I en intervju igår gjorde centerpartiet klart att det ställer krav på att säkra de privata alternativen i välfärden. Vinst i välfärden alltså. För landsbygdens skull. Hör här:
– Jag förstår inte att vänstern inte har varit ute på landsbygden och sett hur det ser ut. Vårdcentraler långt borta från centralorter är privatdrivna, skolor långt borta från centralorten är privatdrivna.
Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist i TV4 igår.
Ska vi syna det påståendet?
Vi börjar med vårdcentralerna. Det är lätt. Det finns fina kartor på 1177. Låt oss titta på Västernorrlands län. Där finns 32 hälsocentraler (det som i andra regioner ofta kalas vårdcentraler). 12 av dessa är privata.
Är det Västernorrlands stora glesbygd som vinner på detta? Nej. 11 av de privata vårdcentralerna ligger längs kusten, längs E4. Åtta (!) ligger i Sundsvall. Två i Härnösand. En i Örnsköldsvik. I inlandet finns bara en privat vårdcentral. Den ligger i Fränsta.
Kartan med de offentligt drivna vårdcentralerna ser radikalt annorlunda ut. Vi behöver inte en räkna upp orterna. Alla som vet lite om geografin i norr fattar direkt. Det borde Elisabeth Thand Ringqvist också göra. Det ser likadant ut i Region Uppsala, där jag bor. I båda regionerna är centerpartiet med och styr. Centerpartisterna ute i landet vet att det är så här det ser ut. I Elisabeth Thand Ringqvists hembygd Jämtland är det förstås likadant. Av 29 vårdcentraler utanför den helt dominerande orten Östersund är alla utom 4 offentligt drivna.
Men skolorna då? Finns det inte massor av fristående skolor i glesbygden?
Nej. För snart tre år sedan dök samma argument upp i debatten om att införa offentlighetsprincipen i friskolor. Då handlade det om små skolor på landsbygden. Sånt är ju också lätt att kolla. Den gången skrev jag ett inlägg på LO-bloggen. Där finns siffror och diagram. Och påståendet om att små friskolor är vanliga på på landsbygden stämmer inte. Inte alls faktiskt.
För det första är det mycket vanligare med friskolor i stora städer. Jag kollade den gången läsåret 2022/23. Bara 5,7 procent av eleverna i de kommuner som klassas som landsbygdskommuner gick i fristående skolor. I riket var det 16,5 procent. I storstäder 25,3 procent. I Stockholm 30 procent.
För det andra så domineras utbudet av små skolor i glesbygd helt av kommunala skolor. I de 56 landsbygdskommunerna fanns det läsåret totalt 440 grundskolor. Av dessa hade totalt 92 skolor max 50 elever. Det är ganska många. Mer än var femte skola var så liten. Dock var endast 13 av dessa 92 små skolor fristående. Tre år sedan alltså.
Landsbygden är helt enkelt inte det friskoleland som det ibland låter som.
Det kom såklart invändningar från centerpartister. Men, sådär kan man ju inte göra? Det finns ju kommuner som inte klassas som landsbygdskommuner, men som ändå har en stor landsbygd. Till exempel Uppsala.
Absolut. Och jag har bott på landsbygden i Uppsala kommun.
I Uppsala kommun finns det 77 grundskolor. 20 av dem är friskolor. Alla utom en ligger i centralorten. Den ligger i Bälinge, och dit är det banne mig cykelavstånd från Uppsala. Skolorna i Almunge, Alunda, Björklinge, Järlåsa, Knutby, Länna, Skyttorp, Storvreta, Vattholma och Vänge är alla kommunala.
Det här vet de flesta aktiva centerpartister som är politiskt aktiva ute i landet. Det borde därför bli åtminstone lite pinsamt att höra landsbygden användas som svepskäl för vad som uppenbart är en agenda som passar de stora välfärdsföretagen.
Omvänt kan man säga att om det här är centerpartiets viktigaste argument så borde det gå att komma överens om att fasa ut vinstintresset. Det kommer ju uppenbart främst att påverka privata vårdcentraler och fristående skolor i storstäder och tätorter. Pengarna som det offentliga sparar kan vi använda för att stärka vården och skolan på mindre orter. Behovet finns i hela landet. I centralorten, i städerna längs motorvägen och vid tågstationerna har de privata utförarna etablerat sig. Där lönar det sig bäst. Kommuner och regioner tar ansvar för utbudet av vård och skola där det är mer glest med folk.