Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Vi ska välja svensk mat säger jordbruksministern. Jag fundera på vad det innebär. Var maten producerats är bara en av flera saker som jag tycker ska få styra. Det spelar också roll hur maten producerats – både miljöpåverkan, djurskydd och långsiktig hållbarhet – och vilka villkor som gällt för de som arbetat i produktionen. Oavsett var den skett.
I fokus står den stora köttimporten. Överanvändning av antibiotika och sämre djurskydd i andra länder är viktiga skäl till det. Ofta nämns också miljö och transporter som viktiga skäl att köpa svenskt.
Sant är att Sverige ligger före när det gäller djurskydd och antibiotika-användning, men hur ”svensk” mat får jag om jag köper svenskt kött. Slipper jag verkligen transporter över halva jordklotet om jag köper en svensk köttbit istället för en från Argentina? Följer svenska miljökrav med på köpet när jag väljer en svensk kotlett? Det är tyvärr inte självklart.
Enligt de senaste siffrorna från branschorganisationen Svensk kött producerar vi årligen drygt 300.000 ton kött här hemma. Samtidigt närmar sig importen samma siffror och ligger nu strax under 300.000 ton. Se bilden ovan.
I intensiv kött- och mjölkproduktion spelar kraftfodret en stor roll. En viktig proteinkälla är soja, vilket vi inte har någon större produktion av här hemma. Importen av soja till foder pendlade fram till 2010-2011 runt ca 300.000 ton per år, men har i takt med produktionsminskningen (se ovan) nu minskat till 250.000 ton. Importen av foder är i ton räknat alltså av samma storleksordning som importen av kött. Eller om man så vill, produktionen av svenskt kött. Om vi skulle öka den svenska produktionen medför det om inget annat ändras också ökad import av soja.
Om det här är ett problem eller inte beror på vad man är ute efter. För djurens välbefinnande vinner det svenska köttet alla dagar i veckan (mycket lite kött som importeras kommer i praktiken från stora naturbeten i Argentina). Sett till miljöpåverkan är det inte lika självklart. Sojaproduktionen i Sydamerika är mycket intensiv och använder mycket bekämpningsmedel, ibland preparat som varit förbjudna länge hos oss. Jag har själv sett reaktionen hos människor som jobbat med svenskt lantbruk sedan 60-talet när de fick reda på att Paraquat används i Brasilien i samband med radions reportage häromåret. ”Men vad f-n, det är ju jättefarligt. Vi förbjöd det på 70-talet här.” Ok, det var nog egentligen i början av 80-talet, men ändå.
Det finns bra och viktiga skäl att välja svenskt, men det finns också problem med beroende av importerade råvaror och miljöpåverkan i andra länder. Läs gärna också den debatt på temat matnationalism jag och min hustru deltog i förra året. Vi menade att det visst finns flera skäl att välja lokalt producerade livsmedel, men samtidigt att dessa inte nödvändigtvis har med miljö att göra. De skäl vi såg var i korthet:
- Stötta lokalt företagande och bry sig om landskapet i närheten
- Respektera svenska djurskyddsregler
- Behov av inhemsk produktion i händelse av kris, inte bara krig utan kanske troligare smitta i andra länder
Till dessa måste man lägga miljö- och rättviseaspekter. Och om skälet är behov av inhemsk produktion i kris kan den inte vara så importberoende som idag.
För den som är intresserad av både djuromsorg och miljöpåverkan spelar det stor roll vilken sorts, och hur mycket, kraftfoder som används i köttproduktionen.