Johan Enfeldt

Asylsökande måste kunna få sin ålder styrkt

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

I veckans nummer av tidningen NU (vecka 46) skriver Lina Nordquist om den svåra fråga om åldersbestämningar. Att hitta ett vetenskapligt och rättssäkert sätt att bedöma ålder är viktigt, inte bara för den asylsökande utan också för barns om placeras på boenden tänkta för just barn. Tidningen NU finns bara i begränsad omfattning på nätet och med Linas tillstånd publicerar jag texten här.

Asylsökande måste kunna få sin ålder styrkt (av Lina Nordquist)

Det kan vara livsavgörande om en asylsökande utan skyddsskäl är barn eller vuxen. Därför är det oacceptabelt att handläggare på Migrationsverket på eget bevåg och utan medicinskt underlag kan skriva upp en asylsökandes ålder. Detta är inte rättssäkert. Kan vi istället uppskatta ålder medicinskt bör vi göra det – frågan är om det är möjligt och i sådant fall hur.

Åldersuppskattning är ett stöd, men bara om den går att lita på. Går då det? Nej, nja och ja. Det beror på vilken metod och vilka referensvärden som används och på kunskapen hos den som tolkar svaret. På så sätt är frågan om åldersuppskattningars vara eller icke vara inte främst en politisk fråga, utan en fråga om medicin och om vem som får avgöra vilka metoder som är acceptabla.

Innan Migrationsverket för två månader sedan slutade använda medicinska undersökningar för åldersuppskattning litade man till tand- och handledsröntgen. Detta kritiserades hårt av Svenska Barnläkarföreningen och gick på tvärs med Socialstyrelsens riktlinjer. Barnläkarföreningen varnade för att de sett att ”ett stort antal ungdomar har fått sina åldrar felaktigt ändrade för att Migrationsverkets personal inte har insett hur oprecisa de här röntgenundersökningarna är”. En enskild undersökning har nämligen en felmarginal på två till fyra år.

Detta leder till två frågor. För det första om vi har användning för så tveksamma beslutsunderlag i asylfrågor. För det andra om Migrationsverkets nuvarande godtycke är bättre. Mitt svar är nej på båda frågor.

Förmodligen finns en tredje väg. Tidskriften Legal Medicine har sammanställt samtliga studier av åldersuppskattningar mellan 1956 och 2009. Slutsatsen är att en rättssäker åldersskattning kan vara möjlig, men att den kräver omfattande undersökningar av kropp, längd, vikt, tänder och skelett. Denna uppfattning delas av the International Study Group on Forensic Age Estimation. Socialstyrelsen rekommenderar idag en liknande kombination av mer omfattande bedömningar för att minska felmarginalen, men Migrationsverket har inte följt deras råd.

Det är ett problem att Migrationsverket sätter ålder efter eget kynne. Socialstyrelsen utreder nu nya, säkrare metoder som undersökning med magnetkamera eller röntgen av nyckelben, men så länge Migrationsverket ignorerar expertisens rekommendationer är sådana utredningar till liten eller ingen nytta.

Vi måste garantera en rättssäker asylprocess för ungdomar i gränslandet barn – vuxen. Rättsosäkra, godtyckliga undersökningar får inte avvisa barn till en osäker framtid. Vuxna män får heller inte placeras på boenden för barn, med regler för barn. Därför måste asylsökande kunna få sin ålder styrkt.

Därför bör Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) få i uppdrag att regelbundet sammanställa tillgänglig kunskap på området, utfärda rekommendationer och följa upp och utvärdera dem. Och därför bör SBU:s och Socialstyrelsens slutsatser och rekommendationer göras tvingande för Migrationsverket

Lina Nordquist, landstingsråd (FP), docent fysiologi

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Oskuldsintyg bidrar till hedersförtryck

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Senare i höst räknar vi med att få svar på vår begäran av en redovisning om vad som varit känt om så kallade oskuldskontroller och oskuldsintyg i vårt landsting. Det vi begärt att få fram är:

Känd förekomst av så kallade oskuldskontroller i av Uppsala läns landsting finansierade verksamheter.
Vilka åtgärder landstinget vidtagit och kommer att vidta för att säkerställa att sådan verksamhet inte förekommer i av landstinget finansierad verksamhet.
Vilka åtgärder landstinget enligt lagar, policy och avtal har möjlighet att vidta och om något sådant skett.
Landstingets bedömning av om det behövs insatser för att säkra att skattefinansierad vård inte understödjer hederskultur och diskriminering.

