”En svår etisk fråga är om elever till föräldrar som bidragit till att finansiera välfärden ska tvingas stå tillbaka för elever till föräldrar som inte bidragit till att finansiera välfärden, eller som till och med är en kostnad för välfärden.”
Du läste rätt. Det stod så i ett remissyttrande från friskolefolket på Almega.
Idag för fem år sedan skrev jag mitt mest spridda blogginlägg. Remisstiden på den så kallade likvärdighetsutredningens förslag om mer rättvis skolpeng och ett mindre segregerande skolval gick ut i november 2020. Eftersom jag som aktiv i Nätverket för en likvärdig skola hade lagt mycket tid på både utredningen och ett ambitiöst remissyttrande så hade jag också läst vad andra hade skrivit. Och jag hade gått och surat över Almegas svar. Det som fick droppen att rinna över var att jag såg att deras svar nämndes som viktigt i både kommunala handlingar och i debatten om vad det skulle bli av förslagen. Visste de som nämnde Almegas kritik mot förslagen om rättvist skolval och likvärdig finansiering ens vad det stod i det där yttrandet?
Så jag skrev en text. Det här var när twitter var som bäst. Jag länkade ut min text på morgonen. Där tog det fart. Över 570.000 visningar, nästan 15.000 engagemang. Mycket för mig. Högern gjorde som högern brukar när det blåser till. Höll tyst. Tills fram på eftermiddagen. Då gick det inte längre. Yttrandet låg ju där på regeringskansliets hemsida. Alla kunde läsa. Och det unika hände. Almega bad om ursäkt. De fick sitt redan inskickade yttrande struket av regeringskansliet och skickade in ett nytt. Mer modest.
I efterhand har jag förstått att det kanske inte bara var opinion utifrån som var orsaken utan att de ”riktiga företagen” i Almega, de som inte lever endast på skattepengar, hade reagerat kraftigt. Och kanske spelade detta in när arbetsgivarorganisationen TechSverige två år senare lämnade Almega. De hade då krävt att få välja vilka av Almegas verksamheter de skulle vara med och betala för. Jag förmodar att resurserna till opinionsbildning för välfärdskapitalet räkning inte stod så högt upp på TechSveriges priolista.
Men de drog ju i alla fall tillbaka yttrandet?
Jo, men bara de senaste veckorna har vi sett hur tankegodset lever kvar i friskolelobbyn. I en rapport som sprids av gänget som kallar sig Valfrihetens vänner rankar de Sveriges skolor enbart efter betyg, helt utan att ta hänsyn till elevunderlaget. Med friskolor i topp vill de leda i bevis att alla förändringar som skulle vara till friskolornas nackdel måste stoppas. Oavsett om det handlar om mer rättvis skolpeng, ett skolval som bidrar till mindre segregation, eller några som helst inskränkningar i möjligheten att ta ut vinst. Det är grovt oseriöst. Att det ligger ett gäng friskolor i topp när det gäller betyg är helt förväntat. Om vi tar Skolverkets statistiska modell SALSA som beräknar förväntade resultat sett till elevunderlag (föräldrars utbildning, kön och nyligen invandrade) hittar vi 36 friskolor på topp 50. Samma på topp 10. Där hittar vi 7 friskolor. Friskolor är kraftigt överrepresenterade. Bland skolorna som har tuffast förutsättningar, alltså skolor där föräldrar har kort utbildning och många varit i Sverige kort tid är det förstås tvärtom. Där dominerar de kommunala skolorna stort. Bara 8 av 50 är friskolor. Så segregerad är skolan.
Friskolelobbyn har möjligen polerat språket en smula, men tankegodset är detsamma. Segregationen ska vara kvar. Privilegierade familjer ska gynnas. Överkompensationen av fristående skolor ska fortsätta.
Tyvärr har vi trots nu ganska många år misslyckats med att övertyga tillräckligt många väljare om hur illa det här är. Fortfarande saknas majoritet för att stoppa segregerande etableringsfrihet och skolvalsmekanismer, och för att slutar betala friskolor för ett ansvar de inte har. Opinionsundersökningar hjälper föga om inte fotarbetet blir gjort.