PISA, förskolan och personalen

1997 toppade antalet barn i den svenska förskolan samtidigt som personaltätheten fallit kraftigt under nittiotalskrisen. De barn som började i förskolan då möttes av större grupper, färre pedagoger och längre dagar. 2012 gjorde de PISA-testet. Finns det något här vi borde titta på?

Jag blev tipsad om ett blogginlägg där MMAfarsan diskuterar PISA-resultaten och förskolan. Samtidigt som politiker av alla färger presenterar förklaringar och förslag som rör ”skolan” är MMA-farsan något på spåren. Jag är övertygad om att förskolan har stor betydelse för hur det sedan går i grundskolan och därmed också senare i gymnasiet. Betydelsen skulle dessutom kunna vara ännu större.

fskolapersonalI valrörelsen kommer framförallt kd att hävda att det är maxtaxans fel att personaltätheten är låg. Det stämmer inte. År 1990 gick det 4,2 barn per årsarbetare i förskolan, men redan när maxtaxan infördes 2001 var antalet barn per årsarbetare uppe i 5,4. Sedan dessa har det enligt statistiken inte hänt så mycket. Idag är siffran 5,3.

 

Vårdnadsbidrag, nittiotalskris och barnomsorgslag

Vad hände i början på 90-talet som gjorde att personaltätheten föll så snabbt? Från 4,2 till 5,2 barn per årsarbetare på bara några få år. Jag tror att det finns flera parallella förklaringar.

  • Det var kris. Big time. När kommunerna sparade drog barnomsorgen (som det ofta hette då) det kortaste strået. Skolan fredades så långt det gick.
  • Kraftig ökning av antalet barn i förskolan. 1990 fanns 570.000 barn i förskolan. 1997 var de 750.000. (Källa: SCB)
  • Allt större andel av barnen går i förskolan. 1990 gick fanns knappt 70 procent av barnen där. Runt 2000 passerades 80 procent och idag närmar vi oss 90 (2012 var det 86 procent).
  • En starkare barnomsorgslag som krävde att kommunerna skulle ordna plats från ett års ålder utan skäligt dröjsmål. I praktiken var denna lag ett krav från fp för att gå med på kd:s vårdnadsbidrag under regeringen Bildt. Vårdnadsbidraget togs bort av nästa s-regering samtidigt som barnomsorgslagen trädde i kraft.

I praktiken handlade det också under nittio-talet mer om barnomsorg än om förskola. Den verksamhet vi idag kallar förskoleklass låg i början av nittiotalet ofta mer i anslutning till ett daghem (som det hette) än en skola. Frågorna hanterades i kommunerna ofta av ”barnomsorgsnämnden”.

Notera också att de nyss PISA-undersökta 15-åringarna klev in på förskolan runt 1997. Alltså just när antalet barn exploderat och personaltätheten minskat.

Stadigt urholkade resurser

Maxtaxans konstruktion består av ett statsbidrag, en avgift som föräldrarna betalar och de pengar kommunerna satsar. Avgiften styrs av staten och räknas inte upp med personalkostnaderna. Statsbidraget har minskat kraftigt per barn sedan taxan infördes. Effekten har blivit att resurserna urholkas år från år och kommunerna måste ta från andra verksamheter för att fylla hålen. Om detta skrev jag tillsammans med Lina Nordquist i SvD i somras. Kalkylunderlag finns här.

Det vi mäter blir styrande

Förskolan drabbas också av att det enda som egentligen mätts i statistiken är personaltätheten. Den har alltså inte ändrats s mycket under de senaste 10 åren räknat i antal inskrivna barn per personal. Måttet tar dock inte hänsyn till att barnen idag vistas längre tid på förskolan. Enligt skolverkets undersökning i höstas har antalet timmar i förskolan ökat från i genomsnitt 29 till 31 under åren 2005 till 2012. Det motsvarar i praktiken en personalminskning på 7 procent. En förskola med 15 medarbetare skulle behöva vara 16 idag för att ha lika mycket tid för varje barn som 2005. Om detta skrev jag tillsammans med Lina Nordquist i SvD i höstas. Kalkylunderlag och länkar finns här.