Man kan naturligtvis fråga sig vad som är möjligt att få fram. Kalla fakta hade agerat med dold kamera för att få fram de uppgifter de redovisade. En artikel i läkartidningen i våras visar dock att frågan åtminstone diskuteras i professionen. Notera att det här handlar om att utfärda ”intyg” och inte om att utföra ”kontroller”. Oavsett det är frågan om vården ska delta i mönster som handlar om hedersförtryck. Vi vill veta om det förekommit, vilka åtgärder som redan vidtagits och hur landstinget ser på sanktionsmöjligheter. Att den enskilde läkaren är personligt ansvarig står redan klart, men vi har också avtal och uppgörelser med olika vårdgivare i länet.

Socialstyrelsen har tydligt uttalat att varken oskuldskontroller eller oskuldsintyg är förenliga med svensk lagstiftning.

Hela vår skrivelse finns nedan.

oskuldskontroller

PS. Jag har också fått frågan varför vi från folkpartiets sida lyft frågan i landstingsfullmäktiges tre beredningar. Vi diskuterade saken och kom fram till att frågan passar där. Beredningarna lyder direkt under fullmäktige och är alltså inte knutna till något speciellt vårdområde. Frågan berör uppenbart beredningen för demokrati, jämställdhet och integration samt beredningen för barn och unga. Kvinnor med funktionshinder är ofta extra drabbade där hedersförtryck förekommer. Därmed tog vi upp frågan också i beredningen för äldre- och funktionshinderfrågor.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Men det är ju sossar som kommer!

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Det här gör mig så förbannad. En av den anständiga högerns mer välprofilerade invandringskritiska skribenter publicerar på sin facebook-sida en räkneövning för hugade statsvetare. Om vi hoppar över de associationer till andra ”räkneövningar” som inlägget kan väcka (tro mig, det finns andra som uppmärksammat det) kvarstår ändå faktum. Slutsatsen här är: ”Vi måste stoppa flyktingarna . För de är sossar.”

Det är så fattigt. Det är värsta sortens klasspolitik. Det är samma höger som på min tid som kommunpolitiker (Vallentuna runt 2000) alltid stoppade planer på hyresrätter. Inte för att det fanns tillräckligt med bostäder. Nej, lägenheter fick gärna byggas, men det var viktigt att det var bostadsrätter. För om vi bygger hyresrätter ”flyttar det ju in sossar”.

Förutom att ”men de blir ju sossar” är ett orimligt argument mot att ge människor skydd är det också ett stort misstag av borgerligheten att inte försöka vinna sympatisörer oavsett socioekonomisk bakgrund.

Jag vet inte om denna höger letar skäl att vara emot invandring och då har hittat sosse-kortet? Eller om man är så fast i klasspolitik att man inte ens kommer på tanken att driftiga människor som flytt förtryck borde kunna gå att få intresserade av i alla fall liberala idéer?

Klass. Antagligen det som gammelhögern är mest oförstående och rädd för.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Konfliktsökande svartmålning är inte vad vården och medborgarna behöver

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

I veckan beslutade produktionsstyrelsen om åtgärder för att få fler kvinnor att gå på cellprovtagning. En viktig åtgärd utan politiska kontroverser som beskrevs på ett sätt i Landstingets officiella kommunikation och på ett helt annat i ett pressmeddelande från Socialdemokraterna. I landstinget nyhetsbrev Uppsnabbat (till vänster nedan) beskrivs ett förslag från folkpartiets Kajsa Dovstad och Janine Bichara som sedan blev produktionsstyrelsens beslut. Efter beslutet skickar socialdemokraternas landstingsråd Vivianne Macdisi ett pressmeddelande (till höger nedan) där hon att talar om förslaget som sitt eget och skriver att de med detta visar att de rödgröna har ”högre ambitioner när det kommer till jämställd hälsa”. Det är ett fattigdomsbevis för politiken.

Till vänster: Officiell info från Landstingets nyhetsbrev Uppsnabbat.Till höger: Socialdemokraternas pressmeddelande i UNT. — Till vänster: Officiell info från Landstingets nyhetsbrev Uppsnabbat.
Till höger: Socialdemokraternas pressmeddelande i UNT. (klicka för att förstora.)

