Just nu debatteras förslagen i Björn Åstrands utredning ”En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning” (SOU 2020:28). Utöver de rena felaktigheter som framförts om hur utredningen föreslår förändrad finansiering, ansökan och urval finns det några argument som återkommer. Systemförsvararna – de som ogillar de av utredningens förslag som de anser missgynnar friskolor – upprepar gång på gång ett antal argument som i bästa fall är tankevurpor, i sämsta fall medvetna försök att vilseleda. Jag försöker gå igenom fem av dem här:
15-procentsargumentet
Eftersom bara 15 procent av eleverna i grundskolan går i fristående skolor kan inte gärna problemen bero på dem, heter det.
För det första så vittnar ett sådant påstående om bristande förståelse om hur mycket 15 procent är. Det finns bara en stad i Sverige som är stor nog att inhysa 15 procent av Sveriges befolkning. Att stor-Stockholm skulle vara för litet för att ha påverkan på landet i stort är det trots det ingen som skulle påstå. För det andra så är 15 procent ett genomsnitt för hela grundskolan. Om vi tittar på högstadiet handlar det om ca 20 procent. Dessutom är de geografiska skillnaderna stora. I Stockholm gick när 40 procent av niorna ut från en fristående skola förra året. I Täby hela 60 procent. Om koncernerna nu gör allvar av sina planer på expansion i lågstadiet kommer andelen elever i fristående skolor att fortsätta öka snabbt. För det tredje så bortser de som använder detta argument helt ifrån profilen på friskolornas elevunderlag. Självklart skulle 15 procent elever i friskolor ha en mindre påverkan på segregationen om de hade genomsnittligt sett samma elevunderlag som kommunala skolor. Det har de inte. Friskolor är kraftigt överrepresenterade när det gäller skolor där elevernas föräldrar har hög utbildning.
Hälften av alla skolor med de 20 procent högst utbildade föräldrarna är friskolor. Bara drygt var tionde skola med föräldrar med kortast utbildning är friskola .
Kommunernas fel-argumentet
Ett annat påstående är att friskolor och friskolornas köer uppkommer på grund av att den kommunala skolan är så dålig. Fixa kvaliteten där så försvinner köerna heter det.
Well. Vi ser direkt att detta argument helt bortser från grundläggande påverkan av konsumenter, alltså marknadsföring. Det bortser också från friskolekoncernernas egen affärsplanering vad gäller etableringar. Det är ju inte så att föräldrar i Täby eller Solna, orter med 60 resp 35 procent elever i friskolor i årskurs nio, själva startat skolor i protest mot sina usla kommunpolitiker. Tvärtom har ju skolorna flera gånger uppmuntrats av politiker att starta.
Om det verkligen var så att friskolor främst finns där kommunala skolor är dåliga så betyder det att borgerliga politiker i Täby, Solna, Stockholm och Nacka är väsentligt sämre på att sköta sina kommunala skolor än vad socialdemokrater i t.ex. Malmö är. Det tror inte jag. Jag tror inte heller att systemförsvararna egentligen menar det, men det blir konsekvensen av deras resonemang.
Fel fokus-argumentet
Ytterligare ett argument går ut på att friskolornas köer finns därför att de förhindras att växa. Om vi bara tillät framgångsrika skolor att bli större så skulle köerna försvinna.
Den koncern som är mest uppmärksammad för sina köer är IES. De redovisar löpande för sina ägare vilka ansökningar de har om ny eller utökad verksamhet. Under 2019 ansökte IES om tillstånd för nyetableringar i Kungsbacka, Kävlinge, Partille, Sigtuna, Staffanstorp, Upplands Väsby, Vallentuna och Värmdö. På ingen av dessa orter fanns IES förut. De enda ansökningar om utökad verksamhet som lämnades in avsåg F-3 i Järfälla och Karlskrona. Samtliga ansökningar beviljades av Skolinspektionen.
