Bristande jämställdhet i vården drabbar inte bara kvinnor

Bild från olovedog / FreeDigitalPhotos.net
Bild från olovedog / FreeDigitalPhotos.net

Tyvärr finns det fortfarande tydliga tecken på att kvinnor bemöts annorlunda (läs ”sämre) än män i vården. Det drabbar såklart i första hand kvinnorna, men som alla sjukdomar finns det också anhöriga av båda könen runtomkring. Om en kvinnlig patient får sämre vård än en man är det en orättvisa i sig, men även de anhöriga drabbas. Jämställdhet i vården är därför inte en kvinnofråga. Det är en fråga som berör oss alla. Där också.

Om detta skriver jag tillsammans med landstingskandidater från folkpartiet på UNT:s debattsida.

Det offentliga kan inte undandra sig ansvar – rätt beslut av äldrenämnden

 

Blodprov
Bild från Theeradech Sanin / FreeDigitalPhotos.net

UNT rapporterade idag att Äldrenämnden sagt upp avtalet med ett hemvårdsföretag. Bristerna var stora och äldrenämnden sätter nu in resurser för att hjälpa de äldre som berörs.

Rätt. Bra jobbat.

Naturligtvis skulle det varit bättre om vården varit bra, men när den nu inte är det tar politiken ansvar. Politiken avslutar avtalet och hjälper brukarna till annan omsorg.

När en skattefinansierad verksamhet fungerar dåligt kan inte det offentliga eller politiken gömma sig bakom fraser som ”det är ju brukarna som valt” eller ”att en dålig skola går i konkurs visar att systemet fungerar”. Nej, det offentliga måste alltid säkra att kvalitet och innehåll motsvarar de krav vi som skattebetalare har rätt att ställa. Brukarna ska kunna välja efter sådant som bemötande, inriktning, språk eller läge, men ska inte behöva ”skylla sig själva” om de valt dålig kvalitet. Där vi betalar med gemensamma medel ska vi inte ha sådan. Det är politikens ansvar. Det gäller både för verksamheter i privat och offentlig regi.

Centerpartiets förslag framstår om skattefinansierade coacher som ska hjälpa de äldre att välja rätt framstår i ljuset av detta som än mer obegripligt.

Ny kollektivtrafiktaxa i Uppland viktig också för Hebyborna

hebyPå landstingsfullmäktige idag fattas beslut om en ny UL-taxa, något som är viktigt för alla som reser över flera av de nuvarande zongränserna i länet. Till att börja med såg beslutet ut att kunna tas i stor enighet eftersom alliansen kommit överens med socialdemokraterna om både principer och taxa. Även miljöpartiet var överens om principerna, men ville ha ett något lägre pris. I praktiken fanns det enda verkliga motståndet hos vänsterpartiet. Sedan beslutet togs i landstingsstyrelsen har dock bilden ändrats. Protester har hörts från centerhåll och socialdemokraterna har i ett pressmeddelande sagt att de vill ändra beslutet.

Risken inför landstingsfullmäktige har därför varit en återremiss, vilket skulle fördröja de nya taxorna till antagligen någon gång i vinter, men förhoppningsvis går det att nå en uppgörelse. Ett beslut om nya taxor med någon form av handlingsfrihet för kollektivtrafiknämnden när det gäller exempelvis rabatter vore att föredra.

Sala Allehanda publicerade idag en kortad version av mitt debattinlägg där jag uppmanar (s) att inte i elfte timmen fälla förslaget, ursprungligen publicerat i Arbetarbladet.

Kollektivtrafik knyter ihop, utjämnar och skapar möjligheter

Det nya förslaget till kollektivtrafiktaxa i Uppsala län är omdiskuterat. I korthet handlar det om ett förslag där systemet med zoner behåll för enkelbiljetter eller resor som köps med reskassa. Samtidigt avskaffas zonerna helt för månadskortet och det blir ett och samma pris, 790 kr, oavsett om man använder månadskortet för att pendla mellan Sunnersta och Akademiska sjukhuset eller om man reser från Tierp till Uppsala. I grund och botten samma system som SL tillämpar i Stockholms län. Jag skriver i Arbetarbladet om risken för att förslaget faller, och att medborgarna i länet därmed kommer gå miste om ett mycket billigare länskort.

Förslaget om en enhetlig länstaxa har fått kritiserats för att vara orättvist och nu av (s) för att det blir dyrare i Storvreta och Bälinge. Den första kritiken tycker jag är enkel att avförda. Om vi ska diskutera rättvisa måste vi också ta hänsyn till sådant som komfort, turtäthet och service. Låt oss ta en resenär som bor i norra delen av Björklinge. Bussen till Uppsala tar dryga 30 min, bussen till Tierp tar knappa 40 min. På den sida av vägen där bussen går till Uppsala finns det busskurer som skyddar mot väder och vind. I rusningstid går det 5 bussar i timmen, även på helger är det rimligt att pendla. På andra sidan vägen, där bussarna går mot Tierp är det annorlunda. Inga busskurer, två bussar i timmen i rusningstid och praktiskt omöjligt att pendla till ett arbete på helgerna. Ändå är det idag nära 500 kronor billigare att pendla till Uppsala. Rättvist? Nja.

Zongränserna är det som socialdemokraterna nu skjuter in sig på när de i elfte timmen vill ändra förslaget. I det nya förslaget till zoner för enkelbiljetter eller reskassa försvinner den särställning som Bälinge och Storvreta har haft. De får nu samma taxa som andra resenärer med samma avstånd till centrum. Det var såklart oundvikligt. Ett nytt system som ska vara enhetlighet kan inte ha zongränser baserade på antalet kilometer till centrum om det omedelbart ska göras undantag. Alternativet vore att utöka den billigaste zonen så att fler orter får den lägre taxan, men det kräver i så fall att kalkylen för det nya biljettsystemet görs om.

tumblr_magmsxeG491rrimczo1_1280Genomgripande förändringar i taxorna kommer alltid att slå ojämnt. Ett nytt länskort kommer dock att ha en rad positiva effekter. Det underlättar arbetspendling, utjämnar så att fler kan pendla, gör det möjligt för fler i länet att hyra ut en bostad till någon som tar bussen till Uppsala och gör det mindre motiverat att ta bilen. I en uppgörelse mellan så gott som alla partier –  endast v står utanför (mp är i praktiken med, men vill ha en lägre månadsavgift) – blir det såklart nödvändigt med kompromisser. Att socialdemokraterna nu, efter att själva ha röstat för förslaget i landstingsstyrelsen, backar på frågan om zongränser gör att risken för att förslaget faller och måste förhandlas om är stor. Det finns ju fler önskemål om förändringar att ta upp i så fall.

Jag vet inte vad borgmästaren i Bogota gör och tycker i övrigt, men citatet ovan är tänkvärt.