Så vad gjordes då under förra mandatperioden? Flera åtgärder vidtogs för att få bättre fart på provtagningen, bland annat höjd ersättning till vårdcentraler för cellprover/HPV-test, fri analys av proverna för alla vårdinrättningar och HPV-test istället för cellprov för kvinnor över 50 år. Dessa åtgärder har inte räckt och därför gick vi nu vidare med det förslag som Kajsa Dovstad och Janine Bichara fick igenom.

Jag träffar och arbetar med Vivianne Macdisi ibland, både som vice gruppledare och ersättare i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen. Jag hade förväntat mig bättre. Det här förbättrar inte samarbetsklimatet i ett landsting som redan lider svårt av en försvagad ledning och det gagnar inte heller förtroendet för politiken. Tvärtom behöver vi mer av samarbete för att nå resultat och skapa långsiktiga och stabila förutsättningar.

UNT har för övrigt senare uppdaterat sin webb med en mer rättvisande beskrivning.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Satsa på äldre – debattinlägg i Arbetarbladet

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Skriver i Arbetarbladet tillsammans med Lina Nordquist och Alfred Mujambere om bättre sjukvård och bättre möjligheter att hålla sig frisk även i hög ålder. Fler hembesök, bättre rehabilitering och stöd till anhöriga är några saker vi föreslår.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Låt oss vända på RUT-retoriken!

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Hur säkrar vi bäst en växande bransch för hushållsnära tjänster? Jag tror att vi gör det bäst genom att hjälpa till. En fortsatt växande bransch blir svårare för regeringen att röra. Därför borde vi tala om att avdraget är lika stort som förut, att villkoren för så gott som alla är lika fördelaktiga. Idag gör vi tvärtom. Ledande folkpartister är ute på ett märkligt korståg vars enda säkra effekt är att befintliga och potentiella RUT-kunder övertygas om att de nu inte kommer ha råd. Senaste ut är Tidningen Nu som i sin ledare skriver att regeringen ”drar undan mattan för många av de utrikes födda kvinnor som har fått sitt första jobb här i Sverige och en egen lön tack vare rutavdraget”. Under sommaren har Birgitta Ohlsson tillsammans med lokala företrädare haft en artikel på samma tema i flera tidningar. Artikelns punsch-line var ”halverad rut”. Det är inte sant. Avdraget är fortfarande 50 procent.

Det regeringen gör är att sänka taket i systemet från 50.000 till 25.000 kronor. Det innebär alltså att den som gjort avdrag för mer än 25.000 kronor drabbas. Det gör väldigt få kunder, enligt Skatteverket och RUT-företaget Hemfrid bara 11.000 av totalt över 600.000 köpare. Notera att även dessa kunder får göra samma avdrag som tidigare upp till 25.000 kronor. Det är bara ovanför taket det blir någon skillnad.

Det genomsnittliga RUT-avdraget 2014 var under 5.000 kronor per köpare. Det utnyttjades bara av 600.000 personer. Potentialen är därför fortsatt stor. Det borde vara vårt budskap. Vi borde se till att fler medborgare vet vad de kan köpa för RUT-tjänster istället för att skrämma bort dem. Att avdraget med få undantag är lika stort som tidigare. Låt oss hjälpa branschen istället för att överdriva en försämring.

Om antalet RUT-köpare ökar med 100.000 eller om den genomsnittlige kunden handlar för ett par hundra kronor mer varje månad skapas fler jobb. Låt oss bidra till det. Om vi lyckas blir det mycket svårare för regeringen att på allvar försämra villkoren. Om vi däremot fortsätter och sprida bilden att det redan nu sker stora försämringar kommer branschen att tappa.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Kötid eller lottning – är det så självklart?

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

fridolott — Bild från @Rodgronrora på twitter.

Häromveckan diskuterades det fria skolvalet i TV och utbildningsminister Fridolin talade om att använda lottning till populära skolor. För detta har han hånats friskt i mina flöden på sociala medier. Dagens princip, där skolorna tillämpar kötid är dock inte oproblematisk. Det är ganska lätt att göra en lista på vilka som missgynnas av ett system där kötiden avgör om man kommer in på den skola man vill eller inte:

Barn till föräldrar som flyttar till en ny ort för att byta eller söka jobb.
Barn till föräldrar som inte har tillräcklig kunskap om det svenska samhället och skolan.
Barn till föräldrar som inte bryr sig tillräckligt om sina barns skolgång.
Barn som placeras i fosterhem till följd av t.ex. missbruk hos föräldrar.

