PISA-resultaten publicerades mitt i den svenska valrörelsens slutspurt, men förtjänar nog lite mer diskussion. Nu börjar det komma uppföljande analyser baserade på frågor som elever svarat på utöver kunskapsfrågorna. En sådan handlar om hur eleverna använder AI.
I en blogg i förra veckan konstaterade Andreas Schleicher, OECD:s ansvarige för PISA, att det finns skäl till oro. Visserligen finns det inte någon entydig trend, AI används olika mycket i olika länder, det är inte självklart att det är AI som är boven, utan det finns en rad andra företeelser som kommit in i skola och samhälle, etc. Såklart. Men, med det sagt tycker OECD tycker alltså att resultaten väcker vissa farhågor. Och det är ju lätt att hålla med om när man ser de här diagrammen.
Sen är det kanske inte så förvånande att inlärningen hos elever som ofta låter AI sammanfatta saker de skulle läst själva, eller som låter AI göra skrivjobbet, blir sämre (de två diagrammen till vänster). I alla tider har det funnits genvägar att ta till för att klara ett prov eller få ett betyg. I alla tider har det skett till priset av att lära sig mindre på vägen. Som Annika Norlin konstaterade om fusket på proven i sin högstadiesång på första SÄKERT!-plattan för snart 20 år sedan: ”Då lär man sig ju inte nåt”.
Om AI ska ge oss ökade kunskaper ser det ut att spela roll hur tekniken används och till vad.
Schleicher skriver att förespråkare för AI i skolan ofta hävdat att tekniken kan hjälpa till att förbättra elevers resultat genom att erbjuda individualiserad hjälp, direkt återkoppling, och att AI ska kunna hjälpa lärare att snabbare upptäcka kunskapsluckor. Hittills ser han inga tydliga bevis på att något sådant hänt.
(Han uttrycker sig faktiskt lite som SKR i förra veckan då de skrev att ”En stor del av den AI som faktiskt implementerats i offentlig sektor levererar ännu långt sämre än vad löftena anger, och döljer ofta var den misslyckas.”)