Som man frågar får man svar

Ett annat mönster som lever kvar är att förskolan tycks vara en angelägenhet för föräldrarna. När Skolverket gjorde sin undersökning i höstas var det föräldrarna som fick frågan hur nöjda de var med förskolan. Mycket sällan ser man representanter för skola, arbetsgivare eller helt enkelt vanliga skattebetalare tillfrågas utan det är föräldern som anses vara ”kund”.

Tilläggas kan att detta mönster under 2000-talet tyvärr spritt sig också till skolan. Själv anser jag att kunden – i den mån begreppet överhuvudtaget passar – är den som betalar. Kunden är det allmänna. Du och jag. Vi som behöver ett fungerande samhälle och därmed en bra förskola alldeles oavsett om vi har egna barn eller inte.

Vad diskussionen borde handla om

Enkelt uttryck behövs förskolan både av pedagogiska skäl och för att föräldrar ska kunna arbeta. Kanske är det en olycka att vi inte skiljer på verksamheterna mera (jfr skola-fritids)? Kanske skulle det tvärtom kunna vara en framgångsfaktor?

När det gäller barns lärande i förskolan borde vi diskutera:

  • Vad barnen ska lära sig (professionella pedagoger kan sedan reda ut hur)
  • Vilka resurser som krävs och hur mycket vi kan satsa
  • Hur samverkan med skolan ska se ut

Några snabba konkreta åtgärder som jag vill se är:

  • Börja räkna upp maxtaxan och tillhörande statsbidrag med index. Det skulle stoppa urholkningen av resurser och förskolan skulle förhoppningsvis kunna få lite andrum. Kompensera samtidigt för den urholkning som redan skett.
  • Låt sakkunskapen (forskare) titta på förskolans betydelse för kunskaperna längre fram (ex.vis. PISA)
  • Låt successivt förskolan närma sig skolan ytterligare, förslagsvis genom att göra för femåringarna vad som gjordes för sexåringarna på nittio-talet. Inte nödvändigtvis genom att flytta dem till skolan, men genom att öka kontakterna med förskoleklassverksamheten.
  • Satsa på förskollärare och förskollärarutbildning.

 

Demokratiutredning igen

Regeringen tillsätter en demokratiutredning. Än så länge finns det bara en skrivelse som regeringen lämnat till riksdagen att läsa (Skr. 2013/14:61) och av den framgår att några av sakerna som ska utredas är:

  • Minskat partipolitiskt engagemang och villkor för förtroendevalda
  • Individens inflytande över beslutsprocesser mellan valen
  • Ungas möjligheter till delaktighet och inflytande
  • Kommunala folkomröstningar
  • Individers möjlighet till insyn, delaktighet och inflytande i EU
  • Elektronisk röstning
En uthållig demokrati.
En uthållig demokrati.

Närmare information kommer väl i direktiven, men det blir ändå intressant att jämföra med den förra demokratiutredningen. Den pågick 1997-2000. Om den nya utredningen blir lika stor återstår att se. Bengt Göranssons utredning före sekelskiftet arbetade brett, höll seminarier, gav ut flera 10-tal skrifter (om alltifrån väntade ämnen som religionsfrihet och främlingsfientlighet till titlar som ”Olydiga medborgare?”), ett antal rapporter skrivna av forskare och ett slutbetänkande.