Effekten av systemet blir – om det inte finns tillräckligt många bra och populära skolor – att familjer riskerar att avstå en flytt till annan ort för att inte tappa köplats och självklart att socioekonomiskt svaga grupper upptäcker för sent att de måste ställa sig i kö.

Hur gör vi på andra områden? Vi har en lång tradition av översökta utbildningar på högskolan. Där gör vi först urval på betyg, men om det bara finns fem platser kvar och hundra sökande med samma meritvärde, hur gör vi då? Well. Vi tittar inte på hur många gånger man sökt. Vi tittar inte på om man sökt i första, andra eller tredje hand. Vi lottar. Det är ibland omdiskuterat, men hyfsat okontroversiellt. I alla fall anses lotten vara mer rimlig än att försöka prioritera olika underrepresenterade grupper, något som veterinärutbildningen på SLU i Uppsala kostsamt fick erfara 2010.

Jag var med på 90-talet när skolvalet infördes. Jag minns aldrig att vi då ansåg att kötid var en principfråga och jag tycker att det är märkligt att den ses som politiskt viktig idag. Låt oss se det som en oönskad praktisk konskevens av brist på bra skolor och försöka resonera om hur vi på bästa sätt hanterar saken. För ig är det i alla fall inte självklart att kötid är att föredra fram för alla andra alternativ.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Om låga löner, enkla jobb och platt skatt hos Dagens Arena

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

da0904 Lägre löner, enkla jobb, svagare fackföreningar. Det är tre lösningar på arbetslöshet och integrationsproblem som allt oftare föreslås av olika företrädare för alliansen, oftast av folkpartiet. Jag är väl medveten om att vi har problem på arbetsmarknaden, men jag tycker trots det att de nu så populära lösningarna är alltför enkla. Idag skriver jag hos Dagens Arena om mina farhågor och vad vi borde göra istället. Satsa på utbildning, underlätta för att kombinera säsongsjobb och utbildning samt sätt fart på ett arbete med en skattereform. Lägre skatt på arbete, högre på kapital och miljöförstöring.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Vänsterliberal

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Det har blivit dags för en precisering. Egentligen kunde beteckningen ”liberal” räcka, men i dagens svenska politiska landskap tycker jag inte att den gör det. Jag skulle önska en bred liberal rörelse och i en sådan kan det vara en poäng att precisera lite tydligare. Även i dagens svårt trängda folkparti tycker jag att det finns anledning att markera. Kanske är det alliansåren, kanske beror det på det politiska klimatet i stort, men allt fler folkpartister definierar sig som höger. Det gör inte jag. Jag är inte höger.

smedjan1

Läs gärna Mattias Svensson utmärkta sammanfattning i Timbros Smedjan från 2004. ”Varför dessutom uppträda under en beteckning som aldrig använts för att kategorisera liberala idéer, som genom historien alltid betecknat liberalismens motståndare och ofta dess totala motsats? ”

Jag kallar mig nu vänsterliberal. Det är inte heller ett perfekt begrepp, men jag tycker att det är tydligare än det så odefinierbara socialliberal. Och det ger en bättre indikation på både sakpolitiska ställningstaganden och en allmän placering på höger-vänster-skalan, alldeles oavsett om man tycker att skalan i sig är relevant eller inte.

Som vänsterliberal är jag Pro market, men inte Pro business. En verklig marknad omfattar både säljare och köpare, både utbud och efterfrågan. Jag tycker att svensk höger alltför ofta fastnar i ett pro businessperspektiv, där företagens intresse alltid väger tyngst.

neo_promarket1

Ekonomen Magnus Henreksson resonerade bra om begreppen i Neo 2014.

Resonemanget om pro market passar på flera områden som till exempel arbetsmarknad där fackföreningar enligt mig har en självklar och viktig roll, i välfärden där det allmänna inte kan lämna kvalitetsansvaret till medborgarnas val och i bostadspolitiken där det högerliberala svaret idag enbart stavas åtgärder på utbudssidan.

En vänsterliberal syn på samhället innebär för mig också insikten om att friheten ser olika ut beroende på individuella förutsättningar. Möjligheterna till en bra utbildning får inte vara beroende av föräldrarnas engagemang. Tvärtom behöver det barn som inte har stöd hemifrån den bästa skolan. Det behövs en bostadspolitik inte bara för den som skulle kunna flytta till något dyrare om det byggdes utan också för den som faktiskt har svårt att ha råd att bo alls.

wibble2011

Samma sak gäller miljö, klimat och biologisk mångfald. Vi påverkas alla, men de som har det sämst ställt drabbas hårdast. Det krävs radikala åtgärder på miljöområdet, åtgärder som förstår och använder marknadsmekanismer, åtgärder som inte väjer för högljudda särintressen. Läs Klas Eklunds Grön kapitalism, från Bertil Ohlin-institutets Wibble-föreläsning 2011!

