Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
I UNT idag har jag en text som resonerar kring de ekonomiska styrmedlen och hur de påverkar verksamheten, vinstnivåerna och innehållet. Med ett exempel där jag jämför en friskola med en vårdcentral vill jag visa att det inte nödvändigtvis är friskolesystemet i sig som är orsaken till problemet med höga vinstnivåer. Jag tror att med ett styrsystem motsvarande det vi har för vårdcentraler så hade situationen varit annorlunda. När Jan Björklund nu tagit upp diskussionen om att återinföra timplanen för att säkra rätten till undervisningstid är en av orsakerna den avgjort mindre mängden lärarledd undervisning som elever får på en del friskolor. Självklart är timplan en väg att gå, men exemplet med vårdcentralen visar att styrmedlen i sig hade kunnat utformas annorlunda.
Visst skulle ett friskolesystem med lägre vinstpotential locka färre företag, det tror jag vi ska vara öppna med, men jag vill visa att man utan att förbjuda vinst faktiskt kan uppnå rejäla förbättringar genom att låta skolan låna idéer och kunskaper från vårdsektorn där man helt uppenbart har större erfarenhet av hur man styr verksamhet i privat regi med hjälp av avtal.