast är att titta på hur mycket pengar olika partier skickar iväg till andra delar av partiorganisationen.

I år har moderaterna tagit tillbaka topp-placeringen i den tveksamma tävlingen om att skicka störst andel av det lokala partistödet ut ur Enköping. Moderaterna skickar iväg 37 procent av pengarna, men kristdemokraterna skuggar med 36 procent.

I kronor räknat är dock moderaterna ohotade. 136 500 kronor som kunde använts till lokal politisk verksamhet skickades till andra delar av partiet. Tvåa i den ligan är Sverigedemokraterna som överfört mer än 75 000 kronor till andra delar i partiorganisationen.

Andel av partistödet som enligt redovisningen överförts till andra delar av partiorganisationen samt summor i förekommande fall.

Bara två partier låter alla pengar stanna i verksamheten i Enköping: Socialdemokraterna och Nystart Enköping. Det sistnämnda partiet har dock ingen riksorganisation att skicka pengarna till..

För den som vill se mer detaljer redovisas siffrorna för 2025 i tabellen nedan. Siffrorna för det lokalt partistöd kommer från kommunfullmäktiges beslut i juni 2025, och uppgifter om hur mycket partistöd som överförts till andra delar av partiorganisationen kommer från partiernas egna redovisningar.

Sammanställning av hur partierna i Enköping använde partistödet.

Vad gör då vi socialdemokrater med partistödet. Jo, av redovisningen till fullmäktige framgår att vi lägger en stor andel på lokalkostnader. Vi håller till på Kyrkogatan 15. Det kostar, men lokalen där har varit ett lyft.

  • Vår egen verksamhet har utvecklats och vi når fler Enköpingsbor med olika möten och arrangemang.
  • Det är fler och fler medborgare, företag och organisationer som lärt sig var vi finns.
  • Vi har kommit närmare medborgarna och alla som rör sig i centrum.
  • Vi märker att Enköpingsborna vet var de kan hitta oss om de undrar eller tycker saker.
  • Vårt eget partiarbete, själva förutsättningarna för att vi långsiktigt och kontinuerligt ska kunna arbeta för att öka medborgligt inflytande och valdeltagande, har blivit bättre.

Läget spelar roll. För alla andra som verkar i centrum är vi en granne istället för en tom lokal. När vi finns i centrum och har våra möten där är chansen större att vi handlar något på vägen dit eller hem. Ibland blir det till och med en bit mat eller en after work i anslutning till något av våra möten. Vår lokal på Kyrkogatan är på så sätt också konkret centrumutveckling. Anda partier kan såklart göra likadant.

Är du nyfiken på socialdemokraterna? Hör av dig så bokar vi en träff. Prova att knacka på när du går förbi. Kanske ses vi också på annat sätt i valrörelsen?

Så. Då vet alla lite om hur Socialdemokraterna resonerar.

Andra partier får svara för sig själva. Hur kommer pengarna de skickar till sina respektive riksorganisationer demokratin i Enköping till del? Fråga dem om det!

Skolbyggespausen som kostade Enköpingsborna 255 miljoner

Ett svar på kritk från moderaterna om ett skolbygge som socialdemokraterna sagt nej till. Nedan svar jag postat i berörd lokal facebook-grupp. Läs också socialdemokraternas svar i Enköpingsposten.

Ska vi reda ut det där om skolbygget som moderaterna påstår att socialdemokraterna ville stoppa?

”Nej till ny skola i Fanna”, stod det om socialdemokraternas politik i moderaternas insändare i Enköpingsposten häromveckan. Samma kritik har moderater framfört här i åtminstone en lokal facebook-grupp. Själva stod de upp för byggen ska vi tro, men alla som cyklat igenom Fanna vet ju att det inte pågår något skolbygge där. Ingen skola är heller planerad där. Så vad är det frågan om?

Ärendet handlade om en detaljplan för en skola som inte funnits med i kommunens planering, utan det här var ett byggföretag som ville bygga åt en friskola i Telluskoncernen. Ungefär samtidigt ville Skanska bygga en friskola åt Jensenkoncernen i Storskogen. Moderaterna försökte stoppa en av etableringarna valde då att stödja Tellus i Fanna, men säga nej till Jensen. Det är korrekt att vi socialdemokrater tyckte att det varit bäst om varken Jensen eller Tellus byggt. Vi hade hellre sett en kommunal skola i Storskogen. Någon ny skola i Fanna såg vi inte behov av.

