Flera repliker om Kungsörnen

 

kungsörn-szSolveig Zander (c) från miljö och jordbruksutskottet replikerade snabbt på vår artikel om kungsörnen. ”Engagerade” men ”dåligt pålästa” var hennes omdöme. Det gäller isåfall också organisationer som världsnaturfonden, naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening.

Jag och Maria Weimer skrev ett kort svar för att dels påvisa att det inte med bästa vilja går att kalla de nya nivåerna för något annat än en rejält sänkt ambitionsnivå, dels för att förklara att vår oro inte gäller licensjakt utan att det kommer bli svårare att säga nej till skyddsjakt och olika störande intrång.

kungsörn-jemw

Senare samma dag svarade också vår partikamrat Anita Brodén, också hon från miljö- och jordbruksutskottet.

Sveriges ornitologoska förening uppmärksammade saken i artikeln Folkpartikritik mot regeringens kungsörnspolitik och refererade också debatten  i riksdagen under rubriken Regeringen talar emot sig själv om kungsörnen.

Länkar till propositioner, betänkande och åtgärdsprogram finns i ett tidigare inlägg.

 

 

 

Vem vill ha färre kungsörnar?

På torsdag 2013-12-05 behandlar riksdagen rovdjurspropositionen. Efter en turbulent debatt under de senaste åren då vargen stått i fokus antas nu en proposition som också innefattar kungsörn. Jag tycker att det är märkligt. Det är det många som tycker.

Jag skriver idag på UNT debatt tillsammans med vår riksdagskandidat Maria Weimer och uppmanar till besinning. Det finns ingen anledning att rösta igenom ett beslut som innebär att miniminivån ändras från 600 till 150 häckande par.

Läs gärna det senaste åtgärdsprogrammet för kungsörn 2011-2015 (Naturvårdsverket).

I artikeln hänvisar vi också till:

UNT:s rubrik om örnjakt är lite oegentlig. Det finns det inga planer på. Risken är däremot att kungsörnen i framtiden kommer ”förlora” där den tidigare vunnit, exempelvis mot vindkraftverk. Det torde också bli svårare för naturvårdsverket att säga nej till skyddsjakt i framtiden.

Gift i matproduktionen på SvD Brännpunkt

<kompletterad med korrigering av datumuppgift 2013-11-27 kl 1430>

Inom kort fattar regeringen beslut om en ny bekämpningsmedelsförordning. Det handlar om vilka preparat som ska tillåtas i livsmedelsproduktionen. Jag skriver idag tillsammans med Karin Karlsbro, folkpartiets grönaste riksdagskandidat, på SvD Brännpunkt och kräver att det förbud mot stråförkortningsmedel som Sverige haft fram till 2012 ska fortsätta att gälla. Tunga remissinstanser som Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen ifrågasätter varför det tas bort.

Annie Lööf skrev själv i somras en uppmärksammad debattartikel på temat Giftfri vardag. Där hette det bland annat att ”Sverige kan inte alltid vänta in EU-beslut” och att ”Miljö är inte något man kan välja till eller välja bort beroende på konjunkturen.” Vi hoppas att regeringen tar hennes ord i beaktande när beslutet fattas.

I artikeln hänvisar vi också till en undersökning från Lunds universitet. Den kan man läsa här. Att miljöminister Lena Eks förhoppning i Sveriges Radio 20/10 om att försäljningen nog inte blir så stor motsägs av en undersökning* 2003 där Lantmännen konstaterade både lag- och kontraktsbrott när det gällde användning av stråförkortningsmedel. Under föregående år, då stråförkortningsmedel tilläts ökade försäljningen till det dubbla (enligt Ekot i Sveriges Radio).

(* i en tidigare version påstods felaktigt att ATL-länken var från i våras, den är alltså från 2003.)

Multiresistenta bakterier – köttet på din tallrik spelar roll!

Nyligen gick företrädare för veterinärförbundet, läkarförbundet och tandläkarförbundet ut och varnade för multiresistenta bakteriestammar. I klartext att åkommor som länge varit lätta att behandla med antibiotika inte längre kommer att vara det. Konsekvenser i form av mänskligt lidande och kostnader för samhället kan bli stora.