Miljöpolitiken är ett viktigt skäl till varför jag ser behovet av mer federalism i EU. Gemensam miljö kräver – precis som gemensamma sedlar – en överföring av makt från regeringschefernas slutna rum till det folkvalda parlamentet. Till den åsikten är det långt i svensk höger av idag. Och vänster.

Så varför inte ”socialliberal”? Det korta svaret är att jag inte är van vid att använda begreppet om mig själv. Tyckte det var otydligt redan när jag började i folkpartiet för 20 år sedan. Idag tycker jag ”socialliberal” är alldeles för spretigt. Det används av både värdekonservativa och hbtq-aktivister i folkpartiet, av de som vill begränsa flyktingmottagande och de som vill ha öppna gränser. Det är helt enkelt långt mellan Staffan Werme och Birgitta Ohlsson. Begreppet socialliberal har för mig förlorat sin mening. Jag tycker vänsterliberal är tydligare.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Minskad rörlighet och svårare för outsiders på bostadsmarknaden

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag medlem i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Lapptäcke Vi måste öka rörligheten på bostadsmarknaden och underlätta för outsiders att komma in heter det. I praktiken gör politiken tvärtom. Nu är det turerna om amorteringskrav som fortsätter. Sedan Finansinspektionens förslag i våras omsorgsfullt smulats sönder av Kammarrätten är frågan åter på bordet. I en artikel i Dagens Industri 5/8 2015 signalerar KD att ett amorteringskrav kanske gör det mindre attraktivt att bygga nya bostäder. Säkert, men slutsatsen blir inte att göra något enhetligt och rimligt, utan föreslå ytterligare ett undantag. Nu ska den som köper en nyproducerad lägenhet slippa amorteringskrav. Vi får alltså ett system där amorteringskrav gäller endast de som köper en befintlig bostad. De som köper – ofta dyrare – nyproduktion undantas. Redan tidigare står det klart att partierna vill undanta befintliga bostadslån. Det är en politik där de som står utanför bostadsmarknaden eller som måste flytta får ta hela smällen när partierna vill kyla ner bostadsmarknaden.

Jag har svårt att se varför partierna är så förtjusta i detta. Det är bra med amorteringar och lägre skulder, men om man inför ett krav måste man också räkna på vad det innebär. Det unga paret som köper sin första lägenhet för två miljoner med en kontantinsats på 300 000 kronor måste med Finansinspektionens förslag fram med 2 800 kronor per månad i amorteringar. Från första dagen. Vad innebär detta för möjligheten att efterfråga bostad? Vad innebär det för konsumtion, för lokal handel, restauranger och kaféer? De som redan sitter i sin bostadsrätt och kanske till och med är högre belånade omfattades inte alls av förslaget. Snacka om politik för insiders på bekostnad av outsiders. Läs gärna mitt och riksdagsledamot Maria Weimers debattinlägg i Dagens Samhälle från början av sommaren om detta.

Rörligheten motverkas redan idag av reavinstskatten (den så kallade flyttskatten). Med ett amorteringskrav blir det än värre. Familjen som växer och behöver flytta till något större måste nu också ta med ett amorteringskrav i beräkningen. Bor de kvar är de undantagna, om de köper en bostad för 4 miljoner och lånar 3,4 handlar det om ett krav på 5600 kronor i amortering. Varje månad. Om de inte har möjlighet att köpa nyproduktion. Självklart blir effekten att många inte har råd att flytta. Rörligheten bromsas.

EUamort — Från Dagens Industri 5/8 2015.

Tyvärr uttalar sig Folkpartiets Erik Ullenhag i positiva ordalag om förslaget från Jakob Forssmed, KD. Jag hoppas det inte är för sent och att vi istället kan diskutera en utfasning av ränteavdragen och se till att inte skapa särlösningar, undantag och lapptäcken av regler.

Finansinspektionen måste ställa krav på bankernas säkerheter, men amorteringsplanen för det individuella lånet bör vara en sak mellan kunden och banken. Ofta är det rimligare för banken att kräva stora amorteringar av den etablerade familjen en bit högre upp i åren än av den som just köpt sin första bostad.