Myten om munkavle stärker marknadskrafterna i skolan

Den finns en fras i skoldebatten som bekymrar mig. Den som ofta uttrycks som att Socialdemokraterna satt på sig munkavle och därmed lämnat fältet fritt för marknadsskolans tillskyndare. Jag läser den ibland i texter och inlägg från debattörer som jag har den största respekt för och dessutom ofta är helt överens med i sakfrågan, alltså vad som behöver göras med skolan. Själv har jag dock kommit till en annan slutsats och har en annan bild av Socialdemokraternas agerande.

Missförstå mig rätt här. Jag tillhör verkligen dem som tycker att S som parti kan, bör och måste göra mer. Det är därför jag gått med själv. Förhoppningsvis kan jag bidra på något sätt. Däremot tycker jag att bilden av att S inte gör något eller att S till och med avtalat om att hålla tyst i frågorna är både felaktig och skadlig. Här försöker jag förklara varför:

För det första är det fel i sak. Den formulering i januariavtalet som ofta avses när munkavlen kommer på tal är en mening i punkt 9:

Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden.

Ur januariavtalets punkt 9 mellan S, MP, C och L.

Det är inte en formulering som inte hindrar vare sig debatt om eller åtgärder som rör sänkt ersättning, ändrade urvalsregler eller annat som gör skolan mindre attraktiv för skolkapitalet. I samma punkt står nämligen också följande:

Förslag kommer läggas för att säkerställa att alla aktörer inom välfärden oavsett driftform har likvärdiga villkor.

Ur januariavtalets punkt 9.

Det är en formulering som tvärtom kan användas som skäl för att vidta åtgärder. Dessutom finns det mer specifika punkter om likvärdighet i skolan, främst i punkt 54:

Arbeta vidare med förslag från Skolkommissionen för att öka likvärdigheten i skolan.

Ur januariavtalets punkt 54.

För den som minns vilket rabalder det blev om Skolkommissionens förslag är det svårt att få ihop den punkten med munkavle. Jag hade kunnat förstå mer av ilskan om januariavtalet hade avbrutit till exempel Björn Åstrands utredning om ökad likvärdighet, men utredningen fick jobba klart. Formuleringarna i januariavtalet har sedan gjort det möjligt för Socialdemokraterna att skicka ut två remisser med flera förslag som skulle jämna ut spelplanen genom att ta bort flera av de fördelar friskolorna åtnjuter idag. Förslagen finns här och här.

För det andra riskerar myten om munkavle att förminska utspel, debatter och förslag från s-företrädare. Utrymmet i media är begränsat. Om alltför många inlägg i sociala medier är besvikna kommentarer på temat ”S har belagt sig själva med munkavle” minskar effekten av de debattartiklar och utspel som faktiskt görs. Därmed inte sagt att det görs tillräckligt. Jag ser gärna fler utspel. Men alla som vill mota marknadsskolan kan välja om de vill citera ett aktuellt S-utspel eller förslag för att den vägen öka trycket, eller posta ett inlägg där S görs till syndabock.

För det tredje försvagar myten s-medlemmar som vill driva frågan. Både internt och externt. Partierna är sina medlemmar och sina förtroendevalda. Den bild av S agerande som sprids i debattinlägg och i sociala medier påverkar också dem. Ja, eftersom jag är medlem själv så kan jag säga oss. Att sprida bilden av att Socialdemokraterna förbundit sig själva att vara tysta om marknadsskolans effekter är kontraproduktivt. Risken är att både medlemmar och förtroendevalda dämpas av myten.

För det fjärde stärker spridandet av myten marknadsskolans försvarare. Varje moderat, liberal eller centerpartist ute i landets kommuner kan dra munkavlekortet för att tysta en debatt. De inte bara kan. De gör det också. Om också de lokala s-företrädarna lurats att tro på myten vinner marknadsskolan.

Vi kommer ingen vart om medlemmar som skulle kunna öka trycket tystas av munkavlemyten. Det behövs tvärtom fler sossar som med hänvisning till januariavtalets skrivningar om lika villkor kräver svar om offentlighetsprincipen av den där lokala centerpartisten som nyss ropade januariavtalet och munkavle.

För det femte är det inte en rättvisande bild av hur Socialdemokraterna agerar i sak. Munkavlemyten vill säga oss att S inte gör något för att ändra skolan. Det är fel. Med stöd i januariavtalet finns nu alltså två remisser med flera skarpa förslag ute. Det handlar bland annat om:

  • Sänkt ersättning för fristående skolor i grundskolan
  • Begränsad etableringsfrihet för friskolor i gymnasiet
  • Ändrade urvalsregler
  • Stopp för egna köer och urval på kötid
  • Krav på allsidig elevsammansättning

Det är inga små frågor i sammanhanget.

För det sjätte behöver skillnaderna mellan partierna synas tydligare för att opinionen ska vända över till partier som faktiskt vill göra något åt problemen med marknadsskolan. När det sprids en bild av att Socialdemokraterna lagt sig är risken att den vanlige medborgaren (hen som inte följer skoldebatt i detalj) får intryck av att det inte spelar någon roll för skolan vilket parti hen väljer. Att döma av en rad opinionsundersökningar är det gott om borgerliga väljare som är missnöjda med skolmarknaden men som trots det inte röstat annorlunda. Där ligger misslyckandet hos många av oss som vill förändra skolan. Varje gång det tecknas en bild av att socialdemokraterna inte heller gör något ökar risken att borgerliga väljare som tröttnat på marknadsskolan stannar kvar i sitt vanliga parti.

För det sjunde är inte munkavle en rättvisande bild av hur S agerar i debatten. Jag skulle gärna se mer, men det är inte särskilt svårt att hitta debattinlägg från Socialdemokrater med uppdrag på olika nivåer. Några exempel här:

Avslutningsvis. Jag förstår både frustration och ilska mot partier som inte agerar och jag håller med om att alla partier har anledning till självrannsakan. Det är dock skillnad mellan de partier som faktiskt vill förändra och behöver förmås att göra mer och de partier som tvärtom gör allt för att försvara systemet.

Socialdemokraternas stora misstag tycker jag var kompromissen som gav samma ersättning till fristående skolor som kommunala i slutet på nittio-talet. Utan den hade vi knappast haft skolkoncerner som snabbt tog över stora delar av vår gemensamt finansierade skola. Det misstaget finns chans att rätta till nu. Det förslaget har skickats ut på remiss av en socialdemokratisk utbildningsminister.

Nu behövs både opinionsbildning och politisk påverkan för att ro en första nödvändig reform i hamn. Då tycker jag att fokus måste flyttas från januariavtalets stopp för vinstbegränsning till januariavtalets skrivningar om ökad likvärdighet och utjämnade villkor mellan kommunala och fristående skolor.

Till sist. Jag har full förståelse för att alla som vill påverka skolpolitiken har olika tankar om hur. Det här var några av mina.