Men sen fick Tellus problem med tillståndet. Skolinspektionen avslog deras ansökan i ganska bryska ordalag. Moderaterna bytte efter det till att istället stödja Jensens etablering i Storskogen. Samtidigt har Tellusskolan har dragit sig ur projektet i Fanna och har istället övertagit Entréskolans lokaler.

Så nu finns ingen som vill bygga skolan. Ingen friskola vill ha den. Det finns inget elevunderlag. Den finns inte med i kommunens planer för framtida skolor. Och inte heller moderaterna har försökt få med en skola i Fanna i någon sådan planering.

Moderaterna får helt enkelt låtsas bättre om vi ska tro på deras upprördhet.

(En bra gissning för övrigt är nog att detaljplanen kommer ändras tillbaka till bostäder. Då får vi helt andra möjligheter att använda tomten till något som faktiskt kommer byggas.)

Men ska vi prata skolbyggen måste vi prata om Lillsidanskolan som blir klar 2027. Den årskurs som nu lämnar Enögla-skolan har gått hela sin grundskoletid i en evakueringsskola. Efter en sällan skådat långbänk skulle den nya Lillsidan-skolan ha stått klar 2025 och var då kostnadsberäknad till 340 miljoner.

Men inte.

Den tidens moderater hoppades stjärnögt på frälsning från Internationella Engelska Skolan (IES) och stoppade projektet. Förgäves. Det blev inget. Moderaterna lyckades inte locka IES till Enköping. (Varför? Låg skolpeng torde vara en faktor, men det är en annan historia.)

Resultatet blev i alla fall att den kommunala skolan som skulle byggas blev försenad med flera år. 2024 kom bygget äntligen igång, men inflationskris och högre byggpriser gjorde att prislappen nu blev 595 miljoner.

Moderaternas oförmåga att fatta beslut om ett helt nödvändigt skolbygge kostade Enköpingsborna 255 miljoner. Ja, och så blev lånen dyrare på grund av högre räntor.

I samma insändare kritiserade moderaterna också socialdemokraternas nej till ett äldreboende på Sandbrotomten. Som en sakupplysning ska jag väl nämna att även det bygget är stoppat av moderaterna (som alltså anpassat sig till oss i S också i denna fråga).

Det är för mig oklart varför moderaterna gått till tidningen för att att ta strid mot oss i ärenden där de anpassat sig till socialdemokratisk politik.

Johan Enfeldt, socialdemokrat och vice ordförande i Utbildningsnämnden

”Det hjälper inte med en mer moralisk AI om denna moral bestäms av några få”

Påven sade det självklara. Och plötsligt blev ordet encyklika vanligt i nyhetsinslagen. Jag påmindes om Joel Stades skrift Arbete och värdighet, om katolsk sociallära och den svenska modellen, som jag läste i vintras. Det var där jag själv för första gången kom i kontakt med ordet ”encyklika” på allvar. I skriften lärde jag mig hur olika encyklikor spelar en central roll för katolska kyrkans syn på arbete.

Om encyklikan (på svenska!) från Vatican News.

Den påve jag själv först fick någon egentlig bild av i media och nyheter under min egen uppväxt var den polskfödde Johannes Paulus II. Viktig både för den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet och för kommunismens fall i Polen. Kopplingen till arbete och arbetare var tydlig, och när jag läser hur Joel Stade lyfter fram vad Johannes Paulus II skrev i en motsvarande encyklika blir det tydligt att det knappast var en slump.

”kyrkan ser det som sitt uppdrag att oavlåtligt lyfta fram de arbetande människornas värdighet och rättigheter, att fördöma situationer där man bryter mot dem och att bidra till att förändringarna sker på ett sådant sätt att de blir till gagn för människan och samhället”

Ur påve Johannes Paulus II:s encyklika Laborem exercens.

Det är nära det uppdrag som fackföreningar alltid har tagit sig, även om en skillnad är att fackföreningar inte bara kan nöja sig med att fördöma, utan också aktivt måste agera med organisering, stridsåtgärder och politisk kamp. Och den bollen plockade fackföreningsrörelsen Solidaritet upp.

Från citatet ur den polskfödde påvens encyklika är det inte långt till den svenska modellen. Stades ansats att koppla den katolska socialläran och påvens syn på arbete till hur den svenska arbetsmarknaden fungerar är mycket intressant, och en hel del av det som svenska fackföreningar i förhandlingar med arbetsgivare uppnått ligger väl i linje med den katolska kyrkans hållning. Jag höll med om mycket när jag läste, fick tänka till om mer, och hade några punkter där jag inte höll med. Det gällde till exempel avsnittet om lönebildningen och ”märket” där jag saknade dimensionen ”solidarisk lönepolitik”. Och av oron för att ett överdrivet fokus på lönearbete inverkat negativt på barnafödandet hade jag inte gått vidare till kritik mot heltidsnormen utan till snarare behovet av den generella arbetstidsförkortning som LO förespråkar.

