Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
”Den glyfosatresistenta kvarnamaranten har förändrat söderns jordbruk för alltid.” Kvarnamaranten kan bli 3 meter hög och varje planta kan ge upphov till 400.000 frön.
Citatet ovan är från vetenskapsradion Klotets mycket intressanta program om GMO-grödor, bekämpningsmedel och snabbt ökande problem med resistenta ogräs.
Programmet belyser på ett utmärkt sätt en viktig diskussion om GMO som sällan hörs här. I Europa diskuteras oftare hälsoeffekter och risker med att den genmodifierade grödan sprider sig. Problemet som Klotet behandlar är ett annat: sambandet mellan GMO-grödor och det faktum att 15 procent (!) av åkermarken i USA nu är drabbad av någon av de 14 arter av ogräs som nu är resistenta mot glyfosat (i daglig tal Roundup). Visserligen hävdar tillverkaren Monsanto att det inte är GMO-grödan i sig som är problemet utan sättet den används på, att den varit för framgångsrik. Det är sant, men man måste förstå mekanismen. Om det kommer ett utsäde som ger bättre och säkrare skörd till lägre kostnad och dessutom med en mindre mängd bekämpningsmedel så är det ju naturligt att en sådan gröda snabbt får stort genomslag. När förutsättningen dessutom är att alla ska använda samma bekämpningsmedel så skapas en monokultur där ogräsen förr eller senare kan utveckla resistens.
GMO-grödan som först kunde minska mängden bekämpningsmedel har alltså på bara några år lett till resistenta ogräs och behov av starkare gifter. Nu utreds i USA starkare ogräsmedel baserade på diklorfenoxiättikssyra, en av huvudbeståndsdelarna i hormoslyr som i alla fall vi som växte upp på sjuttiotalet minns. Det känns lindrigt uttryckt som ett steg åt fel håll.
Lyssna på vetenskapsradion!