Å ena sidan är det bra att demokratifrågorna lyfts, å andra sidan har jag en känsla av att den förra demokratiutredningens material och slutsatser onödigt snabbt föll i glömska. Jag tror att många av oss som är aktiva i politiken idag skulle kunna läsa stora delar av den gamla utredningen med stor behållning. Inte bara för det tänkvärda innehållet utan för ett – i offentlig svenska – ovanligt vackert språk:

Ingen medborgare kan ursäkta sin fientlighet till demokratin med en hänvisning till vare sig arv eller miljö. Demokratin är en individuell viljeakt, en bekännelse till ett människovärde. Därför lönar det sig inte att förbjuda människor att vara anti-demokrater. Att isolera dem från demokratiska sammanhang är heller inte ändamålsenligt. Det är genom argument och handlingar som medborgare och demokratins olika institutioner kan utbreda demokratins värden och hållningar.

Titeln på den förra utredningen var ”En uthållig demokrati”. Kanske borde den ha räckt lite längre än till i dag? Kanske är ungefär 15 år ett lämpligt intervall för demokratiutredningar? Det har då gått 3-4 mandatperioder och man får förmoda (hoppas?) att en god del av de förtroendevalda bytts ut och att många nya tillkommit. Förstagångsväljarna 2014 gick i förskolan när Bengt Göranssons utredning arbetade. En ny demokratiutredning kan bli något att se fram emot, men låt oss inte glömma den gamla. Slutrapporten finns lätt tillgänglig här och också de olika skrifterna och forskar-rapporterna finns att ladda ner (om man söker på SOU-numret).

Vem som blir utsedd till utredare? Tillåt mig att gissa på Olle Wästberg.

 

Folkpartiet i SCB:s partisympatiundersökning för Uppsala län

I veckan kom SCB:s stora partisympatiundersökning. Rikssiffrorna och väljarströmmarna har refererats i de flesta medier, men finns annars på SCB:s hemsida. Något som man också hittar där är ett stort tabellmaterial med statistiken nedbruten på olika sätt. Diagrammet nedan visar folkpartiets siffror i Uppsala län. Här finns dels ett skattat värde, dels osäkerhetsintervallets övre och undre gräns. All tre värden illustreras i diagrammet nedan. Frågan som ställts är viket som väljaren anser vara ”bästa parti”. Det är alltså inte frågat specifikt om riks- eller lokalpolitik.

Med tanke på att det i praktiken handlar om ett urval ur en större undersökning blir antalet svar få och osäkerheten stor. Det torde vara berättigat att fråga sig hur stort värdet av statistiken är, men det är å andra sidan de siffror som finns tillgängliga.

scb psu

blockenEn annan intressant iakttagelse i undersökningen rör hur alliansen förhållit sig till de övriga. Diagrammet intill visar i praktiken att oppositionen står och stampar. I praktiken en mycket liten ökning om man räknar ihop s+mp+v. De som gått fram i samma storleksordning som alliansen gått tillbaka är Sverigedemokraterna. Notera dock att detta diagram inte tar hänsyn till osäkerhetsintervallen på samma sätt som i bilden ovan.

Sifferunderlaget för diagrammet med skillnader mellan november 13 och maj 10 finns nedan. Två konstateranden:

  • Alliansens tapp står fp och kd för.
  • Socialdemokraterna har ökat kraftigt, men det har skett på bekostnad av miljöpartiet.

partier

psu-uppsalalan

Asteriskerna vid SD och Övr betyder att SD i maj 2010 räknades in i kategorin Övriga.

 

 

Flera repliker om Kungsörnen

 

kungsörn-szSolveig Zander (c) från miljö och jordbruksutskottet replikerade snabbt på vår artikel om kungsörnen. ”Engagerade” men ”dåligt pålästa” var hennes omdöme. Det gäller isåfall också organisationer som världsnaturfonden, naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening.

Jag och Maria Weimer skrev ett kort svar för att dels påvisa att det inte med bästa vilja går att kalla de nya nivåerna för något annat än en rejält sänkt ambitionsnivå, dels för att förklara att vår oro inte gäller licensjakt utan att det kommer bli svårare att säga nej till skyddsjakt och olika störande intrång.

kungsörn-jemw

Senare samma dag svarade också vår partikamrat Anita Brodén, också hon från miljö- och jordbruksutskottet.

