Skoldebatten är trasig

De senaste veckorna har jag tillsammans med Boel Vallgårda och Helena Weiss Larsson från Nätverket för en likvärdig skola skrivit om problemen med dagens skolmarknad i ett tiotal olika lokaltidningar. Friskolornas riksförbund har genom sin vd Ulla Hamilton svarat. Inget ont i det naturligtvis, men det gör mig ont att skoldebatten fungerar så här.

Man skriver ett debattinlägg och tar upp det oomtvistade faktumet att resultaten i svensk skola  försämrats under 2000-talet. Friskolornas riksförbund svarar att resultaten ökar pga att fler väljer fristående skolor.

Man skriver en text om att skev resursfördelning gör att de skolor som egentligen behöver mer lärarresurser måste spara. Friskolornas riksförbund svarar med beskyllningar på formen ”ni nämner inte lärarnas betydelse”.

Man skriver en artikel om hur fristående skolor överkompenseras. Friskolornas riksförbund svarar (mekaniskt) att ni är emot vinst och valfrihet.

Man skriver om hur viktigt det är med en likvärdig skola för att alla barn ska få möjlighet oavsett bakgrund.  Man får svaret ”Känslan är att de är emot företagande snarare än för en likvärdig skola.” Classy, Friskolornas riksförbund. Verkligen.

Man skriver om ökade kostnader som inte följts av ökade resultat. Friskolornas riksförbund vill att *alla* ska få gå i en skola de aktivt valt. Var hittar Friskolornas riksförbund pengar till det?

Man skriver ett inlägg om hur kötid bör slopas som urval vid översökta skolor. Friskolornas riksförbund pratar om annat. Ni vet (mekaniskt) typ ”ni är emot vinst och valfrihet”.

Man skriver om hur socioekonomisk bakgrund har alldeles för stor betydelse för skolresultaten. Friskolornas riksförbund svarar med att ”Skuldbeläggandet av eleverna måste få ett slut.” Classy, igen.

Döm själva:

Debattinlägg från Boel Vallgårda, mig själv och Helena Weiss Larsson  i Nätverket för en likvärdig skola här.

Svar från Friskolornas riksförbund här.

Lärare, elever och alla vi andra förtjänar en bättre skoldebatt.

Svårt att bortse från skolmarknadens mekanismer i inkluderingsfrågan

En replik från mig till Isak Skogstad i nättidningen Skola och Samhälle. Det handlar om inkludering och jag tycker att många debattörer bortser från marknadsmekanismer och ekonomiska styrmedel i sin argumentation. Det blir ofta svepande anklagelser mot ett närmast mystiskt etablissemang som med onda avsikter tvingar på skolor inkludering. Jag menar att dagens ekonomiska styrmedel ger avvecklade resursklasser och förre speciallärare som logisk konskevens.

I min replik ställer jag också några frågor (hitills obesvarade):

  • Hur ska undervisning organiseras för de som med Skogstads ord förlorar på att inkluderas?
  • Hur många elever bedömer Isak Skogstad att det handlar det om?
  • Vilken roll ska professionens ha i urvalet av vilka elever som inte ska gå i vanlig klass?
  • Vilken roll ska föräldrarna ha?
  • Kommer den grupp elever det handlar om att behöva undantas från det fria skolvalet?
  • Vad kommer det att kräva av lokaler och personal?
  • Hur ska en finansieringsmodell se ut, alltså på vilket sätt skulle dagens skolpengssystem behöva ändras?