Vinterfunderingar om integration: 4. Arbetsmarknad och språk


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Ett av sex inlägg med funderingar om integration, vintern 2014. Mina utgångspunkter samt länkar till alla inläggen finns här.

Jobben och utbildningsnivån

Det är individer som kommer hit. En del har med sig en utbildning som går att använda här direkt, några har en utbildning som tyvärr inte fungerar med våra krav och ytterligare några saknar utbildning. Hur fördelningen ser ut varierar från konflikt till konflikt. Vi kan inte bygga vare sig politik eller argumentation på att ”de flesta som kommer hit har hög/låg utbildning”. Det räcker att konstatera att vårt samhälle idag är beroende av invandrad arbetskraft på olika nivåer och dra slutsatser av det. Folkpartiets landstingsråd Lina Nordquist beskrev nyligen saken i UNT:

Om alla Sveriges invandrare stannade hemma i köket en vanlig måndag skulle var tredje patient den dagen stå utan läkare. Var femte undersköterska och psykolog skulle fattas vid morgonfikat. Fyra av tio tandläkare och varannan tandhygienist skulle inte komma till sina jobb.

Långt ifrån alla invandrare har såklart kommit hit som flyktingar, men exemplet visar ändå att den svenska ålderspyramiden kräver ett tillskott av arbetskraft.

Jobb eller utbildning?

Bland svenskfödda är det idag mindre än 10 procent som inte har någon gymnasieutbildning. Så ser alltså den svenska arbetsmarknaden ut. När det då – beroende på konflikt – kommer flyktinggrupper där mellan 25 och 30 procent saknar gymnasieutbildning uppstår såklart ett matchningsproblem. Vi har i praktiken att välja mellan att skapa en ny arbetsmarknad med okvalificerade jobb eller att satsa på utbildning.

Ett ensidigt fokus på arbete i det korta perspektivet (vilket blir resultatet med Kristdemokraternas förslag om tidsbegränsade uppehållstillstånd) motverkar initiativ till utbildning. Risken är då att värdfull tid läggs på att leta jobb som ändå inte finns. Vi behöver sjuksköterskor, ingenjörer, VVS:are och tandhygienister för framtiden. Det är jobb som kräver utbildning på olika nivåer.

bristyrken
Ur Arbetsförmedlingens rapport ”Var finns jobben?”

Validering av utländska utbildningar var en fråga som diskuterades när jag håll på med studentpolitik för 25 år sedan. Förhoppningsvis fungerar det bättre nu. Om det kommer större grupper flyktingar med samma utbildning, t.ex. ingenjör eller sjuksköterska, från ett land kan det vara värt att skräddarsy en utbildning som ”fyller på” med det som fattas jämfört med en svenska motsvarigheten. Det är också värt att påpeka att validering kan vara värdefullt även för den som kommer hit med motsvarande en gymnasieutbildning. Både för jobb och vidare utbildning.

Språket

Det är viktigt att lära sig språket i det nya hemlandet, men det innebär inte självklart att det måste ske först. Det finns jobb där svenska är absolut nödvändigt, exempelvis i vården, men det finns också arbeten där det fungerar bra med engelska till att börja med. Hur många flyktingar som både har utbildning och kan tillräcklig engelska varierar över tid, men möjligheten finns och måste tas tillvara. Det finns också jobb som går att sköta om det finns någon som kan tolka och där instruktioner eller arbetsledning kan ges på ett språk som alla förstår.

För framförallt nyanlända som passerat skolåldern men har dålig eller nästan ingen utbildning från hemlandet när de kommer hit måste det gå att kombinera arbete med studier. I skolan blir det kanske av naturliga skäl få svenskspråkiga förutom läraren (åtminstone till att börja med). Därför behövs det parallellt med skolan praktik eller arbete med naturliga mötesplatser och sammanhang där det talas svenska. De initiativ till anställningar med lägre lön och arbetstid i kombination med utbildning som tagits av arbetsmarknadens parter är bra exempel på detta. Lärlingsutbildningar är ett annat. Båda modellerna kräver långsiktigt arbete då varken företag, fackföreningar eller arbetstagare är vana vid dem. Tyvärr har några försök dömts ut efter i mitt tycke alldeles för kort tid.

Trauman

Även vuxnas trauman måste tas på allvar. Att ha förlorat en anhörig eller utsatts för tortyr påverkar i många fall både koncentration, hälsa och inlärning. Språk och arbete är nyckelfaktorer för att komma vidare, men det krävs – på samma sätt som för barn – kompetens att bearbeta trauman. SFI-lärare och arbetsgivare har inte självklart rätt verktyg för det. Rätt hanterat är det väl satsade pengar, både mänskligt och ekonomiskt.

Jobb som kräver mindre utbildning och är svåra att rekrytera till

Ett område där det råder brist på personal är inom skog och trädgårdsodling. Det handlar både om mer kvalificerad tjänster som kräver specialutbildning och om jobb som inte kräver formell kompetens. Skogs- och lantarbetsgivareförbundet karlägger bristen:

Det är absurt att 250 000-300 000 svenskar i arbetsför ålder idag står långt från arbetsmarknaden, samtidigt som många av våra medlemmar, inom exempelvis trädgård och skog, har svårt att rekrytera till tjänster som är relativt okvalificerade, säger Katarina Novák, vd på SLA, Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet.

vartlandInom dessa branscher finns också bra exempel på integrationsarbete i praktiken, i våras släpptes boken ”Det här är vårt land – 10 berättelser om mångfald” med exempel på hur viktig de invandrade arbetskraften är för skogs- och lantbruk. Här ges också exempel på hur man kan jobba med instruktioner och utbildningsmaterial på flera språk.

Eftersom det i skogs- och lantbruk ofta är säsongsbetonade jobb borde det snabbt gå att hitta lösningar med arbete under sommarhalvåret och studier under vintern.

Det finns också exempel där flyktingar utbildas i att röja skog, får arbete och lär sig svenska i ett och samma sammanhang. Studier i kombination med arbete med svenskspråkiga arbetskamrater. Sådana exempel måste vi bli bättre på och det finns fler branscher där kunskaper i svenska inte är nödvändiga från första dagen.

Incitament

Att  tro att vägen till långsiktigt arbete och integration går via tidsbegränsade uppehållstillstånd tror jag bygger på en naiv tilltro till marknadslösningar. Idén är att om det finns tillräckliga incitament för arbete så kommer flyktingen också att hitta ett sådant. Problemet är ju framförallt att det inte finns så många arbeten som går att ta utan utbildning, inte att förmånerna gör att flyktingarna låter bli att ta de jobb som erbjuds. Att kräva arbete inom en viss tid för att få uppehållstillstånd sänker incitamenten för utbildning, vilket långsiktigt är vad som egentligen behövs.

Bristen på okvalificerade jobb gör också att nivån på ersättningen sannolikt inte spelar så stor roll. Det är inte för hög ersättning som gör flyktingen arbetslös, det är – återigen – det faktum att de flesta jobb kräver någon form av utbildning.

Därmed är den rimliga slutsatsen att utbildning är att föredra framför insatser för att hitta jobb om allt för mycket tyder på att ett lämpligt sådant inte finns. Då kan vi dessutom använda samma system som för infödda svenskar, det vill säga studiemedel.

Jag har inte koll på kostnader och resultat för systemet med privata så kallade etableringslotsar, men frågan är om inte pengarna används bättre till utbildning. I vilket fall drabbas vi skattebetalare av samma sorts lycksökare som tidigare avslöjats i branschen för privata jobbcoacher.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.