RUT-wrestling

halvera3”Halverad RUT-reduktion” skrev Almega på SvD Brännpunkt häromveckan. Enligt DN:s rapportering från regeringens pressträff idag står de rödgröna fast vid ”att de avser att halvera rut-avdraget”. Not so much. Det här är i bästa fall ett låtsasbråk som båda sidor bedömer lönar sig. I sämsta fall finns det beslutsfattare som tror att åtgärderna gör skillnad.

Sådär 600.000 svenskar gör RUT-avdrag.  Upprörda känslor till vänster och stor press på Stefan Löfvéns regering att ”göra något”. Vilket leder till upprörda känslor till höger. Men vad handlar det om egentligen?

RUT är alltså möjligheten att göra skatteavdrag med halva arbetskraftskostnaden (50 %) vid köp av hushållsnära tjänster. Maxbeloppet för den som inte också gör ROT-avdrag är 50.000 kronor, men i allmänhet är beloppen det handlar om mycket lägre än så. Genomsnittet bland de som använder RUT är ett avdrag på 4.980 kronor per år (Skatteverkets statistik för 2014).

Regeringen tycks ha letat ett sätt att få det att se ut som att man går vänstern till mötes. Om man menat allvar hade ju det naturliga varit att minska avdragsmöjligheten, alltså att sänka till 40 eller 30 procents avdrag (som man gör med ROT). Men det föreslår inte regeringen. Istället sänker man taket från 50.000 till 25.000 kronor. Snittet bland brukarna ligger alltså idag på under 5.000 kronor. Om taket är fem eller tio gånger högre spelar självklart ingen roll alls för något annat än den framtida potentialen. Men regeringen ser handlingskraftig ut.

Kritikerna till vänster låter sig nöja. Almega rasar. Fp kallar förslaget ett ”dråpslag”. Jag tycker att det är att ta i. Det handlar inte om ett ”halverat” avdrag, utan det är egentligen bara taket som sänkts. Ett tak som så gott som ingen når upp till.

Det hela är ovärdigt. En regering som lägger låtsasförslag. En opposition som spelar med och hjälper till att få förslaget att se kraftfullt ut.

Almega försökte i en rapport med kurvor från Danmark visa att ”dessa förändringar av skattereduktionen skulle få stora konsekvenser för branschens utveckling och framtid”. Well, skillnaden är bara den att i Danmark sänkte man det faktiska avdraget vilket innebar att städhjälpen blev dyrare också för den som köpte för några hundra i månaden. Inte som i det svenska förslaget först för de som köper för över 4000 kronor per månad. Vilket så gott som ingen gör.

Med ROT-avdraget blir det annorlunda. Där sänks det faktiska avdraget istället för taket vilket innebär att det blir dyrare från första kronan.

Rätt av regeringen att ta tag i förlossningsskadorna

Häromveckan skrev Thea Andersson, tidigare LUF-ordförande i Uppsala, ett blogginlägg om förlossningsskador som jag lovade att följa upp. Samma vecka meddelade regeringen genom sjukvårdsminister Gabriel Wikström att den ger ett uppdrag till SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, att ”kartlägga vilka metoder som är effektiva för att förhindra förlossningsskador”. Detta kritiseras av allianskollegan Erik Weiman, tidigare landstingsråd i Uppsala län. Jag tycker att han har fel och att regeringen tar ett steg i rätt riktning.

Diagrammet nedan är baserat på den nordiska statistiken avseende tredje och  fjärde gradens bristning vid vaginal förlossning hos förstföderskor.

grad34

Ofta nämns Finland som mönsterexemplet, men det riktigt intressanta i diagrammet ovan är ju Norge. De har halverat skadorna på bara 7 år!

För den som undrar vad tredje och fjärde gradens bristning innebär saxar jag stycket nedan från den svenska statistiken.

grad34txt.2PNG

Det är skador som kan ge både inkontinens och smärtor, eller med Theas ord saker som ”är obekvämt, gör ont, besvärar eller är ett helvete”. Det tillsammans med den nordiska statistiken tycker jag är skäl nog att agera.

Erik Weiman tycker att regeringen gör fel och är tuff mot Gabriel Wikström på sin blogg:

”Alltså behövs inga kommissioner eller uppdrag till SBU. Det är sådant som en tandlös sjukvårdspolitiker föreslår när man inte vet hur det fungerar. En mycket bättre idé är att börja följa upp vårdskadorna i kvalitetsregister.”

Det är i och för sig inte ett unikt svar från en borgerlig politiker. Vare sig det rör sig om problem i skolan eller vården är ett vanligt svar att det löser sig med en utvärdering och kanske en inspektion. Det kan nog vara bra, men i det här fallet håller jag inte alls med. Det är helt rimligt att låta SBU ”undersöka och sprida kunskap om vilka metoder som har vetenskapligt stöd för att förhindra svåra förlossningsskador”. Att gå omvägen via utvärdering, kvalitetsregister och därav förmodade förbättringar som ska komma av sig självt är helt enkelt inte rimligt när var sextonde förstföderska drabbas. I Norge är det bara hälften så många. I Finland ännu färre. Vi behöver få reda på om vissa metoder ger färre och/eller lindrigare skador. Och om det är så behöver vi *styra* vården så att dessa metoder används.

Sen håller jag med Erik om att det vi mäter blir styrande och att vi behöver bli bättre på att minska vårdskador.

Låt oss hoppas att SBU snabbt kan komma med riktlinjer som minskar lidandet, samtidigt som vi ser till att förbättra eftervården för de som redan drabbas.

 

Efter 35 år behöver lokalerna anpassas till dagens vård

Mina egna praktiska erfarenheter av förlossningsvård ligger nu snart 20 år tillbaka i tiden. Jämför jag med hur det ser ut idag är det bara att konstatera att mycket har ändrats. Lokalerna står dock kvar. Fp vill nu se över möjligheterna att ordna modernare och mer ändamålsenliga lokaler för kvinno- och barnsjukvård på Akademiska sjukhuset. På UNT debatt skriver jag och fyra andra folkpartister om vår motion till landstingsfullmäktige.