Igår uppmanade en regeringstjänsteman en fristående politisk organisation att starta ett fackförbund för att erbjuda Tesla ett blankt kollektivavtal. En gul fackförening alltså. Så brukar man kalla en facklig sammanslutning som styrs eller kontrolleras av arbetsgivaren i syfte att förhindra strejker eller motverka arbetarnas inflytande. Kanske ska man avfärda det som ungdomsförbundigt effektsökeri? Kanske borde man? Eller, så finns det något att lära och se upp med här. Jag tror det. Tre saker.
Timbro
Att tjänstemannen ifråga kommer från Timbro förvånar förstås inte, och det följer en lång tradition. Timbro arbetar strukturerat mot fackföreningsrörelsen och har haft stort inflytande på borgerligheten. Centerpartisten Fredrick Federley ville en gång göra CUF till Timbros ungdomsförbund och startade själv ”En annan salladsbar” i protest mot Livsmedelsarbetarförbundets blockad för att få till kollektivavtal med en restaurang. Det var 16 år sedan (läs mer i ett gammalt blogginlägg). Hans affärsidé då var att ”attrahera gäster som inte gillar fackföreningar ”. Det gick sådär. Efter bara tre månader sattes salladsbaren i konkurs av ägarna. Skulderna uppgick till över en halv miljon kronor. Salladsbarens leverantörer och skattebetalarna fick stå för Federleys nota.
I veckan berättade Federley på sin Facebook-sida att han är med i facket. Och arbetsplatsombud. Det är bra. Heder åt honom. Federleys inträde i fackföreningsrörelsen blir också en illustration av en känd så kallad meme där ett barn säger till sin mamma:
– Mom, when I grow up I want to be a libertarian.
Och mamman svarar:
– Which is it son, you can´t do both.
Den är kanske lite för lätt att skratta åt. Bevisligen är det inte alla som växer upp på det sättet. Timbros enträgna utbildande och ideologiska skolning av den yngre borgerligheten har burit frukt. Det är inte bara ungdomar, utan också rutinerade politiker i regeringskansliet som har en Timbrobakgrund idag. Hur många av dem skulle helst ha sett att parterna aldrig lyckats förhandla fram ett nytt huvudavtal? Regeringstjänstemannen skrev själv på Timbros hemsida 2021 att ”Det finns inga exempel på fackliga organisationer som verkat utan att varken tillskansa sig särskilda privilegier hos staten eller ta till våld.”
FMSF
Den ungdomsorganisation som fick uppmaningen att starta det som kallas en gul fackförening – en fackförening i arbetsgivarens intresse – var Fria Moderata Studentförbundet (FMSF). Det är förstås ingen slump. En av förbundets ordförande var tills alldeles nyss stabschef hos statsministern. I slutet av november blir hon biträdande chef på Timbro. Där blir hon kollega med en annan FMSF-ordförande som är ideologiskt ansvarig och rektor för Timbros utbildningar.
Gula fackföreningar idag
Gula fackföreningar är inte bara en historisk företeelse utan används i andra länder av regeringar som vill tysta meningsmotståndare. Det borde stämma till eftertanke. Jag hoppas att det finns tillräckligt många vuxna i den svenska regeringen för att förhoppningsfulla Timbroiter ska hållas kort. Att en regeringsföreträdare en uppmuntrar till att starta en gul fackförening för att försvaga arbetstagarnas organisationer är dock illa nog.
Ett aktuellt exempel på gula fackföreningar ser vi i Iran. De kvinnliga upproren mot religiöst motiverat tvång i Iran, det som vi sett i sociala medier som ”Kvinna liv, frihet”, motarbetas av den iranska regimen med hjälp av regeringskontrollerade fackföreningar. Medlemmar rekryteras bland annat genom matransoner och gratis resor till heliga islamiska platser, och syftet är att hålla de riktiga fackföreningarna bort. De riktiga fackföreningarna är på kvinnornas sida.
Läs mer om fackföreningsrörelsens arbete för kvinnors frihet i Iran och hur regeringen använder gula fackföreningar i LO-rapporten Kvinna, liv, frihet – och fackföreningar.