Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Regeringen tillsätter en demokratiutredning. Än så länge finns det bara en skrivelse som regeringen lämnat till riksdagen att läsa (Skr. 2013/14:61) och av den framgår att några av sakerna som ska utredas är:
- Minskat partipolitiskt engagemang och villkor för förtroendevalda
- Individens inflytande över beslutsprocesser mellan valen
- Ungas möjligheter till delaktighet och inflytande
- Kommunala folkomröstningar
- Individers möjlighet till insyn, delaktighet och inflytande i EU
- Elektronisk röstning
Närmare information kommer väl i direktiven, men det blir ändå intressant att jämföra med den förra demokratiutredningen. Den pågick 1997-2000. Om den nya utredningen blir lika stor återstår att se. Bengt Göranssons utredning före sekelskiftet arbetade brett, höll seminarier, gav ut flera 10-tal skrifter (om alltifrån väntade ämnen som religionsfrihet och främlingsfientlighet till titlar som ”Olydiga medborgare?”), ett antal rapporter skrivna av forskare och ett slutbetänkande.
Å ena sidan är det bra att demokratifrågorna lyfts, å andra sidan har jag en känsla av att den förra demokratiutredningens material och slutsatser onödigt snabbt föll i glömska. Jag tror att många av oss som är aktiva i politiken idag skulle kunna läsa stora delar av den gamla utredningen med stor behållning. Inte bara för det tänkvärda innehållet utan för ett – i offentlig svenska – ovanligt vackert språk:
Ingen medborgare kan ursäkta sin fientlighet till demokratin med en hänvisning till vare sig arv eller miljö. Demokratin är en individuell viljeakt, en bekännelse till ett människovärde. Därför lönar det sig inte att förbjuda människor att vara anti-demokrater. Att isolera dem från demokratiska sammanhang är heller inte ändamålsenligt. Det är genom argument och handlingar som medborgare och demokratins olika institutioner kan utbreda demokratins värden och hållningar.
Titeln på den förra utredningen var ”En uthållig demokrati”. Kanske borde den ha räckt lite längre än till i dag? Kanske är ungefär 15 år ett lämpligt intervall för demokratiutredningar? Det har då gått 3-4 mandatperioder och man får förmoda (hoppas?) att en god del av de förtroendevalda bytts ut och att många nya tillkommit. Förstagångsväljarna 2014 gick i förskolan när Bengt Göranssons utredning arbetade. En ny demokratiutredning kan bli något att se fram emot, men låt oss inte glömma den gamla. Slutrapporten finns lätt tillgänglig här och också de olika skrifterna och forskar-rapporterna finns att ladda ner (om man söker på SOU-numret).
Vem som blir utsedd till utredare? Tillåt mig att gissa på Olle Wästberg.