Påven sade det självklara. Och plötsligt blev ordet encyklika vanligt i nyhetsinslagen. Jag påmindes om Joel Stades skrift Arbete och värdighet, om katolsk sociallära och den svenska modellen, som jag läste i vintras. Det var där jag själv för första gången kom i kontakt med ordet ”encyklika” på allvar. I skriften lärde jag mig hur olika encyklikor spelar en central roll för katolska kyrkans syn på arbete.
Den påve jag själv först fick någon egentlig bild av i media och nyheter under min egen uppväxt var den polskfödde Johannes Paulus II. Viktig både för den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet och för kommunismens fall i Polen. Kopplingen till arbete och arbetare var tydlig, och när jag läser hur Joel Stade lyfter fram vad Johannes Paulus II skrev i en motsvarande encyklika blir det tydligt att det knappast var en slump.
”kyrkan ser det som sitt uppdrag att oavlåtligt lyfta fram de arbetande människornas värdighet och rättigheter, att fördöma situationer där man bryter mot dem och att bidra till att förändringarna sker på ett sådant sätt att de blir till gagn för människan och samhället”
Ur påve Johannes Paulus II:s encyklika Laborem exercens.
Det är nära det uppdrag som fackföreningar alltid har tagit sig, även om en skillnad är att fackföreningar inte bara kan nöja sig med att fördöma, utan också aktivt måste agera med organisering, stridsåtgärder och politisk kamp. Och den bollen plockade fackföreningsrörelsen Solidaritet upp.
Från citatet ur den polskfödde påvens encyklika är det inte långt till den svenska modellen. Stades ansats att koppla den katolska socialläran och påvens syn på arbete till hur den svenska arbetsmarknaden fungerar är mycket intressant, och en hel del av det som svenska fackföreningar i förhandlingar med arbetsgivare uppnått ligger väl i linje med den katolska kyrkans hållning. Jag höll med om mycket när jag läste, fick tänka till om mer, och hade några punkter där jag inte höll med. Det gällde till exempel avsnittet om lönebildningen och ”märket” där jag saknade dimensionen ”solidarisk lönepolitik”. Och av oron för att ett överdrivet fokus på lönearbete inverkat negativt på barnafödandet hade jag inte gått vidare till kritik mot heltidsnormen utan till snarare behovet av den generella arbetstidsförkortning som LO förespråkar.
Mina kunskaper om den katolska kyrkan är försiktigt sagt diffusa och just därför var Joel Stades skrift inte bara intressant ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv utan också lärorik. Bara det att jag nu både visste vad en encyklika var, och att jag faktiskt kunde förvänta mig att påven skulle resonera om AI utifrån en maktanalys!
En annan sak jag reflekterade över var hur många av de katolska ståndpunkterna i skriften som idag skulle betraktas som ”vänster”, hur kristet färgad politik i Sverige ofta är tydligt högerkodad, och därmed motståndare till både fackliga krav och rättigheter. Så har det inte alltid varit. Skriften gav mig hopp om ett annat samtal om arbetsmarknaden med åtminstone delar av den svenska högern.
Ladda ned och läs från katolska kyrkans hemsida.