Intresset för det som bland andra Svenskt Näringsliv och lobbyister som Gunnar Hökmark (Kreab) förordar ter sig helt enkelt ganska litet.
Men det finns ju fler aktörer? Jo. Och det finns också statistik för hur många skolor som ansökt om att starta respektive utöka sin verksamhet hos Skolinspektionen. Låt oss se. De senaste fem åren har det kommit fler än fyra gånger så många ansökningar om nyetablering av friskolor som det kommit ansökningar om utökad verksamhet.
Det ter sig nästan som att friskolorna hellre går vidare till nästa ort än utökar en verksamhet med risk för att få ett mer blandat elevunderlag.
Lärarbristargumentet
Att det råder lärarbrist i Sverige är väl känt. Trots det blir det konstigt när systemförsvararna använder detta som ett argument för friskolor. De utbildar inga egna lärare. Alldeles oavsett om vi hade 100 procent fristående eller 100 procent kommunala skolor i Sverige skulle det finnas lika många behöriga lärare. Detta är ett icke-argument av rang. Självklart skulle det bli turbulent om många fristående skolor stängde samtidigt, men på gymnasienivå har vi faktiskt provat det en gång. När John Bauer-koncernen gick i konkurs försvann med kort varsel 36 skolor med fler än 1 000 lärare och 11 000 elever våren 2013. Lärarbristen varken ökade eller minskade av det. Inga elever stod utan plats vid terminsstart.
Att en hög chef i mångmiljardkoncern som Academedia sprider medvetna felaktigheter som citatet ovan är närmast häpnadsväckande. Det är inte så att skolplikten eller samhällets ansvar för skola upphör bara för att hans koncern stänger en skola. Samhället kommer kliva in och ta ansvar, precis på det sätt som Stockholms Stad fick göra när hans koncern stängde sin skola i Hammarby Sjöstad 2018.
Academedias affärsmodell bygger helt enkelt på att kunna dra sig ur snabbt. På att slippa ta det ansvar som samhället kommer kliva in och ta.
Lokalkostnadsargumentet
Slutligen anför systemförsvararna nu allt oftare frågan om lokalkostnader till friskolornas fördel. I den svenska politiken i stort är det få utanför den närmast sörjande kretsen runt Nya Karolinska Sjukhuset (NKS) som ännu tror att det allmänna kan spara pengar på att låta en aktör som lånar till högre ränta investera i lokaler eller infrastruktur och sedan betala hyreskostnad till denne. Debatten om så kallat Offentlig Privat Samverkan (OPS) är närmast stendöd och även borgerliga politiker luftar då och då tanken på att det rimliga vore att köpa loss den dyra och oflexibla Arlandabanan som byggdes genom ett OPS-avtal. Det återstår för friskolorna att visa hur skattebetalarna får billigare skolor om de finansieras av koncerner som inte tillför några egna pengar utan lever på samma skattepengar som den offentliga skolan. Jo, det finns såklart två sätt det kan bli billigare på: Sämre lokaler och mindre yta. Att vi på flera orter ser diskussioner om nedskalade skolgårdar är ett exempel på det. Det är alltså inte egenskapen ”vara fristående skola” som medför besparingen utan det handlar helt enkelt på om att snåla på kvalitet och utrymme. Det skulle vi kunna göra i den kommunala skolan också. Poängen är att väljarna där har valt en annan väg. Samma krav på lokaler borde gälla alla skolor.
Slutligen
Tack till dig som läst hit. Kanske kan du göra något för att vi snabbare ska komma till rätta med bristande likvärdighet och ökande segregation i den svenska skolan? Kontakta dina lokala riksdagsledamöter och be dem läsa vad som faktiskt står i Björn Åstrands utredning. Kontakta dina lokala skolpolitiker och försäkra dig om att de förstår att de inte kan använda vare sig bostadssegregation eller expanderande friskolor som ursäkt för att backa undan från ansvaret för de kommunala skolorna.