I en artikel i Dagens Samhälle visar de på till synes omotiverat stora skillnader i mängden utskriven antibiotika. 410 recept per 1000 invånare i Stockholm mot 290 i Västerbotten. På europeisk nivå är skillnaderna ännu större, mer än tre gånger så stor användning i de länder som har störst förbrukning jämfört med de som har lägst.

Det ligger nära tillhands att misstänka att tillgången till vård i kombination med de styrsystem vi har för vård idag är en av orsakerna.  Att Stockholmarna får mer antibiotika för att de kan, inte för att det självklart behövs. Åtminstone är det vad veterinär-, tandläkar- och läkarförbundet oroar sig för.

Den stora mängden antibiotika konsumeras dock inte av människor. På europeisk nivå går hela 90 procent av försäljningen till djur, i allmänhet i köttproduktionen (enligt Statens Veterinärmedicinska anstalt). Och här är skillnaderna rejäla.

antibiotika

I Sverige använder vi 15 mg/kg djur, I Ungern 269. Läs mer i rapporten från (EMA) European Medicines Agency.

Ett problem är som sagt styrsystem och regelverk. De svenska företrädarna skriver bland annat:

Läkare i Schweiz och Österrike kan emellertid sälja antibiotika till sina patienter i samband med sjukbesök. I många länder som till exempel Tyskland utgör försäljning av läkemedel en betydande inkomstkälla för landets veterinärer. Det här är exempel på ekonomiska incitament som inte leder i rätt riktning.

Det måste vi arbeta för att ändra på, men samtidigt kan vi alla dra vårt eget lilla strå till stacken. I köttdisken kan man på ett högst konkret sätt bidra till att minska risken för att multiresistenta bakterier sprider sig till följd av överkonsumtion av antibiotika, genom att välja sitt kött med omsorg.

Om monsterogräsen tar över – hur ska vi odla mat och foder då?

”Den glyfosatresistenta kvarnamaranten har förändrat söderns jordbruk för alltid.” Kvarnamaranten kan bli 3 meter hög och varje planta kan ge upphov till 400.000 frön.

Kvarnamarant

Citatet ovan är från vetenskapsradion Klotets mycket intressanta program om GMO-grödor, bekämpningsmedel och snabbt ökande problem med resistenta ogräs.

Programmet belyser på ett utmärkt sätt en viktig diskussion om GMO som sällan hörs här. I Europa diskuteras oftare hälsoeffekter och risker med att den genmodifierade grödan sprider sig. Problemet som Klotet behandlar är ett annat: sambandet mellan GMO-grödor och det faktum att 15 procent (!) av åkermarken i USA nu är drabbad av någon av de 14 arter av ogräs som nu är resistenta mot glyfosat (i daglig tal Roundup). Visserligen hävdar tillverkaren Monsanto att det inte är GMO-grödan i sig som är problemet utan sättet den används på, att den varit för framgångsrik. Det är sant, men man måste förstå mekanismen. Om det kommer ett utsäde som ger bättre och säkrare skörd till lägre kostnad och dessutom med en mindre mängd bekämpningsmedel så är det ju naturligt att en sådan gröda snabbt får stort genomslag. När förutsättningen dessutom är att alla ska använda samma bekämpningsmedel så skapas en monokultur där ogräsen förr eller senare kan utveckla resistens.

GMO-grödan som först kunde minska mängden bekämpningsmedel har alltså på bara några år lett till resistenta ogräs och behov av starkare gifter. Nu utreds i USA starkare ogräsmedel baserade på diklorfenoxiättikssyra, en av huvudbeståndsdelarna i hormoslyr som i alla fall vi som växte upp på sjuttiotalet minns. Det känns lindrigt uttryckt som ett steg åt fel håll.

Lyssna på vetenskapsradion!

Om livsmedel, klimat och miljö

Jag och min fru Maria skriver idag ett debattinlägg på Dagens Arena där vi svarar på en tidigare ledare från dem om relationen mellan klimat, miljö, rättvisa och livsmedel. Att köpa svensk mat är långtifrån alltid miljövänligt, men att kalla det för nationalism och hembygdsnostalgi är inte heller rättvist. Frågan är mer komplex än så.