Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Nej, det går inte alltid att kräva att den som tycker något har koll på alla fakta, i alla fall inte om det handlar om en diskussion i fikarummet eller på facebook. Däremot börjar jag ställa mig frågan om det inte är ett problem när makthavare så uppenbart brister i kunskap om de förhållanden de uttalar sig om. Det är en sak att framföra en åsikt, en helt annat att argumentera för en viss politik baserat på felaktiga fakta. Man framför ju då politik för att lösa ett problem som kanske ser helt annorlunda ut, eller inte ens finns.
Några exempel från den senaste tiden (och nej, det går inte sätta politisk färg på problemet, även om jag som borgerlig väljare stör mig mest på när mina företrädare har dålig koll.)
Ebba Busch kritiserade i sin omtalade debattartikel i veckan begreppet relativ fattigdom enligt OECD baserat på att det innebär som hon skriver att ”alla de som ligger under medianen för vad en person i Sverige tjänar, det vill säga 22 477 kronor i månaden (2011 års siffror) är fattiga”. Den som hängt med i matematiken inser snabbt att en sådan definition av relativ fattigdom leder till att en konstant andel om 50 procent av befolkningen alltid ingår i gruppen relativt fattiga, så redan där borde det ringt en klocka. Ebba Busch hade inte koll på definitionen som enligt OECD säger att de är relativt fattiga som tjänar ”under 50 % av medianinkomsten”. Det är rätt stor skillnad.
Ebba har senare på twitter ursäktat detta med ett ” #skickatfelartikel” och debattinlägget i Aftonbladet har försetts med rätt definition i faktarutan (inkomstsumman som resonemanget bygger på står dock kvar). Men frågan är: Hade hon argumenterat på samma sätt om hon från början vetat att den som är relativt fattig tjänar endast hälften av det hon baserade sin artikel på, alltså att den andel relativt fattiga som ökar tjänar mindre än 11250 kronor i månaden?
Stefan Löfven sade i ekots lördagsintervju förra helgen att borgarna lagt ned biblioteket och vårdcentralen i Husby. Det är inte ens svårt att kolla. Skriv ”Bibliotek öppettider Husby” på Google så hamnar du på en sida som berättar om ett alldeles nytt och fint bibliotek.
Vårdguiden.se visar en handfull vårdcentraler i Husby och på gångavstånd. Det stör mig dels att inte någon från ekot själva gör sökningen och ställer en följdfråga (om de hade besökt Husby hade de kanske till och med sett biblioteket), dels att hela Stefan Löfvens resonemang om en viktig fråga baseras på ett felaktigt antagande.
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström dundrade i Aftonbladet tidigare i våras om att socialdemokraterna vill ”fördubbla bolagsskatten”. Jag kan nog vara överens med henne om att höjd bolagsskatt från 26 till 52 procent skulle vara ett problem, men sakläget i vintras var ju att alliansen vill sänka med 4 procentenheter och socialdemokraterna med 2. Att dundra om att socialdemokraterna vill sänka med hälften så mycket hade alltså varit korrekt. Jag vet dock fortfarande inte om vi har en arbetsmarknadsminister som tror att oppositionen vill ha 52 procent i bolagsskatt eller om jag ska vara mer orolig över matematikkunskaperna.
Om det handlar om medvetna förenklingar som man hoppas ska ”gå hem” eller om det är verklig okunskap har jag såklart ingen aning om. Jag vet egentligen inte heller vilket som jag tycker är sämst.