Långt och bra inslag om underkända grundskoleelever i radion idag. Lyssna! Skolminister Lotta Edholm intervjuades och försvarade F-betyget med vad jag tycker är en rejäl tankevurpa. Hon kopplar det till rätt till särskilt stöd. Är det relevant?
– Det finns ett starkt argument argument för att F ska vara kvar, sade skolministern i P1, och fortsatte:
– Det är att det är det enda ankaret vi har idag för att säkerställa att elever faktiskt får särskilt stöd.
– Ett av svensk grundskolas absolut största problem är att vi sätter in stöd alldeles, alldeles för sent, underströk skolministern sedan.
Programledaren konstaterade helt korrekt att det inte kräver att F är ett underkänt betyg, men hur är det med skolministerns argument?
Siffror från SCB visar att bland elever som gick i årskurs 4 år 1992 var det över 20 procent som fick stödundervisning. I takt med att de blev äldre minskade andelen till drygt 10 procent. Det var innan vi började med F-betyg.
Idag är det färre som får stöd i åk 4 än i åk 9.
Det är såklart svårt att säga något om orsak och verkan här, men det verkar i alla fall inte finnas något som talar för att F-betyg och en stor andel underkända elever gjort att mer stöd sätts in tidigare. SCB:s statistik pekar i motsatt riktning.
Regeringens produktivitetskommission (SOU 2024:29) vill för övrigt också att den skarpa godkäntgränsen tas bort så att fler får läsa vidare på gymnasiet. Lyssnar skolministern på dem?
Eller kan vi titta på andra länder? Hur klarar de sig? I EU är det i genomsnitt 4,4 procent av eleverna som inte blir behöriga att läsa på gymnasiet. I Sverige var det 2018 ungefär 20 procent!
Sverige sticker ut. När gör vi något åt det här?
Tack till dig som läste hit!