Gift i matproduktionen på SvD Brännpunkt

<kompletterad med korrigering av datumuppgift 2013-11-27 kl 1430>

Inom kort fattar regeringen beslut om en ny bekämpningsmedelsförordning. Det handlar om vilka preparat som ska tillåtas i livsmedelsproduktionen. Jag skriver idag tillsammans med Karin Karlsbro, folkpartiets grönaste riksdagskandidat, på SvD Brännpunkt och kräver att det förbud mot stråförkortningsmedel som Sverige haft fram till 2012 ska fortsätta att gälla. Tunga remissinstanser som Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen ifrågasätter varför det tas bort.

Annie Lööf skrev själv i somras en uppmärksammad debattartikel på temat Giftfri vardag. Där hette det bland annat att ”Sverige kan inte alltid vänta in EU-beslut” och att ”Miljö är inte något man kan välja till eller välja bort beroende på konjunkturen.” Vi hoppas att regeringen tar hennes ord i beaktande när beslutet fattas.

I artikeln hänvisar vi också till en undersökning från Lunds universitet. Den kan man läsa här. Att miljöminister Lena Eks förhoppning i Sveriges Radio 20/10 om att försäljningen nog inte blir så stor motsägs av en undersökning* 2003 där Lantmännen konstaterade både lag- och kontraktsbrott när det gällde användning av stråförkortningsmedel. Under föregående år, då stråförkortningsmedel tilläts ökade försäljningen till det dubbla (enligt Ekot i Sveriges Radio).

(* i en tidigare version påstods felaktigt att ATL-länken var från i våras, den är alltså från 2003.)

Skulle en femprocentig höjning av hyrorna lösa bostadsbristen i Uppsala?

I veckan släppte Boverket en rapport där man förespråkar marknadshyror. Sista meningen lyder:

En eventuell reformering av det nuvarande hyressättningssystemet kommer att medföra en rad omställningsproblem, något som vi dock inte har behandlat i denna rapport.

Det är lite som att skriva en rapport där man kostnadsberäknar fördelarna med likspänning i vägguttagen utan att ta hänsyn till vad ett byte kostar.

Bland liberaler på högerkanten har annars marknadshyror varit patentlösningen på frågan om bostadsbrist i storstäderna under en längre tid. På samma sätt har det på vänsterkanten varit det sämsta man kan tänka sig. Lösningen från det hållet heter istället subventioner. Eftersom inget av förslagen realistiskt sett kommer att genomföras i någon större skala har det varit en bekväm och för åskådarna förutsägbar debatt.

Boverkets rapport kastar i alla fall in lite välbehövlig friktion. Dels genom att de faktiskt är en statlig myndighet och att deras slutsatser borde kunna betraktas som sakkunskap, dels genom att deras slutsatser om hur mycket hyrorna skulle höjas där det är brist är uppseendeväckande på flera sätt.

boverketsrapportDet står nämligen tydligt att det Boverket tittat på så gott som uteslutande är ett Stockholmsproblem. Media och vänsterdebattörer har huggit på siffran 68% i tabellen härintill. Den är baserad på en beräkningsmodell där Boverket redovisar hyreshöjning vid ”jämvikt”.

Rapporten sätter alltså fingret på att bostadsbristen är rejält koncentrerad till två orter. Självklart är fem procent också kännbara hyreshöjningar men fullt jämförbart med prisutveckling på t.ex. bensin (där priset höjs varje år). Frågan är väl dock om det är realistiskt att tro att höjningar på den nivån skulle ha någon avgörande betydelse på den för många högst konkreta bostadsbristen i t.ex. Uppsala.

En som diskuterar marknadshyror och andra sätt att lösa bostadsbristen utan att bortse från de sociala konsekvenserna är fp-riksdagsledamoten Nina Lundström. Läs gärna hennes ett par veckor gamla debattinlägg i Expressen. Hon kritiserar Boverkets rapport i hårda ordalag på sin blogg och redovisar fakta som gör att Boverkets referens till Finland känns en smula mindre relevant.

Boverkets rapport finns här.