Mina kunskaper om den katolska kyrkan är försiktigt sagt diffusa och just därför var Joel Stades skrift inte bara intressant ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv utan också lärorik. Bara det att jag nu både visste vad en encyklika var, och att jag faktiskt kunde förvänta mig att påven skulle resonera om AI utifrån en maktanalys!

En annan sak jag reflekterade över var hur många av de katolska ståndpunkterna i skriften som idag skulle betraktas som ”vänster”, hur kristet färgad politik i Sverige ofta är tydligt högerkodad, och därmed motståndare till både fackliga krav och rättigheter. Så har det inte alltid varit. Skriften gav mig hopp om ett annat samtal om arbetsmarknaden med åtminstone delar av den svenska högern. 

Ladda ned och läs från katolska kyrkans hemsida.

Centerpartiet behöver lära sig mer om hur arbetsmarknaden ser ut

I Ekots lördagsintervju igår upprepade Elisabeth Thand Ringqvist flera gånger hur viktigt det är att få ned arbetslösheten. Bra det. Sedan ville hon ändå ha ökad arbetskraftsinvandring, också till yrken där det krävs kortare utbildningar. Det är svårt att få ihop. Arbetsgivare kan rekrytera fritt inom hela EU och vi har en halv miljon arbetslösa i Sverige. Ändå är en av Centerpartiets viktigaste frågor att låta arbetsgivare rekrytera fritt från hela världen. Elisabeth Thand Ringqvist sade visserligen att hon inte ville tillbaka till det gamla systemet där det räckte med en inkomst på 13000 kronor för att någon skulle få ett arbetstillstånd. En följdfråga om varför centerpartiet slogs för att ha just det systemet kvar hade möjligen varit på sin plats.

Elisabeth Thand Ringqvist vill nu istället kräva att kollektivavtalsenliga löner ska gälla, och så sade hon att det inte finns några kollektivavtalsenliga löner på 13000. Det är ett påstående som vittnar om stor okunskap om arbetsmarknaden. Elisabeth Thand Ringqvist gör det på högerkanten vanliga misstaget att blanda ihop lön och inkomst. Titta på branschen hon själv hänvisar till. I hotell- och restaurangyrken som inte kräver högskoleutbildning jobbar nästan 90000 personer. Nästan hälften av dem jobbar deltid. De kan ha en liten inkomst trots att de jobbar enligt kollektivavtal. Och glöm inte alla tillfälliga anställningsformer. Det finns kollektivavtal som reglerar anställningar på formen ”kallas vid behov”. En sådan anställning garanterar i sig ingen lön alls en enskild månad.

Lite komiskt var det också att hon motiverade behovet av arbetskraftsinvandring till restaurangbranschen genom att hänvisa till en artikel av arbetsgivarorganisationen Visitas VD. I den finns följande stycke.

”Det handlar om att hålla åtta bord i huvudet samtidigt, veta vem som är allergisk mot nötter, vem som väntar på vinet, vem som har bråttom till teatern och vem som just fått fel bestick.”

Arbetsgivarorganisationen Visitas VD i Aftonbladet.

Jag läser stycket som en bransch-VD som pekar på behovet av utbildning och språkkunskaper. Det blir nog svårt att med någon större tillförlitlighet hantera gäster med bråttom till teaterbesök utan att förstå språket. Och när det gäller arbetskraftsinvandrare som tas direkt till ett jobb i Sverige från länder långt utanför EU är det få som kan svenska på den nivå. För att inte tala om att förstå och undvika risk för potentiellt ganska farliga allergiska reaktioner.

Sen sade Elisabeth Thand Ringqvist att många företag tappar sin arbetskraft redan den första juni. Det stämmer inte heller. Arbetstillstånd ges för 2 år i taget. Inga giltiga arbetstillstånd ändras av detta beslut, utan de löper på som vanligt tills det är dags att förlänga. Och de som redan har ett arbetstillstånd kan fram till årsskiftet ansöka om en förlängning i två år till enligt de gamla reglerna.

För mer om varför kollektivavtal inte är tillräckligt som krav för arbetstillstånd tipsar jag om en text jag skrev med en kollega i Arbetet tidigare i vår.