Sveriges ornitologoska förening uppmärksammade saken i artikeln Folkpartikritik mot regeringens kungsörnspolitik och refererade också debatten  i riksdagen under rubriken Regeringen talar emot sig själv om kungsörnen.

Länkar till propositioner, betänkande och åtgärdsprogram finns i ett tidigare inlägg.

 

 

 

Vem vill ha färre kungsörnar?

På torsdag 2013-12-05 behandlar riksdagen rovdjurspropositionen. Efter en turbulent debatt under de senaste åren då vargen stått i fokus antas nu en proposition som också innefattar kungsörn. Jag tycker att det är märkligt. Det är det många som tycker.

Jag skriver idag på UNT debatt tillsammans med vår riksdagskandidat Maria Weimer och uppmanar till besinning. Det finns ingen anledning att rösta igenom ett beslut som innebär att miniminivån ändras från 600 till 150 häckande par.

Läs gärna det senaste åtgärdsprogrammet för kungsörn 2011-2015 (Naturvårdsverket).

I artikeln hänvisar vi också till:

UNT:s rubrik om örnjakt är lite oegentlig. Det finns det inga planer på. Risken är däremot att kungsörnen i framtiden kommer ”förlora” där den tidigare vunnit, exempelvis mot vindkraftverk. Det torde också bli svårare för naturvårdsverket att säga nej till skyddsjakt i framtiden.

PISA-reaktioner med stil och utan

Min dag har varit upptagen med annat så jag har varken sett eller hört radio eller TV utan mitt PISA-intag har begränsats till internet. En folkparti-reaktion som sticker ut är verkligen Lotta Edholms. Inget tjat om vems felet är utan bara ett konstaterande att det här måste vi göra bättre. Jag gillar!

Jan Björklunds initiala reaktion i ett nyhetsbrev var också klädsamt återhållsam. Kanske inte i jämförelse med Lotta Edholm, men väl med fp:s representanter i utbildningsutskottet. Därifrån dundrar Tina Acketoft i ett pressmeddelande att PISA-resultaten är ”ett resultat av S flumskola”. Hon konstaterar på sedvanligt sätt att allt är sossarnas fel.

Dessa elever har gått hela sin skoltid i Socialdemokraternas flumskola med mycket självstudier – en förödande studieteknik för elever som behöver stöd i skolan. Det är pojkar från studieovana hem som förlorat mest på det.

Att för mycket självstudier drabbar elever som behöver stöd är ju alldeles rätt, men snälla, kan vi sluta prata som socialdemokraternas flumskola? Räcker det inte med att konstatera att det funnits saker som fungerat dåligt och berätta vad vi gör för att rätta till dem? Och kanske ta ansvar för några beslut som inte visat sig vara rätt? Det är ju så här:

Sverige har styrts av borgerliga regeringar under 17 av de senaste 40 åren.  Jag tror självkritik är rimligare (och funkar bättre) än att skylla på andra. Ta de två (!) senaste läroplanerna (innan den nyss införda) t.ex:

  • Lpo94: statsminister var Carl Bildt (det vore onekligen intressant att höra vad dåvarande skolministern Beatrice Ask har att säga idag)
  • Lgr80: statsminister var Torbjörn Fälldin

Även det förra betygssystemet (som om jag minns rätt fick dryga 12 år på sig) infördes av en borgerlig regering.

Med det sagt menar jag inte att allt är den nuvarande regeringens fel. Det är det inte och det görs mycket bra nu. Och det stämmer att Göran Persson styrde under 12 år. Däremot menar jag att en berättelse som utgår från att allt är sossarnas fel inte fungerar. Väljarna är smartare än så. Jag tycker inte heller att en sådan berättelse är korrekt.

I våras riktade jag ett inlägg på samma tema till Tina Acketoft i tidningen NU. Läs gärna min text och den jag reagerade på här. Jag fick aldrig något svar.